Argondkarta i Fenix

Jag fick just och helt oväntat ett exemplar av tidningen Fenix, nr 2, 2012, hem i brevlådan. Där fanns inte mindre än åtta sidor om det nya rollspelet Svavelvinter.

Alltsammans handlar om kontinenten Argond - ni vet den där landmassan som enligt trakorierna skiljs från civilisationen av vattnet söder om Saphyna.

Numret innehåller en A3-karta över Argond i bra kvalitet. Bara den är värd köpet tror jag.

Big Brother Bellman

Flera kapitel i både Svavelvinter och Slaktare små har utspelat sig i Trakoriska rikets huvudstad Tricilve. I båda romanerna har vi fått besöka de finare kvarteren: stenstaden, arenan, parkerna och Bitterkull med sina humleodlingar där Praanz da Kaelves släkthus Villa Parenzi ligger.

Romansvitens tredje del Bladverk besöker också Tricilve men denna gång bakgatorna och de sämre kvarteren i Gimorra, Myrstacken, Karniback och Tassemark. Jag har funderat på inspirationskällor för dessa platser. Med förebild från republikens Rom har jag tänkt mig sysslolösa capite censi, dvs människoskaror utan egendom. Begreppet kan inte rakt av jämställas med modern "arbetarklass" annat än när det gäller bristen på ägande eftersom dessa tricilverbor sällan arbetar utan betalas av kriminella gäng, politiska fraktioner, adelsmän och handelshus för att bevaka intressen, bekämpa någon annan part, bli daglönare, rösta eller på annat sätt utgöra "aktiv folkmassa". Armén står därtill för en del underhåll till fattiga för att garantera sig ett flöde av rekryter från detta proletariat (ett ord som har just sådant ursprung). Ordningen upprätthålls mycket sporadiskt i Tricilves slum och till vardags av olika maktgrupperingar på plats. Lokala representanter för riket finns rekryterade från lokalbefolkningen och går under beteckningen "påfåglar". De är notoriskt korrupta och har mest funktionen att mot betalning förmedla kontakter mellan de två världarna. Stadsgarnisonen går bara in när någon gått över gränsen så att ordningen i staden som helhet hotas och är då mycket hårdhänta. Den brasilianska filmen Tropa de Elite kan ge en uppfattning om mentaliteten mellan parterna.

Liksom sina mer bemedlade grannar är de egendomslösa Tricilverborna i slummen skrytsamma, odrägliga, påhittiga, affärsinriktade, njutningslystna och fåfänga allt efter förutsättningar. Unga oduglingar finns i övermått. Jag hittar förebilder i TV-såpor som Jersey shore och Big Brother och från realityserier om polisarbete i sunkiga områden. Men bäst av allt är Narcissismens själva avloppsshål på nätet: Hot Chicks with Douchebags.

Idag när jag lyssnade på Melodikrysset och hörde Imperiets version av Bellmans "Märk hur vår skugga" fick jag emellertid ytterligare en idé. I Bladverk möter vi Perukmakarna, en tjuvorganisation som leds av Ingolmo Dokella, bror till Mathus Dokella som blev ett huvud kortare i Slaktare små. Som Ingolmo har jag redan tänkt mig Norman Reedus (nedan) från The Walking Dead. Nu tänkte jag försöka göra kretsen runt Ingolmo till en pastisch på Fredmans epistlar med miljöer, persongalleri, peruker och allt. Kändes genast riktigt kul och jag ser fram emot att få börja skriva dessa scener.

Mikrodilemman

Jag står åter inför ett nytt kapitel av Bladverk. För att illustrera vad jag skrev om i detta inlägg så ska jag förklara de mikrodilemman jag måste lösa innan jag faktiskt kan börja skriva kapitlet. Jag vet i stort sett vad som ska hända men utmaningen ligger i att få allt att framstå som en naturlig och spännande serie händelser och ageranden:

1. Person apa är efterlyst men vill komma i personlig kontakt med den mäktiga person björn som han är personligen bekant med. Person björn fruktar emellertid för sin egen frihet och sitt liv och omger sig med vakter i sitt kastell. Hur gör apa för att inte fastna bland dessa vakter och aldrig tillåtas träffa björn? Han kan nämligen inte berätta att han är apa för vakterna. Apa tror sig kunna lösa både sina och björns problem om han bara får förklara sig och visa bevismaterial ceder.

2. Person apa vet att person björn kan tänkas arrestera honom och överlämna honom till myndigheterna dodo för att komma ur sin egen situation snarare än lyssna på honom. Hur försäkra sig om att detta inte händer? En delegation från myndigheterna dodo finns på plats och skulle omedelbart kräva apa utlämnad om de visste att han var hos björn. Björns egen sak skulle förvärras om hon inte gick med på detta.

3. Person apa vågar inte träffa person björn med bevisen ceder på sig eftersom denna då kan förstöra ceder eller överlämna dem till myndigheterna dodo för att rädda sitt eget skinn enligt punkt 2.

4. Apa har fått bevisen ceder från parten eldstad som apa absolut inte får förknippas med, varken nu eller senare. Han måste alltså hitta på en plausibel förklaring till hur han har fått tag i bevisen ceder på annat sätt. Parten eldstad får i sin tur absolut inte förknippas med person apa. Apa och eldstads ledare skulle förmodligen avrättas om deras koppling blev känd. Parterna älskar på inget sätt varandra utan måste hitta ett sätt att garantera den andres diskretion - nu och i framtiden.

5. Parten eldstad har också tillfångatagit person fnöske som bar på bevisen ceder och har överlämnat denne till personen apa. Fnöske vet inte att de som tagit honom till fånga tillhör part eldstad och får heller aldrig bli klar över detta enligt 4.

6. Apa vågar inte ta med person fnöske till person björn innan denna har övertygats om hur de ska agera. Person fnöske som tillhör myndigheterna dodo har visserligen lovat apa att byta sida vilket han själv kan tjäna på, men kan mycket väl förråda apa för att istället få björn att agera enligt 2. Apa måste alltså förvara fnöske, som alla tror är död, dold någonstans i väntan på björns beslut.

7. För att björn ska agera för att lösa problemen för både apa, björn och eldstad så måste förmodligen apa låta mörda person golem, men det får absolut inte se ut som mord och apa får absolut inte förknippas med saken, varken nu eller senare. Mordet måste antagligen beordras medan apa är avstängd från omvärlden.


Utmaningen inför själva kapitelskrivandet är att få texten att förefalla helt naturlig där alla parten agerar helt logiskt enligt sina egna förutsättningar. Glädjande nog så tror jag mig ha funnit en sådan lösning och sätter mig alltså att skriva.

Under tiden kan ni ju fundera över vad som gömmer sig bakom kodnamnen apa, björn, ceder, dodo, eldstad, fnöske och golem. Jag lovar inte att säga om ni gissar rätt ...

Pocket och Malmö i maj

Romanerna Svavelvinter och Slaktare små kommer båda i pocket i början på maj eller till och med i slutet på april. Spelet Svavelvinter är som ni vet planerat att släppas i slutet på april.

Sf-bokhandeln i Malmö har bett mig att komma ner och hälsa på för signering och möten när allt väl är på plats. Det vore kul att träffa er som är i trakten då. Det blir nog en liknande utflykt till Stockholm i samma veva.

Trakoriska språk och namnseder

Trakoriska Språkområden

Trakoriska öarna kan indelas i fem grundspråkområden och fyra bastardspråkområden

Grundspråk
1. Västjori – Lasemos, Moskorien, Paratorna
2. Ostjori – Ransard
3. Halvspråk – Skecker, Hueler, Manovga, Lumaria, Chrachz
4. Ithilgroms tunga – Cruri
5. Sanava – Bhannavil

Bastardspråk
6. Kargom, Rung – blandning 3+4
7. Södra Trinsmyra – blandning 1 + 6
8. Saphyna – blandning 1+2 med mer 1 runt Gudiena och mer 2 runt Gaaz Ulul
9. Ziddisbar – blandning 2 + 1 med tonvikt på 2

Västjori och ostjori är besläktade och motsvaras närmast av vår världs germanska språk med inslag av latin och i öster ryska och slaviska språk. Båda utgick från kejsardömet Jorpagna runt Margasjön varifrån västjoriska folk vandrade västerut och ostjoriska norrut för mer än tusen år sedan. Se detta inlägg för att se hur och när folken kom vandrande.

Halvspråken är de språk som talades på Trakoriska öarna innan Jorer och Crurer kom dit. De skiljer sig helt från de nya folkens språk och jorisktalande håller sådant tal för halvdjuriska läten.

Ithilgroms tunga kom med Crurerna från Marjura till norra Trakorien. Eftersom Crurerna i sin tur hade flyttats till norden från Timatias södra delar så är detta språk helt annorlunda än Jori. Ithilgroms tunga låter hårt och har för oss ljud som kan motsvara grekiska inslag.

Sanava kom med saniterna som koloniserade ön Bhannavil, antagligen från okända länder i väster. Detta folk är numera utdött eller assimilerat men språket lever kvar. Sanava påminner i vår värld om Sanskrit, har en mjuk klang och karaktäriseras av långa sammansatta namn. Inslag av detta språk lever också kvar på Mereld.

Namnseder

Grundförutsättningar
Personnamn speglar status, ursprung, särdrag och personlighet i Trakorien. Barn har enkla namn men vid vuxenblivandet konstruerar personen sitt namn just för att ge ett önskat intryck men ändrar det ofta senare om status ändras. Stilrenhet och korrekthet är det man minst bryr sig om. Ofta lägger man till extra bokstäver eller ändrar stavning bara för att imponera. Det finns alltså inga fasta regler. Trakorien är ett mångkulturellt samhälle och därför varierar namnbruket. Råden i detta avsnitt gäller den dominerande västjoriska kulturen på Palamux och Paratorna som dock har genomslag i hela Trakorien.

Eftersom namnet signalerar bärarens status kan nidversioner eller medvetna felsägningar användas för att driva med dem eller öppet förolämpa dem:

»Hade ni inte personligen svurit att ta tillbaka ... Arhem, käre ... lugal Plaas?« skrockade Malthus Korn utan att bevärdigas något svar.

"Det fanns ingen hejd på fantasin när man ville driva med den högdragna härskarinnan från Kalklanden. Man ändrade hennes arvetitlar kalchissan till kallpissan och calcedonian till kallkonan, påstod att hon fått namnet Heneguya efter en fisksjukdom och kallade henne Pornokratia – skökodrottningen, detta även i halvoffentliga skrivelser så länge texten inte kunde spåras till skribenten."


Konstruktioner med geografiska namn
Förnamn + ”da” + Ortsnamn
Den vanligast genitivprefixet ”da” kan variera. På Palamux används ofta ”d' ” , ”dan' ”, ”van” eller ”di”. Paratornier kan ta efter denna sed för att ge ett förnämare eller ålderdomligt intryck eller bara för att det låter bra. Man kan också översätta till det svenska ”av” eller ”från”. I ostjorisk tradition används ofta ”Ab' ” eller ”A' ” som genitivprefix, en sed som även finns på Saphyna och Trinsmyra och södra Palamux, men anses utmanande på Paratorna.
Exempel: Praanz da Kaelve, Arnon dan'Arantra, Astrumal diFolt, Grindskinn av Mulenäs, Tammas van Goldo, Frimrinda Ab'Omasi.

Ortsnamnet förvanskas som regel för att passa namnet som helhet och göra det unikt. Personer från samma ställe kan därför heta en mängd olika saker. Till exempel kan ”från Soblak” heta ”da Sobelasti”, ”dasobella”, ”A'Balasi”, dan'Sobela” m.m. ”Praanz da Kaelve” betyder ”Praanz från Tricilve” medan ”Reginaldo da Trixalta” betyder ”Reginaldo från det höga Tricilve”. Förnämt folk tar för givet att man ska kunna härleda deras namn korrekt och man bör diskret höra sig för bland tjänarna innan man tilltalar deras herrar.

Släktnamn
Den som kommer från en gammal eller bemärkt släkt visar det gärna genom att använda släktnamnet ensamt, i kombination eller som alternativ. Praanz da Kaelve kommer exempelvis från den gamla nybyggarsläkten Bolnahir och använder det namnet när det passar, exempelvis som Praanz Bolnahir da Kaelve. Andra exempel: Mathus Dokella, Arn Dunkelbrink, Didra Damagi. Ibland läggs ett genitivprefix till släktnamnet. Kvinnors släktnamn böjs ofta feminint. Exempel. Klamender Gomba – Donzella Gombina.

Enkla namn
Tjänare och folk som inte bekymrar sig så mycket om socialt klättrande har ofta bara förnamn, ibland med något karaktäristiskt tillnamn enligt nedan. Detta behöver inte innebära låg status utan signalerar mer att man är nöjd med eller rent av stolt över det man är och har uppnått. I extremfall signalerar ett enkelt namn att man står över gängse namnseder. Exempel på enkla namn: Gistaki, Grotebelia, Fundibéra, Kamalkus, Stensacca, Keirom, Kalkabrina, Urakus, Trienza, admiratan Vemsica.

Bland Palamoxi tolgulder hålls namn högre i ära ju kortare de är och finast är enstaka fonem (tolgulder har inget skriftspråk och blir mycket förolämpade om någon frågar hur deras namn stavas). Unga tolgulder har alltid långa namn som kapas en stavelse i taget med stigande ålder och rykte. Tolgulder som lever bland småfolk anammar ofta lokal namnsed och använder bara sitt kortnamn bland andra tolgulder. Exempel: Bax (original), Zahembra (taget)

Tillnamn
Tillnamn är mycket vanliga i form av:

* yrke eller näring – Homber av skuggorna, Malthus Korn, Mavaraldo likplockaren
* yttre drag, ofta lyten och dåliga egenskaper. Lyten anses i Trakorien bara vara nesliga om man skäms över dem. Bär man dem med stolthet och fördragsamhet kan de istället visa på karaktärsstyrka. Därför tar personer ofta namn på detta tema – Kakralgus piknäsa, Ibsak Sparvhjärta, Albard Ensten, Brior Brådfot, Ambrion Blåtryne, Melobin vackre, Shulaban Ormtunga
* förmågor – Kapke Slemsöka, Tasenbar Örtkänne, Bodvill Skoffare
* karaktärsdrag – Hiatus Neffro ”den galne milacken”, Styrwåld Niding
* religiösa förklaringar – Jarmona av gryningen, Herelda av ljuset

Artistnamn
Skickliga hantverkare, skådespelare, kondottiärer, prostituerade och andra kända personer, tar ofta helt konstruerade namn. Exempel: kurtisanen Eldflugan, skökan Mangold, spellekaren Enpeze, villvävaren Pulcygnus, promotorn Silkeshjärta, kondottiären Blodvadaren.

Titlar
Titlar kan läggas till före namnen, t.ex. Lugal Praanz da Kaelve, eller läggas till efter namnet och tar då ofta formen av en harang: Sunimax Synestållt, bärare av den bjällrande hatten.

Barns namn
Barn har alltid bara förnamn och eventuellt släktnamn. Ofta nämns någon av deras föräldrar med namnet. Sitt fulla namn tar de först vid vuxenblivandet vid femton års ålder. Vad barn kallar varandra är förstås en annan sak. Exempel: Mok-mok, Melbrigga Ornetand, Bjarns Arvold.

Bokmässa i Örebro och möte i Uppsala

Om ni har vägarna förbi endera stället så kommer jag att medverka i två evenemang under den kommande månaden:

* LundeQ, dvs Akademibokhandeln i Uppsala, fredagen den 16 mars klockan 16

* Bokmässan i Örebro där jag planeras framträda lördagen den 14 april klockan 15.

Om att bygga och förstöra

I dagens Upsala nya tidning skriver Tim Andersson en artikel om fantasy där han korsläser mina romaner med en essä om sagor skriven av JRR Tolkien. Sällskapet avnjuts förstås med vördnad och glädje, men lika kul tycker jag det är när Andersson ser sagor som "den härskande nyttoideologins och arbetslinjens mardröm", dvs som en revolutionär kraft. Han hänvisar i sammanhanget till Viktor Sjklovskijs manifest om att konsten inte ska förklara utan ska främmandegöra det alltför bekanta - teser som sedan länge ligger mig varmt om hjärtat.

Varje samhälle förutsätter en viss ordning, dels vad gäller organisation dels vad gäller tänkande. Samhället håller sig med vissa utgångsantaganden och former: det som tas för givet, är självklart, goes without saying, doxa, metanarrativer. För att inte dessa mönster ska stelna till sten krävs dock uppbrytande motkrafter och till dessa räknar jag konst och över huvud taget kreativitet i Sklovskijs anda. Det är inte så att jag anarkistiskt eller nihilistiskt motsätter mig ordning eller dragna mönster - tvärtom så tror jag att de är nödvändiga för att bygga ett komplext samhälle - utan jag tror snarare på ett ständigt växelspel mellan det byggande och det förstörande. Vår benstomme fungerar faktiskt just på detta sätt där två motverkande celltyper, osteoblaster respektive osteoklaster bygger upp respektive förstör benvävnad, detta i avsikt att ständigt förnya vad som annars skulle stelna och tappa sin funktionalitet. I Trakoriens värld har jag tänkt drakarna just som förstörare med samma uppgift även om de inte känner till den. I själva verket fungerar våra kroppar fysiologiskt genom ständigt arbetande, motsatta system. Det gäller exempelvis muskler, hormoner, nervsignaler, balansering av olika ämnen i kroppen etc. Ett sådant system har fördelen att kunna anpassa sig till förändring och självt kompensera det som går snett. Ekologiska system har liknande funktionalitet.

Tror man på sådant, vilket jag gör, så måste man avvisa all historicism och alla andra "slutgiltiga lösningar". Det skäms jag inte för.