måndag 3 januari 2011

Mina bonusbarn

Nä, jag har inte flyttat ihop med någon småbarnsmamma men jag skulle ändå vilja yvas över mina bonusbarn.

I åttiotalets slut var jag drygt trettio år gammal, skrev på spelserien om den femte konfluxen och bodde i ett radhusområde utanför Uppsala där det fanns många ungdomar. Eftersom jag alltid har varit lekfull så spelade jag fotboll, innebandy, baseboll och rollspel och dataspel med pojkarna i området. De gick med mina hundar och klippte mitt gräs ibland medan jag hjälpte dem med läxor och gav dem råd om livet och flickvänner (hundarna var bra kontaktmedel och lånades ut i detta syfte). Samtidigt rollspelade många tonåringar från annat håll i Trakorien. Jag har en hel pärm med brev från den tiden när ju inte internet fanns och jag brukade svara på alla brev jag fick.

Hur som helst så tänkte jag ju inte så mycket på att alla dessa ungdomar en dag skulle växa upp och dra vidare på olika banor genom livet. Det roliga är att många av dem, nu i trettiofem-fyrtioårsåldern, hör av sig igen bara för att säga hej och prata om gamla goda tider. Många av dem har jag dessutom nytta av eftersom de är lite av varje: historiker, lärare, språkvetare, konstnärer, docenter, musiker och läkare, alla med specialkunskaper och alla mycket hjälpsamma när jag behöver råd. Jag skulle tro att jag har kontakt med kanske ett trettiotal.

Till min glädje så märker jag att våra kontakter från den tiden har betytt lika mycket för många av dem som de har gjort för mig. Helt enkelt förefaller det väldigt bra för tonåringar att ha vuxna personer i närheten som inte är deras föräldrar och som de kan prata med lite mer jämställt. Jag har alltid tänkt att om det visar sig att jag har fel om efterlivet och faktiskt ställs inför sankte Pär så ska jag hävda till mitt försvar att barn och djur alltid gillat mig. Till allmän sorg så skulle samma typ av samvaro förmodligen vara omöjlig idag eftersom många föräldrar skulle undra om jag var pedofil. Antagligen skulle jag själv dra mig för att släppa ungdomar så nära inpå mig just pga risken för sådana misstankar, men på den tiden tänkte inte folk i sådana banor.

Däremot överväger jag allvarligt att engagera mig i någon form av ungdomsarbete - typ läsa läxor med de som behöver och så. Finns inte mycket som slår känslan av att varit någon annan till glädje.

9 kommentarer:

Calle sa...

Jag är en av de där brevskrivande unga rollspelarna som nu har blivit vuxen (eller i alla fall äldre). Det betydde mycket för mig att få min hobby tagen på allvar och att ha bra kontakt med en av mina "husgudar".

Oavsett min historia så är det förstås alltid bra att vara en vuxen förebild för barn. Och det krävs nog inte alltid så himla mycket. Några vänliga ord kan göra underverk.
:-)
/Calle, 38 och ett halvt

Henke sa...

Intressant det du skriver om samhällsförändringen som fått en kritisk syn på alla som umgås trots stor åldersskillnad. Hur kunde "snäll gammal farbror" plötsligt bli synonymt med pedofil?
Kan detta vara ett svenskt samhällsproblem eller är företeelsen global?

Hade Astrid Lindgren lanserat sina barnböcker i dagens läge så hade förmodligen folk ifrågasatt om "Rasmus på luffen" blev sexuellt utnyttjad av luffaren och "Emil i Lönneberga" av drängen Alfred.

Erik Granström sa...

Henke: Jo, visst är det synd, men försiktigheten är samtidigt något jag har förståelse för. Ett specifikt svenskt problem är det väl däremot knappast - jämför skandalerna med katolska präster.

Problemet är att vissa män finner barn sexuellt attraktiva, kanske förvärrat av att de är svältfödda. Vet inte hur många procent det kan röra sig om. Alla dessa lär inte vara beredda att följa impulser de vet är oacceptabla och kanske man kunde medvetandegöra just denna grupp så att sådana män kan undvika farliga situationer. Män med rovdjursmentalitet är förstås svårare att komma åt.

Jag håller med om att många äldre filmer känns naiva i detta avseende.

Henke sa...

Jag tycker det vore intressant att få reda på varför samhället blivit på det här sättet. Kanske gör den nutida öppenhet att olika former av brott som tidigare tystats ner (t.ex. i katolska kyrkan) kommer upp till ytan. Nackdelen är samtidigt att mediastormen kring dessa händelser skapar oro och misstänksamhet.

Frågan är om man hellre skulle vilja leva obekymrad och ovetande om brottsrapportering eller om man föredrar informationssamhället med ständig oro, misstänksamhet och försiktighet?

Calle sa...

Jag tycker det är beklagligt att det inte finns fler män bland personalen på dagis. (100% kvinnor på mina barns dagis)

Och så tycker jag det är beklagligt att det fortfarande finns grupper där männen inte tar sin del av föräldraledigheten.

Barn behöver vuxna. Bra vuxna. Både män och kvinnor. Och gärna några utöver sina föräldrar.

/Calle

Ebbe sa...

Englamordet var nog en vändpunkt, det skrevs så oerhört mycket om det i pressen.

Nils sa...

Jag tycker ditt engagemang hedrar dig.

Sedan är det mycket sorgligt hur en liten grupp pervon lyckats förgifta hela samhällsklimatet i det avseendet, men det är kanske en separat diskussion.

Kristoffer Nåhem sa...

Mytologi:

Som nybliven bonuspappa kan jag se hur viktigt det är med olika mytologiska inslag i uppväxten.

Star wars har med alla leksaker, prylar och tv-spel givit barnen en hel värld av mytiska personer. Att deras föräldrars generation ocksa växt upp med sagan gör det inte sämre.

Jag tror vi kan ga igenom samma sak med Tolkien när de blir äldre och de kan börja sätta sig in i den mytologin. Efter det eller under samma period kan man börja med Trakorien. Redan nu har jag börjat använda karaktärer i olika egenberättade sagor vilket gör att de far växa upp med det.

En spelare till femte konfluxen kampanjen (som endast var med fran O4Ö och framat) läser just nu pocketutgavan av Svavelvinter och finner den vara just som en historiebok med förgrundsberättelser :-)

Jag tror mytologi och liknelser är effektiva hjälpmedel när vi lever vara liv pa detta snurrande klot. Trakorien är en utmärkt och intressant vriden spegelbild med humor och allvar.

Vilka är egentliigen goda och onda? När? Varför väljer en person en viss sida att sta pa? Vad styr vara handlingar? Varför kan samma ord uppfattas sa olika beroende pa när, hur och vem som läser dem?

Jag ser fram emot fortsättningen med talamod och nyfikenhet:

"Langsamt strömmar granen sin kada
Genom tid skapas orange stenar
Dessa väntas av Ranzinermunkens iver
och seende skadar han summan av svavel och blod"

(hmm...inget Fornyrdislag direkt. Jag skall nog halla mig till mitt yrke som handelsman)

Erik Granström sa...

Kristoffer:

He, he, väl skaldat! Jag instämmer i att mytologier och berättelser är ett ramverk för att hantera världen. Faktiskt ser jag nog just det som uppgiften: att fylla på med berättelser till skillnad från att bara ironisera eller kommentera eller spä ut det redan befintliga. Om det sedan lyckas är en annan sak.