Ny illustratör till konfluxen

Illustrationen ni ser är gjord av Gustaf Ekelund, etablerad concept artist som bland annat arbetat med trailers till dataspelet Dragon Age Inquisition vilket jag själv spelat. Han kommer att göra ett antal bilder till Svavelvinterspelets konfluxbok.

Scenen ovan föreställer de vandöda crurernas försök att ta sig över sundet från Marjura till Clusta Noba – de levande människornas sista fäste i trakten. Crurerna bygger en bro mellan öarna genom att tålmodigt bära sten och släppa i vattnet mitt i bild. Som av en händelse skriver jag just om detta i romanen för tillfället.

Byggnaden ni ser till vänster är felikermunkarnas kloster på Clusta Noba. Detta är inte slutversionen eftersom det är människorna som beskjuter de vandöda istället för tvärtom, men missen är inte illustratörens fel eftersom han fick fel instruktioner. I alla händelser blir eldkulorna effektfulla mot den olycksbådande himlen.

Jag är väldigt förtjust i Ekelunds illlustrationer och tycker att ljussättningen är fantastisk i bilden. Har också sett andra utkast från glaciärmiljö liksom svärdet jag tidigare lade ut vilket utarbetats ytterligare. Allt ser lovande ut och jag återkommer med mer.


* Uppdaterad bild med korrigerade kastbanor:

Krau-Ki

Under glaciären på Marjura ligger de vandöda crurernas förlorade huvudstad Krau-Ki* dit berättelsen nu är på väg. Som inspiration har jag studerat bilder, bland annat de ni ser från isländska Kverkfjöll - isgrottor som mejslats fram genom jökelälvars flöde och jordens vulkaniska värme underifrån.

Faktiskt uppstod Marjura efter en sommar jag upplevde på Island under mina studier till veterinär. Jag åkte omkring med en veterinär i Höfn på öns sydöstra del och vi besökte bland annat Vatnajökull, dvs Kmorda. Resan till Höfn gick genom det flodgenomsatta landskapet söder om glaciären vilket blev jökellandet runt Ollach på Marjura.

"En gigantisk isgrotta bredde ut sig inför mannens ögon, drypande av glaciärtakets tårar. Allt skimrade för blicken; isvalv och pelare tycktes lysa liksom de fallande dropparna, vilka glödde som störtande svärmar av eldflugor. Genom gnistregnet anade han märkliga formationer, ruiner av form och resning han tidigare aldrig sett. Han märkte nu att grottan inte var ett enda rum utan en serie sammanhängande kaverner uppburna av mellanrest is och berg. Vid synhorisonten, säkert ett fullt pilskott bortom klippan där han klängde, rann smältfloden åter i dagen för att bilda en vattenansamling i grottans lägsta del, kokande av strömmar, av liv eller av underjordens värme. Berget och grottans tak steg istället utom synhåll bortom ett isöverhäng dit han inte kunde se utan att klättra ytterligare."

* Cruriska namn var ofta delade på detta sätt och uttalades med vassa harklande ljud. Cruri var ursprungligen Kru-Hri medan staden Isakra i Trakorien anlades som Esach-Rha.

Månvind

Jag har just avslutat artonde kapitlet i Vanderland där den vandöda häxan Månvind spelar en viss roll. Trollpackan är uppenbarligen inte helt nöjd med sakernas tillstånd på Marjura. Detta var inte riktigt den lysande framtid som de stolta crurerna skulle vakna till utan hon smider planer på hur större värdighet kan uppnås.

Crurerna tycks ha legat i myrvatten under en del av sin långa sömn och jag har modellerat dem efter de mosslik man funnit i norra Europa. Som förebild för Månvind själv använder jag Tollundmannen på bilden, en man som hängdes och sedan sänktes i en dansk mosse för 2300 år sedan. Liket är som synes mycket välbevarat. Månvind är med sina 800 års sömn rena ungdomen i jämförelse. Kanske var det rentav så här Törnrosa såg ut?