Glada äggatider!

Jag hälsar Glad påsk från Trakorien med ett litet oredigerat smakprov som jag just skrev.

En konvulsion riste under några ögonblick den gamla tuppens kropp varpå han från undergumpen lyfte ett ägg mot Silvia Miranda. Det vilade lätt fuktigt på vingens fjäderbädd, oansenligt som ett hönsägg om än grått och med en klippas mönstring i skalet.
”I en av Solunas fjärran öknar mötte jag en regnbågsödla vars färgkaskader överträffade till och med min egen stjärtplyms fyrverkeri”, sade Koklai. ”Jag blev omedelbart förälskad. Serenader och sporrdans lämnade min krälande skönhet oberörd men slutligen vann jag hennes hjärta med en bukett kolorerade skinnbaggar, så sensuellt sammanlagda att själva kompositionen uttryckte allt som behövde sägas oss emellan. Jag kallade henne - Pertelote!”
Tuppen lät namnet fylla näbben med vällusten hos en vinkännare öppnad för aromerna från en trippeljäst querdisk rosenvolmare.
”Tillsammans betraktade vi under en flyktig timme solnedgången genom koloritöknarnas feberdimma. Mätt av skinnbaggar lät hon mig därefter bestiga henne. Sällan har min kloak varit så fylld och min kam stått lika reslig! Aldrig har väl mitt galande så gällt attackerat skyn! Det var en magisk stund”, suckade han.
”Varför gjorde du henne inte till din maka om hon var så underbar?” undrade Silvia Miranda med ett ofrivilligt leendes ryckningar i läpparna.
”Därför att det fördömda kräldjuret visade sig vara tvekönat så att jag blev dräktig istället för hon. Tuppägget jag anförtror dig är frukten av vår förening.”
Vindhäxan kunde inte behärska sig längre utan brast ut i ett för henne sällsynt och svårhejdat skratt.
”Ja kraxa du, läppnäbba, men i ägget finns min avkomling Wafna”, kacklade tuppen och knyckte på nacken. ”Om du tar hand om honom sedan han kläckts ska han ty sig till dig och vara dig behjälplig. Kom också ihåg en sak: Den som förmår kläcka ett mindre ägg kan kläcka ett större!”
Silvia Miranda tog emot gåvan som verkligen föreföll vara av sten.
”Jag ska behålla ägget, Koklai, om inte annat som minne av vår tid tillsammans och lovar att ta hand om allt som kan komma ur det.”

I vinet sanningen

Detta vin ska jag öppna när jag skrivit klart tredje boken.

Varför, någon?

Sonett

Jag lekte med sonettformatet för att presentera en ordlek på 'Bladverk'. Oavsett om detta blir titeln på nästa roman eller ej så funderar jag på att ha med en inledande fostrande dikt, ungefär som 'Slaktare små' i förra boken. Här är ett utkast till de första fjorton raderna:


Bladverk välver ovan skogens sprungna vår
strör försynt sitt solljus på jungfruklänning.
En moders råd, en faders rika penning
matt förbleknar ibland blomsterklädda snår

Bladverk flickan öppnar, läser vad där står
i bok som målar kvinnas lag med männing
Oh, drömska hjärta bulta hårt av spänning,
fingrar smek de gyllenfallna lockars hår.

När sköna mön i drömfylld läsning sitter
försjunken bortom tankens rådlighet
en rövare, av usel lystnad bitter

dras närmre av den skönas smyckesglitter
dold av snår, med mustelonens vådlighet
han nalkas lömskt den unga, tömd på vitter.

Den eviga återkomsten - rekapitulation

De gamla rollspelen från 80- och 90-talen är åter på tapeten. Nu har Riotminds lagt ut samtliga äventyr till gamla Drakar och Demoner för gratis nedladdning från sin hemsida, dvs samtliga utom de jag skrev till konfluxsviten. Som ni kanske minns och annars kan läsa om här så hade jag och Riotminds en tvist rörande rättigheterna till framförallt Svavelvinter, en tvist som PRV avgjorde till min fördel. Jag utgår från att detta är huvudmotivet till att min serie inte har lagts ut även om andra skäl uppges.

För att klargöra och rekapitulera min inställning: Jag har flera gångar sagt att jag är beredd att släppa de gamla speltexterna fria under någon CC-licens. Att så inte redan skett beror främst på att jag inte har rättigheterna till illustrationerna. Det har därför diskuterats om man kunde göra en ny formgivning med nya kartor och illustrationer. Att så inte har skett beror i sin tur på högre prioritering av romaner och nyare spel.

Jag skrev till Riotminds genast när jag blev medveten om deras initiativ, inte minst eftersom de tillhandahöll Trakorienmodulen i min serie för nedladdning, förmodligen pga rent förbiseende. Jag skrev att de måste ta bort länken men öppnade för att hela konfluxsviten kunde läggas ut tillsammans med det andra materialet om bara noteringarna om rättigheter ändrades så att det framgick att jag har upphovrätt till texterna och att Svavelvinter och Trakorien är registrerade varumärken. Jag utgår från att Riotminds har löst alla frågor om rättigheter till produkternas illustrationer.

Något svar har jag ännu inte fått men länken för nedladdning av Trakorienmodulen togs i alla fall bort.

Tillägg 1: Spelutvecklaren Åsa Roos har, tämligen ensam, ställt sig den ganska rimliga frågan: "Hur ska jag förhålla mig om Riotminds faktiskt saknar rättigheter till publicering och inte har införskaffat upphovsmännens tillstånd?" Nu väntar jag på att alla entusiaster som okritiskt hyllat släppet ska ställa sig samma fråga och liksom Åsa ha resning nog att kommentera saken.

Tillägg 2: Stor komik! En av de ursprungliga pirater som scannade in filerna som Riotminds nu har publicerat gnäller på nätet över att RM raderat piraternas namn och istället satt dit sitt eget. Han pratar indignerat om netikett. Obetalbart!

Veckodagarna

Elias Markstedt frågade mig via Fria ligan vad Trakoriens veckodagar heter och jag skickade svaret nedan som kanske kan intressera fler. Inget är bestämt utan ni får gärna ha synpunkter. Grunden är Elias eget förslag.

"De flesta gudar du nämner dyrkas överallt i Argond och Trakorien men inte alla och fokus varierar mellan trakterna. Jag kan tänka mig att varje veckodag har ett stående tema över Argond (ärvt från imperiet Jorgpagna) men att gudarna kopplade till varje tema kan variera från land till land. Alla dagar behöver heller inte vara kopplade till gudar.

Söndag - Solens dag som du föreslår, oftast representerad av Shamash utom i Valima och Navalima där man av naturliga skäl dyrkar tvillinggudarna som bär solen: Valliman och Drigel. På Mereld dyrkas Tigwalvan denna dag medan Shamash får tisdagen.

Måndag - Månens dag som föreslaget, men eftersom Luvena har en kontroversiell klang och ofta inte omnämns av rädsla för åkallan så kallas dagen ofta bara månens dag i många länder.

Tisdag - Jordens dag. Här tillägnas dagen den naturanknutna gud som är viktigast på platsen, kanske Dumuzi, Marduk eller Anxalis (blir Havets dag då).

Onsdag - Handens dag, dvs tillägnad människans strävan när det gäller handel, hantverk, pengar etc. Kastyke tordes bara dyrkas på Paratorna eftersom ingen annan vill veta av henne.

Torsdag - Kampens dag. Trocuspa som dock har en "facklig" karaktär genom att vara yrkeskrigarnas gud snarare än krigets. Marduk eller Inashtar skulle också kunna komma ifråga här om de inte har dagar redan.

Fredag - Kärlekens dag, och då mer ägnat lust och fruktbarhet än någon slags romantisk kärlek. Inashtar fungerar inte på Paratorna.

Lördag - Kunnandets dag med dragning åt eftertanke, vishet, reflektion och ålderdom. Enki lär vara självskriven för denna dag på de flesta håll.

I Kishatet är alla dagar Shamashi första dag, andra dag etc.

I Ransard så är tisdag Subardas dag och måndagen Friarens dag. De fem dagarna efter tisdag kallas efter Subardas fyra aspekter (motsvarar de högsta gudarna på andra håll): Dumuzi, Inkashi, Inkashea (kärleksaspekten av samma gud), Enkea och Shamsi."

Lojalisternas tid är nu

Under de senaste dagarna har slutarbetet med äventyret Lojalisternas tid tagit fart hos Fria ligan. Det rör alltså om ett äventyr till rollspelet Svavelvinter. Jag skrev grundtexten redan i somras men nu spurtar själva produktionen mot målet att modulen ska komma i handeln före sommaren. När jag blev tillfrågad om att skriva ett äventyr till det nya spelet så tvekade jag först av rena tidsskäl. Skulle jag offra kanske ett par veckors skrivande på tredje romandelen för detta? Men så kom jag på att jag kunde skriva äventyret i en miljö som jag ändå måste utveckla för romanen och därför förlades Lojalisternas tid till slummen i den Trakoriska huvudstaden Tricilve. Dessutom så utspelar sig äventyret i tiden mellan Slaktare små och uppföljaren så att läsaren av romansviten kan få lite extra information.

Titeln 'Lojalisternas tid' syftar på att de kejsartrogna just under äventyrets varma sommardagar sitter stolta i stadens sadel. Till synes har man segrat men snart ska orosmolnen åter hopas. Bilden nedan från äventyret kan föreställa den maktmyndige domare Dunsinan under tjänsteutövning, i färd med att rensa ut rebeller.

OT: Kolla även en dagsfärsk recension av den gamla Trakorienboken på webbplatsen Karkionen i Kandra

Given häst i munnen

Innevånarna i den trakoriska huvudstaden Tricilve vill förstås inte vara sämre än vår svenska samtid:

"Minst ett par dussin människor, hälften av dem barn, hade sökt skydd i varandras närhet vid Morhällevattnet, ett av Myrstackens tre naturliga källsprång. Eldar göddes med torkad spillning. Stämningen var hög eftersom en död häst som bäst styckades och halstrades på platsen sedan den brutit benet under en kavallerist på eftermiddagen och övergivits av sin ägare. Invid en vägg ackompanjerade en trompettspelerska två grälla gycklare för att locka nyfikna till Burladårens teater på Venderskaj nere vid floden. Ett gammalt par dansade hoppsnoa till musiken under åskådarnas jubel."


För att tala allvar: Hästkött i maten är inte problemet såvida man inte är allergisk eller väldigt antipatisk när det gäller att äta hästar. Hästkött är ett utmärkt livsmedel och jag törs lova att många av oss har ätit det på restauranger i alla tider utan att veta om det.

Snarare borde vi vara tacksamma för att hästkött uppdagats i en massa färdigmat därför att hästkött går att spåra. Låt mig ställa två frågor:

1: Om det finns främmande hästkött i färdigmat över hela Europa, hur mycket främmande nötkött och fläskkött tror ni då att det finns i sådan mat?

2. Tror ni att det främmande nötköttet och fläskköttet går att skilja från det som borde ha varit där?

Problemet är alltså inte hästkött som sådant utan att främmande kött alls hamnar i vår mat. Det kan komma från djur som stulits, plågats, smugglats eller är smittade med något. Köttet kan vara ohygieniskt hanterat eller förorenat av läkemedelsrester eller andra hälsoskadliga ämnen.

Jag arbetade under några år som inspektör på livsmedelsverket där jag reste runt på slakterier och korvfabriker för att se så att de skötte sig. Många av anläggningarna är mycket seriösa och välskötta, närmast som sjukhus vad gäller hygienen. Samtidigt vet jag hur mycket skumrask som frodas i branschens tassemarker. Kött är dyrt och därför finns det stora pengar att tjäna på fusk. Dafgårds som gjort IKEAs köttbullar i vilka hästkött återfunnits var i alla fall på min tid ett bra familjeföretag och jag tror inte att de medvetet blandat hästkött eller annat skräpkött i sina produkter. Oavsett deras moral så har de ett varumärke att vara rädda om (se nedan). Problemet är snarare att om det handlas med råvaror och halvfabrikat kors och tvärs mellan länder i kanske fem led SÅ KOMMER fusk att inträffa. Frestelsen och möjligheten att tjäna pengar är helt enkelt för stor samtidigt som risken att avslöjas är för liten. Min slutsats blir att branschkontroll inte kan bygga på moral utan måste kräva produktionsled som kan följas och kontrolleras samt hårda sanktioner.

Varumärkets betydelse
På senare år har ICAs och COOPs egna varumärken expanderat alltmer i respektive mataffärers hyllor. Därtill finns mer eller mindre skräpvarumärken av typen 'Euroshopper'. Jag har starkt ogillat denna utveckling av den enkla anledningen att varken ICA eller COOP själv producerar sina varor utan kontrakterar ut tillverkningen och därvid pressar priserna mot leverantören. Många tror kanske att varumärken främst är till för producenterna - de bankar in sina varumärken med reklam och vi konsumenter väljer dessa. Detta är dock bara en del av sanningen. För mig som konsument är ett varumärke en kvalitetsstämpel - jag köper varor från företag jag har fått förtroende för och litar på att de ger mig vad jag betalar för liksom jag kan undvika dem jag tycker har lurat mig. Om exempelvis Santa Maria säljer mig en grön massa under namnet 'Guacamole' och den visar sig bara innehålla 1,5% avocado så kan jag undvika deras produkter. Därför är det mycket viktigt att varumärket fungerar som länk mellan producent och konsument. ICA och COOP klämmer in sina varumärken mellan dessa länkar och försvagar därmed kedjan. Jag ser handelsledets egna varumärken som ytterligare ett steg mot försämringen av konsumentens (och producentens) situation. Jag undviker dem. Vore jag politiker så skulle jag kräva att alla varor har uppgifter om faktiskt ursprung.