Innevånarna i den trakoriska huvudstaden Tricilve vill förstås inte vara sämre än vår svenska samtid:
"Minst ett par dussin människor, hälften av dem barn, hade sökt skydd i varandras närhet vid Morhällevattnet, ett av Myrstackens tre naturliga källsprång. Eldar göddes med torkad spillning. Stämningen var hög eftersom en död häst som bäst styckades och halstrades på platsen sedan den brutit benet under en kavallerist på eftermiddagen och övergivits av sin ägare. Invid en vägg ackompanjerade en trompettspelerska två grälla gycklare för att locka nyfikna till Burladårens teater på Venderskaj nere vid floden. Ett gammalt par dansade hoppsnoa till musiken under åskådarnas jubel."
För att tala allvar: Hästkött i maten är inte problemet såvida man inte är allergisk eller väldigt antipatisk när det gäller att äta hästar. Hästkött är ett utmärkt livsmedel och jag törs lova att många av oss har ätit det på restauranger i alla tider utan att veta om det.
Snarare borde vi vara tacksamma för att hästkött uppdagats i en massa färdigmat därför att hästkött går att spåra. Låt mig ställa två frågor:
1: Om det finns främmande hästkött i färdigmat över hela Europa, hur mycket främmande nötkött och fläskkött tror ni då att det finns i sådan mat?
2. Tror ni att det främmande nötköttet och fläskköttet går att skilja från det som borde ha varit där?
Problemet är alltså inte hästkött som sådant utan att främmande kött alls hamnar i vår mat. Det kan komma från djur som stulits, plågats, smugglats eller är smittade med något. Köttet kan vara ohygieniskt hanterat eller förorenat av läkemedelsrester eller andra hälsoskadliga ämnen.
Jag arbetade under några år som inspektör på livsmedelsverket där jag reste runt på slakterier och korvfabriker för att se så att de skötte sig. Många av anläggningarna är mycket seriösa och välskötta, närmast som sjukhus vad gäller hygienen. Samtidigt vet jag hur mycket skumrask som frodas i branschens tassemarker. Kött är dyrt och därför finns det stora pengar att tjäna på fusk. Dafgårds som gjort IKEAs köttbullar i vilka hästkött återfunnits var i alla fall på min tid ett bra familjeföretag och jag tror inte att de medvetet blandat hästkött eller annat skräpkött i sina produkter. Oavsett deras moral så har de ett varumärke att vara rädda om (se nedan). Problemet är snarare att om det handlas med råvaror och halvfabrikat kors och tvärs mellan länder i kanske fem led SÅ KOMMER fusk att inträffa. Frestelsen och möjligheten att tjäna pengar är helt enkelt för stor samtidigt som risken att avslöjas är för liten. Min slutsats blir att branschkontroll inte kan bygga på moral utan måste kräva produktionsled som kan följas och kontrolleras samt hårda sanktioner.
Varumärkets betydelse
På senare år har ICAs och COOPs egna varumärken expanderat alltmer i respektive mataffärers hyllor. Därtill finns mer eller mindre skräpvarumärken av typen 'Euroshopper'. Jag har starkt ogillat denna utveckling av den enkla anledningen att varken ICA eller COOP själv producerar sina varor utan kontrakterar ut tillverkningen och därvid pressar priserna mot leverantören. Många tror kanske att varumärken främst är till för producenterna - de bankar in sina varumärken med reklam och vi konsumenter väljer dessa. Detta är dock bara en del av sanningen. För mig som konsument är ett varumärke en kvalitetsstämpel - jag köper varor från företag jag har fått förtroende för och litar på att de ger mig vad jag betalar för liksom jag kan undvika dem jag tycker har lurat mig. Om exempelvis Santa Maria säljer mig en grön massa under namnet 'Guacamole' och den visar sig bara innehålla 1,5% avocado så kan jag undvika deras produkter. Därför är det mycket viktigt att varumärket fungerar som länk mellan producent och konsument. ICA och COOP klämmer in sina varumärken mellan dessa länkar och försvagar därmed kedjan. Jag ser handelsledets egna varumärken som ytterligare ett steg mot försämringen av konsumentens (och producentens) situation. Jag undviker dem. Vore jag politiker så skulle jag kräva att alla varor har uppgifter om faktiskt ursprung.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Jag håller med fullständigt, kollar alltid kvalitén på varor så långt jag kan.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv...
...och just därför uppskattar jag det ännu mer, för att det kommer från en person med både ordentlig insyn och en bra portion integritet.
Jag har en vän som arbetar på producentsidan inom livsmedelsindustrin. Ett problem för dem är att de inte kan protestera mot ICAs och COOPs varumärken för då blir de bortvalda och utplockade från hyllorna.
Filmerna med ICA-Stig & CO är illustrativa. De visar produkter med prisuppgifter från dem som förmodligen betalar filmerna men det är ICAs varumärke som tar all uppmärksamhet. Utmärkta reklamfilmer i övrigt. (Jag har även ett förflutet i reklambranschen.)
Handelsledet har alltid haft för stort inflytande i Sverige pga för få aktörer även om några nya har kommit in på senare år.
Vad gäller kött så köper jag det alltid på City Gross nuförtiden eftersom de styckar själva så att man dels får bra kvalitet, dels kan prata med kunnigt folk om man undrar något.
Tackar för tipset att handla på City Gross. Det ligger inte precis längs vägen där jag bor, men nu känns det som att det är värt att ta omvägen dit.
Det är inte utan att man känner sig lite maktlös som konsument. Man hör ju så många motsägelsefulla rykten om precis allting och man måste ju i slutändan välja att lita på något. Man hinner hur som helst inte tänka så mycket - samhället håller en sysselsatt och man måste äta under tiden. Således hinner bovarna casha in stora summor på menigheten innan vi förmår vidga våra örontrattar och ta till oss rätt budskap. Att fokusera på hästkött är ju ett typiskt medieknep för att avleda uppmärksamheten på oväsentligheter.
Lite retligt är det ju ändå, för det verkar ju som att de flesta ändå väljer minsta motståndets lag och fortsätter att köpa undermåliga produkter för att de är billiga.
Tobias: Så är det nog dessvärre: priset är det som styr inköpen.
Under min tid på livsmedelsverket så hade jag särskilt ansvar för tillsyn av slaktkycklingindustrin. Jag satt många gånger i möte med Kronfågel som i alla fall då var det ledande och enligt min mening det mest seriösa företaget i branschen (jag köper fortfarande deras grejor om jag kan). De gjorde försök med kvalitetsprodukter men dessvärre så köpte konsumenterna alltid "frysklumparna", dvs hela, frysta kycklingar där priset var helt styrande. Idag är det lite annorlunda när man säljer styckdetaljer. Jag blir dock lite trött på de "garantimörade" bröstfiléerna. Kycklingbröst behöver inte möras utan vad det handlar om är att spruta in billigt vatten i dem vilket kan säljas för kycklingpris. Jag pratade med någon på Kronfågel om detta och de hävdade att de måste haka på för att kunna konkurrera med andra.
Mycket rör det sig om konsumenternas okunskap. Det vore bra med en informationsplats kanske så länge innehållet kunde hållas sakligt. En sak som gör mig ledsen är till exempel att svensk djurproduktion konkurreras ut av utländsk när dessa har lägre krav och därför kan producera billigare. Jag köper exempelvis aldrig dansk fläskfilé fast den är billigare eftersom de får tjudra sina suggor m.m. vilket inte är tillåtet i Sverige.
Förmodligen skulle EU sätta stopp för en sådan statligt driven konsumentupplysning med hänvisning till handelshinder.
Alldeles oavsett det upprörande - att vi inte vet vad vi äter - så är det också fascinerande hur pengar och varor flödar genom systemen. I dagens rörliga tider finns verkligen bisarra kontakter och flöden. En leverantör av små plastdetaljer kan dölja colombianska kokainpengar eller qatariska vapenpengar. En container i Malmö hamn kan vara full av lik. Det är en tid av total och ständig utbytbarhet. Vad som helst kan dyka upp var som helst. Intressant på ett obehagligt sätt!
/Petter B
Money is God, således. Och folk säger att cyberpunken är död som genre, därför att vår värld aldrig "blev" den dystopi sådan som den skildrades under 1980-90-talen.
Men det är härligt att fantasy inte är det enda ämnet som diskuteras på bloggen.
En sak kan man se ibland, "made in EU", det signalerar (i allafall för mig) att det är skumma saker inblandade och utnyttjande av de olika medlemsländernas lagar. Då litar jag betydligt mer på om det står "made in Romania" eller "made in Latvia", då är man någolunda ärlig i alla fall.
Mycket viktig fråga du tar upp här.
(Själv är man som Baldyr Brummare och tar seden dit man kommer och äter vad man än blir serverad - även om jag inte blivit bjuden på sälmagsinnehåll med jäst bröstmjölk- , men när man själv handlar försöker man kolla vad mat och annat kommer från.)
Det verkar onekligen som om Kastyke har letat sig hit genom multiversum.
"Så du köpte hästkött i tron om att det var nöt? Caveat emptor!"
Instämmer med många av er, och tycker liksom ni att det vore bättre med ärlighet och sedan upp till konsumenten att avgöra vad de vill köpa eller inte.
Måste ju erkänna som fd. kock att jag aldrig äter halv/hel fabrikat, möjligtvis då Piteortens korv och blodpudding (när jag bodde i Sverige).
Nu är jag så bortskämt när jag bor i England för här finns fortfarande Slaktarbutik, Fiskbutik, Grönsaksbutik, Brödbutik, ja vi har i vårt lilla område har vi även en ostbutik.
Å grann byn 7-10 min bilväg bort har samma uppsättning med butiker i stort sett.
Så hade vi ju det en gång i tiden på de flest ställen i Sverige när jag var barn. För att dessa ska överleva så måste de hålla goda varor, annars slutar folk handla.. inte som i ett supermarket.
Å hästkött det har vi väl alla ätit på mackan.. mmm hamburger kött med pepprotsvisp.. yummy.
Nog borde väl jordbruksprodukter, och i synnerhet animaliska produkter, vara undantagna EU:s regler om fri rörlighet? Inte kan man väl jämställa detta med vilken industri som helst?
Jonatan
Det finns en del enkla åtgärder att ta till. För det första bör antalet produktionsled minska för att förenkla myndigheternas och företagens kontroll.
EUs reglering och inhemsk lagstiftning är i många avseende mycket omfattande och tungrodd. Detta till trots, så handlar det i slutändan om att frigöra resurser för kontroll för att visa att det ställs höga krav på att gällande regler följs och att det finns resurser att tillgå för att följa upp att så görs. Det effektivaste medlet i detta avseende är förelägganden förenade med vite. Det är viktigt att storleken på vitet i det enskilda fallet är väl genomtänkt och avvägt för att på så sätt få den effekt som önskas, dvs. att det följs.
Vidare är det bra att media lyfter fram händelser av detta slag på ett korrekt sätt, då alla företag är mycket måna om att bevara den s.k. goodwill som företaget har byggt upp genom åren. Det är mycket resurskrävande att bygga upp goodwill och det kan gå mycket snabbt att förlora enorma värden pga misskötsamhet. Ni som känner till omständigheterna kring Nestles köp av Kit Kat 1988 vet också vad jag syftar på när jag resonerar kring värdet av goodwill och dess direkta effekt på ett varumärkes värde. Kit Kat köptes för en ansenlig summa för att märkets goodwill tilltalade jättekoncernen Nestle (strategiska överväganden lär även ha spelat in). Om inte kan de flesta dra sig till minnes skandalen med glas i förpackningar innehållandes kyckling och konsekvenserna av detta för det berörda företaget.
Vad gäller inköp av olika slag är det nog tyvärr så att bl.a. småbarnsföräldrar inte har tillräckligt med tid och ork för att alltid göra väl underbyggda val. Detta är naturligtvis ett problem i ett samhälle som dagens där alltfler vill tjäna snabba pengar utan att ta ansvar för eventuella konsekvenser för andra.
Tyvärr är det nog generellt sett så att hänvisning till konsumentkraft snarare är ett sätt för politiker att slippa ta tag i angelägna frågor än en vilja att komma till rätta med angelägna problem.
Skicka en kommentar