tisdag 15 januari 2013

Avfyra svampen!

"Förutom glasflottan från Ljushem utmärkte sig ett par pråmliknande farkoster som ankrat upp avsides de andra. De var lastade med sporkluster från Eniaken, hyferermunkarnas jättelika svampbarriär mot Kargom. Klustren påstods kunna döda en människa på tio replängders avstånd genom att skjuta ut en svärm sporer snabbare än någon kunde uppfatta och med så stor kraft att pansar genomträngdes likt siden."


Ni som spelat de gamla spelen vet att det mellan Kargom och munkstaten Nastrôl växer en jättelik svampmur kallad Eniaken. Hyferermunkarna planterade svampen för flera hundra år sedan för att skydda slätterna från de vilda kargomiterna. Ursprungligen hämtad från kontinenten Akrogal har Eniaken förmågan att skjuta sina sporer med sådan kraft att de genomtränger rustningar. Svampmuren, som uppges vara så omfattande att man inte kan kasta en sten över den, fungerar därför både som fysiskt hinder och som ett effektivt minfält.

Nu när det blir krig på Palamux (liksom på flera platser i Trakorien) så aktualiseras användningen av svampen. Jag har därför snokat lite om vilka mekanismer som skulle kunna fungera. En vetenskaplig artikel beskriver hur en svamp som växer på ko-mockor kan accelerera sina sporer snabbare än en gevärskula för att kasta dem en bit bort. Svampens problem är att sporerna måste ätas upp av en ny ko för att kunna spridas, men eftersom kor inte äter sin egen avföring måste sporerna kastas en bit bort. Sporerna är dock så lätta att de nästan genast stannar av luftmotståndet och därför måste utgångshastigheten vara hög - försök kasta iväg en fjäder så förstår ni problemet. Svampen använder en vattenpistolliknande pumpmekanism.

Vanliga ormbunkar kastar istället iväg sporer på samma sätt som en katapult där en arm spänns genom osmotisk deformering av celler.

Joel Haglund pekade mig till en annan artikel där det hävdas att en enda svamp har växt till sex kilometers diameter under många, många år vilket skulle göra den till världens största och äldsta varelse av dem som hittills upptäckts.

Plötsligt känns Eniaken inte längre så osannolik.


Nedan en primitiv kargomitisk bild som föreställer hur Eniaken anfaller en oskyldig yngling medan hyferermunkar tittar fram genom mycelet.

22 kommentarer:

Anonym sa...

Frågan jag ställer mig är hur munkarna löst frågan med att skörda, lasta, förvara och sedan kasta iväg sporklustrerna utan att de detonerar i förtid. Det första att fundera ut för att svara på den frågan är väl vad som triggar en explosion. Är det vibrationer, mognadsgrad på kapseln, temperatur, beröring eller vad. Sen kan man börja klura på hur de skulle lösa problemet. Kul problem!
/Mats Å

Erik Granström sa...

Mats: Munkarna har uppenbarligen någon metod att handskas med svamparna utan att de exploderar. Jag kan tänka mig att de pillar med osmos, vibrationer och allmän försiktighet men kommer nog inte att beskriva tekniken så där väldigt ingående - "försök inte det här hemma", vet du ;-). I och med att mycket annat i Argond är besjälat så kan man ju även tänka sig mer esoteriska förbund mellan människa och svamp av typen Silvia Mirandas talande med vindar eller ranzinermunkarnas lyssnande till berget.

Själv klustren tänker jag mig inte som granater utan som nystan på vilka spormekanismerna sitter fästade.

Fritt fram för kreativ mykologi!

Anonym sa...

Som ingenjör går jag igång på den här typen av problem och tycker "esoteriska förbund" är fuskigt :-) . Tänk om munkarna sjunger för svampen. Olika melodier ger olika effekter. Vid förvaring är det flöjt och vaggvisor från Palamux som gäller. Sedan värmer man upp nystana inför strid genom trummor och bas-sång. Av det skälet har pråmarna speciella sångarplattformar. En välbevarad hemlighet är att pråmarna enklast slås ut genom att tysta kören. Men en spion är hemligheten på spåren. Får nästan bli ett äventyr kring detta i rollspelet...
Mats Å

Erik Granström sa...

Mats Å: Inte så dum idé ... om det inte var så att Aldrun redan sjunger för skeppet Bladverk. Men som sagt verkar uppslaget lovande för äventyr. Särskilt skruvade sporer avfyras med s.k. 'bjällror och visslor'.

Anonym sa...

I Eniakens fredliga ursprungsland har musicerandet förfinats till den grad att sporerna kan fås att anta olika färger. Vid speciella högtider tävlar orkestrar i sk sporverkeri till, allmänhetens stora förtjusning.

Henke sa...

Att Hyferermunkarna använder sång för att kontrollera svampens växt tycker jag alltid varit en kul grej. Sedan har jag för mig att Eniaken flöt iland i Lasemos från okänd härkomst?

Erik Granström sa...

Jodå, jag kan köpa sången. Vad gäller ilandflytandet så stod det så i originalspelet men nu lutar jag nu snarare åt att den importerats från Akrogal - den expeditionen kunde också bli ett intressant spel.

Joel Haglund sa...

Något jag undrar är hur Eniaken inte sprider sig, dels ut mot Kargom och dels österut mot Nastrôl Hur kommer det sig? Jag kan se vissa problem nrdet kommer till att "beskära växten," eller vad man nu gör med en svamp av sådan storlek.

Erik Granström sa...

Joel: Just detta borde väl ingå i munkarnas omsorger. Kanske kan svampen bara sprida sig dit där de har preparerat marken

Joel Haglund sa...

Något ämne i jorden, månne? Något akrogaliskt som de sprider ut i väl vald jord?

Erik Granström sa...

Jag har skrivit ett avsnitt till nya boken som utspelas vid Slättvindens tempel där det finns en damm som någon kanske minns. I detta avsnitt så har ett antal munkar kånkat dit en bit av svampen för att den ska suga i sig vissa specifika näringsämnen. De bär sedan hem svampen och inlemmar biten i helheten som väl då suger i sig godsakerna. Hanteringen förefaller kort sagt ganska bökig och lika styrd av faktiskt odlingskonst som gamla ritualer.

Kosta Kostulas sa...

Intressant läsning! Sång eller symbios med inplanterade svampbitar i munkarna låter kul. Det mer drastiska (men kanske inte för boken) är att några munkar är "liler" som i gamla Mutant - genreöverskridande idéer.

Erik Granström sa...

Kosta: nu vet jag inte riktigt vad liler är, men man kan ju tänka sig att riktigt dedicerade munkar låtit växa in sig i svamphärvan av religiösa skäl så att man hjälpligt kan förstå och kommunicera med den - lite som kakluner fungerar. Naturligt vore väl också att munkar som dött ges till svampen, kanske med samma resultat.

Erik Granström sa...

Man kunde då få svampen agera, till exempe skjuta, genom att prata med människodelen. Oavsett om det ligger till på detta sätt så kan det vara en föreställning hos munkarna (vilka bör omges med avsevärd mystik)

Fredrik Kjällbring sa...

Angående de sista kommentarerna så måste man ju bara komma ihåg Lasse Åbergs program Zwampen, med text från signaturmelodin "Tiderna är hårda, livet är en kamp, men det känns mycket om jag har min zwamp.

Jag vill bo i en zwamp, annars får jag kramp..."

Erik Granström sa...

OBS VIRUSVARNING!

Jag tog bort en kommentar som pekade till ett förment Youtubeklipp. Emellertid var länken på formatet youtu.be vilket fick mig att ana oråd. Tycks leda till en trojan.

Mäster Mäkolv sa...

Hejsan!

Det var jag som postade länken till den misstänka trojanen. Men ingen oro! Det var bara musikvideon till Electric Banana Bands 'Jag vill bo i en svamp'.

Öppna på egen risk:
http://youtu.be/dfZUWYh99QU?t=22s

Jag har öppnat den flera gånger och kommer till youtube varje gång. Det märkliga formatet .be beror på att youtube kortar ner länknamnet när man delar videoklipp. 'youtu+be'

Här är den längre länken till samma klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=dfZUWYh99QU&feature=youtu.be&t=22s

Hur som helst, en riktigt skön låt! :)

Mäster Mäkolv sa...

Jag har givetvis testat länkarna i inlägget ovan också, även nu efter att inlägget postats. Trippelkollat båda två.

Om ni testar Dela-knappen som finns precis under videoklippet på youtube så ser ni direkt det "mystiska" .be-länkformatet. Ganska praktiskt, även om jag förstår att det kan väcka misstankar.

Bra att Erik är på hugget. :)

Erik Granström sa...

Aha, ledsen om jag misstänkliggjorde dig Mäkolv men hellre försiktig en gång för mycket än för lite.

Mäster Mäkolv sa...

Inga känslor sårade här. Jag är bara glad att du tar så väl hand om oss och är observant på vad som händer. :)

Ulrika sa...

Kreativ mykologi, varför inte :-)

Varför behöver svampen vattnet i just den dammen? Är det tack vare de speciella skalamöborna av släktet Arcella (http://user.xmission.com/~psneeley/Personal/Rhiz27PT.JPG) man hittar där? De som lever i symbios med svampen och bygger upp kiselskal runt sporsamlingarna, och gör att de blir hårdare och exploderar med mer kraft?

Och det finns alla möjligt intressanta spridningsvägar för sporer, t.ex.: http://fof.se/tidning/2010/7/mossa-blaser-rokringar
Giftiga sporer som kommer med vinden kan tränga in mellan rustningars kanter och reagera med svetten - både fukt och lågt pH - och orsaka en dödlig klåda … eller helt enkelt snabbgro och omsluta sitt byte till ett hyfernystan på ett ögonblick: mer mat åt svampen …

Fy, vilka otäcka tankar! Men biologisk bekämpning är förstås intressant :-)

Erik Granström sa...

Ulrika: Här finns min själ uppslag till en hel bok bara om trakoriens svampliv och då har vi inte ens berört de narkotiska effekterna eller saphynska svamprecept (mjölka en gräddko - släng i lite svamp - koka - snafsa).

Vad gäller dammens vatten så är ju källan tillägnad Shamash och innehåller förmodligen såväl helium som verifikat och flebotinium.