Jag hörde något på radio idag som genast kändes vettigt. En av årets nobelpristagare i medicin och fysiologi, John Gurdon, citerade Louis Pasteur:
"Dans les champs de l'observation le hasard ne favorise que les esprits préparés."
Fritt tolkat: inom empirisk forskning gynnar slumpen bara den förberedde
Pasteur (och Gurdon) menade, efter vad jag förstår, att slumpen spelar en stor roll inom all forskning, men att bara den förberedde förstår betydelsen av sådana slumpfynd medan de passerar den mindre mottaglige förbi.
Om man nu ska försöka analysera skrivandets konst så kanske det förhåller sig på motsvarande sätt: en storm av idéer virvlar ständigt förbi och konsten är att se vilka av dem som leder framåt. Användbarheten hos en idé kan, men behöver inte, innebära att den är bra eller ens originell utan ofta att den utgör just den pusselbit som man letat efter, bryggan som kan förbinda två redan kartlagda områden. Jag tror det är fyndet av sådana bitar som får mig att gå upp på natten, slå på datorn och skriva ner några rader.
Som kuriosa tror jag att mottaglighet spelar roll inom även många andra livsområden. Mottagligheten är den frilagda slitsen där polletten tillåts ramla ner. Kanske är jag tråkig, men jag tror exempelvis att blixtförälskelse föregås av mottaglighet - att man medvetet eller omedvetet är beredd att låta det hända.
fredag 16 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bilden ska för övrigt föreställa världens äldsta T20 av egyptiskt ursprung.
Intressant som vanligt! Jag gick för några år sedan en kurs i att skriva historiska romaner och då höll Ulla Trenter en föreläsning i början av kursen. Hon berättade mycket om att skriva deckare, bland annat om hur hon såg möjligheter till mord i allt hon såg i tillvaron. Lite av det som du noterar.
Kan det tänkas att ranzinermunkarna verkade på ett liknande sätt när de skrev ner bergets profetia?
Birke: En inspirerande tanke! (går upp och slår på datorn)
Det var väl ändå dags att komma sig ur sängen även om det är söndag? ;)
Utmärkande för alla med artistisk ådra är ju den där känslan man får, då alla lösa trådar faller på plats på ett närmast magiskt sätt man inte kan förklara. Och när man är riktigt inspirerad kan man bli så bombarderad av intryck att man oftast inte har tid att anteckna eller memorera allt under dagen (sedan går man hem och granskar det och finner att 2/3 av det är ren skit, trots att det lät så bra).
En av de stora problemen en artist kan ha, oavsett vilket område man utövar, är ju det man kallar kreativ blockering. Detta har oftast sin grund i någon stressfaktor, typ privatekonomin, familjelivet, personlig neuros e d. Man kan då inte tillgodogöra sig något av det flow som du beskriver i artikeln. Man är inte mottaglig för intryck längre. En sådan blockering kan vara flera år och kan få artisten att undra om musan gett sig av för gott.
Tobias: usch, det där hörde jag inte! (dvs du har nog rätt och korta stunder har jag upplevt sådant. Just nu går det dock bra och jag skrev tre sidor igår om ett gräl mellan Arn D, draken och Jarmona vilket får konsekvenser)
Skicka en kommentar