Redigeringsarbetet av Vredesverk går vidare samtidigt som textläsarnas synpunkter droppar in i form av ömsom honung, ömsom ättika:
Axel Henriksson har läst igenom hela texten och får efter en slutsummering av helhetsintrycket ledigt tills han och jag ska ge oss på själva språkbearbetningen i höst. Robin Iversen är inne på den sista tredjedelen medan Roney Lundell just har börjat läsa. Den senare får emellertid texten sedan jag åtgärdat en del av de första två testläsarnas synpunkter. Efter Roney tillkommer ytterligare några personer som alltså får en än senare version att kommentera. Jag tycker att detta är en effektivare metod än som förra gången när jag skickade ut samma version till alla testläsare.
Det vore kul att höra lite synpunkter på de tidigare böckerna från er andra, exempelvis vad gäller:
* språk i största allmänhet
* Balans mellan dialog, exposition (faktaberättande), beskrivningar etc
* Balans mellan "action", "filosoferande och utvikningar
* Kapitellängd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
* språk i största allmänhet
Jag bara älskar ditt språk. Det mustiga, smutsiga, härliga! Högt och lågt. Nya ord, som låter genuina. Trakoriska uttryck. Underbart!
Fortsätt på samma sätt så blir det säkert succé igen! Det är språket som gör att jag kan läsa böckerna om och om igen - precis som att man vill höra en riktigt skön låt flera gånger.
* Balans mellan dialog, exposition (faktaberättande), beskrivningar etc
Precis lagom från de tidigare böckerna. Möjligen kan jag som är lite trögfattad ha lite svårt att hänga med i dialogerna ibland (speciellt när Shagul blir som mest filosofisk)... men det löses ju enkelt efter ett par extra genomläsningar.
* Balans mellan "action", "filosoferande och utvikningar"
Även här, helt perfekt. Det blir aldrig tråkigt, aldrig slentrian och aldrig förutsägbart. Man har verkligen ingen aning...
* Kapitellängd
Vissa kapitel blir av naturen kortare, andra längre. Det faller sig naturligt. Man får ofta följa en viss händelse eller figur över ett par-tre kapitel, för att få någon röd tråd, och även det är välbalanserat i de tidigare böckerna.
* slutsats:
Fortsätt på samma sätt. Keep up the good, så att säga. :)
Mäkolv: ... och här sitter jag och redigerar alldeles i onödan! ;-)
Nja, jag antar att den här boken kräver ungefär samma redigeringsinsatser som de tidigare böckerna för att bli lika bra som de tidigare böckerna. ;)
Min poäng är snarast att du inte ska ändra på ett vinnande koncept, framförallt inte mitt i en serie.
Mäkolv. Det är lugnt, jag och testläsarna slåss redan så att fraserna ryker.
"Don't change horses in mid-stream" gäller självklart.
* språk i största allmänhet
personligen har jag lite svårt för vissa delar av dialogerna, dom är bitvis lite för mustiga (mycket sexanspelningar, lite högtravande dialog, många av personerna är väldigt självupptagna och självglorifierande) för min smak. Jag tycker dock att språket just är en stor behållning med dina böcker och gör dessa till dina och skulle inte vilja att du ändrar språket.
* Balans mellan dialog, exposition (faktaberättande), beskrivningar etc
Bra balans. Möjligen kan jag uppfatta att miljöbeskrivningarna kanske är lite korta men dessa är alltid svåra att förlänga utan att texten blir för tung. Jag uppfattar det som att handlingen driver fram dina böcker och för långa miljöbeskrivningar skulle nog sakta ner för mycket.
* Balans mellan "action", "filosoferande och utvikningar
Jag gillar balansen, i första hand fokus på action men små korta relativt frekvent insprängda filosoferingar, lite som små (goda) russin i kakan. Jag har också för mig att filosoferingarna framförallt dyker upp i inre tankar men även enstaka gånger som dialog eller i beskrivningar men jag kan ha fel. Jag tar nog till mig filosoferandet i dialogen sämre än när dom är i inre tankar och detta färgar nog mitt minne av när dom dyker upp i texten. Jag minns inte Shagul som påtagligt mer filosofisk än andra personer.
* Kapitellängd
Ingen uppfattning. Ej funderat över detta.
Slutsats.
Fortsätt med den stil du har. När jag rekommenderar dina böcker brukar jag just påpeka att just språket är unikt och att det är värt att läsa böckerna just av den anledningen.
Arvid: (Jag tog bort din dublettpost förresten)
Jag har själv alltid sett mina romaner som handlingsdrivna och varit lite förvånad över att språk och miljö fått mest uppmärksamhet. För mig som författare så är intrigen och dess dramaturgi den stora utmaningen som kräver att jag verkligen går och klurar och måste rita stora flödesscheman för att få saker att gå ihop. Nöjdast blir jag när jag lyckas väva samman saker, särkilt om det kan göras på ett oväntat men trovärdigt sätt där läsaren tidigare inte ens sett ett mönster. Jag hoppas att ni ska uppskatta strukturen som helhet när den väl faller på plats i sista boken. Uppbyggnaden är nog också det jag är mest stolt över eftersom jag inte ser så många liknande berättelser därute. Ofta är även tjocka bokserier ganska enkla där händelserna förflyttar sig från A till B till C etc. Mim ambition har varit att väva samman alla fyra delarna med kopplingar som framgår först när man ser helheten.
Språket är däremot inget som jag planerar utan det uppstår på plats i själva den skrivande stunden även om jag förstås försöker experimentera lite med olika tempo, uttryckssätt och liknande. Jag valde att använda ett kvasi-arkaiskt och udda språk från början och att inte hålla igen - vissa gillar det, andra inte, men det är den form som jag valde och får hålla mig till i denna serie.
Vad gäller dialogen så är folk som du säger högtravande och självupptagna men det tycker jag ligger lite i den trakoriska kulturen. Synd om du stör dig på sexuella anspelningar - jag försöker inte medvetet att chockera men använder ganska mycket av min veterinära syn på blod, kropp och sex i böckerna vilket ofta blir rakt på sak.
Miljöbeskrivningarna är nog som du säger lite korta och det är en av de saker som mina testläsare har påpekat i Vredesverk så jag lägger in lite mer av den varan nu under redigeringen.
Tillägg till senaste kommentaren:
En annan stor utmaning är att få personerna levande och framförallt att få dem att agera på ett plausibelt sätt. Jag lägger ganska stor möda på att fundera över varför folk gör som de gör eller hur jag ska få dem att resa till en viss plats eller utföra något som är nödvändigt för handlingen.
Något som jag upplevde som störande och aningen tröttsamt i Slaktare små var den frekventa förekomsten av mer eller mindre sexuella anspelningar. Det var busukar hit och bolande dit o.s.v.
Det kanske får ses som en del av det mustiga språket och en rättvis beskrivning av språkbruket i Trakorien men för mig kändes det ändå överflödigt på många ställen.
Jag förespråkar inte att texten ska vara kliniskt rensad från den här typen av uttryck men personligen skulle jag uppskatta om det tonades ner lite, det kan vara lite smålustigt att läsa om rövhål och andra invektiv någon gång ibland men inte på var och varannan sida.
Jag får lämna en liten kommentar också efter att läst om Svavelvinter (för någon gång i ordningen).
Språk: Jag älskar ditt språk med arkiserande utryck och våghalsiga liknelser. Det enda jag kan anmärka på är vissa ord som blir lite för mycket arkaiserande eller blir lite otydliga (som oband som återfinns i kapitel II).
Balans mellan dialog etc. :I det stora är det en bra balans. Ibland kan dialogerna vara något ( men inte mycket) knepiga att hänga med i, speciellt om det är tre eller flera deltagare (som i "Skaparens vrede", kap XII). Men de blir inte för mycket på något sätt, balansen är bra.
Balans mellan action etc. : Bara bra.
Kapitellängd: Enda anledningen att anmärka på kapitellängd är när man skall planera sin läsning. t.ex. innan man släcker nattlampan. Då kan den stora variationen i längd störa lite, men mycket lite.
De sexuella anspelningarna som vissa klagat på tycker jag mig inte finna på något sätt störande, det känns som om de är en integrerad del i miljön och handlingen. Nu har jag visserligen precis läst Christopher Hibberts "Borgia - berättelsen om en ondeskefull familj" och insett att verkligheten överträffat dikten, inte minst vid sexuella utsvävningar i renässansens Italien. Jag har dock inte, vad jag kan dra mig till minne, reagerat på anspelningar etc. vid de tidigare läsningarna.
Så fortsätt på den inslagna vägen. Testläsarna kommer säkert att påpeka ord och uttryck som blir "för mycket, men låt för all del liknelser som "blek som en fiskfilé" vara- den är underbar!
/Fredrik
Har personligen inga som helst problem med sexanspelningar. Gillar språket och stilen.
Jag gillar mest när handlingen utspelar sig i Trakorien och inte i andra världar eller dimensioner. Jag förstår att det är en del av hela idén bakom bakom böckerna att personer som Shagul inte är begränsade endast till Trakorien, men samtidigt kan jag tycka att multiversumperspektivet förminskar betydelsen av händelserna på öarna något. Det är svårt att förstå varför dessa mäktiga trollkarlar envisas med att tramsa omkring i en skitig medeltidsvärld letandes efter en svårfångad konflux när de uppenbarligen har möjlighet att resa till Hugh Hefner-dimensionen och bola blondiner i tvåhundra år, eller liknande.
Som sagt, det är ju en del av hela upplägget och antingen gillar man det eller inte men personligen tycker jag att det räcker alldeles utmärkt med den mer jordnära handlingen om ni förstår vad jag menar.
Tack ska ni ha för synpunkter! Jag noterar allt och att preferenserna sedan är olika kanske inte är så mycket att säga om. Min inställning brukar vara att om många klagar på samma sak så ligger det förmodligen något i det, men annars överväger jag det sagda och skriver efter eget huvud - det är egentligen enda sättet.
Familjen Borgia är en inspirationskälla till livet i Tricilve även om jag tycker att syster Lucrezia ofta döms för hårt.
Och den där Hefner-dimensionen som Mats nämner vill jag gärna veta var den ligger.
Vet tyvärr inte. Silikonstinna quest for fame-bimbos har aldrig lockat min busuk.
Kolla med Kamalkus, han kanske vet!
Hej, Erik. Detta är litet off-topic men ändå. Jag undrar om du någonsin känner dig som en tjuv? Jag menar, det mesta som går att skriva har redan skrivits/gjorts förut. Hur många buddy cops movies har Hollywood inte spottat ut sig genom åren? Ibland kommer jag på riktigt coola idéer i mitt skrivande bara för att senare få reda på att det redan har gjorts tidigare. Då ställs i alla fall jag inför ett dilemma. Ska jag stryka det jag skrivit eller skall jag köra på som om det vore min egen unika idé. Personligen tycker jag att en författare inte kan göra en större synd än att skriva ett stycke som uppenbarligen rakt av är stulet från någon annan. Att låna idéer och göra dem till något eget har jag inga problem med men samtidigt kan skillnaden mellan att låna och stjäla vara hårfin. Har du några tankar eller tips?
Jörgen: Det där är ett så intressant ämne (och som sagt OT) att jag tror jag ska skriva ett nytt inlägg om saken. Vi kan väl fortsätta diskussionen där.
Skicka en kommentar