fredag 24 augusti 2012

Morgind dansar och ler

Jag läser just boken Världen av igår, författad av Stefan Zweig, en lika välskriven som vemodig skildring av nittonhundratalets första del. Författaren begick också självmord när boken skrivits färdigt.

Det slog mig under läsningen att jag skulle vilja ha en stad i den trakoriska världen som motsvarar Wien under sent 1800-tal fast flyttad till renässansen förstås; en stad där de sköna konsterna och vetenskapen frodas, dit genier från hela kontinenten reser för att verka och blomstra bland gelikar. Adel och rika köpmän tävlar om att bli mecenater för kreatörer och bada i glansen från uruppföranden och tillägnan - i själva verket en nödvändighet för att uppnå social ställning på denna åldrade plats som passerat sin historiska höjdpunkt. Skickligheten vad gäller det militära, affärsmässiga och politiska är i motsvarande mån begränsad och mindre högaktad. Soldater utmärker sig hellre genom sina yviga paraduniformer och sin ståtlighet än genom mod och skicklighet. Detta är en prunkande men lätt överblommad stad med överdådig arkitektur som dock visar ålderssprickor.

Om Tricilve i viss mån är Rom och New York medan Fontra Cilor är Babylon så skulle staden bli deras motsats men med en väl så intressant potential.

Jag tänkte föreslå staden Morgind i Tulmald. Ludenbrand pratar redan i Slaktare små med beundran om poeten Willa av Morgind så inget motsäger klangen. I Bladverk får vi reda på att Tulmald producerar utmärkt vin. Grannskapet passar också bra. Grannområdet Vitrike är en asköken befolkad av ett tuaregliknande hästfolk vilket tillåter kontrast så att staden inte blir en kopia av sin europeiska motsvarighet. Öknen och vulkanlandet bortom inspirerar konstnärer till betraktelser över fåfängligheten med sin karga skönhet. Länderna i söder, Gonza och Katalbi, är mer hårdföra, härjade som de är av långa religionskrig mellan monoteister och polyteister vilket givit folket i Tulmald avsmak för militärism. På ön Noroma ligger Abzulvans centrum. Valima längre åt väster är en religiös stat tillägnad solguden Valliman. Grannen Klomellien liknar Tulmald såtillvida att man är ett fredlig land utan expansionistiska ambitioner, men Klomellien är en republik mer med fokus på tekniska konster än på konst. Kulturen i området är jorisk och minst 1500 år gammal, en koloni ursprungligen tillhörig de tidiga jorpagniska utvandrarnas huvudstad Sandagura i Treipo under hamsulernas kejsartid.

Vad tror ni?

7 kommentarer:

oormutant sa...

Definitivt. Ytterligare inspirationskällor jag omedelbart tänker på är Fredrik den Stores Preussen (och särskilt då idyllpalatset Sanssouci) och det hellenistiska Pergamon. Även om jag förstår hur du menar med en ickemilitäristisk stat undrar jag om inte avdagad militärism egentligen passar ganska bra. Dels göra det till en enväldesstat med en godabenådad upplyst monark som kräver pomp och militära segrar, och dels att man plankar Pergamons förhållande till de närliggande keltiska Galaterna - med jämna mellanrum marcharede de ut med elefanter och falanger för att slå dessa allt mer demoraliserade bergsstammar i grund, och fira en moralstärkande triumf. Däremot kan det ju vara mer kondottiäruppvisning än faktisk, blodig krigföring....

/Peter

Erik Granström sa...

Låter bra. Katalberna kan anse sig vara de sista hamsulerna (habsburgarna?) som förvaltar arvet från Jorpagna med tvåtusenårig historia. Som du säger kan det militära mer vara ett sminkat minne man vårdar. Definitivt urgammal adel med utpräglad herremoral och myriader regler om hur man bör uppträda.

Anonym sa...

I mitt sinne skulle HOXOH passa bra, men du kanske har andra visioner om den stan.

Anonym sa...

Kommentaren får mig att tänka på de bevingade polska husarerna med sina fjädrar och leopardskinn. Kanske kan den polska riksdagen stå som modell för styret. Varje adelsman har vetorätt vilket leder till att staten totalt har stelnat och reformer går i snigelfart.

Mats Å

Anonym sa...

Mycket bra. En både dynamisk och extremt stelbent stad på samma gång. Något som kan vara väl intressant är habsburgarnas begravningsritual där både det upphöjda syntes tydligt, men där man betonade enkelheten innan kroppen fördes till den sista vilan. Något sådant skulle kanske passa in, med någon obskyr munkorden som vakar över kropparna?

/Fredrik K

Erik Granström sa...

Bra idéer allihop. Ni får gärna snickra vidare. Jag gjorde mest detta som en not inför framtiden. Sedan är det bra att veta lite varifrån bifigurer kan komma. Jag ändrade exempelvis i romanen så att den hårdföra kondottiärskan Pålhanda nu kommer från Katalbi istället för från Tulmald.

Mäster Mäkolv sa...

Fantastiska saker ni skriver! Gillart.