Kanske får ni intrycket att min planering av romanseriens avslutning är en intellektuell övning som manifesterar sig på papper i form av tabeller, skisser, löptext och flödesdiagram. Så är det förvisso, men det är långt ifrån hela sanningen. I lika hög utsträckning drabbas jag av vad som bara kan betecknas som besatthet - ett febrilt mottagande av idéer som min egen fantasi och hjärna tvingar på mig vare sig jag vill eller inte. Ofta infinner sig dessa tillstånd under natten, i bästa fall framåt morgontimmarna när jag kan stiga upp utan att offra nästa dags välbefinnande. Det är underbart men ansträngande och förbrännande.
Igår berättade jag för en person om handlingen i sista boken så som jag tänkt mig den och vi var båda överens om att det knappast saknas intressanta händelser att skildra. Utmaningen ligger snarare i utförandet: att presentera upplösningen på hela serien i lämplig sekvens, fläta samman trådar och hålla en lämplig dramaturgisk kurva. Jag tror boken har en potential att bli en läsarnas vandring från det ena oväntade avslöjandet till det andra och det känns som ett stort ansvar att realisera denna potential. Jag ska göra mitt bästa.
Kanske var det för att vi gått igenom den tänkta handlingen som min hjärna arbetade vidare under natten. Hur som helst vaknade jag strax före sju med några idéer i huvudet, skrev ner dem på Whiteboarden vid min säng, lade mig och jagades strax upp igen av nya idéer. Intrigen i sista boken består ännu av ett antal öar och spår som måste sammankopplas och ordnas och det var sådana överbryggningar som nu erbjöd sig. Under en timmes tid kom jag på:
* hur en huvudperson som jag redan accepterat som död kan räddas
* Vad tredje kapitlet ska handla om
* Vad häxan Månvind egentligen vill
* hur crurernas svaghet för vatten kan utnyttjas i ett annat aggregationstillstånd
* vad "Wafna" kan göra
* varför Astrumal DiFolt satte sitt eget land under drogmissbruk
* I vilket sammanhang solen vänder på himlen.
Ganska fantastiskt om än inte vilsamt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Som en sann konstnär. :)
Vackert!
Jag tror att en av dina största utmaningar blir att knyta upp alla de otaliga trådar som bu har lagt ut. Varje tråd som fladdrar för vinden obesvarad vid bokens slut blir till en irritation för läsaren.
Jonatan
Jonatan: Så är det, men jag har gott hopp om liksom ambitionen att göra det. En del knyts ju också ihop i Vredesverk som kommer snart.
Solen vänder i sin bana? Det låter som den äntrar sin retrograd i ett icke-heliocentriskt solsystem.
Benjawon: Jag säger inget av spoilerskäl mer än att solen kommer att vända i sin bana och du kommer att köpa förklaringen ;-)
Tusan. Läser alla böckerna igen, men längtar efter att höra slutet. Många val har ju funnits i de tidigare rollspelen och man vill höra hur det slutar i huvudberättelsen.
Skall inte kommentera solvändningen, men jag blir nyfiken på Ilibauriens förbannelse
Kristoffer N: Just förklaringen av Ilibauriens förbannelse är jag lite stolt över eftersom jag själv inte had een aning, men det hela ter sig ganska plausibelt med förklaringen (efter vad jag tycker då).
Kom gärna med lite synpunkter från omläsningen. Särskilt om några nya insikter dyker upp nu när du vet vad som ska komma.
Skicka en kommentar