Planering Vanderland - Steg 2: Sekvenser

En roman utgör vanligen en rätlinjig textsekvens; läsaren börjar från titelsidan, följer textraderna från vänster till höger, uppifrån och ned och bläddrar till nästa sida när hon kommit till slutet. Ibland gör hon kanske avvikelser till kartor, förteckningar eller fotnötter, men på det hela taget läses tryckta romaner i Sverige på traditionellt sätt - detta i motsats till exempelvis text på Wikipedia där läsaren ofta hoppar mellan avsnitt via länkar. Författaren måste därmed bestämma sekvensen och det är den saken jag ägnat mig åt under de senaste dagarna.

Skeendet i en roman har ofta ett bestämt tidsflöde, men textsekvensen behöver inte alls följa historiens kronologi utan hoppar gärna framåt och bakåt som det passar dramaturgin. Skriver man som jag en krönika med många parallella handlingar, blir det nödvändigt att bestämma klippen mellan de olika trådarna och i klippen kan berättelsen också hoppa i tiden.

Mitt mål just nu är att fastställa ett grovt sekventiellt skelett för romanen Vanderlands handling. När ett sådant väl finns på plats blir det lättare att haka på sidospår och detaljer. Så snart som möjligt ska sekvensen utmynna i en serie preliminära kapitel som jag gör varsin textfil för. Vitsen med att ha en massa tomma kapiteldokument redan på förhand är att idéer som dyker upp kan skrivas in på rätt plats för att finnas där när jag kommer till avsnittet ifråga. Kapitlen kan senare delas, slås ihop eller utgå, men de gör ändå nytta på planeringsstadiet.

på bilden ser ni de planeringsdokument jag för tillfället arbetar med. (Innan ni anstränger er kan jag avslöja att texten suddats ut till oläslighet). Efter lite funderande lyckades jag dela in Vanderlands händelser i sju faser - ni ser dem som kolumner i det bredaste dokumentet. Jag identifierade vidare romanens drivande personer och drog en rad för var och dem i dokumentet. Personer måste ju nämligen göra något - de sitter inte bara och väntar på sin tur i dramat - och ett dilemma med att ha många personer är att man hela tiden måste hålla dem sysselsatta och veta vad de gör, även "utom bild". Andra personer följer mest med, de är reaktiva snarare än aktiva. Även sådana personer måste naturligtvis göra något, men eftersom de inte driver handlingen kan de lättare hakas på eftersom.

I planen såg jag genast att flera huvudpersoner skulle sammanstråla till något slags informellt rådsmöte på ön Clusta Noba. Dokumentet med ringar är en utvikning av några rutor från tabellen med mötesdeltagarna i mitten och de olika angelägenheter de diskuterar som satelliter. Det kändes nödvändigt att reda ut vad detta möte skulle komma fram till eftersom besluten skulle sätta sin prägel på vart olika människor sedan skulle ta vägen.

Arbetet fortsätter!