Nödvändigt – Tillräckligt

Att fundera i termerna Nödvändigt - Tillräckligt har varit fruktbart för mig i vitt skilda sammanhang genom åren, inte minst när det gäller skrivande och livshållning i största allmänhet. Konceptet var inget jag spontant upptäckte på egen hand utan polletten trillade ner första gången när jag läste en klassisk artikel av psykologen Frederick Herzberg i tidningen Harvard Business Review. (Eftersom jag var chef på den tiden så läste jag ganska mycket s.k. management-litteratur vilken har den särarten att den ofta är vämjeligt skriven men inte sällan presenterar intressanta idéer som kan tillämpas även utanför affärsvärlden. Dessutom dras för det mesta EN bra idé ut till en hel bok med vidhängande föreläsningsturné i syfte att gynna upphovsmannens kassa.)

Herzberg studerade vad som fick folk att trivas på sitt jobb och lanserade tvåfaktor-teorin, där faktorer antingen är motivatorer eller hygienfaktorer:
En hygienfaktor karakteriseras av att den bara kan göra dig missnöjd om den falerar men inte motivera dig ytterligare när den väl är tillgodosedd. Namnet kommer av att tvätta händerna: sedan de väl blivit rena så ger det inget att tvätta dem ytterligare. Det är nödvändigt men inte tillräckligt att tillgodose hygienfaktorer.
En motivator är istället vad som gör dig mer glad ju mer du får. De överskuggas emellertid så länge hygienfaktorerna inte är tillgodosedda.

Det banbrytande var att Herzberg genom studier kunde visa att exempelvis lön främst inte är en motivator utan en hygienfaktor. Anställda blir arga när de inte får den lön de anser sig förtjäna men högre lön motiverar dem inte ytterligare. Motivatorer är istället förståelse, möjligheten att påverka ditt eget arbete etc. Hans slutsats var att företag bör lägga sina resurser på att först tillgodose hygienfaktorer och sedan satsa resten av sina personalpengar på motivatorer. (Min personliga reflektion när det gäller de våldsamt överdrivna arvoden, bonusar och chefslöner vi har sett i företag under senare år är att de beror på att mottagarna jämför med varandra och inte tål att ha mindre än någon annan. Även deras höga löner fungerar alltså som närmast maniskt uppdrivna hygienfaktorer. Förmodligen kunde hela vansinnet desarmeras genom att allas nivåer sänktes kontrollerat.)

Hygienfaktorer kan ofta listas på en checklista. Innan en majoritet av kryssen prickats av kommer bilen / den arbetssökande / romansen etc inte på fråga. Först när hygienen tillgodosetts kan man börja välja bland de återstående kandidaterna.

I juridiska sammanhang används en annan bra term: Rekvisit. Det innebär vad som måste vara uppfyllt för att en lag ska vara tillämplig, en checklista således som inget säger om fortsättningen. Jag föreslog ordet rekvisit för det nya rollspelets profetior: när en viss profetias rekvisit har uppfyllts så händer det som förutsägs men inte annars.

Rollspel och romaner
Min erfarenhet är att intriger i ett rollspelsscenario eller i en roman bygger på att varelsers och gruppers intressen inte är förenliga med varandra. I motsättningen föds konflikter och därifrån handling. När jag funderar över vad folk vill så brukar jag dela in deras motivation i exempelvis "värderingar" och "drivkrafter". Beteckningarna kan variera men de motsvarar vad ett företag skulle kalla "policy" respektive "mål". Poängen att värderingar och policy primärt inte är drivande utan snarare slår fast vad som alltid gäller. Trampar man på andras värderingar så blir de förbannade och reagerar. Slår exempelvis någon ett barn på öppen gata i Sverige så reagerar folk men så länge allt är lugnt tänker man inte så mycket på barnens situation. Drivkrafter och mål gör snarare att folk agerar utan provokation.

Livet
En livshållning som jag för tillfället är ganska nöjd med är att göra klart för mig vad jag behöver för en dräglig tillvaro - mina privata hygienfaktorer - och tillgodose dessa för att sedan lämna dem därhän. Resten av mina resurser vill jag använda till sådant jag verkligen vill göra, exempelvis att skriva och umgås med mina vänner. Jag tycker att vi idag lever under ett ständigt tryck att upphöja trivialiteter till behov och försöker värja mig mot allt som pådyvlas.



Vet inte om jag lyckades säga något vettigt med detta inlägg, men min avsikt var att visa hur Herzbergs tvåfaktor-teori för många år sedan väckte ett tanksätt som jag tycker har varit både givande och belysande.

Plantering som höstpyssel

En väldigt rolig aspekt med att skriva en lång och komplex berättelse är att göra planteringar, dvs. att lägga in små ledtrådar och byggelement som förklaras först senare eller visar sig ha en innebörd som läsaren inte inser eller gärna missförstår till en början.

Stora vändningar, 'twists' eller peripeteia med Aristoteles terminologi måste planeras in, men i övrigt växer planteringar för det mesta fram organiskt. En person är exempelvis sällan helt utmejslad från början utan får successivt sin personlighet och bakgrund allt eftersom han eller hon pratar och gör saker. Just idag funderade jag exempelvis över villvävarens Pulcygnus bakgrund och bestämde då att hans mor hade varit en skicklig kalligraf i Favoki men som ensam försörjare tvingats arbeta som kopist för att hålla sin begåvade son i skolan. Det var en förklaring till varför Pulcygnus är så revanschistisk. Jag gick då tillbaka och lade in detta i ett tidigare kapitel och kanske någon antydan ännu tidigare. Väldigt ofta hoppar jag tillbaka när en möjlighet slår mig och ändrar på nödvändiga ställen i boken för att bygga upp mot den. Den kanske tydligaste ändringen i den vägen är när jag gjorde om Silvia Miranda från man till kvinna. Det roligaste (tycker jag) är att Shagul själv berättar om denna ändring på sidan 422 i Svavelvinter.

Böcker som skrivits klart och publicerats är dessvärre stängda för ändringar. Faktiskt grämer jag mig ändå väldigt sällan över detta eftersom inget finns att göra åt saken. Däremot kan saker läggas till ända fram till att boken går i tryck. Exempelvis kastade jag in sista meningen på sidan 640 i Slaktare små när romanen redan låg hos tryckeriet. Uroboren säger "Låna mig nu din kniv", men ni läsare får inte veta vad han ska ha kniven till förrän i nästa bok. Jag slängde lika sent in en del detaljer i enu Ammisadus bakgrund som jag av spoilerskäl inte kan berätta om förrän tredje delen kommit ut. Där finns till och med saker som kommer att visa sig först i sista romandelen. Jag anspelar också ganska tydligt på en annan persons natur och slutgiltiga öde vid flera tillfällen i Slaktare små, men jag kan inte ens säga vem det är.

Livet går vidare

... och med mig ombord ytterligare ett tag som det verkar. Jag kom just hem från uppföljningen av den cancer jag opererades för år 2009 vilken jag rapporterade om i detta inlägg. Alla röntgenbilder såg bra ut så förhoppningsvis är saken ur världen.

Åter till skrivandet alltså!

"Dive, thoughts, down to my soul: Here. Clearance comes."

Virtuella knutar

Jag har påbörjat ett kapitel om illusionisternas stad HOXOH dit Uroboren och hans följe härnäst ämnar sig. Min tanke är att framförallt besöka stadens illusoriska akademi där man undervisar i ämnen som optisk irrlära, fenomenopati, skönmålning, kvasilogik och allmän vrångsynthet. Jag knåpar som bäst med dessa ämnens filosofiska grundvalar. Den uppmärksamme fick en ledtråd på sidan 340 i Slaktare små där villvävaren Pulcygnus talade om sin lärare Edwyld Hussler som relegerat honom från akademin. Namnet Edwyld Hussler är bildat av Edmund Husserl + hustler. Vår världs Edmund Husserl grundade fenomenologin, dvs den filosofiska inriktning som intresserar sig mer för hur vi föreställer oss saker än hur de är. Jag tyckte att det passade sammanhanget.

En illusionist måste, förutom att lura andra, även lära sig se igenom illusioner. Ett centralt uttryck inom fenomenologin är Epoché. Det låter franskt men är egentligen grekiskt och innebär att man "kliver ur" sig själv för att kunna betrakta sig utifrån och acceptera att man lever i en konstruerad vardag. För att inte mer än nödvändigt belasta texten med konstiga ord så tänkte jag låta akademikerna i HOXOH istället tala om att bryta Den fjärde väggen, dvs den där tänkta väggen på en teater som lyfts bort för att vi åskådare ska kunna titta in på scenen. På det sättet får jag en koppling till DiFolternas folkfostrande teater. Dessutom uppnås animisternas heliga fyrtal där allt har fyra aspekter.

Lojalisternas ansikten

Nu har jag fyllt på med trettiofem (!) förebilder till och beskrivningar av personer i speläventyret Lojalisternas tid som ska komma i tryck bortåt årsskiftet. Förebilderna ska hjälpa illustratörerna att bilda sig en uppfattning om hur olika personer i Tricilves slum ser ut så att de kan ritas.

OBS disclaimer! Jag använder bara dessa personers utseenden eller uttryckssätt av rent praktiska skäl - i övrigt har de förstås inget gemensamt med personerna i spelet. Samma arbetssätt använder jag ofta för romanerna. Jag tycker att sådant här är väldigt roligt och hoppas att ingen tar illa upp för det är inte avsikten.

Här finns bland annat:

Leif Pagrotsky som Saltfursten, en salthandlare från Kalklanden
Tara Fitzgerald som Fyrfingers Halvhosa, en agent från Abzulvan
Peter Siepen som spellekaren Enpeze
Tim Roth som Digeta longas yrkesmördare Tolvelda
Lisbeth Palme som Kakalla da Grisco, en lagvrängare på dekis
Grace Jones som investalernas ledare obligatan Rynanda
En nidbild av Obama som langaren Tribeldanz
och Lee Marvin som kejsargardets överste Laugerdald

En härlig vecka!

Först bokmässan förra helgen med lyckade signeringar och ett seminarium med Ola Wikander och Lotta Olsson, sedan kontrast i Uppsala denna helgen där jag tror att jag gnuggade mig med de flesta kufar jag känner. Jag hade egentligen bara tänkt deltaga i mina två paneldiskussioner under söndagen:

Miljö och landskap i fantasy
Why do we fall for the torturer?

Istället blev jag kvar både fredag, lördag och söndag under diskussioner så esoteriska att de inte ens kan fästas på skärm. Arrangörerna måste vara väldigt nöjda och ska ha en stor eloge. Hårdvarumässigt erövrade jag Stefan Ekmans avhandling, en bok av Abercrombie och spelet Robo Rally.

Sedan vann Storvreta Europacupen i innebandy, jag hann med en vinprovning på lördag kväll och spelade dessutom väldigt bra tennis idag!


Nu ner med näsan i tangentbordet igen för fortsatta fantasier!