tisdag 8 januari 2013

Resten är historia

... och där satt avslutningen av en tio kapitel lång tråd med klimax i huvudstaden Tricilve. Faktiskt var nog detta hela romanens dramatiska höjdpunkt och jag är väldigt nöjd med hur saker kunde vävas samman. Nu till Palamux för att tämja ytterligare en tråd och sedan återstår mest uppstädning innan testläsning och redigering kan ta vid framåt sommaren. Det finns hopp mina vänner!


Trakorisk politik var inget som intresserade tuppen Koklai sedan han väl fått hämnd på den som slaktat honom. Under ödeslotteriets värsta uppståndelse pillade han upp den gyllene buren, växte färska fjäderpennor ur vingarna istället för dem som kmedulluprästerna stympat och flög sedan bort över staden i riktning mot Kronolaben. Den färgsprakande tempeltuppen väckte emellertid sådan uppståndelse att Koklai tvingades överge sina estetiska principer för att istället inta en mindre spektakulär fågel som redan fanns på plats i Septaviet.

Mondus Dikespryda var en suput och ett svin men han älskade sin gamla tupp, det enda arv han hade efter sin mor eftersom djuret var så magert att han inte lyckats sälja det för pengar till vin. Denna frihetsspelens första morgon sov Mondus ruset av sig under en promenadbro nära dammarna. Koklai krängde sig ur mannens grepp så snart han kommit i kött och knipsade med gudomlig näbbskärpa av den bronskedja som fjättrat djuret till dess herre. Han kände sig törstig och pickade på mannen tomma vinskinn tills han insåg att fågeln var lika alkoholiserad som husbonden och stålsatte sig mot begäret. Någon stund ägnade han åt att tvätta intorkade spyor ur fjädedräkten i ett dike innan han försiktigt närmade sig kronolaben via buskarna.

Den galna klockan vevade vildare än någonsin på sitt fundament. Så snart han såg den förstod Koklai problemets omfattning. Kronolabens trådar sträckte sig långt bortom Tricilve och var bokstavligt talat sammanvävda med den defekta, större väv som fågeln visste väntade på honom i staden Isakra. Han ruskade på sig, betraktade fyllefågelns klena vingar, insåg att de inte skulle bära långt och gick över i den förhatliga etern för att återvända till Miranda och Irminsulträdet.

13 kommentarer:

Joel Haglund sa...

Vackert! Väntar på den dag man kan köpa Bladverk i SF-Bokhandeln i Göteborg... :)

Erik Granström sa...

Kul att du är på hugget Joel. Jag kan dock förbereda dig på att jag letar efter en annan titel eftersom jag tycker att 'Bladverk' har lite för mycket diktsamling över sig. Vi får se och jag återkommer i ämnet.

Mäster Mäkolv sa...

Tuppars färg? Den virriga väven? Trädet som simmade? Tredje ransarderröjet? Koklai & co?

:)

Helt fantastiskt att få se mer av Koklai i nästa bok. Han är en av mina favoritkaraktärer faktiskt. En riktig sköning.

Fredrik Kjällbring sa...

Återigen ett fantasieggande smakprov. Var förut i eftermiddags uppe på min vind och hittade de gamla äventyren, vilka jag åter läst (valda delar av). Underbart att böckerna skiljer sig så pass mycket från äventyren, även om man ibland känner igen sig. Koklai är trevlig att återse nu, jag har gillat honom ända sedan jag läste beskrivningen "interuniversell Casanova" i Kristalltjuren. Jag ser verkligen fram emot nästa bok och är säker på att det blir en bra titel också.

Erik Granström sa...

Jag har alltid också gillat Koklai även om han blivit mäktigare än jag hade tänkt när han först dök upp. Faktiskt kan han vara den mäktigaste varelse överhuvud taget som direkt blandar sig i romanernas handling, möjligen med undantag för demonen Ghumgakk. Nu är detta ingen garanti för att livet på något sätt är enkelt. Den som kan sin Bamse vet att "den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll".

I Trakorien innebär det att man bör passa sig väldigt noga eftersom det alltid finns än tyngre makter bakom kulisserna.

Mäster Mäkolv sa...

Det är bara i den granströmska mytologin som tuppen är den mäktigaste pjäsen på brädet...

Martin Lagnerö sa...

Kul! Ser så klart fram emot mer av Koklai.

Lustigt förresten med "den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Jag har också alltid trott att det var ett Bamse-citat, men stötte häromsistens på det i "Känner du Pippi Långstrump", vid tjuvarnas påhälsning i Villa Villerkulla. Men inte ens det verkade vara ett originalcitat, eftersom den boken i sin tur är en komprimering av olika avsnitt från flera Pippi-böcker. Som ordagrant Bamse-citat verkar det dock inte gå att belägga. Hexmasters faktoider har (som vanligt) en utmärkt utredning av frågan (http://www.faktoider.nu/stark.html).

Erik Granström sa...

Martin L: Är det inte ursprungligen från Goethes Die Muskeln des jungen Werthers: "Wer sehr stark ist, auch sehr schnell muss sein" ?

(Fast han tog det nog från Astrid. Som säkert tog det från Aristofanes)

;-)

Martin Lagnerö sa...

He he...

Kristoffer S sa...

Jag knaprar hungrigt i mig minsta lilla smakbit som kastas vår väg. Jag är såklart tacksam över att bloggen inte innebär spoilers. Samtidigt är det frustrerande (på ett trevligt sätt). Vad är det fört klimax det talas om? Väldigt lite i den återgivna texten antyder ett klimax. Ack, denna väntan!

Apropå något annat så hittade jag en lista över saker som varje fantasyförfattare bör undvika. Jag tror Granströms böcker klarar sig undan alla 75 påbud. (Kanske är fråga 34 en akilleshäl?) Jag tyckte listan var underhållande.

Erik Granström sa...

Kristoffer: Jo som sagt brukar jag försöka undvika att berätta vad som egentligen händer. Nu har jag egentligen tre trådar kvar att avsluta med kanske tre kapitel vardera innan jag är klar för fjärde boken. Sedan förstås tillägg, korrigering, redigering, testläsning etc. Nu är det inte bara att skriva dem rakt på. Jag vet vad som ska hända, men varje tråd kräver lite funderingar om disposition. Som jag tidigare sagt så är steget från idé till 'storyboard' ett av de mest krävande. Ska faktiskt exemplifiera detta i ett eget inlägg tror jag.

Var hittade du listan förresten? Vore kul att se.

Kristoffer S sa...

Oj, jag trodde att jag länkade till listan. Här är den:

http://www.rinkworks.com/fnovel/

Erik Granström sa...

He, he, jo jag har nog sett listan tidigare. Några punkter skulle jag nog få pricka av i ärlighetens namn: 28/29, 30, 34, 36 och 37 till exempel. Å andra sidan skulle det vara roligt att höra listskrivaren försöka gissa handlingen i romanerna.

(På punkt 58 tror jag för övrigt att han har fel, i alla fall enligt svärdssmeden Peter Johnsson som nog vet mer om saken än herr Parker.)