Under de senaste dagarna har slutarbetet med äventyret
Lojalisternas tid tagit fart hos Fria ligan. Det rör alltså om ett äventyr till rollspelet Svavelvinter. Jag skrev grundtexten redan i somras men nu spurtar själva produktionen mot målet att modulen ska komma i handeln före sommaren. När jag blev tillfrågad om att skriva ett äventyr till det nya spelet så tvekade jag först av rena tidsskäl. Skulle jag offra kanske ett par veckors skrivande på tredje romandelen för detta? Men så kom jag på att jag kunde skriva äventyret i en miljö som jag ändå måste utveckla för romanen och därför förlades Lojalisternas tid till slummen i den Trakoriska huvudstaden Tricilve. Dessutom så utspelar sig äventyret i tiden mellan Slaktare små och uppföljaren så att läsaren av romansviten kan få lite extra information.
Titeln 'Lojalisternas tid' syftar på att de kejsartrogna just under äventyrets varma sommardagar sitter stolta i stadens sadel. Till synes har man segrat men snart ska orosmolnen åter hopas. Bilden nedan från äventyret kan föreställa den maktmyndige domare Dunsinan under tjänsteutövning, i färd med att rensa ut rebeller.
OT: Kolla även en dagsfärsk recension av den gamla Trakorienboken på webbplatsen
Karkionen i Kandra
9 kommentarer:
Apropå gamla Trakorienboken, så var den fullständigt slutsåld när jag började spela rollspel. Jag hade Svavelvinter, men såg den som en fristående modul. Jag minns en lista i Sinkadus som radade upp samtliga släppta modulers status, tror den var från 1992-1993. Det var några få som var helt och hållet slut, bl a DoD Samuraj, Ärans Väg också Trakorien förstås. Eftersom jag då inte hade läst någon recension och knappt visste något om landet reagerade jag då med en axelryckning. Men så släpptes ett modulpaket, där man kunde köpa Trakorien, Oraklets fyra ögon, tror även Barbia (tack Marcus Thorell), Magilre och Torshem var med (också schyssta moduler).
Jag var igång med en annan kampanj, men jag lovade mig själv att plöja igenom även Trakorien någon gång när jag orkade. Och några sysslolösa sommardagar började jag äntligen snegla på det. Det är lustigt hur ett så slött intresse kan vändas i ren entusiasm, men har man aldrig läst en recension tidigare, så får det lätt den effekten (ja du som har jobbat i branschen förstår ju vikten av god reklam). Först nu visste jag att jag också måste ha Kristalltjuren (omslaget med en tomteliknande trollkarl hade tidigare också känts tillintetsägande). Stort tack för att du avslutade serien med fjärde delen, när du hade så lite tid över. Det hade känts väldigt tomt om cirkeln inte hade slutits.
Tack ska du ha Tobias. Jag är också väldigt glad så här i efterhand att serien avslutades - inte minst nu när jag använder materialet för romanskrivandet. Det var ganska nära att det inte blev av pga annat pyssel men det som nog vägde över var de namnlistor som skickades till mig efter ett upprop bland entusiaster.
Något att se fram emot!
Lika fantastiskt som det är att spelmodulen Den femte konfluxen publicerades, lika mycket jämmer och ett eländes elände hade det varit om den inte blivit publicerad.
Tack alla som skrev under namnlistorna och framförallt tack Erik som tog dig tid till detta. :)
För egen del tog det mig ytterligare några år innan jag insåg storheten i verken... vilket skedde när vi sparkade vår gamla gnetiga get till spelledare och undertecknad fick ta hans plats istället.
(och givetvis ska det bli mycket spännande att få sätta tänderna i Lojalisternas tid)
Faktum är att romanskrivandet befinner sig i Konfluxmodulen just för tillfället eftersom jag skriver om äventyr i Isakra, med vävarsekten, sirender, laxskytte, Dobcharel av Arda och baron Bälgnäsa.
Varan spelgrupp back in the old days avslutade ett idogt >10 arigt spelande med "Den femte konfluxen", och i efterhand sa har jag forstatt att vi inte kunda sluta pa ett battre sett! Pa topp helt enkelt. Stort tack att du skrev klart den femte konfluxen. Det gor att vi ser tillbaka pa hela den perioden med en skon blandning av nostalgi, langtan, och en liten tar i ogonvran :)
Finner det lite märkligt att Ann-Sophie Qvarnström inte nämns i artikeln, då hennes kartor är utmärkta. Hon är ju trots allt välkänd inom dessa kretsar och hennes alster figurerar flitigt i andra moduler. Är för egen del mycket glad för hennes kartor som skänker en extra dimension till läsningen av dina böcker. Retar mig bara på att jag inte köpte fler av hennes originalteckningar när tillfälle gavs.
Jag kommer ihåg mina tankar om Svavelvinter och Trakorien då det begav sig. Om Svavelvinter var ett av mina absolut bästa köp till DoD så var Trakorien det sämsta... (sluta inte läsa nu, jag blir snällare!) Jag tyckte Trakorien var direkt jobbig att läsa och varken cool eller spännande, det man primärt var ute efter då, jag måste ha varit 13-14 nånting. Boken hamnade snabbt underst i en hög nånstans, tills jag av nån anledning läste om den i sena tonåren. Det var som natt och dag, min reaktion den här gången var odelad förtjusning. Från att ha varit förpassad till glömska fick den nu en hedersplats i min samling. Dessvärre hade jag och mina kompisar vid det här laget gått ut gymnasiet och börjat spridas för vinden. Vissa gjorde lumpen och vissa flyttade för studier på annan ort, så det gamla spelgänget sammanträdde aldrig igen. Visst, jag hade besökt Marjura och njutit av varje sekund, men jag fick aldrig chansen att besöka Trakorien...tills nu.
För bara ett par veckor sedan, med ett nytt spelgäng i släptåg, fick jag då till slut chansen. På en solig veranda i Uppsala (vilket var passande inser jag efter att ha snubblat in här) tog jag mina första prövande steg på den Trakoriska myllan.
Det nya spelet är mycket vackert och Trakorien är lika sanslöst som jag kommer ihåg det, så det här kan inte bli annat än roligt. Jag räknar dagarna tills vi ska träffas och spela igen.
Så...tack för att du låter oss leka i din sandlåda. :)
Fjant: Ni är alla välkomna i sandlådan även om någon sade att jag har en tendens att bygga upp vackra slott för att sedan hoppa på dem. Kul att du kom att uppskatta Trakorien!
Skicka en kommentar