tisdag 2 juli 2019

Livet en bruksanvisning





Den här boken borde ni läsa – åtminstone delvis. Delvis låter kanske paradoxalt, men låt mig förklara: Jag ligger nog bra till för rekordnotering i andelen halvlästa böcker. Otaliga är de gula klisterlappar som flaggar från sidorna i mina bokhyllor. Det betyder inte att jag ogillar böckerna jag inte läser ut, utan mest att jag känner mig färdig med dem – att jag tror mig ha fått ut det jag ville från dem och att andra lockar mer.

”Livet en bruksanvisning” av Georges Perec, utgiven av Modernista, är 650 sidor lång och inbjuder därmed till att överges halvvägs. Ändå slukade jag hela boken med nöje, helt enkelt därför att jag hela tiden var nyfiken på vad jag skulle hitta på nästa sida. Det paradoxala består i att just denna bok skulle kunna avslutas var som helst utan förlust för helheten. Den saknar i stort sett handling och intrig. Varje kapitel är en fristående beskrivning av ett rum i ett och samma hyreshus i Paris. Kapitlets rum beskrivs i en stillbild där eventuella personer står uppställda som i ett diorama utan att röra sig. Ändå rör sig scenen konstant och helt oförutsägbart och efter ett ta börjar man känna igen de boende. Författaren får kanske syn på en tidning på ett bord och berättar den absurda bakgrunden till den uppslagna artikeln om en man som är besatt av valrossbetar, eller så får vi höra historien bakom en sjöskumspipa som bärgats från ett vrak. Den litterära stilen skiftar oupphörligt. Jag var för en vecka sedan på Alma Lövs fantastiska museum i Värmland och känslan är densamma: att vandra runt i ett ständigt skiftande äventyrslandskap av okänt djup.

Det sammanhållande temat är pussel. Boken är skriven som lösa bitar som man själv får foga samman. Husets rike ägare Bartlebooth ägnar tjugo år av sitt liv att avbilda hamnar i hela världen. Dessa skickas hem till en hantverkare som klistrar upp dem på trä och sågar dem till pussel. Sedan detta:



Perec är framförallt en iakttagare, och för mig som författare är hans bok en föreläsningsserie i hur man levandegör miljöer utan att det någonsin blir tråkigt. Jag tänkte skadeglatt på förnumstiga böcker om hur man ska skriva och hur Perec författar diametralt på tvärs mot bestsellerrecepten. Så här kan han avsluta ett kapitel:

Den ene hantverkaren har stora handskar av den typ elektriker använder vid kabelarbete. Den andra har en mockaväst med broderat mönster och fransar. Den tredje läser ett brev.



Brevet får vi veta precis lagom mycket om.
Läs boken!




fredag 26 april 2019

Rollspelsdraken 2019

https://images.squarespace-cdn.com/content/512cd224e4b0dc8d3de5327d/1555748388793-FUUPY5LL9G44OCOMHQ0D/diplom_2019_erik_granstrom.png?content-type=image%2Fpng 

Under påskhelgens Gothcon, tilldelades jag 2019 års rollspelsdrake av forumet rollspel.nu. En stor ära som jag gärna vill dokumentera här på bloggen!

måndag 15 april 2019

Uppför floden


Årets första längre cykeltur gick längs Fyrisån, medurs längs den röda linjen, utgående från pricken i Nåntuna där jag bor. Syftet med resan, förutom att komma ut i solen och få lite motion, var att rekognoscera för romanen. I de första kapitlen rör sig några av huvudpersonerna enligt den violetta linjen in till Uppsala med den romerska ubåten Rhea Svea uppför ån. En av protagonisterna råkar bo helt nära mig, i ett hus han ärvt av sin moster.

1. Bryggan vid Ultuna
Halvvägs ute i värsta leran påpekade kvinnan att en segeljolle låg förtöjd vid bryggan på andra sidan ån där studenterna sommartid höll grillblot. Två män lösgjorde som bäst förtöjningarna och lade ut åror, men för Simon var de i en annan värld bortom branden i hans lungor, pulsens bultande slagverk och flimret för ögonen. Båten roddes mot dem över ån som makade sitt vatten i sävligt flöde trots vårfloden. Den storvuxne legionären Brutus Welam Carnifex strök årorna en i sänder för att bringa aktern närmare.


2. Övre föret
”Undrar ni inte över vårt uppdrag?” frågade Amata.
Marcus Gyllenhane såg på henne där han satt på kajutataket som för att utröna om hon skämtade.
”Alla vill i slutänden samma sak”, muttrade han och sög pipans djup.
”Vad skulle det vara?”
”Alla vill att deras liv ska betyda något mer än kräkens som kläcks ur strandgyttjan.”


3. Kungsängsbron
”Back i maskin! Back i maskin! Bron går inte upp!”
Men det var redan för sent. I nästa ögonblick slogs masten av mot betongspannet. En ensam fiskare såg till sin förvåning hur segeljollen efter smällen fortsatte motströms med oförminskad fart, mast och segel släpande i eget kölvatten. När farkosten passerade under mannen på bron anade han för ett ögonblick skuggan av ett stort väsen under skrovet, kanske en valfisk i dyigt villovatten.


4. Nybyggen vid kvarnen
”Nybyggen växer som kräftsvulster över hela staden utan att någon vet varför”, anmärkte kaptenen bistert. ”Ingen kan tvivla på att något är fel. Därborta äter sig byggställningarna som bäst in i samma kvarn som ger infödingarna mat.”
Huvudet vaggade i långsam avsmak från sida till sida.

”Och detta var också en gång en av världen ljusa platser.”









onsdag 19 december 2018

Höstspel – ett första smakprov




Jag har börjat skriva en ny roman med arbetsnamnet Höstspel*. Här får ni ett första smakprov om än oredigerat och i tidigt utkast.

Ljuskäglan stannade på utskriften som Punke stolt hängt över skrivbordet: romerska säkerhetstjänstens inloggningssida med den trehövdade örnen och ’SPQR’ i purpurrött.
”Tunnelprotokollet …?”
”Jo, datatunnlar och kryptering lär vara bra så länge ingen står längs vägen och jämför metadata”, svarade Åtta. ”Jag kan inte själv de tekniska detaljerna, men något i den stilen har man sagt mig.”
”Ni kan inte anklaga mig för något! Jag har aldrig stulit romerska hemligheter. Jag har inte läckt dem och vi är i Sverige. Ni kan inte bara bryta er in för att …”
Åtta tystade honom med handen höjd i en klassisk hälsning. Samtidigt föll blickens temperatur till en strängare årstid.
”Hör på nu Simon Punke, alias Lumberjock7, alias TheoThor: jag kan göra vad jag vill med dig. Jag kunde kasta dig naken till lejonen på Colosseum. Med vårt utlämningsavtal kunde jag tvinga den svenska ambassadören att först gnida in dig med kattmynta om jag så ville.”
Han lät hotet sjunka in några sekunder och fortsatte sedan.
”Ändå reser jag inte ända till Hyperborien för att fiska samma sorgliga sardiner jag kan kroka i Ostia. Vad jag just nu behöver är en datakunnig slav på plats i Uppsala, någon med scrotum stadigt i mitt grepp. Förstår du? Händelser hotar och jag har användning för en lokal agent omgående. Du valde dig själv genom din klumpighet och nu halar jag in dig. Från och med inatt arbetar du för mig, för Digeta longa och för SPQR – senaten och folket i Rom.”
Åttas gester satte rummets halvfossilerade damm i rörelse. Han hostade, svor, trevade sig över golvbråten fram till källarfönstret, slet med ett ryck bort den fasttejpade svarta plasten och dess slöjor av spindelväv varpå han öppnade rutan för att släppa in lite faktisk luft. Simon kisade instinktivt mot ljuset som hotade vilket var helt onödigt eftersom oktobernatten fortfarande låg mörk bortom glaset.
”Du borde titta ut ibland!” sade Åtta sedan han dragit ett par djupa andetag. ”Vad ser du?”
Punke bara tomgapade mot frågan.
”Tala om vad du ser – slav!”
”Mörker … kanske några stjärnor.”
Romaren betraktade honom med avsmak.
”Visa lite respekt! Du talar om stjärnorna utan den pietas de förtjänar. Vet du inte att samma stjärnor en gång ledde vår gemensamma förfader Ruricus från den kalla norden så att han kunde grunda Rom sedan Trojas murar fallit? Ser du de tre stjärnorna? Det är Orions bälte. Den galne jägaren hotade döda jordens alla djur så att jordamodern fick avliva honom istället och freda världen. Nu säger mig augurerna att Orion förändras. Musklerna spänns åter, blicken hårdnar och bågens sträng dras mot kind. Ser du jägarens vänstra axel? Det är stjärnan Betelgeuse. Den brukade pulsera med Orions andning, men stannade för ett par år sedan. Nu håller jägaren stilla och siktar mot stordåd eller illdåd. Inget vet.”

Bilden föreställer Ciceros angrepp på Catalina i romerska senaten, av Hans Schmidt 1913. Jag har faktiskt den här bilden i form av en gammal skolplansch i mitt sovrum. Cicero figurerar för övrigt i romanen liksom många andra romare.
* Höstspel är inte den slutliga titeln.

tisdag 26 juni 2018

Ishjärta lyrics


Ishjärta – Heart of Ice
Seventh song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


This song depicts a disastrous expedition to the submerged ruins of the city Krau-Ki. A band of monks are looking for an ancient blade that they think will be useful against the undead Crurer. The ruins are located in a giant ice cave under the glacier Kmorda. To make things even worse, a lake has formed on the glacier above the city.

Swedish lyrics
Bortom berg, bortom snö
finns en stad under sjö
Markens märg hör jag dö
Hjärtat slår, håller rytmen än
Ur en tid, av ett band
utan frid, vinterns hand
letar strid, klyver land
genom köld ännu vandrar hän

Vad än vi söker så finner oss ödet
Vi blir allt färre, vi faller i vår grav
Där isen kröker att leda oss till möte
ren vinterns herre det kalla rummet gav

Allt ska vakna
Allt ska dö

Den oss hemsöker drar ner oss i flödet
är inte kräsen. Konfluxen blir vårt nav

Regnbågen fångad under frusna himlavalv
i stumma speglar hennes skri
Miljoner tårar regnar ner med isens skalv
Vi delar bittert hennes sorgestund
aldrig mer bli fri

Kom ät med mig
känn giftet fylla ben och blod
Bli ett med allt
låt dela syskonspillrans bord
Hör natten gå till ton från isens tusendropp
Med gryningsljus 
ska vattnet tvaga fallen kropp

Vart än vi strävat vi aldrig funnit något
Under vår väntan förbannelsen låg kvar
Vi ständigt bävat 
men alltid plikten vågat
Förfädrens längtan  
vårt hopp i tiden bar


English lyrics
Beyond mountains, beyond snow
there’s a town under a lake
I hear the earth’s marrow die
while the heart beats, still keeping it’s rythm
Out of time, of a bond
without rest, winter’s hand
seeks battle, cleaving land
roaming still through the cold

Whatever we seek, destiny finds us
We’re getting fewer, falling in our graves
Where the ice curves leading us to meet him
the lord of winter opening his cold abode

All shall awaken
All shall die

He who haunts us pulls us down into the flow
He devours. The Conflux be our grave

The rainbow trapped beneath the frozen heavens
silent mirrors showing her fear
A million tears fall from shuddering ice
We share her bitter sorrow
never again to be free

Come eat with me
feel the poison flow through bone and blood
Become one with all
share the table of our shrinking group
Hear the night pass, resounding dripping ice
With the morning light
water shall cleanse our fallen bodies

Wherever we strived, nothing was found
Throughout our wait the curse remained
Incessantly we trembled 
but still honoured our duties
The ancestors’ longing 
bore our hope through ages

# # #

The Conflux is a central concept in the novels. It is a needle's eye in the flow of destiny, a time and a place towards which all narratives converge. What happens there will decide the future. Many for this reason seek to dominate The fifth Conflux that is approaching, among them the wizard Shagul from Death's End.

Den gudomliga väven lyrics


Den gudomliga väven – The Divine Tapestry
Sixth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


The story in the four novels revolves around a lost and messed up divine tapestry – a blueprint of the world as it was meant to be. The eccentric rooster Koklai of divine origin is sent to the world to fix things, working with some of the main characters. He wields The High Language, which has the power to change reality.

Swedish lyrics
Tuppen står mot solens uppgång
stolt han gal de gyllne toner
Orden sjunger Höga språket
Låga tungan löper under

Varpens plogfåra
dess skyttel en fågelnäbb
Jag väver världen
Vet ni det nu eller ej

Väven vindlar, varp och inslag
Tråden, skör som ålderhåret
faller i sitt eget alldjup
Bythos kallar kött till bilden

Mäktigt ljuder runosång
ger dälden, skaldar träden
täljer tingen, mäler tiden
Tar flöde och form
Trälavind, din trägna gång
låt klösa gråhavstäcket
Ro med kraft till ön Marjura
Nu skåda en strand

Havets sten på solstrand smälter
Blommor vissnar, bladen vittrar
Gudabann till ände gånget
mörker föder forna makter

Aldrun, sångerskan ur vågen
Silvia Miranda, häxan
Ammisadu, sydlandsprästen
alla bidar tidens allvar

Masternas frukter
med seglens gula bladverk
alla löven nu
faller i havet

Stammen klyver vattnets yta
Ödets ässja hörs i fjärran
Norden kallar, nordan kyler
karga nunors vakt om natten

fjärran arten, skalets folk
bekryper djupen under ytan
bidar tiden, väntar lägen
klamrar ren vid bark och grenar

Hanen höjer halsen lång
ur hinnor halar djuren
klöser marken, hackar lösen
ger värme och blod
Fågelns tjut med gudatvång
drar vinden, sliter varpen
lyfter livet ur dess drömmar
Han väver ett land

En strand
En hand
Ett band


English lyrics
The rooster in the dawning sun
proudly calls his golden notes
Words are sung in godly language
The lower tongue chants below

The warp a furrow
The shuttle a bird’s beak
I weave the world
Do you know it now or not

The weave winds, warp and weft
The thread, brittle as aged hair
dives in it’s own deep
Bythos calling flesh to image

Mightily sounds the runesong
turns the valley, sings the trees
telling things, declaring time
flowing and forming
Slave wind, sedulous worker
claw the grey coat of the sea
Row forcefully to the island of Marjura
Behold its shores

Stones of the sea melt on sunny shores
Flowers fade, leaves wither
The curse of the gods has come to an end
darkness yielding ancient powers

Aldrun, singer of the waves
Silvia Miranda, the wind witch
Ammisadu, the southern priest
all await a time serene

Fruit of the masts
and the yellow foliage of our sails
all leaves now
fall into the ocean

The tree trunk cleaves the water surface
The forge of destiny is heard from afar
North is calling, north wind paling
barren faces watching in the night

A distant species, people of the shell
crawling in water under the surface
expecting times, awaiting events
clinging to bark and branches

The rooster raises his neck
hauls animals from fetal membranes
claws the ground, hacks the watchwords
summons warmth and blood
The bird’s godly howling
rends the wind, tears the warp
lifts life out of it’s dreams
He weaves a world

A hand
A link
A land

# # #

Lines in red are Japanes haikus with an extra line. 
The extra line in the first haiku is from Völvans spådom, a prophecy in the ancient viking text The Poetic Edda.

Lines in green loosely follow (in Swedish) the viking meter of fornyrdislag with two pairs of alliterated sounds in each line.

Bythos is a world beyond the world in the novels, where the rooster Koklai arrives from. The greek word Bythos means deep (abyss comes from this) and is a concept in gnosticism.

Aldrun, Silvia Miranda and Ammisadu are all main characters from the novels.

fredag 22 juni 2018

Shum Shaula lyrics


Shum Shaula
Fifth song on Svavelvinter's full-length-album Mörkrets Tid.
English lyrics translation and explanations below.
Album available at Dimout Production.


Shum shaula means Svavelvinter (Winter of sulphur) in Ithilgrom's tongue, the ancient language of the undead people of Cruri that you see waking up on the album's cover. The Cruri have been sleeping in the mires on Marjura for eight hundred years, waiting out a curse. The song depicts their somewhat optimistic dream of a new, bright future.

Swedish lyrics
Rämna lera
Strömma myr ur huvudhåla
flöda brun som öl ur mun
Tandarad, låt sila rot som slam från tunga
Tömma, torka, orka glömma
klistrad lunga 
sliter bröstets kalla djup
Andan sargar svalg
och strupens karga stup

Frusen kättja
gyttjan fjättrat folk som fränder
Pansarisen låst och lastat
lagda låg vi under isens täta täcke
Bida hat att rida snart
Vintern river land
Vi väntar Cruri vår
Varvet vänder, stjärnor
väcker man från bår

Shum shaula
Regum laaba
Kvur Kaarot bas Shum shaula
Regum ailee!

Vakna, vandra
fria andra
finna randen
Landakennings lagoband
Blodets trolldom dövar smärtan
prövar hjärtan
Segra, lägra Cruri land

Kapa, brista rygg och lem
för koppareggen
Rikta, ränna skäktans ramm
mot hjärteväggen

Mitt folk är tidens hjältar nu
Jagannath drar vårt ödes plog
Se fälten vita i morgonens ljus
Bergen stiger bortom berg
När våra blickar höjs är månen röd
Låt knivar falla till en köttets vard
er död vårt liv till vård

Mitt folk är tidens hjältar nu
Jagannath drar vårt ödes plog
Se fälten vita i morgonens ljus
se bergens rötter väts där lemmar blöds

English lyrics
Clay cracking
mire pouring from skull
flowing brown as ale from mouth
Teeth sifting root and sludge from tongue
Emptying, drying, working to forget
glued lungs 
tearing the cold depths of my chest
Breath rending throat
my windpipe’s barren chasm

Frozen lust
mud fettering folk and family
Icy armour trapping and weighting down
deep under heavy ice we slept
Bide hate, soon to ride again
Winter tears the land
We await the spring of Cruri
Circle turning, stars
awaking man from bier

Shum shaula
Regum laaba
Kvur Kaarot bas Shum shaula
Regum ailee!

Awaken, go
free others
finding the edge
Landakenning’s law-bond
Blood magic dulls the pain
tries our hearts
Prevail, mount the lands of Cruri

Cut, break back and limb
under the copper edge
Aim and ram the bolt
towards the crumbling heart

My people are the heroes of our times
Jagganath pulls the plow of our destiny
Behold the fields, white in morning light
and mountains rising beyond mountains
Raising our gaze to a red moon
Let knives strike down to feast on meat
to make your deaths our life

My people are the heroes of our day.
Jagganath pulls the plow of our destiny
Behold the fields, white in the morning light
Behold the mountain roots
wet where limbs are bled

# # #

Red text is in Ithilgrom's dead tongue and translates to:
Winter of sulphur
the king has risen
Cruri under the winter of sulphur
Make way for the king!

Green text is a pastiche on the initial chorus of John Adams opera ”Nixon in China”, act 1, scene 1.

Jagannath is a giant being in the magma under the island Marjura. You can see him in the video Vanderland. The name is from Hindu mythology – same as in ”juggernaut”.

Landakennings lagoband / Landakenning's law-bond is the magical force that keeps the Cruri alive.