Resumé av Slaktare små

SPOILER - Slaktare små

Nedan är en sammanfattning från Slaktare små, tänkt att ligga i början av Vredesverk. Det fanns en motsvarande resumé av Svavelvinter i början av förra boken. Meningen är förstås att friska upp minnet på den läsare som kanske inte längre har alla vändningar sprudlande i huvudet. I nödfall kan texten också tjäna som introduktion för den som inte alls läst de tidigare böckerna. Eftersom det inte finns några hemligheter för den som redan läst Slaktare små tänkte jag att ni kunde få se sammanställningen och ha synpunkter på den redan nu. Texten är inte så njutbar är jag rädd, eftersom den måste rymmas på ett uppslag i boken och alltså inte kan göras längre, men in gengäld är den ganska snabbt genomliden. Alla förslag tas tacksamt emot!



Inför Vredesverk
Trakoriska riket förlorade polarön Marjura och sin lönsamma svavelhandel när de vandöda crurerna vaknade efter en åttahundraårig sömn. En allians av Trakoriens fiender anfaller det försvagade riket som samtidigt skakats av inre politiska motsättningar. Kejsaren utmanades av Nya sfärens orden under hertig Ialsop da Kamesti, men ordensmedlemmarna arresterades plötsligt, anklagade för riksförräderi. Den populäre generalen Praanz da Kaelve lurades istället iväg till bergen där Klamender Gomba, hertigen av Hiltre, fängslade och försökte avrätta honom. Da Kaelve undkom och räddades av skecker, öns urfolk, på uppmaning av havskvinnan Aldrun som är generalens trolovade.

Akademikern Brior Brådfot har fått skulden för svavelhandelns kollaps. Han tillfångatogs av kejsarinnan Heneguya som ville veta vad som egentligen hände på Marjura eftersom hon personligen komprometterats. Brådfot hålls fången med sin kloka piga Grotebelia i kejsarinnans mobila slott, buret av luftanden Basenanji. Snart nog framgick det att akademikern är oskyldig och långt ifrån så skarpsinnig som säkerhetstjänsten trott.

Den mångklonade trollkarlen Shagul, vars mål är att dominera den femte konfluxen, en ödespunkt i tid och rum, är den vandöde kung Ottars rådgivare på Marjura och styr i praktiken crurerna. Shagul vill hålla nyfikna borta från konfluxens fokus på polarön och skickade två kloner till Trakorien, dels för att underblåsa kriget så att öarnas arméer hålls sysselsatta, dels för att avliva alla astrologer som kan tänkas lokalisera konfluxen. Till sin hjälp hade han mördarsekten RhabdoRana vilken han lyckats infiltrera. Bland mördarnas offer fanns DiFolternas orakel Nastigast, som emellertid genom list tog över sin mörderskas kropp och flydde. Ranzinermunkarnas ledare på det talande berget Ranz dödas också, men överlämnade innan han dog ansvaret för den kommande konfluxen till enu Ammisadu, en präst från det fjärran Melukha i Praanz da Kaelves tjänst.

Shagul köpte sin gamle mästares palats i Fontra Cilor för att få en bas i Trakorien och installerade gravplundraren Robur Rödvad som marionettfurste. Han råkade emellertid väcka RhabdoRanas skyddsdemon Ghumgakk som åt upp en av hans kloner och kallade till sig sina undersåtar, oklart i vilket syfte. Innan dess hade Shagul fått RhabdoRana att jaga sina gamla ledare, däribland viskarrösten Drogden som också är ranzinermunk under namnet Bodonius. Bodonius undkom förföljarna genom att bränna ut den tankeparasit ur örat som förenade hans medvetande med RhabdoRana. Tillsammans med Ammisadu och Nastigast har han flytt ut i Fontra Cilors stormdelta.

Några andra av Shaguls hämndlystna fiender slog sig samman för att stoppa trollkarlens planer. Bland dessa fanns Gobrugda, den siste shaguliten, svuren att döda sin gamle mästare, liksom trollkarlen Kamalkus som genom Shaguls svek tvingats i plågsam exil under flera årtionden, samt furstessan Elmesum, som fördes bort av Shagul och dog under fångenskap, men som magiskt kommit till liv i sin ättling Didras öra. Lärjungen Gobrugda har odlat fram en egen Shagulklon från trollkarlens avhuggna hand, och hindrar därigenom Shagul från att skapa fler kopior. Hämnarna samlades hos DiFolternas apotekargille i det drogsjuka landet Ilibaurien. Enligt DiFolterna kan bara Uroboren, Shaguls gamle mästare, besegra trollkarlen. Didra och hennes kamrater lyckades med hjälp av Robur Rödvad befria Uroboren som emellertid har egna planer: att ogöra allt han ställt till med under sitt långa liv. Rödvad dödades av Shagul som straff för sin inblandning.

Sanningsguden Shamash dömde för tvåhundra år sedan ön Stegos till isolering i ständig natt sedan öborna brutit en helig ed. Oväntat lyftes mörkret och Stegos kunde träda fram under ledning av prästinnan Jarmona och Arn Dunkelbrink, kungen som tidigare störtat på ön med sin drake Blatifagus. Dunkelbrink tog nu åter till väders, buren västerut av ormen med en försäkran om att deras gamla överenskommelse nu ska äras; kungen ska få döda en drake. Arn lämnade sin älskade Miranda bakom sig, ovetande om att kvinnan i samband med förljusningen störtat ner i havet tillsammans med sin talande tupp Koklai. De båda klättrade i det heliga Irminsulträdet som blev för tungt för strandklippan när det åter fylldes av sav.

En legoarmé under den ökände Blodvadaren, kondottiären Gaddagormgald, har samtidigt marscherat upp nära den trakoriska staden Soblak på Palamux för att inleda kriget. Gaddagormgald har fått guld av trollkarlen Shagul för att sätta sina hemliga planer i verket: att behålla Soblak med omgivande land som sitt eget furstendöme. DiFolterna i Ilibaurien hoppas att Blodvadaren ska göra även dem fria från trakorierna sedan han skaffat sig land. Därför har de skänkt honom en gåva: den sista isdruiden Perrima som de räddat undan döden med sina alkemiska konster. Gaddagormgald står i skuld till RhabdoRanas skyddsdemon Ghumgakk som varken låter honom skona fiender eller kvinnor han lägrat, men Perrimas kraft är starkare än demonens och Blodvadaren har kommit att älska henne.