fredag 27 maj 2016

Vanderland – omslag och e-bok



Så här ser omslaget till Vanderland ut, den s.k. "jackan". Nu är det bara att vänta med spänning på att boken faktiskt dyker upp.

Vad gäller e-bok, så kunde vi faktiskt få ut den redan innan pappersboken kommer, men jag tyckte att det vore orättvist mot alla som liksom jag själv föredrar klassiska pappersböcker, så nu släpps de två versionerna samtidigt någon gång under veckan 13-17 juni om allt går enligt planerna. Att det dröjde så länge med e-boken Vredesverk berodde på att förlaget bytte produktionssystem vilket sedan inte visade sig vara kompatibelt med kanalerna ut när dessa låg kvar i de gamla systemen. Den omställningen är nu avklarad.



onsdag 25 maj 2016

Signeringar Vanderland 2016

Nu är datum bestämt för signering av Vanderland i Sf-bokhandelns tre butiker, och de blir som följer:

Stockholm, onsdag 22 juni, kl 17-19
Göteborg, onsdag 29 juni, kl 16-19
Malmö, lördag 2 juli, kl 14-16

Kom gärna dit och prata! Det blir kul.

För er som bor i andra landsändar och inte kan ta er till någon av butikerna, så kommer jag att signera några tiotal böcker beställda från annat håll i samband med Stockholmsbesöket, så prata med den butiken om ni är intresserade. Om fler önskar signering än jag hinner med så prioriterar jag beställare som inte bor i närheten av de tre storstäderna.

Vi kommer sannolikt inte att numrera förhandsbeställningar den här gången, däremot har förlaget ställt sig välvilliga till en sedvanlig tävling där man kan kan vinna tio numrerade och signerade exemplar. Mer om detta framöver.

lördag 21 maj 2016

Richard III – fantastikförfattaren



Midvinterns filmer är oss nu förblekta –
till bokrik sommar vänder läsar'n blad,
och alla spel som dimmade vår blick
i stängda TV-lådor ligger slutna.
Nu smyckar omslag bord på varm altan,
när var konsol i skåpet kallnad vilar.
Vårt skri till skott i datorn åter tystnat
och PS-larm förbytts i radioskval.
Det Augustpris som gavs i vintern kall,
med Sveriges radios pris till bästa bok
lär sälja bra för loja massors nöjen.
Se krönt skribenten lyfts i magasinen,
till jinglars toner svävar ut mot eterns höjd.

Men jag – som skaptes ej att skriva vardag,
ej lockas fylla blad med den misär
vars barska drag mig blott är för bekanta,
så lam, så döv för gängse trender
att recensenter blundar för min skrift,
jag, drömmarfödd ur otämjd musas kved,
på all parnassens smak och snille tömd,
jag har i denna loja läsartid
ej ro att kurtisera konvenansen,
trots att min skugga faller obemärkt
och ofta tvivlar på sin pennas bläck.

Jag därför – när jag ej som älskare
får smeka etablissemangets hud –
har valt att odla drömmar som man glömt,
att gå min väg med barnets blick bevarad.
Jag styr min färd mot fjärran himlars stjärnor,
till plats dit måttfullheten aldrig når.

torsdag 19 maj 2016

Det fortsatta dramat och frågorna


Så här mellan böcker ges man ett ögonblick av reflektion inför fortsatt skrivande. Jag lät kontergeneral Trimbylla uttrycka känslan på följande sätt i Vredesverk:
"Under år av slit och plåga kämpar vi oss fram genom en snårskog, ansatta av mygg, törnen och träsk, forcerar en vildmark där vi knappt ser att ta nästa steg. Marken lutar oss emot och vinden gisslar våra ansikten med regnets örfilar. Men så plötsligt når vi ett berg dit skogen inte förmår följa. Där öppnar sig en vidunderlig utsikt för våra ögon. Oväntat märker vi vart färden fört oss. Skogen ter sig från höjden riktigt vacker. Vi vet att vi inte kan stanna på berget, för där finns inte det vi söker, men just i denna stund kan vi förstå och välja väg för nästa vandringsetapp. Snart ska vi åter kämpa oss fram bland dalarnas ogina grenar. Vi ska svära och blöda, men under några korta ögonblick dessförinnan njuter vi av den klara luften på berget, känslan av fullbordan och av framtidsutsikter."
 En tanke som ohjälpligt infinner sig är: "Varför gör jag alls detta?" – skriver böcker alltså. Med tiden har en slags programförklaring infunnit sig. Jag tror jag skriver främst för att undersöka en del stora frågor jag ständigt går och funderar på, frågor som intresserat många andra genom historien och i samtiden. Egentligen har jag inte så stora förhoppningar om att finna några svar, men det känns heller inte nödvändigt; det jag vill är att rota i frågorna från olika vinklar och att dramatisera min undersökning så att den kan läsas som en spännande berättelse, en berättelse där läsaren förhoppningsvis kan delta på sitt sätt:

1. Jag och de andra
Att få och kommunicera med läsare är en viktig anledning till skrivande – kanske för att berättelsen egentligen uppstår först hos läsaren. Detta är en postmodern syn som jag diskuterade häromveckan när jag föreläste på Glimåkra folkhögskola. Filosofen Sartre menade på liknande sätt att jaget uppstår först när det förstår sig betraktat av andra. Jaget ser sig därmed vara ett objekt i någon annans värld och förflyttar i tanken sin "Point of Vision" till denne – författaren av fiktion gör ständigt denna förflytting.

En av två möjliga romanprojekt handlar just om detta, fast med en AI snarare än en människa i centrum. Dvs hur skulle en AI kunna tänkas se på sig själv i förhållande till sina skapare – människorna. Om den blir väldigt mäktig så finns också intressanta paralleller till gud enligt Nietzsches koncept: vi skapar gud för att sedan dyrka honom/henne. I detta fall skulle frågan bli – hur ser gud själv på detta förhållande.

2. Världen som konstruktion
Jag utgår inte ifrån att världen som sådan är en konstruktion, men att våra tolkningar av den är skapade och så måste vara. Det är egentligen inte någon särskilt kontroversiell åsikt – jag har hört samma syn från många framstående forskare. Det innebär heller inte nödvändigtvis att världen är meningslös eller att alla tolkningar av den är lika mycket eller lika lite värda, bara att de är mer eller mindre ändamålsenliga. Snarare gäller att om vi själva bygger världen så öppnar sig oändliga möjligheter, där exempelvis vetenskap inte innebär att skala av lökens lager in till en egentlig kärna utan att bygga allt mer komplexa modeller som låter oss förutsäga och styra tillvaron. Var och en kan välja och ändra sig.

Vi bombarderas ständigt och som alla vet med en mängd konkurrerande världstolkningar, där bland annat ideologier och reklam försöker vinna över oss för sina syften. Jag tror personligen att skepticism är den vettigaste hållningen: att granska allt som påstås avseende bakomliggande fakta, möjliga konsekvenser och avsändarens avsikter och motvilligt acceptera något som "sant" på temporär basis – dvs tills jag hittar något som stämmer bättre. Återigen motsvarar detta den vetenskapliga hållningen som jag ser det.

Redan på sidan 97 i Svavelvinter ställer Silvia Miranda frågan om huruvida den konstruktion som omger oss är ett fängelse eller ett skyddande skal. Mitt svar är "både och", där varje trygghet kommer till priset av inskränkning. Vi kan inte leva utan konstruktion så hur bygger vi den på bästa sätt och förhåller vi oss till den.

Detta är uppslaget i mitt andra möjliga romanprojekt, som skulle utspela sig i samtidens Uppsala, en slags komisk, magisk realism där alla gängse förklaringar upphör att gälla – ett modernt utbrott av remuntravansinne om ni så vill.


Båda uppslagen känns väldigt lockande att börja skriva. Som ni ser rör det sig om välkända teman från mina trakoriska romaner. Inte så konstigt eftersom detta är vad som intresserar mig. Kom gärna med synpunkter!

torsdag 12 maj 2016

Slutkorr Vanderland

Nu har jag granskat slutkorr av Vanderland, och boken beräknas gå till tryck under nästa vecka. Romanens inlaga blir 600 sidor, vilket är arton sidor längre än tredje delen Vredesverk, men fortfarande femtio sidor kortare än tvåan Slaktare små. Jag har under dagen skickat nedanstående, korta beskrivande text till Gunilla Jonsson på Sf-bokhandeln, vilken hon har lagt upp på deras sida med omslaget ni ser. Det som återstår på framsidan är texten längst ner: "Fjärde delen av krönikan om den femte konfluxen". Väldigt spännande alltsammans!


Trakorien ligger i krig samtidigt som den femte konfluxen drar närmare. Prästinnan Frimrinda seglar norrut med en mäktig legoflotta för att befria den gud hon tror crurerna håller fången på Marjura. General Praanz da Kaelve, åter fallen i makts onåd, följer henne som vägvisare men också för att söka personlig hämnd på trollkarlen Shagul som sökt mörda honom.
   Mot Marjura stävar likaså det levande skeppet Bladverk med vindhäxan Silvia Miranda, glasmannen Uroboren och Ammisadu från Melukha som plågas av märkliga mardrömmar om sin moster Marozia. Deras uppdrag är att rädda konfluxen genom att återföra jorddragarens stulna karta från Isakras alltempel. Under vattnet klänger raugoner bland trädskeppets grenar, stora rovinsekter vars ärende mot norden ingen förstår.
   Stegosernas konung Arn Dunkelbrink befriade Palamux och väntar nu otåligt på att kunna följa efter vindhäxan mot Marjura. Innan skeppet rustats för avfärd söker hans allierade, stridmunkarna från Nastrôl, upp honom för att slå följe sedan mystiska böcker avslöjat deras egen historiska koppling till ön.
   Allt och alla sammanstrålar på Marjura inför krönikans mäktiga upplösning i romanen Vanderland.

lördag 7 maj 2016

Lägesrapport

En månad har gått sedan förra inlägget, men jag har inte glömt er. Jag har helt enkelt inte haft så mycket att säga, men snart blir det förmodligen desto mer när Vanderland kommer ut. En liten lägesrapport:

Vanderland
Texten är satt och några små ändringar gjorda. Jag har tillsammans med Ola Wallin skrivit kringtexter: baksida, katalogpresentationer, dedikation och liknande. Omslaget ska färdigställas inom de närmaste dagarna och jag kommer att lägga upp det här för påseende. Vi har också arbetat med kartorna till boken.

Vanderland beräknas komma i bokhandeln runt helgen 18-19 juni.

Ursaga
Som tidigare nämnts så tänkte jag ta en paus från Trakorien, men kanske återvänder så småningom för jag tycker fortfarande att det finns mycket spännande att berätta. Det projekt som ligger närmast till hands är en fristående roman, en samtidsskildring från ett förvrängt Uppsala. Jag lutar åt magisk realism med inspiration bland annat från Mörkrets hjärta, Moby Dick, Tove Jansson, Oswald Spengler och Hannah Arendt (den senare och Nietzsche dyker möjligen upp som holografiska rådgivare). Arbetsnamn har hittills varit Ursaga, Fyris mörker och Banalhålet.

Svavelvinter Dödsmetallen
Inget har egentligen hänt på skivfronten under den senaste månaden eftersom Christian Älvestam har haft annat att göra, men han säger sig vara på gång med fyra nya låtar och jag är på standby textmässigt. Jo, förresten, jag kom i kontakt med konstnären som nog kommer att utforma skivomslaget, en japansk designer vid namn Seiya Ogino i Nya Zeeland. Seiya kommer också att spela piano på skivan. Kul med internationella kontakter! Jag hakade förresten på initiativet med "The Swedish Number" där man talar med slumpvalda främlingar från hela världen.

Press
Jag mötte eller figurerade i pressen tre gånger inom några dagar förra veckan. Bland annat gjorde jag och lokaltidningen UNT en utflykt till Cruris gravar som ligger i närheten där jag bor. Återkommer med länk när intervjun publiceras, men det kan dröja lite närmare boksläppet. De två andra omnämningarna finns länkade från bloggens sidospalt under PRESS.

Annat
Jag ska i övermorgon åka till Skåne och föreläsa på en skrivarkurs under två dagar.

torsdag 7 april 2016

Trakorisk handbok – synpunkter efterfrågas

Jag träffade min redaktör Ola Wallin på Ersatz förlag i förrgår. Bland annat tecknade vi avtal för Vanderland (som vi redan har korrat tillsammans så det hela var en formalitet), men vi diskuterade också framtiden. Jag har ju lite olika möjliga projekt på gång som ni vet: Death metal-texter till Christian Älvestam, filmmanus, sf-noveller, en Uppsalaroman med arbetstiteln Ursaga m.m.

Specifikt diskuterade vi en trakorisk handbok, en följebok till romanerna med samlat personregister, ordbok, kartor, artiklar om exempelvis Abzulvan, bansikan och Digeta Longa etc. Jag sitter också på ungefär 350 fotnötter till varje roman med dolda citat och anspelningar som jag åtminstone delvis kunde glänta på. Idén kommer mer från Ola Wallin än från mig faktiskt. Nu finns ju Fria ligans världsbok till Svavelvinterspelet, men den är anpassad för spelförhållanden medan skriften vi nu talar om skulle vara just en följeslagare till romanernas värld.

Jag väckte tanken att man skulle kunna köra handboken via crowdfunding, om inte annat så för att testa detta koncept som varken jag eller förlaget använt tidigare. Då skulle man också kunna eskalera företeelser som färgtryck, bättre inbindning, bildmaterial, affischer etc beroende på intresset, alternativt lägga ner det hela om intresse saknas. Tanken är i alla händelser en användbar bok snarare än något slags praktverk. Det blir inte ett litterärt verk i stil romanerna utan primärt en "faktabok", men jag planerar att författa det mesta själv och ta hjälp av Jerry Lasota som skrivit mycket material till Svavelvinterspelet. Han är en skicklig skribent som kan Trakorien lika bra som jag och dessutom har sinne för kuriösa detaljer. Eventuellt kunde jag skriva korta litterära inledningar till kapitlen i stil med "Brior Brådfots resa" från den ursprungliga Trakorienmodulen. Mitt nästa steg är i alla händelser att göra en disposition av innehållet.

Kort sagt: tanken är nyfödd, omvärlden rosenvåt, tryckpressarna ligger hungriga och allt är möjligt! Nu skulle jag vilja veta vad ni tycker om idén, vad ni tycker att en sådan bok skulle innehålla och hur den borde vara utformad.