söndag 1 november 2015

Läsrapport: Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri

Friskrivning: Jag läser normalt långsamt. Det hinner jag inte nu när jag ska försöka läsa åtminstone stora delar av sex böcker på en månad. Därmed måste mina omdömen om de Augustprisnominerade böckerna snarare bli mina personliga intryck än regelrätta recensioner. Det är inte alls omöjligt att jag kommer att ändra uppfattning om böckerna senare eller skulle få andra intryck om jag hann gå och smaka på dem lite mer i lugn och ro.




Bok: Allt jag inte minns
Författare: Jonas Hassen Khemiri


Allmänt omdöme
Allt jag inte minns är en mycket lättläst bok med tre intressanta huvudpersoner som man lär känna ingående. Det jag särskilt gillar är deras olika perspektiv, där människorna i mycket missförstår varandra och händelser på ett sätt som känns trovärdigt och som leder till tragedi av närmast klassiskt snitt. Miljön är samtidens Stockholm. Miljöbeskrivningarna är sparsamma, men tidsandan fångas på ett naket sätt med många slående, vardagliga iakttagelser.

Jag har tidigare hört och uppskattat dramatik av Hassen Khemiri och min tanke går osökt till dramatik också när jag läser den här romanen. Bra bok. Den blir kanske inte en av mina personliga favoriter, men är klart läsvärd.

Originalitet
Jag uppfattar inte romanen som särskilt originell såtillvida att jag hört liknande berättelser tidigare berättade på liknande sätt. Detta innebär inte att boken känns som en upprepning eller ett derivat utan snarare att vi rör oss i en ganska bekant miljö där dramatiken utspelar sig mellan människorna.

Upplägget är lite udda där slutet avslöjas genast och ramen är att en person som skymtar i berättelsens utkant tar sig för att skriva en bok om det inträffade och då intervjuar de inblandade. Jag gillade metanivån där plötsligt en av de intervjuade vägrar berätta vidare tills han får betalt. I början var jag lite förvirrad eftersom berättare växlade från stycke till stycke utan förvarning, men man kom snabbt in i greppet. Jag gillar att vara förvirrad i början på en bok.

Språk
Språket är enkelt och rakt vilket passar bra här. Metaforer och andra stilgrepp förekommer mycket sparsamt.

Konsekvens
Romanens berättelse genomförs mycket bra och håller sin linje där bitar faller på plats allt eftersom.

Balans
Bra. Mycket dialog vilket som sagt stärker intrycket av dramatik. Lite undrar jag hur huvudpersonen Samuel över huvud taget kan fungera i sitt arbete.

Dramaturgi
Också mycket bra där intresset hålls till liv ända till slutet.

Budskap
Inte riktigt tillämpligt även om teman kan urskiljas, exempelvis rörande subjektiva minnen.

Inga kommentarer: