Ytterligare ett kapitel avslutat. Jag lämnar denna korta, avslutande scen från Tricilves slumdistrikt Myrstacken som smakprov:
Trashankarna kryllade som myror över sin livlöse fånge och baxade med gemensamma krafter upp honom på en handkärra. De rullade vagnen förbi den döda hästen där kvartersfolket satt tysta runt elden utan att våga se upp, slitna mellan impulsen att fly in i grändernas trygghet och driften att stanna hos sitt festbyte.
”Ingen har sett och ingen har hört! Begrips?” Anföraren drämde påken mot en häststek på halster för att markera allvar. Flottet skvatt och fräste när det regnade över glödbädden. ”Dä bli nya tider nu! Begrips?”
Alla teg och alla tycktes förstå. Men trompettspelerskan, vars namn var Kornilla da Morgimma efter stadsdelen Gimorra, följde utan att missa så mycket som en takt i sitt spel Skunkrövarna med ögonen när gruppen drog vidare. Först när versen klingat ut slutade hon blåsa och försvann genast in i den motsatta riktningens mörker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har precis avslutat din första bok Svavelvinter och var min första riktiga Fantasy bok som jag läst (tidigare läst George R R Martin 4 första böcker är ju inte "tung" fantasy" imo.)
Måste säga att jag hade lite svårt först med de långa styckena för att bygga upp Trakorien med alla de olika karaktärer.
Men sedan har jag bara njutit och långsamt läst Svavelvind, reflektrat bakåt om det som jag läste tidiagre och fortsatt framåt.
Jag ser fram emot att läsa Slaktare små och hoppas att 3:e boken inte är långt borta, jag har blivit helt trollbunden.
Med Vänliga hälsningar
Annica boende i England
Hej Annica,
jag är väldigt glad över att du inte gav upp även om, som du upptäckt, mina böcker kräver en del av läsaren. Ännu roligare är förstås att du kommit att gilla Svavelvinter och jag hoppas att du inte ska bli besviken på Slaktare små. Som du såg av det här inlägget så går skrivandet på bok tre framåt även om det är en bit kvar.
Med anledning av att Svavelvinter av flera känns tung att komma in så ska jag redigera om den någon gång inför en ny upplaga och se om det inte går att öka tillgängligheten. Det har ju gått ett tag sedan den skrevs och jag är övertygad om den kan trimmas språkligt utan att tappa i komplexitet eller kvalitet. Det är dock inte högsta prioritet just nu eftersom jag hellre skriver fortsättningen.
Intressant att du inte vill kalla GRR Martins böcker för "tung fantasy". Utveckla gärna vad du menar och fortsätt gärna att kommentera här på bloggen!
Gillar smaksprov. :)
Apropå smak, maträtten i fråga är det något som normalt äts i Trakorien?
I slummen äter man det man får tag på. Just här berättas det i texten att en kavallerihäst hade brutit benet under patrullerande och fått avlivats på plats så att festmåltiden kom som en present. Normalt får trashankarna sällan tag i hela hästar.
Tebax igen, jo jag har hunnit med halva boken av Slaktare små, och jag njuter för fullt. Tar givitvis små pauser då och då för att reflektera över vad jag läst och saker som jag ser åter kommer från Svavelvinter (oops jag skrev Svavelvind i 1:a inlägget). Mycket spännade berättelser, fortfarande trollbunden.
Ang. GRR Martin (som var mina första fantasy böcker någonsin. de 4:a första) så tror jag även om det är en helt främmade värld men nya ord osv, så efter att ha sett första säsongen på DVD så kanske det var lätter att hänga med i hans bökcer även för såndant som är igentligen helt nytt för mig.
Därav att hans böcker var lättsamma att läsa som vilken som helst bra skönlitteratur, dock mycket bra böcker. Jag slukade alla fyra innom ett par veckor.
Skicka en kommentar