fredag 29 juli 2016

Vassa vänner

Jag roade mig med att sammanställa de namngivna vapnen i konfluxsviten. Säg till om ni saknar något.

Mormorian
Sabel som Praanz da Kaelve tävlar med

Stabat Cordis
Kortsvärd som Praanz da Kaelve tävlar med

Nabakos
Kolsvart bastardsvärd som ägs av Arn Dunkelbrink. Sägs vara smitt ur en meteorit och biter därför på drakar. Hugger sig igenom andra metaller och faktiskt det mesta.

Ormöga
Spjut som ägs av Arn Dunkelbrink. Spetsen sitter under många år fastkilad i draken Blatifagus tårkanal så att besten ser dubbelt. Plockas ut på Stegos och får där ett nytt skaft av förglasat trä liksom sitt namn.

Ljusvigg
Pilbåge av förglasat trä. Arn Dunkelbrink får den i present av kristallriddarna på Stegos och dödar bland annat kondottiären Pålhanda med den när hon ockuperat hans hemstad .

Demens
Levande dolk från Cruri. Hittas av pigan Grotebelia bland fornfynd från Marjura.

Ebharing
Tvåhandssvärd från Cruri besatt av demonen Asakku. Uroboren stal svärdet från ett väktartempel vid Eldrevan. Shagul fick tag i det och gav det till kung Ottar att mätta med offerblod och tog sedan tillbaka det.

Vau Tamma
Förbannad svärdsklan med egna preferenser om hur de ska användas. Smugglas till Marjura av Baldyr Brummare och delas ut bland crurerna.

Den gula dolken
En helig harkamorisk köldkniv som har syskon av andra färger. Bärs av överste Sheinaf.

Blåbite
Mäktigt köldsvärd från Santhsid. Sägs vara smitt ur världsaxeln där den tränger upp ur marken vid nordpolen. Erövras från Kmeard av sinavanermunken Nirôrin.

Karkatas bane
Magisk dolk som sägs kunna döda demoner. I Praanz da Kaelves ägo, men även Shagul och Grotebelia har den under kort tid.



lördag 9 juli 2016

SPOILERS – hela konfluxsviten



Jag inrättar denna tråd där så hugade kan diskutera hela serien fritt med spoilers, och ställa eventuella frågor av den karaktären till mig som författare bakom böckerna. Läse och skrive alltså fritt men på egen risk!

Än en gång alltså: SPOILER-varning på hela denna tråd, som kommer att finnas länkad i högerspalten.

onsdag 6 juli 2016

Vanderland månadens fantasy hos Sfb

Idag dök Vanderland upp som månadens fantasy för juli 2016 hos Sf-bokhandeln. Anmälningen gjordes av Martin Andersson och trots att texten närmast är generande vänlig, så har Martin skrivit den på ett personligt sätt som jag hoppas ska göra andra nyfikna. Väldigt kul!

Vanderland har legat etta på Sf-bokhandelns säljtopplista sedan den kom ut, vilket förstås också är väldigt trevligt.

söndag 3 juli 2016

Piska den döda hästen eller gå därifrån

Den döda hästen

Ni som följt bloggen vet att jag sedan några år intresserat mig för postmodernismen. Första gången jag rosenkindad nämnde detta för min förläggare Ola Wallin fick han något besvärat i blicken. Jag förstod först då och lite nymornat att beteckningen inte anses helt rumsren längre. Fortfarande dyker lustmord på postmodernismen upp då och då, exempelvis förra året via Christer Sturmark et al i DN, eller Patrik Oksanen i SvD rörande ryskt desinformationsspridande. (Patrik är jag bekant med och vi har sagt att vi ska träffas och prata om saken, men det har ännu inte blivit av). Kritiken gäller vanligtvis sanningsrelativism: den förment postmoderna synen att det inte finns några objektiva sanningar och att alla åsikter därmed är lika bra, en tanke som spelar diverse obskyra krafter i händerna.

Detta har emellertid inte minskat mitt intresse, så ej heller diverse hårresande uttalanden eller grodor från yviga postmoderna egon – sådant ser man inom alla läger. Jag har personligen aldrig uppfattat postmodernismen som en värderingsskapande filosofi, utan mer som en intressant metod där man genom ständigt ifrågasättande, dekonstruktion och andra verktyg letar sig ner genom det bakomliggande för att se hur påståenden och värderingar har uppkommit. Analysen kan leda till sådana temporära sanningar som fungerar bäst med givna data, men som kan övergivas för bättre alternativ, ungefär som vetenskaplig metod idealt är tänkt att fungera.

Det jag mest av allt letat efter är vart postmodernismen tog vägen, vad som kom sedan, och där har jag exempelvis hittat den amerikanske filosofen Richard Rortys konstruktiva förslag till väg framåt.

Att lämna liket 

Av en händelse läste jag nyligen Alan Kirbys artikel om postmodernismens död i Philosophy Now, en artikel som möjligen inte ger svar, men en del intressanta infallsvinklar. Kirby menar att postmodernismen är död eftersom den förhåller sig till och misstror "De stora narrativerna" från fordom och i synnerhet de som modernismen omhuldade.

Enligt Kirby har postmodernismen inte tagits av daga genom någon efterkommande filosofi, utan helt enkelt blivit obsolet genom att narrativerna inte längre existerar och man därför heller inte behöver ifrågasätta dem. Han menar att hela strukturen där en författare/ideolog/profet framställer en berättelse som läsarna/lyssnarna har att förhålla sig till har ersatts av var och ens privata verklighet. Kultur skapas enligt Kirby idag genom att du väljer, klickar, fotograferar och skickar, kommenterar online etc. och därmed skapar din personliga kulturmiljö, exempelvis på FaceBook.

Det kan låta som en frigörelse – redan postmodernisterna proklamerade författarens död – men Kirby menar pessimistiskt att alla dessa privata verkligheter mest består av trivialiteter och skräp som skapas i nuet, för nuet och sällan överlever dagen. En spännande meme på nätet kanske dröjer sig kvar ett par år, men knappast till nästa generation. Kirby kallar detta tillstånd för Pseudomodernism.

Jag som likmask

Liksom alla andra deltar jag i det interaktiva kulturskapandet på nätet, inte minst genom att skriva denna blogg. Det är både givande och roande, men när jag tänker på saken så slår det mig att det mesta jag gör på nätet förhåller sig just till forna tiders narrativer. Jag anspelar på Shakespeare och svenska folkvisor, reflekterar över filosofiska läror etc. Om dessa äldre narrativer faller i glömska och inga nya komplexa strukturer tillkommer, vad ska vi då prata om? Ska vi försöka anspela på det där lustiga videoklippet om barnet som vill kasta en katt i poolen eller bygga en världsbild av motsättningen mellan jedi och sith? Problemet blir att de enda gemensamma referenser tenderar att ha kommersiell grund, typ Marvelfilmer eller dataspel (som jag gärna spelar). Vi blir inte fria utan konsumenter även till tanken.

När jag skriver fantasy så försöker jag bygga en fiktiv narrativ struktur. Har jag sagt att solen är en levande eldvarelse så måste detta gälla under resten av berättelsen. Det brukar kallas "suspension of disbelief" – att läsaren accepterar otroliga premisser för att se "what if?". Om berättelser däremot bara skapas för stundens förströelse blir koherens underordnat upplevelsen i nuet.
Exempel: Filmen "Ant man" handlar om en man som vid behov kan krympa sig till en myras storlek. I myrstorlek har han ibland en människas massa och kan slå ner skurkar – ibland en myras massa så att han kan rida på ett bi. Massan varierar inte på något begripligt sätt utan fritt när det passar storyn. Logiken? Vem bryr sig? Det är ju coolt!

Eller?

Kan vi leva annat än trivialt utan metanarrativer? Är ett hållbart samhälle ens möjligt utan sammanhållande föreställningar om exempel demokrati och nationell identitet. Utgör sådana föreställningar fängelse eller skyddande väggar för att tala med Silvia Miranda? Jag kan inte påstå mig ha svaret, men det är om inte annat en intressant fråga.
(Ögonblicket efter att jag publicerat inlägget läste jag följande av Kristina Lugn i dagens tidning: "De långa och skickligt utförda berättelserna erbjuder långvariga relationer, som vi har mycket goda möjligheter att inte uppleva som ensidiga". Kändes som om det hörde hit.)

Nästa roman

Härnäst planerar jag ta mig an ett nytt romanprojekt inom genren "magisk realism", dvs vår egen samtid med mystiska inslag. Jag tänkte just undersöka narrativernas sammanbrott i en mardrömsversion av min hemstad Uppsala. Därav mitt intresse enligt ovan.

onsdag 22 juni 2016

Releasefest

Några bilder från releasefesten för Vanderland. Den hölls i ett simulerat flyktingläger på Clusta Noba, komplett med ruskväder, tält och omöjliga uppdrag.

De arma marjurerna i sitt tält

Fåfänga försök att stoppa de annalkande crurerna
Praanz da Kaelve med jäsjomma. I bakgrunden en mindre kronolab.
Syntalder söker förgäves tidsbestämma åldriga ristningar
Grotebelia med Demens
Roney lägger näsan i blöt för att luktbestämma trakiner



Berättaren vill oblygt kränga böcker

Vitristad harkamorkrigare med dess folkmusik
 
Ellie på besök från ett helt annat spel – tungt beväpnad förstås

Besvärjaren Gunnar söker åkalla Det Höga Språkets makt
Förläggare Ola undrar vart skaparboken i händerna tog vägen

Axel går på offensiven med ett blixtdrag i smickelbräde. Glasmannen betraktar roat.
Systrarna Melbrigga Mangus och Grotebelia

tisdag 14 juni 2016

Familjen samlad!


Konfluxsviten är fullbordad! Jag kom precis hem med några exemplar av Vanderland från en blixtvisit hos Ersatz i Stockholm dit böckerna anlänt från tryckeriet någon timme tidigare. Jag och Ola Wallin skålade i champagne och nu återstår att se vad ni läsare kommer att tycka.

Det är i alla händelser en stor dag för mig eftersom detta skrivprojekt pågått i femton år. Vanderland finns redan hos Sf-Bokhandeln i Stockholm och kommer till andra bokhandlare inom de närmaste dagarna. Efter en fest med de närmast inblandade under helgen blir det signeringsturné – kanske träffas vi. Jag kommer också till bokmässan i höst. Från juli börjar jag med nästa projekt.

söndag 12 juni 2016

Vi har en konfluxmästare!


Tävlingen är avgjord efter en krävande final där man kunde välja att svara snabbt och smutsigt eller eftertänksamt och långsamt. Martin Andersson lyckades ensam och med den tricilviske syntaldens hela hetsighet skicka in sitt svar redan inom tävlingens första kvart. Med 11 rätt av 20 inhöstade han hela 15 tidsbonuspoäng och fick totalt 26 poäng. Med den blixtspurten såg han länge ut att vinna hela tävlingen, men Erik Lindvall postade nästan ett dygn senare sitt svar med 19 av 20 rätt. Eriks ranzinska tålamod dränerade tidsbonusen, men gav istället ett "nästan-alla-rätt"-bonus. Eftersom han dessutom skickade in en av finalomgångens vinnarlimerickar så slutade han på hela 32 poäng och en tydlig totalseger! Svaren publiceras snart på vanliga stället.

Vinnare och konfluxens hyllade mästare är alltså:

Erik Lindvall

De tio vinnarna av ett numrerat och signerat exemplar av Vanderland i poängordning:

Erik Lindvall 76p
Martin Andersson 70p
Henrik Bergendahl 67p
Magnus Gille 64p
Tor Smestad 62p
Joel Haglund 58p (ordning lottad)
Martin Lagnerö 58p
Mattias Axelsson 56p
Fredrik Kjällbring 52p
Mike Wall 51p

Prisböckerna kommer att skickas från Sf-bokhandeln i Stockholm när jag besöker butiken den 22 juni för signering. Meddela om ni kommer dit på signeringen så får ni den på plats. Träffar jag er tidigare så får ni boken då. Hedersomnämnande till Dan Guillou och Margareta Engström som nästan nådde listan. 

Vad finns mer att tillägga? Jo, att 50% av personerna på vinnarlistan har förnamn som börjar på "M"...

Limerickar

Aura phåna – Bodâkens speciella versutskott, bestående av Berättaren, Grotebelia, Melbrigga och Mr. Periwinkle – enades samgrant om att ge poängen för de två bästa limerickarna till Ulrika Blomberg och Erik Lindvall för bidragen nedan, vilka inte bara är bra utan dessutom fräcka, något som tilltalade juryns solkiga smak. 

Utskottets ledamötet har, vederbörligen imponerade, beslutat ge dessa två farsegels skaldemästare äran att tillsammans inviga årets frihetsspel i huvudstaden genom att läsa det högstämda odet Tiamats tvenad på arenan i Hundparken!

Ulrika Blomberg
En piga från södra Saphyna
hade troligen öns bästa dyna.
Den var dunig och skär
och enormt populär
för att nuppa och fjässa och bryna.

Erik Lindvall
En värdshusmadam från Siola
fick en seglares hand under kjola
Hon vände sig om
och svepte hans rom
och frågade pilskt "Vill du bola?"

Blindfrågorna

Ingen svarade rätt på blindfrågorna om vad som syns i bakgrunden på Vanderlands omslag eller inom vad Uroboren konfluerar, men ett par stilpoäng delades ut för gissningar i rätt riktning. Svaren får ni läsa i romanen!

Tack ska ni ha för den här gången. Det har varit spännande och inte helt utan ansträngning för någon av oss föreställer jag mig. Härnäst väntar jag på att få Vanderland i min hand om två dagar!

Glad sommar!