Gaudí och raugonerna

Jag och yngsta dottern Maja har varit i Barcelona under fyra dagar där vi vandrat runt mil efter mil i den fantastiska bebyggelsen. Det roliga med staden är att stadsdelarna ter sig helt olika med arkitektur bevarad från alla tidsepoker från romarriket fram till olympiadens moderna skrytbyggen.

Barcelonas mest berömde arkitekt är Antoni Gaudí, verksam inom stilen modernisme, vilken är Kataloniens bidrag till Art Noveau från tiden runt sekelskiftet 1900. Karaktäristiskt för Art Noveau är att man imiterar naturen i både grundformer och dekorationer med böljande linjer där ofta inget är helt rakt. Så snart jag stod inför den närmast groteska katedralen "Sagrada Familia" så tänkte jag att så här måste en av raugonernas moderkolonier se ut med arbetare kilande in och ut genom tornens slitsar.



Raugoner är som alla trakorier vet en intelligent art havslevande, människostora insekter. De angriper ibland skepp till havs och äter upp besättningen. Vi gjorde senare ett besök i Gaudis "Casa Batlló", ett flervåningshus byggt för en rik borgarfamilj, varvid intrycken stärktes.






Eftersom raugonerna dyker upp i den tredje romanen som jag just ska påbörja så blev det på alla sätt en mycket inspirerande resa. Fotona är tagna av Maja.

Rollspel - check!

Nu är jag klar med mina tre åtaganden för rollspelet Svavelvinter så här långt. Bortsett från de 475 kartnamn som jag redan har berättat om så har jag skrivit en kort essä om Ransard och en beskrivning av staden Tricilve.

Ransarderna blev en slags hinduiska kelter som dyrkar själva sin fädernesjord i form av gudinnan Subarda. De anser sig vara manifestationer av Subarda skapade för att rena omvärlden i ett specifikt syfte. Jag fick en riktigt bra idé som passar med huvudintrigen till romanerna på köpet, en idé som även kan få genomslag i sista romandelens titel.

För Tricilve utgick jag från det tidigare kartprojektet och beskrev de olika stadsdelarna. Till spelet kommer en flygbild över Tricilve att ritas med intressanta platser, till exempel Bestiatriet, Wrängerska huset och Septaviet med Kronolaben.

Nu lite välförtjänt vila och sedan ska jag börja skissa på nästa bok i romanserien där där ransarderna dyker upp. Jag behövde alltså fundera över dem i vilket fall som helst.

Gästspel i Stockholm

Sf-bokhandeln i Stockholm har bett mig komma dit på deras fantasy-dag tisdagen den 12/7. Jag ska vara där sådär mellan 17.30 - 19.00 för lite snack om romanerna och om det nya rollspelet. Förhoppningsvis kommer någon från Fria ligan att vara med och vi tar med lite bilder och kartor från rollspelet.

Kom gärna dit om ni är intresserade för det är så tråkigt att sitta ensam.



Bilden är en skiss av Magnus Fallgren över Hippodônfossilet på berget Ranz.

Paratornas öar

Nu har jag hittat på samtliga Paratornas smånamn. Christian G har beställt dem till rollspelets Trakorienkarta för att få lokalfärg. Det är ganska roligt pyssel när man väl kommer igång och förhoppningsvis gör det spelet mer levande. Man får ta trakt för trakt och tänka på vilka som bor där, vilken historia de har och vad de pysslar med.

Så här heter Paratornas tjugo småöar till exempel:

Öar

1. Blå halmaren
2. Altrona
3. Nordskökan
4. Rammen
5. Kolnir
6. Tre systrar
7. Landfutra
8. Rognan
9. Kranö
10. Gamsgubben
11. Ljungaren
12. Karsila
13. Farholm
14. Karmina
15. Inkymlan och Utkymlan
16. Réinasten
17. Kútra
18. Vilm
19. Langeland
20. Sydskökan

Landfutra är exempelvis ön där nybyggarna från Palamux landsteg för första gången (land + fötter). Farholm är den östliga ö varifrån man for mot Ransard (jfr Fårö med liknande etymologi). Langeland är en långsmal ö, Nordskökan är förrädisk med rev och flera småsystrar runt om, Réinasten har uselt väder etc.

Vidare mot Palamux!
Där blir det lurigare eftersom ön har minst fyra olika språkområden mellan vilka namnen bör skilja sig från varandra.

Trehundra och trettio och tre

Så många dagar tvingades kärlekens och krigets gudinna Inashtar enligt myten tillbringa i underjorden dit hon vandrat för att bli beundrad av sin syster, dödsgudinnan Ereshkigal. Sedan tiden gått utan att någon människa erbjudit sig att ta Inashtars plats släppte dödsgudinnan sin syster och menade att skönhetens värde därmed var uppenbarad.

Som straff för sveket gav Inashtar demonen Ghumgakk order om att döda trehundra och trettio och tre människor varje år. Dödandet genomförs av RhabdoRanas mördare, uppkallade efter den giftiga groda från vilken de sju farsoterna, de sju gifterna och de sju etterdjuren stammar.

Tre hundra och trettio och tre är namnet på ett kapitel i romanen Slaktare små. Det är också det antal trakoriska namn som jag ska hitta på för att fylla kartan till det nya rollspelet.


Suck, det blir en lång sommar ... men en snygg karta.

Elektrubadur och Bimba

Idag var jag och Björn Lindström i lokalblaskan, eller rättare sagt i lokalblaskans ännu blaskigare gratistidning 18 minuter (ni får bläddra fram till uppslag 4-5 för att se oss). Björn har startat Sveriges, som det verkar, första podcast för noveller. Från hans sida Elektrubadur kan man ladda ner ljudfiler med noveller. Ett bra och intressant initiativ som jag önskar all framgång. Jag fick äran att inleda hela serien med min gamla drapa Bimba fukkar reklamen och slank på detta bananskal in i intervjun.

En drapa är en kortnovell på EXAKT etthundra ord. På engelska kallas sådana texter för "drabbles". Bimba publicerades första gången i den finska nättidningen Enhörningen och återges här för den som är intresserad:


Bimba fukkar reklamen

Upplandsöknen brinner. Kall fusion slaknar hårt över sextio hett och Bimbas ozonsvämmare fjärtar snart lika tommigt som de strålslagna på Hospicity. Gamma, beta – hela junkiga grek-qwertyt solgrillar Bimbas nya Playtoy® Silliboobisar. Bimba är stort törstig. Hon ser colapop-maskinen, men en enda fekad nykrona har hon i tubletten.

Koxcola? Slibbrigt och med syntvatten bara. Koxkicken snear dessutom på värme.
”Drick Gödelsoda!” jinglar holopulsen. ”Fraktalpack med oändlig utsträckning”.

Stort.

Bimba sänker nicklet och burken antigravvar henne i handen. Hon lyser locket tills det poppar. Inuti finns fyra mindre burkar. Bimba läser på en: ”Drick Gödelsoda! Fraktalpack med oändlig utsträckning”. Bimba fukkar reklamen!



I övrigt var jag med på Eurocon i helgen där jag läste en snutt ur Slaktare små, satt som panelhöna och pratade med bekanta. Nu är jag hemma igen för den sista slutspurten med manuskriptet innan Ola Wallin på Coltso kastar sig över det efter midsommarhelgen.

Glatt sommarsolstånd på er allihopa!

Innevånarantal i Trakorien

Jag skickade följande brev till gruppen som gör rollspelet och tänkte att det kunde ha allmänt intresse. Kom gärna med synpunkter för inget är bestämt än:


Något som ständigt diskuterats men aldrig beslutats är hur mycket människor det finns i Trakorien, dels i länder, dels i städer, dels hur dessa grovt är fördelade. Jag tycker att det vore bra med något slags storleksordning eftersom antaganden annars kommer att spreta vilt. Exempelvis så läser jag just en bok om kelter där det hävdas att Britannien hade tre-fyra miljoner innevånare och Gallien åtta miljoner när områdena erövrades av det Romerska riket. Tittade sedan i Ereb Altor-boxen där det står att hela Trakorien har 160 000 innevånare och Ransard 130 000 varav dessutom 15% är orcher. Dessa senare siffror känns för mig ganska märkliga.

Lite siffror ur "Before the Industrial Revolution" av Cipolla:

Länders innevånarantal år 1500
Brittiska öarna: 5 miljoner
Frankrike: 16 miljoner
Tyskland 13 miljoner
Italien 11 miljoner
Spanien & Portugal 11 miljoner
Ryssland 10 miljoner
Skaninavien 2 miljoner (år 1600)

Städers innevånarantal år 1500
Venedig: 115 000
Neapel: ca 180 000
Paris: ca 200 000
London 70 000
Rom 50 000 (hade en miljon innevånare under Romarrikets höjder)
Wien ca 30 000

Av dessa var 40-50% arton år eller yngre
Ca 75 % av ett lands befolkning sysselsattes i jordbruk (65 - 90%)

Sysselsättning i städer (ihopplockat från flera städer runt 1400-1650)
25% Livsmedel
35% Kläder och tyger (!)
8% Metallarbete (smeder m.fl)
4% Snickare
4% Byggare
5% Läderarbete
5% administration och präster (uppskattat)
3% Transport (upp till 10% i handelsstäder som Venedig)
3% Präster
2% Administratörer (Notarier, Advokater)
1% Prostituerade
0,3% Läkare

Hälften av familjerna i Florens hade en eller flera tjänare år 1550, 5% hade fler än fem tjänare. Tjänarna utgjorde 10-20% av stadsbefolkningen


Med stöd av dessa siffror skulle jag vilja föreslå att hela Trakorien har ca 7 miljoner innevånare (med tanke på att stora delar av öarna är obeboeliga drar jag ner siffran från exempelvis Italien.

Befolkningsfördelning
Paratorna 3 miljoner
Saphyna 2 miljoner
Trinsmyra 1 miljon
Palamux 1 miljon

Några städers befolkning
Tricilve med närområde: 250 000
Kamest, Zaroflas, Melse, Karnald, Vumbra, Tigôld, Frimbole Olvi 70 000 - 150 000
Kamest, Albarunzia 50 000
Mynd Mazuldre, Skuger, Fanzimle, Siola, Privavi, Mazmatra,
Grumm, Moherra, Joodak 10 000 - 30 000
Fontra Cilor 15 000 (staden är två mil lång men stora delar ligger övergivna)