Nu har jag skickat en ansökan till Sveriges författarfond om arbetsstipendium. Medlen som delas ut kommer bland annat från biblioteksersättningar efter vad jag har förstått. Jag har aldrig tidigare sökt stipendium och hade nog inte gjort det nu heller om inte mitt förlag tipsat. När pengarna nu finns där och ska delas ut så finns det förstås ingen anledning till att inte söka dem och ett bidrag vore förstås välkommet. Om inte annat så kunde de få bidra till en studieresa till det Italien som jag läst och skrivit mycket om men där jag aldrig har varit.
Beslut fattas i maj.
I övrigt avslutade jag igår det första kapitlet av två-tre som utspelar sig i staden Isakra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Det låter ju som en god ide. Har du någon aning om hur stor chans du har till att få stipendiet?
Birke: Ingen aning. Konkurrensen är förmodligen ganska stor och jag vet inte hur bedömningen sker.
Då är det bara att hoppas. :)
Vad skulle du vilja se i Italien om du tar dig dit? Rom, Venedig eller något annat klassisk?
Mina främsta italienska inspirationskällor är Republiken Rom (som slutade med Caesar - Oktavianus) samt renässansens Venedig, Florens och Rom. Jag är dock ganska rädd för att bli besviken eftersom jag alltså egentligen fascineras av ett Italien som av naturliga skäl inte finns längre. Jag skulle också gärna bege mig ut på landsbygden, kanske se etruskernas lämningar och klacken som jag har hört ska vara mycket fin.
Ett tag funderade jag på att lära mig italienska men avråddes av en av mina italienska vänner eftersom han menade att italienska idag är mer Berlusconi och mindre Dante.
Sedan kanske jag ska förtydliga att det inte i första hand är konsten och arkitekturen under renässansen som intresserar mig även om de är mycket fina, utan snarare intrigerna, politiken och affärerna, dvs mer hur pengarna skapades som finansierade konsten.
Överhuvud taget så intresserar mig fulheten mer än skönheten tror jag ;-)
Ännu ett förtydligande: Jag njuter gärna av det vackra, goda och sköna men den opolerade baksidan och det fulas mekanismer är intressantare att undersöka och säger nog mer om världen.
Tror jag förstår vad du menar. Jag har själv besökt Rom och Venedig under en tågluff för många år sedan men minns bättre besöket hos en kompis konstnärsfarfar i en liten bergsby än Colosseum och legionärerna i plastrustning utanför. Sixtinska kapellet, Peterskyrkan och schweitzergardet ingav dock en speciell stämning som av en annan tid. Även Venedigs bakgator där jag lyckades gå vilse.
Jag håller tummarna för att du får stipendiet.
Lycka till med stipendiet!
Italien kan jag prata mycket om . . . inte minst Apulien och Basilicata. Vi får göra det någon gång. Och stipendium eller inte är det klart att du måste åka dit. Märklig plats (och iofs känd turistattraktion) du inte får missa: Matera.
Håller alla tummar och pseudopoder för att det går vägen...
Erik: Det finns en bok som gestaltar människor med avvikande utseende genom århundradena. Boken kan i viss mån ses som ett konstnärligt alster och torde kunna ge inspiration i en skapelseprocess (läs när du ska ge liv åt nya karaktärer).
Danijel: Jag har faktiskt just studerat Elefantiasis och Proteus syndrom (Det som den s.k. 'Elefantmannen' hade) med tanke på Angantrym Bälgnäsa i Isakra. Dock byter jag som sagt förnamn på honom eftersom äldste brodern Gomba har fått det namnet.
Vad heter alltså boken?
Erik: Jag kan dessvärre inte dra mig till minnes vad boken heter, men minns att det är en förhållandevis tjock och stor bok som är rikligt illustrerad. Återkommer om jag kommer på titeln.
Vad kul att du har sökt stipendium, Erik!
Det har jag också :).
Hoppas att vi får varsitt.
Skicka en kommentar