Visar inlägg med etikett Kastyke. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kastyke. Visa alla inlägg

lördag 15 september 2012

Pris ske penningen!

Idag visar jag er en av kastykerkyrkans heligaste reliker: Den blödande syltburken från Nontonia. På pelarfadern Pontimus den göddes enträgna begäran förvarar jag till vardags reliken i mitt eget kylskåp för att förvilla de religiösa fanatiker som skulle göra allt för att fylla den med sin övertygelses marmelad.

Den blödande syltburken från Nontonia uppför sig som en normal syltbehållare när den används till just sylt, men om den istället fylls med vatten, exempelvis inför helig saponisk katarsis (diskning), kläs dess utsida under natten med söta, syltröda tårar. Fenomenet förvillade länge Tricilves teologer tills de på teologers vis gav upp och proklamerade ett underverk. För rövarbaronerna i Syltfingrarnas gille symboliserar dropparna syltens, dvs penningens, förmåga att genomtränga allt.

Doppen edra fingrar och slicken riknadens sötma!


fredag 31 augusti 2012

Kastykes glädje

Pengar och framgång

I Bibelns första Timotierbrev skriver Paulus att "Kärleken till pengar är roten till allt ont". Den synen delas inte alls på Paratorna. På den trakoriska huvudön är penningen liksom kärleken till guld istället helig. Man ser inte pengar som krassa och kalla utan istället som något abstrakt rent, en sublimering av mänsklig strävan, det Kastykerkyrkan kallar transsubstantiering av arbete. Nya sfärens orden inrättades i Tricilve samtidigt med kronolabens invigning för att befrämja och renodla förmeringen av guld som en högre form av fruktbarhet. Intjänandet gavs samtidigt ställning som sakrament.

Fördelningen av rikedomar har aldrig ifrågasatts på något som liknar vår världs marxistiska grunder utan människor uppfattar tillvaron på alla nivåer som en kamp där det hela tiden gäller att klättra högre på samhällsstegen. Generellt tror folk att de bemedlade förtjänar sin rikedom. Skyddsgudinnan Kastykes första bud lyder också:

Kastyke älskar den som älskar sig själv

Dyrkan av abstrakta värden har tillsammans med tron på gudarnas gunst lett till en närmast socialdarwinistisk syn med religiösa förtecken på Paratorna. Indelningen i samhällsklasser är tydlig men gränserna mellan klasserna ses inte som strikta utan tvärtom uppmuntras klättrande liksom dumhet och dådlöshet hånas. Apan är symbol för socialt och ekonomiskt klättrande, gärna med ett lurigt flin i synen. Den klumpigt klamrande grisen är istället symbolen för stillastående och tillbakagång. Ofta avbildas dessa djur tillsammans på affärstalismaner. Eftersom framgång beundras så finns inga hämningar vad gäller att skryta med eller visa sin rikedom. Det inger respekt att lura någon i affärer utan att bryta lagen och den som låter sig luras får skylla sig själv under mottot "Caveat emptor!" - "Må köparen passa sig!" I synnerhet gäller detta farlänningar vars rättsliga skydd är närmast obefintligt om de inte anlitat hjälp.

Den religiösa tron på sublimering av värden har gjort ekonomin mer avancerad än under vår egen världs renässans. Att sälja en ko och få pengar duger nog för enkelt folk men väcker knappast beundran på marknaden. Finare är att avleda värden, dvs att driva abstraktionen så långt möjligt från det konkreta. Andelsbolag, försäkringar och rättighetshandel i flera led är vanliga liksom handel med karvstockar och andra värdeinstrument. Vindväxlarnas sekt strävar mot allt luftigare finansiella derivat där målet är att skapa helt flyktiga bubblor inom vilka egentligen ingen längre begriper hur värden åsätts eller ens vad som köpes och säljes. Även sysslor som tullindrivning och rättsskipning läggs ofta ut på entrepenad, där exempelvis publikaner tar procent av indrivna tullintäkter.

Paratorniernas störste helgon Famrahjold sålde enligt sägnerna ett undermåligt parti kläde till skeckerna men lät sig hellre styckas än att anullera affären. Riksrådets enheter - Bodâkens limbes - är uppkallade efter helgonets kroppsdelar där även Nya sfären motsvarar den heliges öga.


Pengar och lag

Man kan lätt tro att affärslivet i Tricilve och andra stora städer på Paratorna är ett helt oreglerat slagfält men så är inte alls fallet. Det finns visserligen ganska få lagar på området men de som finns upprätthålls skoningslöst i syfte att skydda den heliga marknadens förutsättningar för vilka Investalerna på Bokrind är religiösa väktare.

Det som regleras hårdast i lagarna är förutom rent riksbevarande grunder: äganderätt, standarder, skråindelning, tullar och skatter, avtalrätt och annat marknadsstyrande. Tolkningarna i det enskilda fallet sysselsätter sedan kadrer av domstolar, yrkesvittnen och lagvrängare. Precis som monoteism ses monopol som skadligt, men i praktiken säljs ensamrätter av myndigheterna även om dessa ofta är tidsbegränsade. Man kan säga att riket har monopol på monopol medan näringsidkare som av egen kraft dominerar sin näring bekämpas när de överstiger en viss tröskel. Det finns till och med sanktionerade Kastykerkapare och en särskild militär styrka - monoharmerna ägnade att störa monopolhandel.

Syltfingrarnas gille har tagit fasta på att nå gudinnans gunst just genom att nå framgång så många olika affärsområden som möjligt och undvika monopol. De kladdigast insyltade når hederstiteln Pickelpust och tillåts färga fingrarna röda för att demonstrera sin höga roffarstatus. De kan till och med adlas till rövarbaroner för sina bedrifter. Den legendariske baron Gyllenfinger anses ha anlagt huvudstadens första fontän som ett monument över sin förmåga att krama vatten ur en sten.


Pengar och patriotism

Den trakoriska patriotismen sätter sin prägel på ett i övrigt tämligen amoraliskt affärsliv och samhälle. Eftersom riket står som garant för kommersiella excesser, fredlig handel, skyddat ägande och vräkigt leverne anses det som en plikt även för de rika att främja dess fortbestånd. Donationer till den offentliga nyttan förväntas och ses med välvilja liksom att sprätta pengar omkring sig för pöbelns trevnad. I orostider bör de rika ställa sina privata styrkor till förfogande för rikets bästa. Någon polis finns inte i vår tids bemärkelse och mycket kan passera, inte minst genom mutor, men kliver någon över gränsen vad gäller statsfientlig verksamhet eller allvarligt störande av ordning eller affärsliv så slår Bodâkens myndigheter till brutalt och plötsligt, ofta via militären, och då fokuseras det mindre på lagrum och mer på effekt.

måndag 2 juli 2012

Investalerna

Jag skriver just ett äventyr med titeln Lojalisternas tid till det nya rollspelet Svavelvinter. Det utspelar sig i Tricilves slum under tiden mellan romanerna Slaktare små och Bladverk (lindrig spoilervarning om ni inte läst Slaktare små). Jag passar på att utveckla miljön eftersom den också ska besökas i nästa roman. I avsnittet om mäktiga grupper har jag just skrivit om Investalerna och tänkte att texten kunde roa och inspirera.

En extra utmaning till er läsare: Identifiera de referenser som finns i avsnittet!


Investalerna
Nya Sfärens fall har sänt konvulsioner genom hela kastykerkyrkan. Det har alltid funnits en spänning och maktkamp mellan kyrkan å ena sidan och kejsaren/Bodâken å den andra. Många är rädda för att Nya Sfärens förräderi ska användas som förevändning för att minska kyrkans makt i stort eftersom orden tillhörde kyrkan. Kastykerkyrkans nuvarande pelarfader Pontimus den gödde är en marionett i kejsarens händer och kan inte agera även om han också delar oron. Istället leder de heliga Investalerna diskreta undersökningar och aktioner med hemligt stöd från många prästsammanslutningar. Investalerna är en mycket respekterad och uråldrig inrättning som åtminstone officiellt står över all misstanke och därför måste vara noga med att inte komprometteras.

Investalernas organisation och funktion
Investalerna är sex utvalda kastykerprästinnor som anses förkroppsliga marknadens essens. De är därför mycket högt respekterade, särskilt av köpmän, och generellt så strikt sakrosankta att det medför dödsstraff blott att förolämpa dem, yttra sig nedsättande om dem eller i synnerhet att skrämma dem. Investalerna får inte själva äga något, ha en släkt, tillhöra någon annan sammanslutning eller ens yttra åsikter annat än inom sitt ämbete. Den högsta investalen är för närvarande en kvinna vid namn Ryndana. Två gånger om året, vid sommar- och vintersolstånd, firar hon ”det heliga äktenskapet” med kastykerkyrkans pelarfader genom ett offentlig samlag på en plattform utanför kastykertemplet i Stenstaden. Eftersom pelarfäder tenderar att bli feta och kroppsligt lågpresterande genom sitt ämbete får ofta maskerade naditscher, manliga tempelprostituerade, vara deras ställföreträdare i akten. De ursprungliga investalerna var en slags orakel för klädesbranschen som vandrade upp och ner för Paramyrgiets boulevard i nysömmade kläder och bedömde det kommande modet.

Hela det kommersiella Trakorien iakttar via marknadssiare noga investalernas humör och uppträdande. Rapporter sprids ständigt med ord som ”investalerna är oroliga / mättade / lugnade” vilket anses ha mystisk inverkan på affärer över hela riket utan att någon egentligen är klar över mekanismerna. En särskilt viktig funktion är att fastställa den heliga efterbörden, dvs den extra avkastning som pengalån och affärer för tillfället bör åsättas. Den heliga efterbörden kallas också ränta, efter slaktarnas traditionella namn på bukens inälvor.

Investalernas tempel med den perfekta marknaden

Investalernas köptempel ligger på Korpåsens högsta punkt med utsikt över stenstaden bortom floden Doklatke. Närheten till såväl slum som finare kvarter anses vara viktig i sammanhanget för att ge en rättvis bild av samhället.

Utanför templet, vars inre endast de sex investalerna får beträda för att vårda köpglädjens heliga eldar, finns en öppen marknadsplats där ett heligt och symboliskt skådespel uppförs varje dag mellan solens uppgång och nedgång. Minst två investaler deltar alltid i skådespelet där man också finner andra stående rollfigurer:
Den lynnige som är symbol för den flyktiga affärslyckan
Illern med sin pälsmantel, en symbol för företagsamhet och affärslist
Mannen på gatan och Den fattige, vilka symboliserar kunder och arbetskraft
Guldmannen med sin sax, en helt guldmålad person som symboliserar valutan. Under varma dagar eller oroliga scener kan guldmannen bli svag eller överhettad inne i sin guldfärg vilket anses vara ett dåligt omen.

Marknadssiare följer noga den perfekta marknadens skådespel där investaler och andra aktörer handlar med symboliska varor såsom tallkottar eller nyfiskade krabbor. Slutsatser dras rörande utsikter för kommers och köpmän kan till och med göra riktiga affärer på scenen där exempelvis en råttsvans kan få motsvara en skeppslast kapsikerpeppar som redan ligger i hamnen fullt synlig från Korpåsen.