Jag lekte med sonettformatet för att presentera en ordlek på 'Bladverk'. Oavsett om detta blir titeln på nästa roman eller ej så funderar jag på att ha med en inledande fostrande dikt, ungefär som 'Slaktare små' i förra boken. Här är ett utkast till de första fjorton raderna:
Bladverk välver ovan skogens sprungna vår
strör försynt sitt solljus på jungfruklänning.
En moders råd, en faders rika penning
matt förbleknar ibland blomsterklädda snår
Bladverk flickan öppnar, läser vad där står
i bok som målar kvinnas lag med männing
Oh, drömska hjärta bulta hårt av spänning,
fingrar smek de gyllenfallna lockars hår.
När sköna mön i drömfylld läsning sitter
försjunken bortom tankens rådlighet
en rövare, av usel lystnad bitter
dras närmre av den skönas smyckesglitter
dold av snår, med mustelonens vådlighet
han nalkas lömskt den unga, tömd på vitter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Härligt diktande! Alltid lika kittlande när Berättaren drar till med sitt kreativa strofande. Jag har annars alltid varit svag för Vox Ranzina (en inkörsport till annan fornyrdislag-diktning) och hoppas att vi får se mer även av den i nästa bok.
Angående namnet på boken, så kanske en kenning kan passa om du tycker att 'Bladverk' låter för mycket som en diktsamling. :)
"de första fjorton raderna"? Men en sonett har väl bara fjorton rader? Eller är det tänkt att bli flera stycken?
Hur som helst är det himla fint skrivet!
Min tanke var att ha två "verser", men det är kanske helt otillåtet?
Naturligtvis är det tillåtet, men då är det två sonetter, och skall man då vara ortodox så skall varje sonett vara en avslutad helhet.
Fast det finns ju ingen anledning att vara det. ;)
Aha, i så fall ska jag se om det hela går att avsluta inom fjorton rader. Eller så får det bli en variant, kanske med en avslutande fyrrading eller så.
Skicka en kommentar