Stora vändningar, 'twists' eller peripeteia med Aristoteles terminologi måste planeras in, men i övrigt växer planteringar för det mesta fram organiskt. En person är exempelvis sällan helt utmejslad från början utan får successivt sin personlighet och bakgrund allt eftersom han eller hon pratar och gör saker. Just idag funderade jag exempelvis över villvävarens Pulcygnus bakgrund och bestämde då att hans mor hade varit en skicklig kalligraf i Favoki men som ensam försörjare tvingats arbeta som kopist för att hålla sin begåvade son i skolan. Det var en förklaring till varför Pulcygnus är så revanschistisk. Jag gick då tillbaka och lade in detta i ett tidigare kapitel och kanske någon antydan ännu tidigare. Väldigt ofta hoppar jag tillbaka när en möjlighet slår mig och ändrar på nödvändiga ställen i boken för att bygga upp mot den. Den kanske tydligaste ändringen i den vägen är när jag gjorde om Silvia Miranda från man till kvinna. Det roligaste (tycker jag) är att Shagul själv berättar om denna ändring på sidan 422 i Svavelvinter.
Böcker som skrivits klart och publicerats är dessvärre stängda för ändringar. Faktiskt grämer jag mig ändå väldigt sällan över detta eftersom inget finns att göra åt saken. Däremot kan saker läggas till ända fram till att boken går i tryck. Exempelvis kastade jag in sista meningen på sidan 640 i Slaktare små när romanen redan låg hos tryckeriet. Uroboren säger "Låna mig nu din kniv", men ni läsare får inte veta vad han ska ha kniven till förrän i nästa bok. Jag slängde lika sent in en del detaljer i enu Ammisadus bakgrund som jag av spoilerskäl inte kan berätta om förrän tredje delen kommit ut. Där finns till och med saker som kommer att visa sig först i sista romandelen. Jag anspelar också ganska tydligt på en annan persons natur och slutgiltiga öde vid flera tillfällen i Slaktare små, men jag kan inte ens säga vem det är.
8 kommentarer:
Angående planteringar så börjar jag fundera på om vävaren Philobus från Svavelvinter verkligen bara är en vanlig vävare eller om han får en större roll t.ex. när mandalan skall repareras.
Du är inte helt fel ute kan jag säga. Detta är ju som du antyder en möjlighet som nästan erbjuder sig själv: vi har en väv med problem + en vävare som bara dumpats i historien samtidigt som Silvia Miranda återvänder till världen.
Dobcharel hade svårt att se vad broderierna föreställde men redan på dubbelstegs avstånd kände hon suget från trådarnas djup vars mäktiga färgpalett tycktes förmedla både händelser, lukter och avstånd. Hon skulle just fråga vävaren om vad som egentligen stod på när ett svagt raspande nådde henne. Ljudet var som råttors gnagande eller viskningen när tillskärarens kniv löper genom grov segelduk. En varpsträng föll från väven på väggen. Dobcharel gick närmare men det hon såg föreföll henne obegripligt. Trådändar i brodyren kastade inför hennes blick som avhuggna maskar, slingrade sig ur varandras grepp och föll mot klippgolvet där de blev liggande i tilltagande mängd. Väven repade upp sig själv. Hon sträckte ut handen, men Primamus grep krampaktigt om hennes fingrar. Blicken stirrade på henne – in i henne – genom henne.
”Rör den inte! Väven avbildar inte världen, den ÄR världen”, sade han, vände ögonen inåt och föll avsvimmad i hennes famn.
Hehe underbart!
Bra!
Nu har jag hittat till bloggen och listan över populära webplatser har fått tillökning!
Jag gillar verkligen dina böcker, samtidigt som jag ändå kanske är mest drabbad av äventyren.
Eftersom jag är oerhört intresserad av hur man gör bra äventyrsdesign i rollspel, häpnas och imponeras jag ständigt över hur de små delarna hänger ihop med de större helheterna.
En inte oviktig del i detta är alla små fantastiska planteringar som görs i tex Svavelvinyter och Oraklets Fyra Ögon och kanske inte minst i boken om Trakorien.
Vid tillfälle vore det roligt att få ta del av hur du gick tillväga way back, när du först skissade upp Trakorien och DFK.
Nåja, vid tillfälle som sagt.
Ha en fin fredag!
/Karl (aka Basenanji på rollspel.nu)
Det är oerhört roligt att läsa böcker med många ledtrådar långt tillbaka, om gärna sådana som används många gånger. Jag tror det är en av de viktigaste faktorerna som gjort att Harry Potter-böckerna nått sådan framgång. Man bläddrar förtjust tillbaka i boken eller i tidigare böcker och får på det sättet en helhetsbild som är svår att bygga upp. Man kan se det lite som en likhet till historieanvändande i dagens samhälle, man använder en historisk händelse och laddar den med betydelse. Ibland en bortglömd händelse eller person (som Buodicca "upptäcktes" under brittiskt 1800-tal). Själv är jag just nu i Ungern hos min svärmor, här använder man verkligen historien, oavsett vilken politisk uppfattning man har. Det finns verkligen gott om historiska planteringar här.
Karl: Kul att se dig här till sist och jag hoppas att du kommenterar framledes!
Jag pratar gärna intrigbygge men vet inte riktigt hur det bäst går till. Kanske vi träffas på något konvent eller varför inte någon gång dyka upp på nördpuben i Uppsala som inträffar den första tisdagen i varje månad?
Eftersom jag skrivit ett par hundra blogginlägg vid det här laget så kan du antagligen också hitta lite matnyttigt om du skummar bloggen.
Några aspekter jag spontant kommer att tänka på:
1. Bygg världen och intrigen inifrån och ut så att båda alltid kan expanderas på bredden och djupet. Detta i motsats till att först dra upp ramarna och successivt fylla dem med detaljer "inåt".
2. Berätta aldrig mer än du måste. Då kan du alltid anpassa senare för nya idéer och ger dessutom intryck av att mycket mer finns bortom det sagda. Detta är en förutsättning för pkt 1. Ett bra sätt att behålla vaghet är att förklara saker in-game, typ: "det sägs att ..., men å andra sidan hävdar lärda i Y att ..."
3. Lägg in många krokar och halvkvädna visor. Du behöver inte använda dem men har alltid möjligheten att plocka upp dem vid behov. Ibland har man embryot till en idé som idag inte är något men som man inser har potential. Lägg i så fall in några planteringar för framtiden och lita på att du kommer att kunna utveckla sammanhanget senare.
4. Utgå från drivkrafter hos individer och grupper. Se till att deras önskemål inte är förenliga så ger sig många intriger automatiskt. Dune är ett bra exempel.
5. Får du en ny idé så gå tillbaka och se om du inte kan plantera den - fungerar innan du publicerat enligt blogginlägget. Tänk också inför varje ny idé om inte detta kan knytas till något som sagts tidigare.
Fredrik: Kan bara instämma. Det är dessutom roligare att skriva på det sättet och lärorikt att läsa historia i research-syfte.
Skicka en kommentar