Marjuras storlek (SPOILER)

SPOILER-varning om ni inte läst Vanderland. 

Detta inlägg är hur som helst mest för nördar.

Det var egentligen när jag började fundera över Marjuras resa under skrivandet av Vanderland som jag upptäckte att något var fel. I den gamla spelmodulen "Den femte konfluxen" från 1994 finns på sidan 94 en bild över hur Marjura flyttar sig och hur delar faller av under färden. När jag började jämföra kartorna inför bokskrivandet märkte jag att Marjura inte alls passade in enligt den gamla bilden. Med viss bestörtning insåg jag att öns kartskala har varierat kraftigt mellan olika kartor.

Om man mäter avståndet från Marjuras Västligaste udde norr om Cruri till Clusta Noba så varierar avståndet ungefär så här:

Kartan i första Svavelvinteräventyret (1987): 330 km
Konfluxskissen i äventyret från 1994: 433 km
Marjurakartan i nya Svavelvinterspelet: 212 km
Ligans nedladdningkarta: 230 km
Nya kartan i Vanderland – ingen skala utsatt

Variationerna är således avsevärda. Under skrivandet av de fyra böckerna har jag alltid försökt hålla resor och tidsangivelser korrekta. Problemet är att jag tittat på olika kartor just över Marjura och därmed tänkt fel utan att närmare reflektera över saken förrän det var för sent. Nu tror jag knappast att någon annan egentligen märker detta om man inte sätter sig och räknar och jämför med texten, men jag tycker själv att det är en smula nesligt.

När jag slutligen passade in Marjura mellan Palamux och Trinsmyra i romanen, så vred och töjde jag på ön för att få till en intressant inpassning, exempelvis så att avflödena i jökellandet bildar en insjö utanför Fontra Cilor som så småningom får Kafassafloden att vända och Fokalerslätten att översvämmas och åter bli fruktbar.

Ni ser kartan nedan. Ön Stegos har tryckts en bit åt sydost enligt romanen. Sträckan mellan Cruris udde och Clusta Noba enligt ovan är på denna karta 360 km, i storleksordning med den ursprungliga Marjurakartan. Med denna skala kommer avståndet mellan Arhem och Clusta Noba att vara nästan detsamma som mellan Fontra Cilor och Rakma i Trakorien för den som vill klippa och klistra. Marjura är därmed för litet på det nya Svavelvinterspelets kartor, fast i praktiken tror jag inte att det spelar så stor roll. Sorry!

Kartorna till tryck

Idag gick färgkartorna till tryck och därmed är alla komponenter ivägskickade för att färdigställa romanen Vanderland. Efter lite diskussion så bestämde jag och Ola Wallin att lägga ön Clusta Noba på ena pärmens insida och Marjura på den andra – båda i nyritade versioner av Tobias Tranell. Trakorienkartan kunde också ha platsat, men den har ju visats i de tidigare böckerna och alternativet var att ha den svartvit i själva inlagan.

På bilden ser ni ett utsnitt från kartan över Clusta Noba, den lilla holme på Marjuras ostsida dit de vandöda crurerna ännu inte lyckats ta sig.

Kruzanderviken korrigerad

Kruzanderviken har inte varit helt korrekt ritad på kartorna i böckerna eller spelen. Enligt romanerna kan man ro mellan Tricilve och Fam Kvalvi på några timmar, men på de befintliga kartorna har avståndet varit ungefär 18 trakoriska mil, eller 30 km, vilket förstås är alldeles för långt.

Eftersom Tobias Tranell håller på med ett nytt kartprojekt över Trakorien på Cartographers Guild så har han och jag tillsammans försökt få geografin att stämma bättre. Vi delade viken med en ny landtunga så att Fam Kvalvi kunde komma närmare huvudstaden. Den nya vik som uppstod norr om Fam Kvalvi kallas Vrakvattnet sedan en klavykisk straffexpedition i Trakoriska rikets tidiga dagar seglade in i fel vik och gick på grund så att kolonisterna klarade sig.

Avståndet mellan Tricilve och Fam Kvalvi ska vara 2,5 trakoriska mil eller 4,5 km. Ön Okruzande har också ritats in ungefär en trakorisk mil norr om huvudstaden.

Det finns liknande fel vid staden Isakra på norra Trinsmyra. Vi fixar dem när vi kommer dit.

Isakras fanborg

Jag gjorde en planskiss över Isakras Fanborg mest för att det roade mig och för att en scen jag just skriver utspelar sig där. Så här beskrivs platsen i purfärsk text (som förstås ska redigeras):

"En besökare, obekant med Isakras fanborg, skulle antagligen hålla området för en vapenskola där officerare bortom världens distraktioner kan drillas i exotiska tekniker. Fanborgen befolkas av soldater från hela Argond, ditkommenderade från sina hemländer under åtagande gentemot Etemenankitemplet eller som religiösa frivilliga. Garnisonens uppdrag är att hålla ordning i staden, i synnerhet bland farsegels besökare. Erfarenheten har visat att bästa vägen till stadsfrid är att låta soldater från alla olika kulturer tjänstgöra tillsammans.

Fanborgen är ingen egentlig borg utan ett kvadratiskt, pallisadomgärdat komplex indelat i tio sammanbyggda hus orienterade runt en öppen gård i mitten, en läktarkantad, något nedsänkt arena för träning och fysiska övningar. Ovanför läktarna runt arenan sitter en skog av fanor monterade, kvarlämnade hederstecken från alla de grupper som genom åren tjänstgjort i staden och därigenom en myllrande karta över Argondi klaner, riken, adelssläkter, religioner och ordnar. De äldsta är söndertrasade och blekta i färgerna men inget standar tas någonsin ner, utan får falla av egen ålder enligt krigarbansikans hållning."

Någon som känner igen sig?

Tre trakoriska städer

Jag och Jerry Lasota har ritat kartor till tre trakoriska städer i Svavelvinterspelets nya världsbok. Jag skickade själv just skissen ovan över stenhandelsstaden Soblak på Palamux, en stad där ett par kapitel utspelar sig både i Slaktare små och i Vredesverk. Förklaringarna till kartan får ni vänta på tills världsboken kommer i höst och jag kan nog lova att även bilden är bättre då.

Tidigare har skickat Fria ligan en karta över tempelstaden Isakra där flera av Vredesverks kapitel utspelar sig. Jag har i stort sett använt kartan från de gamla spelen med nödvändiga förändringar.

Den tredje staden som kartläggs är Gaaz Ulul där världsbokens intronovell utspelar sig. Staden är byggd på bergsplatåer med broar emellan i Saphynas gruvdistrikt och delas av en klyfta i "Morgonstaden" och "Aftonstaden". Jerry Lasota ritar efter samråd med mig och efter läsning av novellen.

Skisserna färdigställs sedan av Tobias Tranell.

Högupplösta kartor

Ni som läser romanerna men inte spelar spelet kanske inte vet att böckernas kartor finns att ladda ner gratis från Fria ligans webbplats i högupplöst format. Dessa kartor är mer detaljerade än motsvarande på böckernas pärmar och det är dem jag använder när jag skriver. Klicka på länken och scrolla ner en bit så kan ni antingen ladda hem dem eller titta på skärmen. De är till och med så bra att de kan skrivas ut i A1-format.

För närvarande finns:

Trakorien
Argond (kontinenten)
Tricilve
Fontra Cilor (översikt)
Arhem på Marjura

Karta över Tricilve

Här kommer en första titt på rollspelets karta över Tricilve. Den ska in på sidan 213 i den preliminära pdf:en som har gått ut. Christian Granath har ritat den baserad på det gamla Arkiprojektet som jag och Pär Lindström roade oss med för några år sedan. Nu ska kartan korras och fixas till med pergamentkänsla. Vi kommer förmodligen också att lägga in lite fler namn på gator och stadsdelar. Jag har haft stor användning av kartan när jag skrivit romanerna. Staden inom murarna är ungefär 2,5 trakoriska mil från sida till sida, dvs 4,5 km. Kartan har beskurits något.

Folk och språk i Trakorien

Den här kartan gjorde jag som en skiss till spelmakarna på Fria ligan och därför är den inte så vacker men kanske intressant ändå. Jag vet inte hur mycket den kommer att användas i spelet. Den visar grovt hur och när olika folk och kulturer kom till Trakoriens olika öar. Tidsangivelsen fK utläses "före Kronolabens födelse", den tideräkning som Nya sfären förordar, förmodligen för att den sammanfaller med deras ordens instiftande.

Språken i de olika regionerna är i stort sett arv och blandningar från folk och kulturer som blandats på platsen. Precis som i vår värld rör det sig inte alltid om stora folkmängder som kommit vandrande utan ofta har bara kulturen spritts och folken blandats.

Man kan exempelvis se att Trakorien mellan åren 1300 fK - 1000 fK först koloniserades i sydväst av jorer från Treipo, tidiga ransarder och saniter. Det kan mycket väl ha funnits urbefolkning även i dessa trakter men de har i så fall försvunnit spårlöst. De mystiska saniterna som kom över haven från väster och slog sig ner på ön Bhannavil försvann runt år 900 fK men en del märkliga ortsnamn finns kvar efter dem. Faktum är att ni får reda på vad som hände dem i nästa bok. Värt att notera är också att barboskerna i Ziddisbar är av ransardiskt eller östjoriskt ursprung.

Argond

Nu kan ni få titta på en ganska färdig version av kontinenten Argond där Trakorien ligger. Tyck gärna till här eller på Fria ligans forum

Kartan på plats

Så här blev min inramning av Trakorienkartan. Den sitter precis framför mig där jag skriver så att jag lätt kan konsultera den.

Rollspelet kan beställas - Trakorienkartan klar!

Från och med idag är det möjligt att förhandsbeställa rollspelet Svavelvinter från Fria ligan. Själva spelet beräknas vara färdigt för leverans i mars 2012. De 100 första som förhandsbeställer får sitt ex signerat av undertecknad OCH, för att kompensera kladdandet, Trakorienkartan i A1-format hemskickad redan idag.

Jag kan lova att kartan är fantastiskt fin och jag har den själv inramad framför mig när jag skriver romanerna - just därför har jag varit extra petig med att få den korrekt. Överhuvudtaget är jag imponerad över hela produktionen från Tomas Härenstams gedigna och välskrivna regler till illustrationerna och Christian Granaths formgivning. Det här blir en höjdare, mina vänner. Titta in hos Fria ligan och njut!

Trakorien som affisch

Christian Granath har tillsammans med Tobias Tranell och undertecknad färdigställt och provtryckt en Trakorienkarta i affischformat. Kartan med 475 nypåhittade namn ska ingå i rollspelet Svavelvinter från Fria ligan vilket kommer senare i höst. Den kommer förmodligen också att säljas separat, dock utan mokha-kopp som bara ställts dit så att ni får en uppfattning om storleken. Själv använder jag redan kartan när jag skriver på nästa del i romansviten. Vill ni se den på riktigt så kom till signeringen på sf-bokhandeln i Stockholm nu på lördag, 1 okt, mellan 14.00 och 17.00.

Slaktare små - signerade och numrerade ex

När första utgåvan av Svavelvinter kom ut så släppte vi etthundra numrerade och signerade exemplar mot förhandsbeställning. Många har varit stolta över dessa exemplar så därför tänkte vi göra något liknande med Slaktare små. Förmodligen så kommer sf-bokhandeln att hålla i den begränsade numrerade upplagan via sin webshop, men vi har inte riktigt kommit överens om detaljerna än. Det jag har ställt som villkor är att alla i hela landet ska ha samma chans att beställa samtidigt och att numren delas ut i den ordning beställningarna inkommer. Återkommer om detta, men man kan alltså inte ställa sig på kö redan nu.

I sammanhanget föreslog jag att de TIO första exemplaren ska delas ut gratis, som pris i en tävling åt de tio som först inkommer med rätt svar. Jag kommer själv att göra tävlingen.

Vi planerar vidare att trycka upp en fyrfärgsaffisch med en detaljerad karta över Trakorien. Affischen ska, om allt fungerar som vi tänkt, biläggas de numrerade exemplaren och kanske alla böcker i förstaupplagan. Jag lovar ännu inget, men visst vore det coolt!

Rollspel - check!

Nu är jag klar med mina tre åtaganden för rollspelet Svavelvinter så här långt. Bortsett från de 475 kartnamn som jag redan har berättat om så har jag skrivit en kort essä om Ransard och en beskrivning av staden Tricilve.

Ransarderna blev en slags hinduiska kelter som dyrkar själva sin fädernesjord i form av gudinnan Subarda. De anser sig vara manifestationer av Subarda skapade för att rena omvärlden i ett specifikt syfte. Jag fick en riktigt bra idé som passar med huvudintrigen till romanerna på köpet, en idé som även kan få genomslag i sista romandelens titel.

För Tricilve utgick jag från det tidigare kartprojektet och beskrev de olika stadsdelarna. Till spelet kommer en flygbild över Tricilve att ritas med intressanta platser, till exempel Bestiatriet, Wrängerska huset och Septaviet med Kronolaben.

Nu lite välförtjänt vila och sedan ska jag börja skissa på nästa bok i romanserien där där ransarderna dyker upp. Jag behövde alltså fundera över dem i vilket fall som helst.

Paratornas öar

Nu har jag hittat på samtliga Paratornas smånamn. Christian G har beställt dem till rollspelets Trakorienkarta för att få lokalfärg. Det är ganska roligt pyssel när man väl kommer igång och förhoppningsvis gör det spelet mer levande. Man får ta trakt för trakt och tänka på vilka som bor där, vilken historia de har och vad de pysslar med.

Så här heter Paratornas tjugo småöar till exempel:

Öar

1. Blå halmaren
2. Altrona
3. Nordskökan
4. Rammen
5. Kolnir
6. Tre systrar
7. Landfutra
8. Rognan
9. Kranö
10. Gamsgubben
11. Ljungaren
12. Karsila
13. Farholm
14. Karmina
15. Inkymlan och Utkymlan
16. Réinasten
17. Kútra
18. Vilm
19. Langeland
20. Sydskökan

Landfutra är exempelvis ön där nybyggarna från Palamux landsteg för första gången (land + fötter). Farholm är den östliga ö varifrån man for mot Ransard (jfr Fårö med liknande etymologi). Langeland är en långsmal ö, Nordskökan är förrädisk med rev och flera småsystrar runt om, Réinasten har uselt väder etc.

Vidare mot Palamux!
Där blir det lurigare eftersom ön har minst fyra olika språkområden mellan vilka namnen bör skilja sig från varandra.

Tema Timatia

Det här må bli en ospecifik mellanrapport men glädjande nog pågår väldigt mycket i Trakorien just nu. Jag skriver själv vidare på uppföljaren till Svavelvinter i en marschfart om två kapitel i månaden och tycks faktiskt kunna följa min egen målsättning att vara klar med första fullständigt utkast till romanen i september. Just nu avhandlas RhabdoRanas framfart bland trakoriska siare, något som hotar minst fyra av bokens centrala gestalter. RhabdoRana är som ni vet en religiös lönnmördarsekt vars medlemmar alla har kodnamn som påminner om väderstationer: Nidingen, Alma, Trubaduren, Thyboron, Arkona och Kuggöra för att nämna några som dyker upp. Dessförinnan har jag avslutat kapitel om de märkliga platserna Stegos och Bythos.

Samtidigt har arbetet med det nya rollspelet tagit fart. En mängd gamla entusiaster har hakat på för att bidra med illustrationer eller texter.

Behovet att mer konkret fastlägga Trakoriens omvärld och historia har därmed växt, något som också känts angeläget för romanen. Rollspelare vet att Trakorien en gång infogades i Äventyrsspels gamla spelvärld Ereb Altor som jag faktiskt också ritade kartan till. Eftersom den kontinenten utvecklades till ett ganska osammanhängande lapptäcke och jag dessutom inte vill inkräkta på andras skapelser så ritar jag om världen och använder då bara sådant som jag vet mig själv ha hittat på (eller stulit från historien). Jag kallar den nya kontinenten för TIMATIA efter urvarelsen Tiamat vilken dödas av hjälteguden Marduk som sedan skapar världen och himlen av odjurets kropp, lite som i sången om bonden och kråkan. Den trakoriska gudavärlden är i mycket hämtad från mesopotamiska källor. Man kan därför läsa om striden mellan Marduk och Tiamat i det drygt tretusen år gamla babyloniska skapelseeposet Enuma Elish, varför inte i översättning av Ola Wikander som är en av de medverkande i rollspelsprojektet. Andra viktiga trakoriska gudar som hämtats från Mesopotamien är Shamash, Enki, Ereshkigal och Inashtar (ett hybridnamn på krigets och kärlekens gudinna av akkadiska Ishtar och sumeriska Inanna).

En av mina ambitioner med Timatia är att uppnå större enhetlighet än i Ereb; läs då verkligen enhetlighet och inte enighet för om något så försöker jag bygga in konflikter. Jag vill inte som i Ereb ha ett lapptäcke där definierade länder snällt ligger kant i kant med varandra utan hellre ett antal maktcentra med otydlig periferi där små furstendömen och ödemark manipuleras och kolonialiseras beroende på dagsform. En annan sak som jag mer eller mindre bannlyst är monoteism annat än som udda företeelse, detta för att undvika denna likhet med vår egen historia. En polyteistisk renässans känns helt enkelt mer intressant att utforska.

Karta över Timatia publiceras till hösten.