Kastykes glädje

Pengar och framgång

I Bibelns första Timotierbrev skriver Paulus att "Kärleken till pengar är roten till allt ont". Den synen delas inte alls på Paratorna. På den trakoriska huvudön är penningen liksom kärleken till guld istället helig. Man ser inte pengar som krassa och kalla utan istället som något abstrakt rent, en sublimering av mänsklig strävan, det Kastykerkyrkan kallar transsubstantiering av arbete. Nya sfärens orden inrättades i Tricilve samtidigt med kronolabens invigning för att befrämja och renodla förmeringen av guld som en högre form av fruktbarhet. Intjänandet gavs samtidigt ställning som sakrament.

Fördelningen av rikedomar har aldrig ifrågasatts på något som liknar vår världs marxistiska grunder utan människor uppfattar tillvaron på alla nivåer som en kamp där det hela tiden gäller att klättra högre på samhällsstegen. Generellt tror folk att de bemedlade förtjänar sin rikedom. Skyddsgudinnan Kastykes första bud lyder också:

Kastyke älskar den som älskar sig själv

Dyrkan av abstrakta värden har tillsammans med tron på gudarnas gunst lett till en närmast socialdarwinistisk syn med religiösa förtecken på Paratorna. Indelningen i samhällsklasser är tydlig men gränserna mellan klasserna ses inte som strikta utan tvärtom uppmuntras klättrande liksom dumhet och dådlöshet hånas. Apan är symbol för socialt och ekonomiskt klättrande, gärna med ett lurigt flin i synen. Den klumpigt klamrande grisen är istället symbolen för stillastående och tillbakagång. Ofta avbildas dessa djur tillsammans på affärstalismaner. Eftersom framgång beundras så finns inga hämningar vad gäller att skryta med eller visa sin rikedom. Det inger respekt att lura någon i affärer utan att bryta lagen och den som låter sig luras får skylla sig själv under mottot "Caveat emptor!" - "Må köparen passa sig!" I synnerhet gäller detta farlänningar vars rättsliga skydd är närmast obefintligt om de inte anlitat hjälp.

Den religiösa tron på sublimering av värden har gjort ekonomin mer avancerad än under vår egen världs renässans. Att sälja en ko och få pengar duger nog för enkelt folk men väcker knappast beundran på marknaden. Finare är att avleda värden, dvs att driva abstraktionen så långt möjligt från det konkreta. Andelsbolag, försäkringar och rättighetshandel i flera led är vanliga liksom handel med karvstockar och andra värdeinstrument. Vindväxlarnas sekt strävar mot allt luftigare finansiella derivat där målet är att skapa helt flyktiga bubblor inom vilka egentligen ingen längre begriper hur värden åsätts eller ens vad som köpes och säljes. Även sysslor som tullindrivning och rättsskipning läggs ofta ut på entrepenad, där exempelvis publikaner tar procent av indrivna tullintäkter.

Paratorniernas störste helgon Famrahjold sålde enligt sägnerna ett undermåligt parti kläde till skeckerna men lät sig hellre styckas än att anullera affären. Riksrådets enheter - Bodâkens limbes - är uppkallade efter helgonets kroppsdelar där även Nya sfären motsvarar den heliges öga.


Pengar och lag

Man kan lätt tro att affärslivet i Tricilve och andra stora städer på Paratorna är ett helt oreglerat slagfält men så är inte alls fallet. Det finns visserligen ganska få lagar på området men de som finns upprätthålls skoningslöst i syfte att skydda den heliga marknadens förutsättningar för vilka Investalerna på Bokrind är religiösa väktare.

Det som regleras hårdast i lagarna är förutom rent riksbevarande grunder: äganderätt, standarder, skråindelning, tullar och skatter, avtalrätt och annat marknadsstyrande. Tolkningarna i det enskilda fallet sysselsätter sedan kadrer av domstolar, yrkesvittnen och lagvrängare. Precis som monoteism ses monopol som skadligt, men i praktiken säljs ensamrätter av myndigheterna även om dessa ofta är tidsbegränsade. Man kan säga att riket har monopol på monopol medan näringsidkare som av egen kraft dominerar sin näring bekämpas när de överstiger en viss tröskel. Det finns till och med sanktionerade Kastykerkapare och en särskild militär styrka - monoharmerna ägnade att störa monopolhandel.

Syltfingrarnas gille har tagit fasta på att nå gudinnans gunst just genom att nå framgång så många olika affärsområden som möjligt och undvika monopol. De kladdigast insyltade når hederstiteln Pickelpust och tillåts färga fingrarna röda för att demonstrera sin höga roffarstatus. De kan till och med adlas till rövarbaroner för sina bedrifter. Den legendariske baron Gyllenfinger anses ha anlagt huvudstadens första fontän som ett monument över sin förmåga att krama vatten ur en sten.


Pengar och patriotism

Den trakoriska patriotismen sätter sin prägel på ett i övrigt tämligen amoraliskt affärsliv och samhälle. Eftersom riket står som garant för kommersiella excesser, fredlig handel, skyddat ägande och vräkigt leverne anses det som en plikt även för de rika att främja dess fortbestånd. Donationer till den offentliga nyttan förväntas och ses med välvilja liksom att sprätta pengar omkring sig för pöbelns trevnad. I orostider bör de rika ställa sina privata styrkor till förfogande för rikets bästa. Någon polis finns inte i vår tids bemärkelse och mycket kan passera, inte minst genom mutor, men kliver någon över gränsen vad gäller statsfientlig verksamhet eller allvarligt störande av ordning eller affärsliv så slår Bodâkens myndigheter till brutalt och plötsligt, ofta via militären, och då fokuseras det mindre på lagrum och mer på effekt.