Döds Ände lyrics

Döds Ände – Death's End
First song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video

Döds Ände is sung by the wizard Shagul, shouting out his defiance towards the gods – ”the storytellers” to him. He refuses to be a character in an already written story and has stolen his name, placing it in a magical book which makes him his own master and invisible to the gods.

Swedish lyrics
Var än jag är

förblir min tanke min

I världen härskar jag med egen håg

Jag lever hellre fri av dy och syra

än tjänar gudarna i höga himlar

Jag är han

Jag är ingen

Jag tar makt över tingen

Jag är han

skorpionen

Jag är utvald till tronen

Mörkerman ses mäktig stånda
gräsligt fram ur gravens grotta
Ve den stad där vaggan stod
Djupen må dess murar sluka

Låt fjättra var min lem i stumman länk

om smidd än av den hårdaste demant

mitt skratt ska flykta levande ur fängsel

som fjädern dansa bort med vårens vind

I boken skriver jag mitt eget liv

min hand med tålmod formar var versal

Låt rygg som saknar vilja träla slav
Mitt öga slukar rymd från höga berg

Berättarna må kräla i sitt guld

De läser mig, men ser mig ändå inte

De hör min röst, men ingen styr mitt öde

jag äger mod att knyta stolt min näve

Varje man

jag är Shagul,

bringar aska och tagel

English lyrics
Wherever I am

my thoughts remain my own

In all the world I rule by my own will

I’d rather live free in mud and acid

than serve the gods in high heavens

I am he

I am nobody

I claim power over matter

I am he

the scorpion

I am destined for the throne

The dark man rises with might
horribly from the cave of his tomb
Woe to the city where his cradle stood
May the deep swallow its walls

Let fetter each limb with rigid links

Be they forged of unyielding diamond

my laughter will still escape alive

like a feather in the winds of spring

In the book I write my own life

my hand patiently forms each letter

Let the spineless serve as slaves

My eye tastes the view from above

The storytellers may crawl in gold

They read me, but they see me not

They hear me, but don’t rule my destiny

I proudly dare to clench my fist

All men

I am Shagul,

bringing ash and whip

# # #

* Red text is a quote from the prophecy Vox Ranzina in the RPGs and novels. It spells doom for the city where Shagul was born.
* Lyrics paragraphs 1,4 and 6 were written in blank verse as a homage to John Milton. Somebody pointed out that Shagul has an agenda similar to Lucifer in Milton's Paradise Lost.
* Döds Ände – Death's End – is a concept from the novel Svavelvinter, where the wizard's disciples seek immortality. It doesn't end well for them.
* The name Shagul means ”scorpion” – this is incidently the scorpion on the Svavelvinter T-shirts and on the spine of the novels. You can see Shagul on the reddish book cover to the right, on the cover of the novel Slaktare små – All Little Butchers.
* ”Demant” is an older spelling of ”diamond” in Swedish. I used the older word to better suit the rythm.

Vanderland lyrics

Vanderland – Wanderland
Second song on Svavelvinter's full-length album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.
Link to video

Vanderland is sung by those who flee from the polar island Marjura as it is invaded by the undead seen on the album cover.

Swedish lyrics

Vårt liv var
nu rinner det med blod ur handen
och sinnen bar
de bleka fingrars spår i sanden
Vi står här, vi väntar på den karga stranden
men sorgen tär de råa, sönderslitna banden

En mörk däld
vi följer bort från hemmahärden
Mot norrskenets eld
och fjärran stränders is går färden

En kall dag
vi går i skepp från moderjorden
Med vindars tag
hörs mörka vågor slå mot borden
En blek syn, då tystnar alla sorgeorden
som havens dyn ur skogen väller döda horden

En tusenårig leda
min vilja fjättrad med eviga band
Jag bidar stum i nedan
vars smälta sätter mig i brand
För synen böljar ringen
Jag trälar under mitt ögas tyrann
En väg för all och ingen
I dimma elden undan rann

Folk som djur

slät som kvur

lämnar trakten

Övermakten

härjar, jagar

De som klagar

flyr från döden

Dolda öden

väntar vaga

Sorgesaga

fä som frände

går till ände

Rinn i natten

blod som vatten

ur min hand

Vanderland

En lång tid på Gjutenheim 
vi levt, nu är den
med Kmorda förbi
Nu brinner jord, nu smälter världen

English translation
Our life that was
now pours with blood from our hands
Our senses trail
pale fingers in the sand
We stand waiting on the barren shore
grief tearing the raw, torn ties

Through a dark valley
we wander from the hearth of home
Towards the burning northern lights
and ice of unknown shores we walk

One cold day
by ship we leave our native home
With every gust of wind
dark waves lap against the strakes
A paling view, silencing all wailing
Like swell of the sea, the dead come forth

A thousand years of dejection
my mind bound by eternal ties
I wait muted below
where the smelt burns me
Before my eye the ring wavers
I'm a slave under the tyrant of my gaze
A road for all and no one
My fire swallowed by the mist

People and beasts

smooth and kvur

leave the lands

Mighty powers

ravage and hunt

Those who wail

flee from death

Hidden destinies

dimly await

Saga of sorrow

beasts and folk

reach their end

Run in the night

blood and water

from my hand

Wanderland

A long time in Gjutenheim 
we lived, now it has passed
along with Kmorda 
Earth is burning, world is melting

# # #

Red text is sung by the native humans

Blue text is sung by Jagganath, a giant being trapped in the magma under Marjura

Black text is a description of what's going on

Green text is sung by the ice giants that leave since the glacier Kmorda is melting. Their village Gjutenheim means ”Cast home”, since the houses were cast from lava. It is a paraphrase on Jotunheim, the land of giants in Norse mythology.

Please ask away if you have any questions!
(Incidently, Vanderland is the title of the fourth book in my fantasy tetralogy. There's a double meaning to the word, but I won't spoil the story.)

About Mörkrets tid

Mörkrets tid – Time of Darkness – is a full length album by the Swedish metal band Svavelvinter, music by Christian Älvestam and lyrics by Erik Granström. It is currently available at dimoutproductions.com

In this blog all lyrics from the record in Swedish and English will be collected. I will explain what each song is about, one at a time for those interested.

Reviews page

Lyrics of songs in the album
Döds ände – Death's end
Vanderland – Wanderland
De åldriga ödlornas ed – Oath of the ancient wyrms
Glasmannen – The glass man
Shum Shaula
Den gudomliga väven – The divine tapestry
Ishjärta – Heart of Ice
Mörkrets tid – Time of Darkness

The setting
The setting in the album was created a long time ago for a series of Swedish role playing game (RPG) adventures and novels written by Erik Granström. Christian played the RPG as a kid and picked up the name Svavelvinter, which is the title of the first RPG adventure as well as the first novel in the series. The renaissance fantasy land Trachoria invades the polar island Marjura to gain control of it's sulphur marshes, setting in motion all kinds of bad things.

All the songs on Mörkrets tid are set on Marjura, picturing scenes, creatures and moods from the novels, while the next Svavelvinter album probably will move to Trachoria proper.

Marjuras storlek (SPOILER)

SPOILER-varning om ni inte läst Vanderland. 

Detta inlägg är hur som helst mest för nördar.

Det var egentligen när jag började fundera över Marjuras resa under skrivandet av Vanderland som jag upptäckte att något var fel. I den gamla spelmodulen "Den femte konfluxen" från 1994 finns på sidan 94 en bild över hur Marjura flyttar sig och hur delar faller av under färden. När jag började jämföra kartorna inför bokskrivandet märkte jag att Marjura inte alls passade in enligt den gamla bilden. Med viss bestörtning insåg jag att öns kartskala har varierat kraftigt mellan olika kartor.

Om man mäter avståndet från Marjuras Västligaste udde norr om Cruri till Clusta Noba så varierar avståndet ungefär så här:

Kartan i första Svavelvinteräventyret (1987): 330 km
Konfluxskissen i äventyret från 1994: 433 km
Marjurakartan i nya Svavelvinterspelet: 212 km
Ligans nedladdningkarta: 230 km
Nya kartan i Vanderland – ingen skala utsatt

Variationerna är således avsevärda. Under skrivandet av de fyra böckerna har jag alltid försökt hålla resor och tidsangivelser korrekta. Problemet är att jag tittat på olika kartor just över Marjura och därmed tänkt fel utan att närmare reflektera över saken förrän det var för sent. Nu tror jag knappast att någon annan egentligen märker detta om man inte sätter sig och räknar och jämför med texten, men jag tycker själv att det är en smula nesligt.

När jag slutligen passade in Marjura mellan Palamux och Trinsmyra i romanen, så vred och töjde jag på ön för att få till en intressant inpassning, exempelvis så att avflödena i jökellandet bildar en insjö utanför Fontra Cilor som så småningom får Kafassafloden att vända och Fokalerslätten att översvämmas och åter bli fruktbar.

Ni ser kartan nedan. Ön Stegos har tryckts en bit åt sydost enligt romanen. Sträckan mellan Cruris udde och Clusta Noba enligt ovan är på denna karta 360 km, i storleksordning med den ursprungliga Marjurakartan. Med denna skala kommer avståndet mellan Arhem och Clusta Noba att vara nästan detsamma som mellan Fontra Cilor och Rakma i Trakorien för den som vill klippa och klistra. Marjura är därmed för litet på det nya Svavelvinterspelets kartor, fast i praktiken tror jag inte att det spelar så stor roll. Sorry!

Gúttura för ett rykande slagfält

Nu har jag skrivit text till fem av åtta sånger på Christian Älvestams Svavelvinter-skiva och han har satt musik till två av dem. I ett av fallen fick jag musiken först.

Min ambition är att samtliga sånger ska kunna ha sjungits på Marjura av olika människor och varelser inom romanernas tidsrymd. Det är riktigt skojigt – jag känner miljöerna såpass bra att jag kan skriva texterna från ett annat perspektiv än det som finns i romanerna. Det är är alltså sånger som kan ha sjungits där romanens läsare inte fanns på plats.

Senast var barden Shopachinkas gamla slagdänga Gúttura för ett rykande slagfält på tapeten – ni vet sången där knekten hånar sina offer och gläds åt att ha överlevt ett fältslag, samtidigt som han vet att det snart är hans tur att ledas iväg. Jag tänker mig den klassiska dansen med döden som återges på våra egna medeltida målningar. Christian är lite konservativ när det gäller titlarna så sången kommer förmodligen inte att heta Gúttura, men vi andra vet ju vad det är frågan om. Här ett utdrag, direktöversatt från gammeljori:

Den dräng som i gårdagens solsken drog plogen

nu spricker som frukt av förruttnelse mogen

Den herre som trodde att jorden var hans.

nu leder honom döden i ringlek och dans

Blodet som levde – nu levrar det sig

i kroppar, på krakar som fruktade döden och fruktade mig.

Fortfarande återstår en hel del arbete med både texter och musik, men det är ett kul sidoprojekt!

Rökaren i Clusta Noba

Tävlingen om att befolka Clusta noba är avgjord! Jag och Jerry Lasota, som just skriver spelmodulen om den femte konfluxen, har läst igenom alla de femton inskickade bidragen. Bland många utmärkta alster har vi enats om en vinnare som vi tycker dels fyller sin funktion, dels har en omisskänneligt trakorisk klang med udda idéer:  
Freke Räihäs "Brosk och rökdimma"
Freke har alltså ett signerat exemplar av spelmodulen att vänta när den dyker upp senare i år. Grattis! Ett utdrag:

"För innevånarna på Clusta Noba är han därför känd endast som 'Rögen'. I hemtrakterna är han sedan decennier bortglömd och hans egendom splittrad som vite för obetalda skulder. På ön försörjer han sig endast genom att rökkonservera de få liv som kan fiskas ur de kringliggande vattnen och som fiskarna själva inte tar hand om. Mäster Rögen är minst sagt färgad av sitt yrke. Han löper en dryg famn från sina blötkängor men rör sig krokigt och vajande som en giftorm. Efter flera livstider betraktande den särskilda process som sker i rökstugan har även mäster själv konserverats så till den grad att han tycks bestå endast av segt, inrökt brosk."

Bortsett från det vinnande bidraget inkom många goda idéer varav flera kommer att användas i spelmodulen. Några passar inte på Clusta Noba men väl på Marjuras storland. Jag har lämnat till Jerry att välja ut och passa in såsom han finner för gott sedan vi tillsammans diskuterat uppslagens användbarhet. Därvid kommer han att ändra och omforma efter behag – om någon misstycker till detta så säg till redan nu. Alla som bidragit med idéer som faktiskt används kommer att nämnas i modulen som tack.

Jag fick lite dåligt samvete eftersom flera bidrag var utmärkta men inte passar in riktigt på Clusta Noba såsom byn framställs romanen, medan de exempelvis kunde ha platsat i Trakorien. Detta beror delvis på att ingen annan än jag själv (och Jerry och några till) tagit del av framställningen ännu, så det var inte så gott för er att veta. Jag hoppas att ingen blir gramse för den sakens skull utan hade nöje av att fabulera ändå. Tack ska ni ha!

Jag återkommer förmodligen med den sedvanliga tävlingen när publicering av Vanderland närmar sig.

God Jul från Marjura!

Bild: Martin Bergström, julpimpad av Maja Granström

Skribentens Geologiska Undersökningar

Det är trevligt och omväxlande med efterforskningar bortom internet ibland! Min erfarenhet är att akademiker gärna hjälper till med även befängda frågeställningar och snarast finner det uppfriskande att få vädra tjänsterummen och släppa in dofterna av det vildvuxna utanför. (Jag har tidigare antagligen berättat om mitt sökande efter Borgias familjegift "La Cantarella", där frågorna till sist fick svar från universitetet i Milano.)

Igår besökte jag SGU – Sveriges Geologiska Undersökningar, där geologerna Erik Jonsson och Henrik Mikko hade vänligheten att träffa mig över en kopp kaffe. Den förre är mineralog och den senare inriktad mot glaciärernas inverkan på landskapet. Min avsikt var att prata vulkaner, tektonik och glaciärer med anledning av händelser på Marjura – kanske inte för att nå realism i boken, men att få lite tips om hur verkligheten kan jämkas samman med fantasin.

Några samtalsämnen från mötet
? Rör sig glaciärer alltid över underlaget eller kan de ligga stilla (och underförstått låta bli att mosa ruiner som jag vill ha kvar)
 ! Enligt Henrik beter sig stora ismassor som en mycket trög smet hälld över landskapet. Tänk er en gräddtårta som man hela tiden bygger på med nya lager; förr eller senare börjar de undre delarna kollapsa och tryckas ut åt sidorna. Jag fick bekräftat att glaciärer ofta är isvidder på ovansidan, men lätt spricker upp i där de rör sig mot smältkanterna, något jag redan skrivit in i romanen. Mitt hopp om Krau-Ki står till grottbildningar av typen Kverkfjöll på island som jag tidigare pratat om.

Jag fick lära mig om lavors natur, där den mafiska, lättflytande och utsvämmande basaltlavan passar mina syften bättre än den felsiska som är trög, gasrik och ger de explosionsartade, rykande vulkanutbrott vi oftast tänker på. Jag framlade tankeexperimentet med ett vulkanutbrott i en av kulvertarna under SGU, hur snabbt lavan skulle rusa genom källarpassagerna, om den skulle föregås av giftig gas etc. Intressant är att lavans densitet bara är 2-3 kg/liter (vatten = 1, Guld = 19,3). Basaltlava är ca 1000 -1200°C. En fråga jag ännu inte fått svar på är hur nära man kan komma sådana lava innan det blir outhärdligt. Det är basaltlava som kan stelna som glasyr över ett stup på bilden ovan från Hawaii. Vi pratade också om scenen där Gollum ramlar ner i Domedagsberget*.

? Kan en vulkan ligga med bubblande lava permanent i dagen?
! Knappast eftersom ytan snabbt stelnar sedan utbrottet dämpats. Däremot kan smält sten finnas en bit ner i magmakammaren. Jag tänkte lite skamset på min 60 mil långa öppna vulkanklyfta Drapaklev norr om Vitrike på Argonds kontinent, vilken kanske är mer häftig än realistisk. Samtidigt finns visst hopp i vår världs "hotspots", där het magma strömmar upp underifrån av inte helt kända anledningar och "svetsar hål" i berggrunden ovanför. Två kända hotspots är Yellowstone och Hawaii, där jordskorpan i båda fallen rört sig över den underjordiska svetslågan så att nya vulkaner uppstått på rad. Om man tänker sig att de gamla vulkanerna inte sluts så kanske en vulkanklyfta kan kvarstå. Duger åt mig.

Sist av allt pratade vi om huruvida glas är en trögflytande vätska eller inte, där svaret tycks vara "både och". Erik Jonsson hävdade att glas är en vätska rent strukturellt. Samtidigt vet jag mig ha hört från forskare att glas inte alls flyter ut med tiden, vilket bland annat Harry Martinsson sade i Aniara och vilket man ofta hör som orsak till att gamla glasrutor är tjockare i nederkant, eller till att Linnes flaskor ändrade form vilket resulterade i att han inte kunde få ut nedstoppade stenar och därför drog slutsatsen att stenar växer. Gammalt glas kan dock kristalliseras och få ogenomskinliga fläckar.

Spännande och givande möte!


(* Gollum faller i filmen under fem sekunder vilket motsvarar 125 meter, landar platt på ryggen i mer än 1000°C varm, flytande sten. Han skulle knappast kunna hålla upp ringen och göra några miner alls och han skulle inte sjunka utan brinna upp på ytan om han alls hann komma upp igen.)

Krau-Ki

Under glaciären på Marjura ligger de vandöda crurernas förlorade huvudstad Krau-Ki* dit berättelsen nu är på väg. Som inspiration har jag studerat bilder, bland annat de ni ser från isländska Kverkfjöll - isgrottor som mejslats fram genom jökelälvars flöde och jordens vulkaniska värme underifrån.

Faktiskt uppstod Marjura efter en sommar jag upplevde på Island under mina studier till veterinär. Jag åkte omkring med en veterinär i Höfn på öns sydöstra del och vi besökte bland annat Vatnajökull, dvs Kmorda. Resan till Höfn gick genom det flodgenomsatta landskapet söder om glaciären vilket blev jökellandet runt Ollach på Marjura.

"En gigantisk isgrotta bredde ut sig inför mannens ögon, drypande av glaciärtakets tårar. Allt skimrade för blicken; isvalv och pelare tycktes lysa liksom de fallande dropparna, vilka glödde som störtande svärmar av eldflugor. Genom gnistregnet anade han märkliga formationer, ruiner av form och resning han tidigare aldrig sett. Han märkte nu att grottan inte var ett enda rum utan en serie sammanhängande kaverner uppburna av mellanrest is och berg. Vid synhorisonten, säkert ett fullt pilskott bortom klippan där han klängde, rann smältfloden åter i dagen för att bilda en vattenansamling i grottans lägsta del, kokande av strömmar, av liv eller av underjordens värme. Berget och grottans tak steg istället utom synhåll bortom ett isöverhäng dit han inte kunde se utan att klättra ytterligare."

* Cruriska namn var ofta delade på detta sätt och uttalades med vassa harklande ljud. Cruri var ursprungligen Kru-Hri medan staden Isakra i Trakorien anlades som Esach-Rha.

Planering Vanderland - Steg 1

Efter att ha lämnat ifrån mig Vredesverk, tredje delen i krönikan om den femte konfluxen, har jag genast kastat mig in i planeringen av sista delen med arbetsnamnet Vanderland. Någon som själv skriver eller bara är allmänt nyfiken kanske kan vara intresserad av processen och jag tänkte därför berätta lite hur jag gör. Jag ska försöka undvika spoilers i sammanhanget, vilket inte är helt enkelt eftersom ni ännu inte har läst den föregående delen. Så mycket kan jag dock säga att handlingen i Vanderland till största delen flyttar tillbaka till polarön Marjura där allt började i Svavelvinter.

Utgångsläget
De olika bitar jag har att arbeta med är:
* Utgången av romanen Vredesverk, där förstås somligt har fallit ifrån och annat har tillkommit
* Förutsättningar och krokar utlagda i Svavelvinter och Slaktare små, exempelvis crurernas närvaro
* De gamla spelen, vilka jag liksom hittills inte är bunden av utan använder som idébank
* Idéer som uppstått under det tidigare skrivandet och som jag löpande har noterat i ett dokument.

Steg 1 - Ordna avgörande händelser kronologiskt
Milstolparna i Vanderland har jag redan klart för mig sedan tidigare. Jag har nu skrivit upp dem på lösa papperslappar och försöker ordna dem i en logisk följd. Detta bara för att få klart för mig i vilken ordning händelser inträffar - händelserna behöver sedan inte beskrivas i rätt ordning i romanen, men jag måste själv veta var och när saker händer av rent logistiska skäl, typ att brorsonen inte ska mörda änkehertiginnan INNAN hon ändrat testamentet till hans fördel.

Steg 2 - Beräkna ankomster
Marjura ligger 350 svenska mil nordnordväst om Trakorien och det tar normalt tjugo dagar för en handelskaravell att segla dit. Några aktörer finns redan på Marjura, några stannar i Trakorien, medan ett större antal varelser reser dit i olika sällskap och på olika sätt. Avresedagarna spikas i princip i Vanderland, men jag har förstås möjlighet att påverka restider med stiltje, stormar eller händelser längs vägen. Sådant lämnar jag för tillfället därhän tills jag vet vilka modifieringar som ska göras för att passa handlingen. Nu beräknar jag normaltiden för att få en uppfattning om när och i vilken ordning olika grupper ankommer Marjura. Vissa seglar med olika snabba farkoster, andra flyger, vissa ska göra ärenden längs vägen etc. Jag har under arbetet med Vredesverk använt 2012 års kalender över juni och juli för att lägga in olika händelser från Stegosi förljusning och framåt och fortsätter bara in i augusti och september.

Steg 3 - Samordna händelser och ankomster
Nu är det dags att samordna steg 1 och steg 2, för att avgöra vilka som kan bli inblandade i olika händelser. Jag kan därvid fördröja händelser något om jag vill invänta vissa personer, men samtidig måste de tas i beaktande som redan anlänt Marjura.

Steg 4 - Klargöra relationer
Många personer ur de olika grupperna har redan träffats och har någon form av relation, andra måste få en relation när och om de träffas. Det är det ena - det andra är att klargöra kunskapsläget; när två personer med varsin pusselbit träffas och inser att deras bitar passar ihop kommer de förmodligen att dra helt nya slutsatser, inte nödvändigtvis de korrekta, om vad som måste göras. Det där måste jag reda ut för mig själv och bestämma vad som ska tydliggöras för läsaren. Saken kompliceras av att det är många personer inblandade, att de vet olika mycket, har olika kapacitet eller intresse av att förstå, har fattat vissa saker fel, hemlighåller vissa saker eller rent av lägger ut desinformation m.m.

Här befinner jag mig just nu och det är väldigt kul!

Skiss till nya regelbokens omslag

Regelboken till rollspelet Svavelvinter har sedan en tid sålt helt slut och Fria ligan funderar på nya utgåvor. Planen är för närvarande att till hösten trycka upp bara reglerna i en separat bok och sedan uppdatera världsbeskrivningen när romanen Vredesverk kommer ut till våren.

Bilden är en av flera första skisser till den nya regelutgåvans omslag. Den föreställer de vandöda Crurerna på marsch med vulkanen Kislak på Marjura i bakgrunden. Konstnären Joakim Ericsson ber mig särskilt påpeka att detta är en skiss under arbete. Ändå är det kul att kunna visa vad som är på gång.