Jaha, nu har jag under den senaste veckan varit i Stockholm och träffat förlagen Coltso(Ersatz) och Damm som båda är intresserade av att ge ut Slaktare små och resten av konfluxserien. Båda vill dessutom hålla Svavelvinter i cirkulation och använda Martin Bergströms bilder som omslag, något jag redan frågat Martin om och som han ställt sig positiv till. Det är väldigt uppmuntrande i jämförelse med läget för någon månad sedan när jag fick reda på att Järnringen lägger ner och framtidsutsikterna tedde sig mycket osäkra.
Problemet är förstås att jag nu måste välja ett av förlagen och våga språnget ut i det ohjälpligt okända. Det ska direkt sägas att båda förlagen i grunden känns som bra alternativ och om bara ett av dem funnes så skulle det inte vara mycket att fundera över. De har dock olika starka sidor.
Ersatz med sitt imprint* Coltso är den mindre aktören, men ger ut böcker med en inriktning som liknar konfluxböckerna, dvs komplexa historier för en vuxen publik, främst översättningar från tyska och ryska, exempelvis Perumovs böcker. Produkterna är gedigna och man har en kvalitetsstämpel i handeln. Den person jag har haft kontakt med är mycket kompetent och aktiv med god erfarenhet från branschen. Man vill ge ut Slaktare små redan till bokmässan i höst.
Damm är det större förlaget som hör till samma koncern som B Wahlströms. Man har gjort en uppdelning så att Damm ska ge ut vuxenlitteratur och Wahlströms ungdomsböcker. Förlaget har väl utbyggda resurser och goda kontakter utomlands (en dröm är att få Svavelvinter och de andra böckerna översatta till andra språk, och då i första hand kanske inte engelska). Man vill ge ut Slaktare små först under vintern/tidig vår 2012 för att hinna sköta införsäljning m.m ordentligt. De personer jag pratade med gav ett mycket bra och intresserat intryck.
Mellan dessa två står alltå valet och jag går runt och resonerar med mig själv och andra, listar plus och minus och frågetecken. Avtal och ersättning och sådant är inte så mycket att fundera över för där gäller likartade villkor i branschen. Det viktiga är att få en hållbara och utvecklingsbar lösning för framtiden. Beslutet kommer ändå inte att dröja så länge och ni kommer att få ta del av det här samma dag som det fattats.
* imprint betyder i stort sett varumärke i bokbranschen. Vitsen är att ett bolag ska kunna marknadsföra sina produkter på olika sätt och till olika kundgrupper under olika namn. Jag hade inte hört begreppet själv tidigare även om jag stött på fenomenet.
tisdag 26 april 2011
lördag 16 april 2011
RhabdoRana spelar innebandy
Jag har alltid spelat boll men ser mig inte som någon direkt sportentusiast. Jag gillar helt enkelt att röra på mig och jaga bollar i tävlan med andra, men tittar inte så ofta på sport. Undantaget är innebandy vilket är särskilt roligt idag när Storvreta, vars hemmamatcher jag går på, blev svenska mästare för andra året i rad. Min innebandy har faktiskt också viss beröring med Trakorien.
För tjugo år sedan, innan jag själv hade barn, så var jag någon slags inofficiell fritidsledare för ett gäng pojkar i grannskapet. Jag skrev om det i ett annat inlägg som ni får läsa om ni vill. Bland annat spelade vi innebandy och när pojkarna ställde upp i sin första tävling med mig som coach så hette laget RhabdoRana. Ingen speaker kunde uttala namnet, men det spelade mindre roll för de vann.
Vi startade sedan ett lag som hette Loke med ålderskillnad på 41 år eftersom vi hade en 55-åring med och så gänget med 14-åriga killar som kollektivt kallades kobolderna. Första året vann vi division fyra men så småningom blev killarna bättre och gick vidare medan jag ägnade mig åt familjens tillökning.
Nu ska det anordnas en turnering i Uppsala den 14:e maj med lag från 1990 och då kommer Loke att återsamlas. Pojkarna är nu 35 år och betydligt mer erfarna och bättre. En av dem är Johannes Gustafsson som gick vidare till att blir proffs i Schweiz, årets spelare och kapten för Sveriges landslag. Igår var han med på vår träning som obrutet pågått varje fredag sedan RhabdoRanas dagar. Det var väldigt roligt - jag tror också för honom faktiskt. Vi äldre enades emellertid om att hur bra en kobold än blir så förblir han alltid en kobold.
Kopplingen till Trakorien då? Jo, om ni minns så har lönnmördarna i RhabdoRana en stav och en skära som de monterar ihop till en lie för att skära halsen av sina offer. Förebilden till den lien är en innebandyklubba.
För tjugo år sedan, innan jag själv hade barn, så var jag någon slags inofficiell fritidsledare för ett gäng pojkar i grannskapet. Jag skrev om det i ett annat inlägg som ni får läsa om ni vill. Bland annat spelade vi innebandy och när pojkarna ställde upp i sin första tävling med mig som coach så hette laget RhabdoRana. Ingen speaker kunde uttala namnet, men det spelade mindre roll för de vann.
Vi startade sedan ett lag som hette Loke med ålderskillnad på 41 år eftersom vi hade en 55-åring med och så gänget med 14-åriga killar som kollektivt kallades kobolderna. Första året vann vi division fyra men så småningom blev killarna bättre och gick vidare medan jag ägnade mig åt familjens tillökning.
Nu ska det anordnas en turnering i Uppsala den 14:e maj med lag från 1990 och då kommer Loke att återsamlas. Pojkarna är nu 35 år och betydligt mer erfarna och bättre. En av dem är Johannes Gustafsson som gick vidare till att blir proffs i Schweiz, årets spelare och kapten för Sveriges landslag. Igår var han med på vår träning som obrutet pågått varje fredag sedan RhabdoRanas dagar. Det var väldigt roligt - jag tror också för honom faktiskt. Vi äldre enades emellertid om att hur bra en kobold än blir så förblir han alltid en kobold.
Kopplingen till Trakorien då? Jo, om ni minns så har lönnmördarna i RhabdoRana en stav och en skära som de monterar ihop till en lie för att skära halsen av sina offer. Förebilden till den lien är en innebandyklubba.
Bilder från Svavelvinter
Jag lade till några av Martin Bergströms fantastiska bilder i bloggens högerspalt.
De föreställer i tur och ordning:
* Praanz da Kaelve möter de vandöda crurerna inför slaget om Arhem
* Jätten Esimund och isdruiden Perrima vandrar på berget Biletands sluttningar
* Trollkarlen Shagul
* Kung Ottar vaknar i Cruri
* Dolken Demens
Här är två av bilderna i högre upplösning med Martin Bergströms tillåtelse:
De föreställer i tur och ordning:
* Praanz da Kaelve möter de vandöda crurerna inför slaget om Arhem
* Jätten Esimund och isdruiden Perrima vandrar på berget Biletands sluttningar
* Trollkarlen Shagul
* Kung Ottar vaknar i Cruri
* Dolken Demens
Här är två av bilderna i högre upplösning med Martin Bergströms tillåtelse:
onsdag 6 april 2011
Järnringen lägger ner - Trakorien lever vidare
Så är det bara.
Jocke Bergström från förlaget Järnringen besökte mig för ett par veckor sedan och berättade att man tänker lägga ner verksamheten av tidsskäl. Alla inblandade har andra sysslor och nu finns det helt enkelt inte tid längre. Inga andra problem eller misshälligheter som jag känner till ligger bakom beslutet och relationerna är fortsatt goda. Alla är också överens om att söka så smidiga lösningar som möjligt för pågående projekt. De praktiska konsekvenserna är förstås avsevärda men inte omöjliga att komma tillrätta med.
För mig och trakoriernas del får Järnringens beslut konsekvenser vad gäller det planerade rollspelet Svavelvinter liksom för romanerna Svavelvinter och Slaktare små med de två planerade uppföljarna i serien.
Rollspelet Svavelvinter ges ut av Fria ligan
Fria ligan tar över Coriolis och kommer också att ge ut rollspelet om Trakorien ungefär som Järnringen tidigare planerade. Det ska bli spännande att arbeta med gruppen och vi hade ett bra möte på Monks Café nu i veckan. Skillnaden blir inte särskilt stor bortsett från att utgivningen förmodligen dröjer till hösten. Tomas Härenstam som gör reglerna är redan kopplad till Fria ligan och både jag själv och Mattias Lilja kommer att arbeta vidare i projektet som därför egentligen inte tappar något tempo alls. Jag avser som tidigare att släppa texterna till de gamla rollspelen fria som pdf:er under Creative-Commons-Licens när det nya spelet ges ut. Det är omöjligt att upprepa all tidigare information i det nya rollspelet så de gamla modulerna kan användas som inspiration även om en del har ändrats.
Romanerna om den femte konfluxen söker nytt förlag
Boken Svavelvinter är som ni vet nyligen utgiven i pocketformat. Uppföljaren Slaktare små är färdigskriven och testläses/redigeras för närvarande. Det finns egentligen tre vägar vidare för utgivningen: (1) jag hittar ett nytt förlag som vill ge ut Slaktare små och de följande två böckerna i serien - samma förlag får då gärna ta över även Svavelvinter (2) jag ger ut romanen med några intresserade från Järnringen (som uttryckt sådant intresse om det passar mig) och (3) jag ger ut boken på eget förlag.
Av dessa alternativ framstår (1) som det bästa eftersom jag varken har kompetens för eller intresse av att driva egen förlagsverksamhet med allt vad det innebär utan hellre skriver böcker än producerar och säljer dem. Ett etablerat förlag har högre trovärdighet i press och handel jämfört med egen utgivning och dessutom kanaler för marknadsföring som Järnringen saknat. Det som talar för att ett förlag faktiskt kunde nappa är att Svavelvinter sålt totalt 6000 exemplar i inbunden upplaga + pocket, vilket inte är en föraktlig volym, särskilt med tanke på den blygsamma marknadsföringen. Att ge ut Slaktare små är antagligen ett ekonomiskt riskfritt projekt eftersom försäljningen med säkerhet kommer att täcka kostnaderna och även ge vinst. Avtalsmässigt är jag helt obunden rörande både Svavelvinter och Slaktare små så det finns inga hinder i den vägen.
Jag har redan kontaktat Damm förlag som bland annat ger ut fantasy på svenska av exempelvis Raymond Feist, Joe Abercombie, Terry Goodkind och Neil Gaiman. Fördelen med Damm är att de vänder sig till en vuxen publik. Damm tillhör Forma Publishing Group där också B Wahlströms förlag ingår med sina ungdomsböcker. Förlaget har signalerat intresse även om inget förstås är beslutat ännu. En redaktör läser redan Svavelvinter och jag räknar med besked inom någon månad. Ett stort tack till Ylva Spångberg som förmedlat kontakten.
Om jag inte lyckas intressera något förlag så ska jag se till att Slaktare små ändå kommer ut på ett eller annat sätt eftersom många har frågat efter boken som ju redan är skriven. Hur det än blir så lär utgivningen fördröjas, åtminstone till hösten 2011 och kanske till våren 2012.
Så är det bara.
Vad kan entusiasten göra?
Den som är intresserad av att romansviten fortsätter får gärna signalera efterfrågan till bokbranschen och hålla diskussionen levande på nätet. Varför inte läsa Svavelvinter igen om du inte redan gjort det? Har någon insiderkontakt i ett förlag som kan tänkas vara intresserat så får ni gärna förmedla denna eller lägga ett gott ord.
Jocke Bergström från förlaget Järnringen besökte mig för ett par veckor sedan och berättade att man tänker lägga ner verksamheten av tidsskäl. Alla inblandade har andra sysslor och nu finns det helt enkelt inte tid längre. Inga andra problem eller misshälligheter som jag känner till ligger bakom beslutet och relationerna är fortsatt goda. Alla är också överens om att söka så smidiga lösningar som möjligt för pågående projekt. De praktiska konsekvenserna är förstås avsevärda men inte omöjliga att komma tillrätta med.
För mig och trakoriernas del får Järnringens beslut konsekvenser vad gäller det planerade rollspelet Svavelvinter liksom för romanerna Svavelvinter och Slaktare små med de två planerade uppföljarna i serien.
Rollspelet Svavelvinter ges ut av Fria ligan
Fria ligan tar över Coriolis och kommer också att ge ut rollspelet om Trakorien ungefär som Järnringen tidigare planerade. Det ska bli spännande att arbeta med gruppen och vi hade ett bra möte på Monks Café nu i veckan. Skillnaden blir inte särskilt stor bortsett från att utgivningen förmodligen dröjer till hösten. Tomas Härenstam som gör reglerna är redan kopplad till Fria ligan och både jag själv och Mattias Lilja kommer att arbeta vidare i projektet som därför egentligen inte tappar något tempo alls. Jag avser som tidigare att släppa texterna till de gamla rollspelen fria som pdf:er under Creative-Commons-Licens när det nya spelet ges ut. Det är omöjligt att upprepa all tidigare information i det nya rollspelet så de gamla modulerna kan användas som inspiration även om en del har ändrats.
Romanerna om den femte konfluxen söker nytt förlag
Boken Svavelvinter är som ni vet nyligen utgiven i pocketformat. Uppföljaren Slaktare små är färdigskriven och testläses/redigeras för närvarande. Det finns egentligen tre vägar vidare för utgivningen: (1) jag hittar ett nytt förlag som vill ge ut Slaktare små och de följande två böckerna i serien - samma förlag får då gärna ta över även Svavelvinter (2) jag ger ut romanen med några intresserade från Järnringen (som uttryckt sådant intresse om det passar mig) och (3) jag ger ut boken på eget förlag.
Av dessa alternativ framstår (1) som det bästa eftersom jag varken har kompetens för eller intresse av att driva egen förlagsverksamhet med allt vad det innebär utan hellre skriver böcker än producerar och säljer dem. Ett etablerat förlag har högre trovärdighet i press och handel jämfört med egen utgivning och dessutom kanaler för marknadsföring som Järnringen saknat. Det som talar för att ett förlag faktiskt kunde nappa är att Svavelvinter sålt totalt 6000 exemplar i inbunden upplaga + pocket, vilket inte är en föraktlig volym, särskilt med tanke på den blygsamma marknadsföringen. Att ge ut Slaktare små är antagligen ett ekonomiskt riskfritt projekt eftersom försäljningen med säkerhet kommer att täcka kostnaderna och även ge vinst. Avtalsmässigt är jag helt obunden rörande både Svavelvinter och Slaktare små så det finns inga hinder i den vägen.
Jag har redan kontaktat Damm förlag som bland annat ger ut fantasy på svenska av exempelvis Raymond Feist, Joe Abercombie, Terry Goodkind och Neil Gaiman. Fördelen med Damm är att de vänder sig till en vuxen publik. Damm tillhör Forma Publishing Group där också B Wahlströms förlag ingår med sina ungdomsböcker. Förlaget har signalerat intresse även om inget förstås är beslutat ännu. En redaktör läser redan Svavelvinter och jag räknar med besked inom någon månad. Ett stort tack till Ylva Spångberg som förmedlat kontakten.
Om jag inte lyckas intressera något förlag så ska jag se till att Slaktare små ändå kommer ut på ett eller annat sätt eftersom många har frågat efter boken som ju redan är skriven. Hur det än blir så lär utgivningen fördröjas, åtminstone till hösten 2011 och kanske till våren 2012.
Så är det bara.
Vad kan entusiasten göra?
Den som är intresserad av att romansviten fortsätter får gärna signalera efterfrågan till bokbranschen och hålla diskussionen levande på nätet. Varför inte läsa Svavelvinter igen om du inte redan gjort det? Har någon insiderkontakt i ett förlag som kan tänkas vara intresserat så får ni gärna förmedla denna eller lägga ett gott ord.
torsdag 24 mars 2011
Sveriges radios romanpris
Möjligheten att få Sveriges radios romanpris har nog aldrig föresvävat mig, men eftersom jag ofta lyssnar på P1 så har jag inte kunnat undgå kanalens våldsamma hausse kring sin nyligen utdelade utmärkelse. Det går till så att man nominerar en handfull svenska romaner utgivna under förra året, utser en handfull läsare vilka får argumentera kring kandidaterna i sändning varpå lyssnarna röstar och någon vinner. Priset delas sedan ut vid en av dessa påkostade galor.
Eftersom jag samtidigt med prisuppståndelsen läste en utmärkt bok om postmodernism så började jag fundera lite kring hur detta pris passar in i och befäster de etablerade strukturerna och värderingarna i kultursverige. Frågorna kändes aktuella inte minst som Sverige radio nästan är en myndighet som nästan finansieras med allmänna medel.
Jag skickade alltså den nionde mars följande mail till de prisansvariga:
"Hej
Jag är intresserad av romanprisets bakomliggande tankar och strukturer, exempelvis målsättning, bestämmelser, vilka kriterier som används i bedömningar, hur nominerade romaner väljs ut, hur lyssnarjuryn väljs ut etc. Alltså inte romanerna i sig. Finns det något PM skrivet om detta som ni kunde skicka?"
Redan morgonen efter hade jag svar från Elin Claeson, en av programledarna:
"Hej Erik,
Jag svarar gärna på de här frågorna, men undrar lite om du undrar ur
ett journalistiskt-, privat- eller författarperspektiv?
Dvs. ska svaren användas på något speciellt sätt?"
Kanske en berättigad fråga och jag redogjorde därför kort kring mina funderingar:
"Hej Elin och tack för att du tog dig tid att svara,
jag är helt enkelt som författare och vardagsgrubblare intresserad av mekanismerna bakom vad som anses vara "bra" respektive "mindre bra" - i detta fall kultur även om frågan blir densamma i många andra sammanhang. Dina svar och mina frågor kommer på sin höjd att exponeras i min personlig blogg. Jag har ingen egentlig journalistisk agenda och heller ingen politisk sådan utan funderar bara över varför vår samtid fungerar som den gör.
Jag har tidigare givit ut romanerna Smolles varuhus och Svavelvinter och i sommar kommer uppföljaren till den senare med titeln Slaktare små. De två senare böckerna karaktäriseras som "fantasy", mest för att branschen kräver en genrebeteckning, men jag törs påstå att varken de ambitioner jag har eller frågeställningar jag berör i mina texter skäms för sig i jämförelse.
Jag har välsignats med en ganska stor skara läsare och för en livlig dialog, men har samtidigt slagits av hur ovilligt "etablissemanget" - inkluderande SR och stora tidningar - är att gå utanför sina givna föreställningar eller att överhuvud taget ge företeelser med fel stämpel en chans. Jag rör mig i ganska omfattande kretsar som likt flickan med svavelstickorna står utanför fönstret utan någon förhoppning om att släppas in i salongerna. Skillnaden mot HC Andersens saga är att vi inte är ensamma därute utan ganska många och att vi har ganska trevligt runt våra improviserade lägereldar dit var och en drar sitt bidrag.
Det som i förlängningen intresserar mig rörande romanpriset är därför på vilket sätt denna slags prisande är normbildande eller konserverande och huruvida public service i så fall ska driva sådan normbildning. Samma slags frågor kan ställas om så olika företeelser som sportbevakning, Nobelpriset, Academy award eller varför inte om program som Idol och Top Model, vilka jag menar verkar normerande för ungdomar på ett kanske inte helt lyckat sätt. En skillnad är dock att SR är public service och att jag utgår från att P1 (som jag oftast lysnar till) har andra ambitioner.
Man kan se frågan ur Juvenalis perspektiv: "Vem vaktar väktarna", eller med Bourdieu vilja undersöka hur fälten är uppdragna och hur aktörernas kulturella kapital värderas, eller fråga sig ur ett strukturalistiskt/poststrukturalistiskt perspektiv: på vilka grunder tilldelar SR just dessa texter mening och värde. Eller varför inte jämföra med den feministiska frågan vem som sätter spelreglerna i samhället, varför och hur?
Jag hoppas att detta gav dig lite mer insikt i mina funderingar och att du som jag tycker att frågorna är värda att diskuteras."
Sedan dess har jag inte hört mer. För en vecka sedan skickade jag ett nytt mail och påpekade att jag inte förväntar mig någon lång redogörelse utan som jag inledningsvis sade bara efterfrågar en PM som de säkert redan har - något som presenterar konceptet för någon programkommitté / styrelse eller liknande. Inte heller detta brev har fått svar.
Jag lovar dock att berätta hur det går - om det går.
Eftersom jag samtidigt med prisuppståndelsen läste en utmärkt bok om postmodernism så började jag fundera lite kring hur detta pris passar in i och befäster de etablerade strukturerna och värderingarna i kultursverige. Frågorna kändes aktuella inte minst som Sverige radio nästan är en myndighet som nästan finansieras med allmänna medel.
Jag skickade alltså den nionde mars följande mail till de prisansvariga:
"Hej
Jag är intresserad av romanprisets bakomliggande tankar och strukturer, exempelvis målsättning, bestämmelser, vilka kriterier som används i bedömningar, hur nominerade romaner väljs ut, hur lyssnarjuryn väljs ut etc. Alltså inte romanerna i sig. Finns det något PM skrivet om detta som ni kunde skicka?"
Redan morgonen efter hade jag svar från Elin Claeson, en av programledarna:
"Hej Erik,
Jag svarar gärna på de här frågorna, men undrar lite om du undrar ur
ett journalistiskt-, privat- eller författarperspektiv?
Dvs. ska svaren användas på något speciellt sätt?"
Kanske en berättigad fråga och jag redogjorde därför kort kring mina funderingar:
"Hej Elin och tack för att du tog dig tid att svara,
jag är helt enkelt som författare och vardagsgrubblare intresserad av mekanismerna bakom vad som anses vara "bra" respektive "mindre bra" - i detta fall kultur även om frågan blir densamma i många andra sammanhang. Dina svar och mina frågor kommer på sin höjd att exponeras i min personlig blogg. Jag har ingen egentlig journalistisk agenda och heller ingen politisk sådan utan funderar bara över varför vår samtid fungerar som den gör.
Jag har tidigare givit ut romanerna Smolles varuhus och Svavelvinter och i sommar kommer uppföljaren till den senare med titeln Slaktare små. De två senare böckerna karaktäriseras som "fantasy", mest för att branschen kräver en genrebeteckning, men jag törs påstå att varken de ambitioner jag har eller frågeställningar jag berör i mina texter skäms för sig i jämförelse.
Jag har välsignats med en ganska stor skara läsare och för en livlig dialog, men har samtidigt slagits av hur ovilligt "etablissemanget" - inkluderande SR och stora tidningar - är att gå utanför sina givna föreställningar eller att överhuvud taget ge företeelser med fel stämpel en chans. Jag rör mig i ganska omfattande kretsar som likt flickan med svavelstickorna står utanför fönstret utan någon förhoppning om att släppas in i salongerna. Skillnaden mot HC Andersens saga är att vi inte är ensamma därute utan ganska många och att vi har ganska trevligt runt våra improviserade lägereldar dit var och en drar sitt bidrag.
Det som i förlängningen intresserar mig rörande romanpriset är därför på vilket sätt denna slags prisande är normbildande eller konserverande och huruvida public service i så fall ska driva sådan normbildning. Samma slags frågor kan ställas om så olika företeelser som sportbevakning, Nobelpriset, Academy award eller varför inte om program som Idol och Top Model, vilka jag menar verkar normerande för ungdomar på ett kanske inte helt lyckat sätt. En skillnad är dock att SR är public service och att jag utgår från att P1 (som jag oftast lysnar till) har andra ambitioner.
Man kan se frågan ur Juvenalis perspektiv: "Vem vaktar väktarna", eller med Bourdieu vilja undersöka hur fälten är uppdragna och hur aktörernas kulturella kapital värderas, eller fråga sig ur ett strukturalistiskt/poststrukturalistiskt perspektiv: på vilka grunder tilldelar SR just dessa texter mening och värde. Eller varför inte jämföra med den feministiska frågan vem som sätter spelreglerna i samhället, varför och hur?
Jag hoppas att detta gav dig lite mer insikt i mina funderingar och att du som jag tycker att frågorna är värda att diskuteras."
Sedan dess har jag inte hört mer. För en vecka sedan skickade jag ett nytt mail och påpekade att jag inte förväntar mig någon lång redogörelse utan som jag inledningsvis sade bara efterfrågar en PM som de säkert redan har - något som presenterar konceptet för någon programkommitté / styrelse eller liknande. Inte heller detta brev har fått svar.
Jag lovar dock att berätta hur det går - om det går.
måndag 21 mars 2011
Reviderat styckningsschema
Ännu en redigeringsrunda är till ända. Det som känns extra trevligt är att alla bitar nu har lagts på plats, inklusive de där små besvärligheterna som man gärna lämnar till "sedan". Fyra personer läser som bäst texten och ger fräscha synpunkter.
Eftersom de 26 ursprungliga kapitlen varierade i längd från 4 till 25 sidor så har jag styckat om det hela och är nu uppe i totalt 49 kapitel. Mitt mål var att hamna på ett tiotal sidor per kapitel även om det förstås inte riktigt gick att nå.
Såsom i Svavelvinter introducerar jag på sista sidan en person som kommer att dyka upp mer utförligt i nästa bok. Jag ska försöka göra likadant i nästa bok.
Romanen börjar och slutar med ganska långa kapitel som sveper över de olika personernas göranden och varanden. Dessa gjorde jag om till två fristående delar, inledning respektive avslutning med ganska korta kapitel - typ en scen var. Huvudtexten är kapad i två delar som jag åtminstone temporärt döpt till "Bytesdjur" respektive "Rovdjur".
Nästa steg är att trimma bort överflödigt fett och en del senor, att krydda och förpacka. Jag hojtar när det blir dags att servera.
Eftersom de 26 ursprungliga kapitlen varierade i längd från 4 till 25 sidor så har jag styckat om det hela och är nu uppe i totalt 49 kapitel. Mitt mål var att hamna på ett tiotal sidor per kapitel även om det förstås inte riktigt gick att nå.
Såsom i Svavelvinter introducerar jag på sista sidan en person som kommer att dyka upp mer utförligt i nästa bok. Jag ska försöka göra likadant i nästa bok.
Romanen börjar och slutar med ganska långa kapitel som sveper över de olika personernas göranden och varanden. Dessa gjorde jag om till två fristående delar, inledning respektive avslutning med ganska korta kapitel - typ en scen var. Huvudtexten är kapad i två delar som jag åtminstone temporärt döpt till "Bytesdjur" respektive "Rovdjur".
Nästa steg är att trimma bort överflödigt fett och en del senor, att krydda och förpacka. Jag hojtar när det blir dags att servera.
tisdag 1 mars 2011
Intervju i Malmö
Inte så mycket nytt för de inbitna kanske men nu kan ni läsa en färsk intervju med undertecknad på Malmö stadsbiblioteks hemsida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
