Lycka till och ha en god vinter allesammans!
1.a Vem är X?
1.b Vari anländer han
1.c Vem handlar hyllningssången om i original?
Praanz da Kaelve och Enu Ammisadu stod förstummade inför resenärens ankomst men folkmassan hurrade så att albadorerna skränade och bet i sina seldon tills någon kånkade fram en hink med flodfisk för att utfodra dem. På sidenbälgen som nu slukat hela stjärnhimlen över torget kunde man ur dunklet läsa ”Fosie Luxus”, X varuspråk bredvid handelsmärket med låga ur lampa. Kören klämde i med en hyllningssång:
Prisa X,
X må leva!
Han är den man som vi tillber med glädje
Må han njuta av livet i visdom
Han är vår avgud, allt folk att tillbedja!
2. Namnge tre människor och en halvmänning i scenen
”När ni återbringar den vitpälsade till skogs ska Graezel tas hem i flocken med hög rang av dåd. Och ditt skepp ska fyllas med skogens rikedomar, hudmålare.”
”Bär med förtröstan om framgång mina hälsningar till Onda bettet, kära tik!”
”Men för att bränna era trampdynor till snabblöp må den köttstinne kämpen i ert sällskap stanna hos oss. Så skall våra flockar varda sammanpissade i dåd.”
”Det kan du glömma, din hynda!” protesterade danserskan. ”Varför skulle vi lämna gisslan hos er? Är det kanske vi som stulit ert orakel? Varför ska min tjänare lida för slättbornas dyiga rov?”
3.a. Vilken stad befinner vi oss i?
3.b Vem talar Shagul till?
Skepnaden mötte uttryckslöst Shaguls blick och nickade hastigt så att nacken knastrade. Det märktes att glöden redan återvänt till dess olikfärgade ögon men det var omöjligt att säga om det berodde på vrede eller på livsförväntan.
”Bered dig på att senare spela demonen Ghumgakks roll men försök inte att frammana hans bild utan min vägledning. Den väldige liksörplaren är gudars handgångne och om han märker ditt intresse slukar han dig som det kryp du är.”
Med dessa ord kastade Shagul det brinnande hjärtat ner i brunnen. Ett utdraget råmande ljud följde dess fall mot avgrunden. Rödskenet blev allt svagare tills det abrupt släcktes. Kammaren låg nu i kompakt mörker men trollkarlen hade varit därnere många gånger och hittade lätt vägen tillbaka till audienssalen. Det var bara skönt att vila ögonen en stund inför återseendet av stadens orena runor.
4. Vilken stad beskrivs
De köpte till morgonmål varsin råtta-på-spett nära linbanan mot fyrberget men eftersom en samling trakoriska kadetter övade ballistiska mätningar vid korgarna så övergav de tanken på att åka ditupp för en överblick. Istället valde de stigen mot stadens vattenreservoar där utsikten var fullt tillräcklig. Bergsbäckarna stod i riklig vårflod så att muntra vattenkaskader fick släppas förbi fångstbassängerna. Droppar fångade lekfullt solfärgerna när de flög utför branten. Vandrarna drack sig otörstiga samtidigt som de sakligt såg ut över stadens gränder men utan att våga ta fram sin karta till jämförelse. I öster bröt sig gradvis Det Heliga Kishatets slätter genom morgondimman. Där låg den fridsamme besökarens väg in till X men sluttningen steg brant närmast stadsmurarna som rests av hård Ziddisgranit. En anfallande här skulle tvingas betala en flod av tid och blod vid foten av stenväggarna. Den motsatta stadssidan var emellertid lika vansklig att angripa eftersom den kantades av lodräta raviner.
5. Vem begravs?
Vårvärmen hade med dagen anlänt till Tricilve och stadens syssloslappa ungfolk väntade otåligt på kvällens fest. De tog tillfället i besittning för att visa sina vintersydda kollektioner samtidigt som sorgeprocessionen drogs längs Paramyrgiets boulevard. Årets mode påbjöd mångfärgade algsidenband klistrade med honung kors och tvärs över bålen, omfattande kroppsmålning, höga platåhattar och hårt snörade, mycket obekväma pungapåsar för männen. Gråtarnas sotströdda blekväv förstärkte bara färgernas effekt till flanörernas belåtenhet. Alla var dock inte lika förtjusta över förbundsbegravningen, särskilt inte den dödes många fordringsägare. De följde gråtande kistan, ströendes bitar av sina skuldebrev efter sig som döda löv, rester av dokument som Bodâken förklarat ovärdiga och ogiltiga med hänsyn till den dödes offer.
6.a Vilka två personer möts i scenen (här får man gissa lite)?
6.b Varifrån är den näst sista repliken lånad?
6.c Varifrån är den sista repliken lånad?
Förutom den dova dunsen när skallen slog i durken hördes också smattret av det mindre stenföremål som den döde kaptenen hållit fram. Härföraren tog upp det, en liten groda snidad i gulstrimmig sten som han genast förstod innebörden av.
”Tröttnar ni då aldrig på att döda den stackars mannen?” hördes en röst säga bakom honom. ”Ni tjänar en mörk och hämndlysten gud, kondottiär, och vandrar en stig som få har beträtt.
7. Varifrån är scenen lånad?
Sambarsynd Coria försökte kupa händerna runt ansiktet för att nå insyn i dunklet som anades därbortom men inget gav sig tillkänna. Då åkallade animisten ljusets fyra Me bland de heliga tecken som guden Enki låtit honom förstå. Begreppen kunde visserligen inget belysa bortom skapelsen men band likväl spegelbarriärens sken så att han med plötslig klarhet kunde se in i de dödas domäner.
Svindel grep honom då han fann sig stirra ner i ett gigantiskt svalg, en kristall med samma dystert dämpade ljus som dunklet över blygrått hav där stormar råmar. Genom den främmande kristallens rymd rusade vad kan först trodde var en gigantisk orm. När tanken snarare än ögonen vant sig lade han emellertid märke till att dess kropp utgjordes av sammanpackade människor kastade än hit än dit av obeslutsamma vindar såsom drivna av otyglad lust.
