Här listar jag sakböcker som jag har haft användning av under skrivandet - böcker som inte är skönlitterära alltså. Inlägget finns länkat från högerspalten och jag uppdaterar det löpande.
A Very Short introduction to
Oxford university press ger ut en serie böcker som alla heter A Very Short introduction to *ämne*. Denna serie är en pärla för all research. Varje bok är ett häfte på ca 120-150 sidor och perfekt om man vill orientera sig i ett ämne bortom det som står i en tidningsartikel eller på Wikipedia men ändå inte avser ägna det månader. Alla böckerna har en referenslista om man vill fördjupa sig och ett index så att man lätt kan slå upp begrepp man läst om. Författarna är alla akademiska experter inom sina områden. Jag blev exempelvis förvånad när jag såg att boken om Marx var skriven av Peter Singer. Om något ska kritiseras så är det väl att varje bok har en enda skribent som kan ha en specifik vinkling på ämnet och varierande förmåga att strukturera och uttrycka sig.
Jag äger för närvarande följande böcker i serien:
Reality
Free will
Capitalism
Marx
Existentialism
Agnosticism
Poststructuralism
Islam
Machiavelli
Spinoza
Shopenhauer
Kant
Hume
Hegel
Nietzsche
Wittgenstein
Barthes
Habermas
Foucault
Jung
Det ska påpekas att serien har andra kategorier också även om jag mest intresserat mig för filosofi och närliggande ämnen. Det finns idag ca 400 titlar totalt i serien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Är det så förvånande att Peter Singer skriver om Marx? Han är väl utilitarist snarare än marxist, och betonar etiska ställningstaganden som grund till omfördelning av inkomster och resurser, snarare än diktaturens enögdhet. Jag menar att han intresserar sig för liknande frågor, och många som tar ställning för mer maktlösa grupper i samhället kallas ju också marxistiska, exempelvis John Fiske, Douglas Kellner och andra. Jag är knappast någon professor själv på området och jag överförenklar kanske...
Tobias: Nej då, det är inte förvånande i sig utan det var snarare jag personligen som blev förvånad att jag hade läst en hel bok av honom utan att märka det.
Kul när sådant händer. Det är annars en härlig lista du presenterar, för jag är t ex den typen som vill vara kunnig nog att föra allmän dialog om filosofiska inriktningar, utan att för den skull ägna månader åt fördjupning. Tackar för bra tips!
Tobias: Väl bekomme. Jag kan inte påstå att jag förstår allt jag läser i böckerna men får kanske ett hum(e) och hur som helst en del bra uppslag som jag kan tolka på ett personligt sätt i romanskrivandet. Det är ofta den fräscha problematiseringen som är givande snarare än lösningarna som presenteras. Detta gäller i synnerhet Nietzsche tycker jag (boken om honom i serien var för övrigt inte så bra)
Jag kan nog hålla med om att problematiseringen ofta är roligare än lösningen. So what om man inte fattar allt, så länge det fyller sin funktion, vilket är att väcka uppslag och inspiration. Nietzsche är väl annars filosofins svarta får, kanske för att hans avtryck inte går att ignorera i dessa postmoderna tider.
Marx och Nietzsche brukar vara de filosofer som det är sämst skrivet om, inte minst för att bägge herrarna får väldigt olika respons, beroende på vem som talar. Annars är ju serien du beskriver bra, har bara ett par titlar i den. Annars finns ju Daidalos serie om "vår tids tänkare" som heter sådant som " Karl Marx - en introduktion", känner du till den?
Fredrik: Känner inte till Daidalos serie och jag får väl erkänna att jag är lite misstänksam mot svenska böcker i denna kategori såvida jag inte fått dem direkt rekommenderade eller har läst en gedigen recension. Jag är helt enkelt bränd och egentligen läser jag heller inte engelska böcker om filosofi eller historiska biografier utan att ha sett pålitliga recensioner eller känna till författaren.
Detta sagt så tycker jag att Symposions översättning av Nietzsches verk har varit bra så här långt.
Jag läser just en ny biografi om Wittgenstein av Sten Andersson men är lite kluven så här långt, mest för att författaren tycks avsky Wittgenstein och har en dragning mot sarkasm som förtar sakligheten. Nog för att W hade många riktigt dåliga sidor men varför skriver man en biografi om någon man inte gillar? Återkommer här när jag läst ut den.
Tobias: Den bok jag har haft mest nytta av vad gäller Nietzsche så här långt är nog en "reader" med stycken som plockats ut från hans böcker och ordnats ämnesmässigt.
Nietzsche är generellt ganska kul att läsa eftersom han är en god stilist men det är svårt att få grepp om vad han egentligen menar eftersom han skriver kortare stycken om ditt och datt i en (o)salig blandning. Få skribenter är lika bra på att ställa saker på sin spets och just hans problematisering är behållningen medan slutsatserna känns mer aparta. Hans "eviga återkomst" fattar jag fortfarande inte poängen med. Återkommer även om Nietzsche här.
Jag kan förstå det hela det finns mycket dåligt eller lustigt, jag har köpt en bok med ett par av Platons dialoger som i slutet efterlyste Sokrates nuvarande inkarnation. Jag har dock ett antal från Daidalos serie, har inte läst alla, men i stort är de helt OK, nästan alla är översatta, men någon är av svensk författare.
Såg förövrigt nu när ja kollade vilka som fanns att de hade en om Husserl, "Sammanflätningar. Husserls och Merleau-Pontys fenomenologi" av Jan Bengtsson. Jag är nog misstänksam mot den, den är skriven av en pedagogikprofessor och dessa är jag, som lärare, oerhört misstänksam mot. En länk till att läsa om den dock: http://www.daidalos.se/sok?11_bookView=1&11_subject=6
Bra och matnyttiga tips som troligen kommer att aspirera på plats i mina bokhyllor!
När det gäller Nietzsche-presentationer på svenska så kan jag rekommendera Carl-Göran Ekerwalds utmärkta "Nietzsche - liv och tänkesätt" från 1993. Den kan i princip läsas som ren nöjesläsning men var också till stor nytta och nöje för mig när jag pluggade idéhistoria och litteratur...
Jag ser en ganska stark tonvikt på kontinentala filosofer i din lista. Är inte analytiska filosofer lika tacksamma att Trakorienifisera? (Trakonisera? Trakosera? Trakassera?)
Jag läste förövrigt "A short introduction to Wittgenstein" just på din inrådan. Även Grayling får väl betraktas som ganska skeptisk till Wittgensteins filosofi? Jag tyckte den lätt skeptiska inställningen var uppfriskande och en trevlig motvikt mot den allmänna tendensen att lyfta fram Wittgensteins geni. Jag känner mig väldigt kluven både till Tractatus och Filosofiska undersökningar. De är provocerande och får mig att tänka, men nog måste de väl ha gått att få fram idéerna på ett tydligare sätt? Varför göra det så svårt för läsaren?
Jag kan förövrigt inte rekommendera Jan Bengtssons bok "Sammanflätningar". Boken bygger på två föreläsningar Bengtsson höll vid något tillfälle och jag upplevde boken som väldigt ytlig. (Mitt examensarbete inom lärarprogrammet var en kritik av Bengtssons fenomenologi och dess relevans för pedagogikforskning.) När det gäller Husserl så tycker jag att det David Woodruff Smith skriver håller hög klass.
Skicka en kommentar