Återigen sitter jag här sedan klockan fem imorse för att huvudet under sömnen fylldes av idéer som jag kände mig tvungen att skriva ner på respektive plats innan de försvann. Rent praktiskt går det till så att jag för större sammanhang har hela planeringsstrukturen uppritad i programmet Scrivener som är bra på att hålla ordning på bitar. Mer omedelbara idéer hamnar i de blanka textfiler jag upprättat för alla kapitel jag kan överblicka i den pågående boken. Jag skriver då in lösa uppslag i respektive kapitelfil så att alla idéer finns på plats den dagen jag tar mig an kapitlet ifråga. De planerade kapitlen är organiserade efter huvudperson, så att jag exempelvis f.n. har tio kapitel om Praanz da Kaelve: från PdK 1. Ab'Omasi till PdK 10. Den bärande skölden.
Just idag rörde mina funderingar den ransardiska kvinnan Frimrinda Ab'Omasi, hon som dyker upp på sista sidan i Slaktare små, en kvinna vars öde sammanflätas med just Praanz da Kaelves på ett sätt som jag inte tror någon av er kan gissa. Kapitlen om PdK präglas av trakorisk realpolitik med många fula tjuvnyp och lister medan kapitlen om Arn Dunkelbrink medför mer direkta fysiska konfrontationer och de om Uroboren och Silvia Miranda istället innebär magiska förvecklingar i förhållande till gudarnas planer och konfluxen. Det jag skriver om för tillfället är Uroborens besök i spegelstaden HOXOH i sällskap med Pulcygnus och Vatorion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Kul att Vatorion håller sig kvar! :)
Hur funkar dina nattliga idéer i praktiken? Min erfarenhet är att det som verkar självklart och genialiskt under drömmen mest blir obegripligt nonsens och trivialiteter när man vaknar.
SolitaryMan: Inte sant! Jag hade inte planerat det från början men de två har visat sig fylla en funktion längre än jag trodde. Faktiskt har jag varit lite besviken på att ni två berörda inte kommenterat det mer.
För er som inte vet: Vatorion och Pulcygnus är med i berättelsen därför att SolitaryMan och Nikolai II vann en tävling för flera år sedan där priset var att få en av sina spelpersoner med i romanen. Det samma gäller för övrigt Reginaldo da Trixalta, laborester hos DiFolterna, som hör till just Reginaldo.
Vad gäller mina nattliga idéer uppstår de egentligen inte under drömmen utan snarare väcker de mig eller uppstår i en sömnsvacka under natten. De brukar fungera ganska bra men är oftast lösningen på något problem, typ: hur ska jag få X att bege sig till Y, eller varför skulle Z äta ett äpple. Alltså mer samband eller svar på frågor än rena formuleringar eller bilder. Det som slog mig i natt var: "Frimrinda Ab'Omasi har förstås gjort sig skyldig till P och därför måste hon nu göra Q."
Inte min mening att göra besviken, så klart. Jag har haft stort nöje och kännt mig mycket hedrad över att få med Vatorion i böckerna. Men i ärlighetens namn var det nog ändå mest med själva namnet jag bidrog, inte så mycket karaktären. Även om jag vill minnas att Vatorions och Pulcygnus duster i viss mån skulle återspegla mina och Nikolai II:s holmgångar i det avsomnade forumets tävlingar.
Hej Erik! Jag är en trogen läsare av din blogg, även om jag aldrig lämnat någon kommentar tidigare, och vill passa på att tacka för den. Tack!
Jag undrar dock, apropå Scrivener, om du har hittat en svensk version av programmet? Jag verkar inte hitta någon sådan nämligen.
Tack på förhand!
Stefan
Hej Stefan, kul att du ger dig tillkänna! Överhuvud taget så tror jag att ni alla underskattar den uppmuntran era kommentarer ger mig i skrivandet. Det behöver inte vara beröm utan bara ett livstecken på en annars ganska ensam stäppvandring.
Vad gäller Scrivener så är min version mycket riktigt engelskspråkig men jag har faktiskt aldrig ens reflekterat över saken utan skriver allt mitt på svenska utan problem. Det kan förstås bli besvärligt om man använder stavningskontroller men det gör jag aldrig eftersom jag har så många konstiga ord och namn att sådant bara blir till besvär.
Nu lägger jag mig efter en dag med huvudvärk som dessvärre inte varit särskilt produktiv. Likt förbaskat slog mig en ny idé så snart jag lade mig så det bara var att gå upp och slå på datorn igen för att skriva ner den. Å andra sidan så blir intrigerna i Tricilve allt mer djävulska och delikata så det må vara värt vakandet.
Här är väl gränsen mellan välsignelse och förbannelse hårfin? Även om jag inte arbetar på samma nivå som Berättaren så kan jag ändå känna igen mig i "problemet". För min del är det idéer till akademiskt skrivande eller till mitt musikskrivande som gör sig påmint på natten. I bägge fallen rör det sig, precis som för Berättaren, vanligtvis om lösningen på ett problem. Men i min erfarenhet kommer dessa anfall av insikt/inspiration inte bara när man försöker sova utan överhuvudtaget när man är upptagen med andra aktiviteter och fysiskt oförmögen att komma loss till en dator för att arbeta. För min del beror det nog delvis på att prestationsångesten släpper lite när jag officiellt inte skall jobba med det som förnärvarande måste göras. Hur är det med prestationsångest när man redan fått ur sig två lyckade böcker? Blir pressen större eller mindre?
Kristoffer: Det kanske är svårare med musik, men annars har jag alltid med mig något att anteckna på. Ofta behöver bara nyckelord skrivas ner för att idén ska kunna återskapas senare. Kanske kommer idéer just när man slappnar av och hjärnan får arbeta utan inblandning av medvetandet.
Jag känner knappast någon prestationsångest alls mer än kanske lite vag oro över kvalitén på hantverket ibland men det känner nog alla och det kan hanteras. De återstående romanernas idéinnehåll är såpass klart och i mina ögon så intressant att jag inte ser någon risk att bli stående utan idéer.
Bristen på prestationsångest hänger snarare ihop med att jag inte anser mig ha uppnått mina mål ännu än att jag anser mig vara särdeles begåvad.
Skicka en kommentar