fredag 7 september 2012

Menaderna på Bektar

Inatt fick jag visionen av en ganska vild, helt fristående scen till boken jag skriver på. Idén tycks mig så intressant att jag i alla fall ska försöka skriva den även om den ännu är lite lös i konturerna.

Jag gillade häxan Fundibéra i Slaktare små och undrar vad hon egentligen har för avsikter och vad hon kommer att ta sig för härnäst. I ett av bokens sista kapitel så säger hon sig vara på väg med Linvina Gombina till Bektare berg där hon uppenbarligen har slagit sig i lag med måndyrkare för att bli lemniscata* och ta del av deras kunnande. Det antyds att måndyrkarna äter människokött under sina ritualer och besitter mystiska kunskaper.

I min vision manar Fundibéra under en ritual på berget Bektar fram samtliga romanens tunga kvinnor - inte som personer utan bara deras essenser / eterjag / undermedvetna / deras väsen i det låga språket, deras kvinnohet. Fundibéra vill bibringa uppmaningen att skydda den konflux hon liknar vid ett kvinnosköte genom vilket den nya tiden ska födas. Hon säger att händelsen är alltför viktig för att lämnas till männen - vad vet de om födelser. Män är enligt Fundibéra i grunden oförnuftiga varelser såtillvida att de planerar och agerar efter eget huvud utan insikt i Jordmoderns grundläggande natur om vilken de inget vet. Män kan användas för arbete, nöje och befruktning men har utöver detta ingen djupare funktion.

Mötet mellan dessa frammanade kvinnoväsen utvecklas till gräl om vad som kan, bör och måste göras för de har på inget sätt samma åsikter eller mål. Ingen av kvinnorna kommer att minnas något efteråt utan Fundibéras avsikt är att stärka deras undermedvetna motivation, lite av Inception om ni sett filmen. Det som slog mig när jag började skissa är att väldigt många av böckernas kvinnor är kopplade till en slags kvinnlig version av konfluxen sedd som en födelse (ni läsare vet ännu inte allt om detta). Jag associerar till gamla religiösa föreställningar om "det heliga äktenskapet" / den manlige guden som dör och återuppstår / fruktbarhetsriter / tabun etc med inspiration från exempelvis menaderna i det gamla Grekland, Våroffer, modern Wicca-religion, Inashtar i underjorden m.m.

Vinsten för romanen är att dessa gamla teman redan har dykt upp, exempelvis när Praanz da Kaelve ska offras under beloteniafirandet, eller under Perrimas omformning. Jag tror att detta kapitel kan förstärka tematiken så att jag kan spela vidare på den. Dessutom kommer en del av dessa kvinnors framtida öden att bättre förstås med visionen som bakgrund och några nya kopplingar att möjliggöras.

Konkret tänkte jag låta scenen beskrivas genom en man (ni känner honom redan) som i ett slags drömvision dras med till platsen av en kvinna. För honom utvecklas det hela till en mardröm men när scenen går mot avslut så visar det sig vara en annan av romanens manliga personer som vaknar - vilket antyder att de delat samma dröm.

Jag känner mig entusiastisk inför att börja med kapitlet som nog inte blir så långt, men väldigt spännande och udda samtidigt som det kommer att passa bra in med annat. Det känns som ett stycke arkaisk feminism i vardande fast jag har uppriktigt sagt ingen aning om vad feminister kommer att säga. Det blir spännande det också.

Verkar alltsammans helt förryckt?

* En Lemniscata är det klassiska oändlighetstecknet som givits viss religiös betydelse och dessutom användes som logo av COOP mellan 1967 och 1995 som ni kanske minns - det var den mest kända symbolen i Sverige efter flaggan. Ingen som undrat över varför DiFolterna kallade sitt orakel "Den blåvite" eller varifrån det här kom på sidan 327: "Varje instrument betecknades med en blå och vit plakett, där ord som »flöjt«, »trombett« eller »puka« stod skrivna med renaste tecken."

5 kommentarer:

Thomas Allvin sa...

Ack, gamla klassiska Konsum! Yngre generationer har nog svårt att föreställa sig det blåvita sortimentet, att något sådant ens existerat. Önskar att jag hade några sådana förpackningar kvar, det vore enormt retro!

Henke sa...

Låter som ett intressant kapitel och jag har redan tankar kring vem som drömmer om vem :)

Fredrik Kjällbring sa...

Återigen en underbar sak i romanerna som blir uppenbar i efterhand. Att man kunde missa en sådan sak i romanen tänker man efteråt.

Birkebeineren sa...

Låter som en mycket intressant scen, och det på ett spännande tema. Undrar hur du kommer gestalta Keriakia? :)

Erik Granström sa...

Birke: just den saken är jag faktiskt väldigt nöjd med ;-) liksom att raugonernas arkitektur påminner om Gaudis skapelser i Barcelona.