I förrgår kväll så träffades återigen Tomas Härenstam, Thomas Johansson, Mattias Lilja från Järnringen och jag för ett nappatag med reglerna till det nya trakoriska rollspelet. Vi är alla överens om att det särskiljande i spelet ska vara spelupplevelsen, berättelsen, med de speciella typer av miljöer, detaljer och intriger som karaktäriserar Trakorien. Detta snarare än tonvikt på något slags tävlingsmoment eller regeloptimerande. Av denna anledning har vi tänkt spelet som bestående av två delar: detaljspel på gruppnivå respektive skuggspel på politisk, mytologisk och metafysisk nivå. Den stora utmaningen är att hitta kopplingen mellan dessa spel så att båda blir intressanta och påverkar varandra på ett smidigt sätt.
Detaljspelets grund känns ganska färdig och behöver mest finslipningar och kompletteringar. Om jag förstått nomenklaturen rätt så är det av dice-pool-typ i likhet med Burning Wheel och Mouse Guard. Tomas testspelar för närvarande systemet med en grupp som kör den klassiska Svavelvinterkampanjen. Något jag är väldigt förtjust i är att färdigheter och annat som kan åberopas är personliga egenskaper kort formulerade av spelaren snarare än hämtade från en standardlista. Definitionen och åberopandet av dessa egenskaper är i mycket en förhandlingsfråga där spelledaren, "berättaren", har vetorätt och där det viktigaste blir hur väl egenskapen passar sammanhanget. Åberopande av mer udda egenskaper betalas med vunna tärningar. Dessa ödestärningar finns i begränsad mängd och spelarna tävlar i ett nollsummespel med berättaren och varandra om att erövra dem.
Vad gäller skuggspelet så har vi några olika vinklingar. Sannolikt så kommer ett par, tre olika spelsätt att beskrivas inklusive att inte använda skuggspelet alls. Detta känns helt motiverat för vi är inne på att scenariot / kampanjen ska vara det definierande och då kan olika spelsätt passa olika typer av äventyr. Vi tänker oss också att ett speciellt scenario/kampanj kan ha unika tilläggsregler. Själv är jag mycket förtjust i tanken på ett taktiskt brädspel parallellt med rollspelet där skuggspelets aktuella ställning påverkar förutsättningar, viktning av lokala tärningsslag och tillgängliga resurser i detaljspelet. Jag har sneglat på en kombination av det gamla datorspelet "Balance of Power" och brädspelet "Diplomacy" där spelplanen skulle vara en Trakorienkarta på vilken drag utförs per geografiskt område. Tomas är mer inne på ett abstraktare skuggspel och båda sätten har sina fördelar och nackdelar.
Spelet kommer förmodligen att tryckas som en grundbok efter förhandsbeställning eller print on demand med mycket kringresurser, äventyr och uppdateringar som pdf:er på nätet - gärna från fristående källor. Ambitionen är att ge ut en ganska kondenserad bok med grundmaterial utan att det blir för yvigt: hellre korta bra texter än långa, fluffiga haranger. Vi siktar i dagsläget inte på någon kommersiell franchise utan mer på ett levande projekt som används och utvecklas vidare av det trakoriska nätfolket. Upplägget i grundboken blir förmodligen: (1) inspirationstexter av typen "Brior Brådfots reseberättelse" men från olika fiktiva källor, (2) regler för detaljspel, (3) regler för skuggspel, (4) artiklar med osminkade fakta exempelvis om RhabdoRana / maktspel i Tricilve / Ranziner, (5) något startäventyr och tips om hur originalkampanjen kan spelas med de nya reglerna och (6) index. Därtill kommer kartor och illustrationer som vi just arbetar med, bland annat en omritad karta över Tricilve hämtad från "Arkiprojektet" vilken jag själv utgått från under romanskrivandet. Förmodligen kommer de gamla spelens texter samtidigt att läggas ut som fria pdf:er på nätet under Creative-Commons-licens.
Spelet kommer att utgå från romanernas värld som är något annorlunda än de gamla spelens, men ambitionen är att man med enkla anpassningar ska kunna spela även i originalstuk. Jag har berättat för de andra i gruppen vad som skiljer och även givit illustrationsförslag.
Den som redan nu vill se en recension av spelet kikar lämpligen på Dimfrosts blogg "Den Raljerande Nanoapan". Hans fiktiva bild stämmer förbluffande väl med vår egen syn på saken.
söndag 21 mars 2010
fredag 5 mars 2010
Skriet från vildmarken
Jag måste berätta om en märklig händelse som jag var med om alldeles nyss. Som vanligt gjorde jag en paus i skrivandet för en lunchpromenad med mina tre hundar. Ibland, som idag, åker jag till en större skog i närheten där det inte finns så många människor och andra hundar.
Snön ligger halvmeterdjup men jag håller en stig öppen som dock var ganska mosig efter senare dagars snöfall. Jag kopplade loss min Jack-Russel-terrier för att den hade svårt att ta sig fram, något jag sällan gör eftersom den saknar uppfostran, men jag tänkte att den tar sig ändå ingenstans i snön.
Emellertid lämnar den strax stigen och jag ser då att ett rådjur befinner sig bara fyra meter in i skogen. Rådjuret som är utmattat av vintern hoppar några meter, terriern kravlar efter så gott den förmår och jag pulsar efter. Detta pågår i slow-motion ca femtio meter ut i omarken varvid vi nog alla tre är lika trötta för det är jobbigt att ta sig fram i djupsnön. Rådjuret ledsnar och stannar samtidigt som jag hinner ikapp hunden och ganska omilt lägger vantarna på den.
Då springer rådjuret fram och stångar mig. Någon större kraft får den förstås inte i angreppet och jag blir mest förundrad. För att inte störa djuret som lägger sig ner drar jag mig tillbaka med hundarna.
Jag åker hem, lämnar av hundarna och tar en låda äpplen av dem som jag utfordrar koltrastarna med. Jag åker tillbaka och tar mig tillbaka till platsen för mötet där rådjuret fortfarande väntar. Det ser varken utmärglat eller skadat ut utan ligger och tittar på mig i bröstläge, så jag lägger några äpplen framför dess mule som någon slags ursäkt, ställer lådan en meter därifrån och drar mig åter tillbaka.
Imorgon får jag gå tillbaka och se hur det har gått. Märklig upplevelse hur som helst. Rådjur är mycket vackra. För ett par år sedan tog jag hand om en påkörd hind som vi kunde släppa framgångsrikt efter några dagar. När jag bar henne mot skogsbrynet skrek hon, kanske av längtan, och försvann snabbt bland buskarna när jag väl släppt henne, hopsydd för en mindre skada, medicinerad och vattnad.
Jag tycker om djur.
Snön ligger halvmeterdjup men jag håller en stig öppen som dock var ganska mosig efter senare dagars snöfall. Jag kopplade loss min Jack-Russel-terrier för att den hade svårt att ta sig fram, något jag sällan gör eftersom den saknar uppfostran, men jag tänkte att den tar sig ändå ingenstans i snön.
Emellertid lämnar den strax stigen och jag ser då att ett rådjur befinner sig bara fyra meter in i skogen. Rådjuret som är utmattat av vintern hoppar några meter, terriern kravlar efter så gott den förmår och jag pulsar efter. Detta pågår i slow-motion ca femtio meter ut i omarken varvid vi nog alla tre är lika trötta för det är jobbigt att ta sig fram i djupsnön. Rådjuret ledsnar och stannar samtidigt som jag hinner ikapp hunden och ganska omilt lägger vantarna på den.
Då springer rådjuret fram och stångar mig. Någon större kraft får den förstås inte i angreppet och jag blir mest förundrad. För att inte störa djuret som lägger sig ner drar jag mig tillbaka med hundarna.
Jag åker hem, lämnar av hundarna och tar en låda äpplen av dem som jag utfordrar koltrastarna med. Jag åker tillbaka och tar mig tillbaka till platsen för mötet där rådjuret fortfarande väntar. Det ser varken utmärglat eller skadat ut utan ligger och tittar på mig i bröstläge, så jag lägger några äpplen framför dess mule som någon slags ursäkt, ställer lådan en meter därifrån och drar mig åter tillbaka.
Imorgon får jag gå tillbaka och se hur det har gått. Märklig upplevelse hur som helst. Rådjur är mycket vackra. För ett par år sedan tog jag hand om en påkörd hind som vi kunde släppa framgångsrikt efter några dagar. När jag bar henne mot skogsbrynet skrek hon, kanske av längtan, och försvann snabbt bland buskarna när jag väl släppt henne, hopsydd för en mindre skada, medicinerad och vattnad.
Jag tycker om djur.
tisdag 2 mars 2010
Trakoriska recept 1: Homunculi
Ur De Natura Rerum (1537)
av
Philippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim
aka Paracelsus
Vad finns mer att tillägga än att "det går lika bra med zelleri".
av
Philippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim
aka Paracelsus
For there is some truth in this thing, although for a long time it was held in a most occult manner and with secrecy, while there was no little doubt and question among some of the old Philosophers, whether it was possible to Nature and Art, that a Man should be begotten without the female body and the natural womb. I answer hereto, that this is in no way opposed to Spagyric Art and to Nature, nay, that it is perfectly possible.Jag gjorde en parafras på ovanstående för att koka ihop "Det blå barnet" hos diFolterna i Ilibaurien.
In order to accomplish it, you must proceed thus. Let the semen of a man putrefy by itself in a sealed cucurbite with the highest putrefaction of venter equinus for forty days, or until it begins at last to live, move, and be agitated, which can easily be seen. At this time it will be in some degree like a human being, but, nevertheless, transparent and without a body. If now, after this, it be every day nourished and fed cautiously with the arcanum of human blood, and kept for forty weeks in the perpetual and equal heat of venter equinus, it becomes thencefold a true living infant, having all the members of a child that is born from a woman, but much smaller.
This we call a homunculus; and it should be afterwards educated with the greatest care and zeal, until it grows up and starts to display intelligence. Now, this is one of the greatest secrets which God has revealed to mortal and fallible man. It is a miracle and a marvel of God, an arcanum above all arcana, and deserves to be kept secret until the last of times, when there shall be nothing hidden, but all things shall be manifest. And although up to this time it has not been known to men, it was, nevertheless, known to the wood-sprites and nymphs and giants long ago, because they themselves were sprung from this source; since from such homunculi when they come to manhood are produced giants, pygmies and other marvelous people, who get great victories over their enemies, and know all secrets and hidden matters.
Vad finns mer att tillägga än att "det går lika bra med zelleri".
torsdag 25 februari 2010
Det postmoderna Trakorien
Först något lugnande: jag ska inte gräva ner mig i definitionen av postmodernism eller strukturalism men måste tala lite om ämnet innan jag reser till Trakorien. Hoppa direkt till mellanrubriken om ni ledsnar.
Ordet "postmodern" dyker ganska ofta upp i kulturartiklar men jag har aldrig riktigt förstått vad det betyder. Inte heller var någon av mina intellektuella bekanta helt bekväm med att försöka upplysa mig i frågan och därför beslutade jag mig för att själv försöka reda ut saken. Jag köpte alltså två böcker: "Teach yourself Postmodernism" och "A very short introduction to* poststructuralism" - båda mycket bra orienteringar för den som är intresserad och okunnig. Snart förstod jag att postmodernism är ett flexibelt ord som används olika i olika sammanhang medan poststrukturalism är mer definierat och begränsat till språk och filosofi. Det visade sig snart att man även måste sätta sig in i modernism och strukturalism för att begripa post-begreppen eftersom de senare inte är direkta motsatser utan snarare bygger på de förra.
Helt kort handlar alltsammans om oss själva, vårt språk och den eventuella bakomliggande verkligheten.
Modernism och strukturalism intresserar sig för HUR saker får mening och betydelse snarare än VAD de betyder. Man letar efter de rena mekanismerna - konst för konstens skull, språket som betydelsebärare mellan individer, arkitektur som inte behöver vara funktionell utan får sitt värde av arkitekturen i sig. Språket har för en strukturalist ingen objektiv mening bortom det vi har kommit överens om. Man letar efter dess essens - det gemensamma för alla språk - Deep Structure som är oberoende av begreppens innehåll. Man söker reducera och skala bort för att nå pudelns kärna.
Postmodernister och poststrukturalister förnekar även kärnan. De menar att språket konstruerar vår tolkning av en verklighet snarare än förklarar och avbildar den. Allt som en individ kan vara har tillförts utifrån genom språk och andra konventioner. Objektiva utsagor är konstruktioner, inklusive strukturalisternas och modernisternas rena mekanismer. Derridas dekonstruktion syftar till att blottlägga hur det förment objektiva är konstruerat av redan besudlat gods.
Till Trakorien
Trakorien är ju skapat av språk och lånar sig därför mycket bra till språkteori. Några analogier som jag arbetar med:
- Det låga språket = strukturalisternas "Deep Structure", dvs det gemensamma i alla språk vilket gör att vi kan förstå varandra över språkbarriärer. I Trakorien förkroppsligat genom kaklunen Logos som spridits i alla talande varelser - "i begynnelsen var ordet".
- Det höga språket = gudarnas verktyg för konstruktion av universum. "Språket är inte ett resultat av tillvarons mening utan språket skapar denna mening"
- Speglarnas roll - både strukturalister och poststrukturaliser menar att språket inte är ett fönster som låter oss förklara någon verklighet utanför. Fönstret är ogenomskinligt som en spegel och bilden vi ser skapas av vår begreppsvärld.
- diFolterna är modernister och strukturalister. Paracelsus myntade redan på 1500-talet ordet "spagyrist", dvs en alkemist som bryter ner växter och mineraler till dess essenser och sedan sätter ihop dem till något nytt. Just detta är diFolternas agenda: att rena och konstruera.
- Illusionisterna i HOXOH är postmodernister som anser att allt människor uppfattar är en konstruktion. De vinner makt genom att renodla sin förmåga att konstruera mening - lite som marknadförare.
- Bythos är en värld helt byggd på essenser, dvs där är allt renat och unikt. Språkligt leker jag med denna värld genom att alla substantiv har bestämd form, dvs man kan inte tala om "en katt" utan alla katter i Bythos är "katten".
- Silvia Miranda talade redan i Svavelvinter om sin önskan att genomskåda världen som konstruktion - att bryta sig ut ur fängelset. Hon lyckades delvis men upptäckte att fängelset kanske snarare var en skyddande fästning mot det utanför.
###
Efter att ha studerat strukturalism och poststrukturalism / modernism och postmodernism så drar jag slutsatsen att ingen av dessa synsätt egentligen ger några praktiskt användbara svar om livet och dess mening (desamma tycks mig gälla existentialismen). Om inget objektivt kan sägas så är vi hänvisade till konstruktioner, men det betyder inte att konstruktionerna är av ondo. Redan Nietzsche drog slutsatsen att religionen visserligen har kommit till vägs ände men att vi inte hade kunnat konstruera vår civilisation utan den. Detsamma kan nog gälla Trakorien vilket i alla fall Silvia Miranda upptäckt.
###
* "A very short introduction to X" är en omfattande bokserie som ges ut av Oxford University Press. Jag kan rekommendera den för alla som är nyfikna på de ämnen som behandlas: på ca 100 sidor får man en kvalificerad genomgång med pekare till andra källor. Jag har själv böckerna om Wittgenstein, Nietzsche (inte så bra), Existentialism, Poststrukturalism, Kant, Barthes och Habermas varav de tre sista kom idag och alltså är olästa.
Till sist en rak fråga: tycker ni att jag är helt knäpp som pysslar med detta? Var inte blyga; ert svar har enligt postmodernistisk syn ändå ingen objektiv relevans ;-)
Ordet "postmodern" dyker ganska ofta upp i kulturartiklar men jag har aldrig riktigt förstått vad det betyder. Inte heller var någon av mina intellektuella bekanta helt bekväm med att försöka upplysa mig i frågan och därför beslutade jag mig för att själv försöka reda ut saken. Jag köpte alltså två böcker: "Teach yourself Postmodernism" och "A very short introduction to* poststructuralism" - båda mycket bra orienteringar för den som är intresserad och okunnig. Snart förstod jag att postmodernism är ett flexibelt ord som används olika i olika sammanhang medan poststrukturalism är mer definierat och begränsat till språk och filosofi. Det visade sig snart att man även måste sätta sig in i modernism och strukturalism för att begripa post-begreppen eftersom de senare inte är direkta motsatser utan snarare bygger på de förra.
Helt kort handlar alltsammans om oss själva, vårt språk och den eventuella bakomliggande verkligheten.
Modernism och strukturalism intresserar sig för HUR saker får mening och betydelse snarare än VAD de betyder. Man letar efter de rena mekanismerna - konst för konstens skull, språket som betydelsebärare mellan individer, arkitektur som inte behöver vara funktionell utan får sitt värde av arkitekturen i sig. Språket har för en strukturalist ingen objektiv mening bortom det vi har kommit överens om. Man letar efter dess essens - det gemensamma för alla språk - Deep Structure som är oberoende av begreppens innehåll. Man söker reducera och skala bort för att nå pudelns kärna.
Postmodernister och poststrukturalister förnekar även kärnan. De menar att språket konstruerar vår tolkning av en verklighet snarare än förklarar och avbildar den. Allt som en individ kan vara har tillförts utifrån genom språk och andra konventioner. Objektiva utsagor är konstruktioner, inklusive strukturalisternas och modernisternas rena mekanismer. Derridas dekonstruktion syftar till att blottlägga hur det förment objektiva är konstruerat av redan besudlat gods.
Till Trakorien
Trakorien är ju skapat av språk och lånar sig därför mycket bra till språkteori. Några analogier som jag arbetar med:
- Det låga språket = strukturalisternas "Deep Structure", dvs det gemensamma i alla språk vilket gör att vi kan förstå varandra över språkbarriärer. I Trakorien förkroppsligat genom kaklunen Logos som spridits i alla talande varelser - "i begynnelsen var ordet".
- Det höga språket = gudarnas verktyg för konstruktion av universum. "Språket är inte ett resultat av tillvarons mening utan språket skapar denna mening"
- Speglarnas roll - både strukturalister och poststrukturaliser menar att språket inte är ett fönster som låter oss förklara någon verklighet utanför. Fönstret är ogenomskinligt som en spegel och bilden vi ser skapas av vår begreppsvärld.
- diFolterna är modernister och strukturalister. Paracelsus myntade redan på 1500-talet ordet "spagyrist", dvs en alkemist som bryter ner växter och mineraler till dess essenser och sedan sätter ihop dem till något nytt. Just detta är diFolternas agenda: att rena och konstruera.
- Illusionisterna i HOXOH är postmodernister som anser att allt människor uppfattar är en konstruktion. De vinner makt genom att renodla sin förmåga att konstruera mening - lite som marknadförare.
- Bythos är en värld helt byggd på essenser, dvs där är allt renat och unikt. Språkligt leker jag med denna värld genom att alla substantiv har bestämd form, dvs man kan inte tala om "en katt" utan alla katter i Bythos är "katten".
- Silvia Miranda talade redan i Svavelvinter om sin önskan att genomskåda världen som konstruktion - att bryta sig ut ur fängelset. Hon lyckades delvis men upptäckte att fängelset kanske snarare var en skyddande fästning mot det utanför.
###
Efter att ha studerat strukturalism och poststrukturalism / modernism och postmodernism så drar jag slutsatsen att ingen av dessa synsätt egentligen ger några praktiskt användbara svar om livet och dess mening (desamma tycks mig gälla existentialismen). Om inget objektivt kan sägas så är vi hänvisade till konstruktioner, men det betyder inte att konstruktionerna är av ondo. Redan Nietzsche drog slutsatsen att religionen visserligen har kommit till vägs ände men att vi inte hade kunnat konstruera vår civilisation utan den. Detsamma kan nog gälla Trakorien vilket i alla fall Silvia Miranda upptäckt.
###
* "A very short introduction to X" är en omfattande bokserie som ges ut av Oxford University Press. Jag kan rekommendera den för alla som är nyfikna på de ämnen som behandlas: på ca 100 sidor får man en kvalificerad genomgång med pekare till andra källor. Jag har själv böckerna om Wittgenstein, Nietzsche (inte så bra), Existentialism, Poststrukturalism, Kant, Barthes och Habermas varav de tre sista kom idag och alltså är olästa.
Till sist en rak fråga: tycker ni att jag är helt knäpp som pysslar med detta? Var inte blyga; ert svar har enligt postmodernistisk syn ändå ingen objektiv relevans ;-)
tisdag 26 januari 2010
Allt är Allt
När jag städade i gamla lådor hittade jag boken "Allt är Allt" vilken jag skrev som sju-åttaåring 1964. Med underrubriken "Uppfinningar, Språk, Kunskap" är den fylld med allehanda iakttagelser och funderingar som är sanslöst roliga och rörande att ta del av ( i alla fall för mig och mina barn). Boken uppges vara den tredje volymen i serien "X-böcker" vilket får mig att undra över de två föregångarna. Förmodligen utgjordes dessa av de babyrebelliska serier jag ritade om "Bus-Kalle". Dessa föll dessvärre för självcensuren i tonåren och brändes.
Bland uppräkningar i 'Allt är Allt' av planeter (inklusive Pluto förstås), kemiska ämnen, afrikanska städer, Jakobs söner och räkneord på engelska ("to, sree, tenn, toelw"), tyska, franska, latin och japanska hittar man också "rubriker":
Bland uppfinningarna märks en "försäljarefälla": en spann vatten ovanför dörren, från spannen ett snöre med skylten 'Om ni vill stödja kampanjen för försäljare, dra då i snöret (obs: om ni är försäljare vill säga)'. Där finns också en "kortdelutare" med katapult för spelkort, recept för hamsterpudding (vegetarisk, med hamstrar tänkta som konsumenter - ej som ingredienser), en hushoppare, en skocykel och ett stort antal spelskisser.
Avdelningen "Abstrakta ting och känslor, personligheter m.m." kommer in på djuppsykologiska analyser av:
Roligast av allt ( i alla fall för mig, men kanske inte ens för mina barn):
I uppföljaren till Svavelvinter sammanfattar och avfärdar den fete matematikern Nastigast diFolternas strukturalistiska läror med att återberätta Roland Barthes betraktelse om hur man kan se hela universum i en enda böna. Han avslutar med orden "Allt är Allt".
Ytterligare en cirkel är sluten.
Bland uppräkningar i 'Allt är Allt' av planeter (inklusive Pluto förstås), kemiska ämnen, afrikanska städer, Jakobs söner och räkneord på engelska ("to, sree, tenn, toelw"), tyska, franska, latin och japanska hittar man också "rubriker":
- 1963 - Kenedy mördas
- 1964 - Crustjov avgår
- 24 okt 1964 - gör min första skräckfilm som heter 'Den stora uppfinningen'
Bland uppfinningarna märks en "försäljarefälla": en spann vatten ovanför dörren, från spannen ett snöre med skylten 'Om ni vill stödja kampanjen för försäljare, dra då i snöret (obs: om ni är försäljare vill säga)'. Där finns också en "kortdelutare" med katapult för spelkort, recept för hamsterpudding (vegetarisk, med hamstrar tänkta som konsumenter - ej som ingredienser), en hushoppare, en skocykel och ett stort antal spelskisser.
Avdelningen "Abstrakta ting och känslor, personligheter m.m." kommer in på djuppsykologiska analyser av:
- Skratt: "Det första man ska tänka på när man låtsas tycka nåt är roligt det är att inte göra ett uppskärrat grin. Nej, gör ett litet småleende och öppna munnen en aning. Men om person 2 ser detta och gör sig ännu löjligare då kan du skratta ordentligt och håll alltid ögonen på person 2".
- Gråt: "Tänd på en bomullstuss i handfatet. När den brunnit upp glöder den. Blås då på den och håll ögonen över. Du får tårar i ögonen."
- Tjat: "När man ska tjata så ska man tjata ordentligt och inte ge upp om de vuxna säger "Nej, nu tänker jag inte ändra mig!". Om de ändå är omöjliga så gå då din väg och säg något hotande, t.ex. "Nu ska jag aldrig mer låna dig pengar" och håll detta också. Sluta hjälpa till med saker och se sur ut tills de ger sig."
Roligast av allt ( i alla fall för mig, men kanske inte ens för mina barn):
I uppföljaren till Svavelvinter sammanfattar och avfärdar den fete matematikern Nastigast diFolternas strukturalistiska läror med att återberätta Roland Barthes betraktelse om hur man kan se hela universum i en enda böna. Han avslutar med orden "Allt är Allt".
Ytterligare en cirkel är sluten.
torsdag 14 januari 2010
Cirkeln sluts
Romanen Svavelvinter och landet Trakorien började ju som ett rollspel vilket de flesta nog vet. I förrgår anades cirkelns slutning när jag och Mattias Lilja från Järnringen testpelade ett utkast till ett nytt rollspel baserat på romanen och dess uppföljare. De begåvade spelkonstruktörerna Tomas Härenstam och Thomas Johansson arbetar som bäst på en spelmekanik som ska fånga såväl det klassiskt äventyrandet som det politiska rävspelet i Trakorien. Själv kommer jag att hjälpa till med material om själva världen och lokalfärg i regeldelarna.
fredag 1 januari 2010
Svar till Trakoriskt julpyssel
Antalet deltagare blev ganska begränsat, förmodligen beroende på helgernas flegma, men som vinnare står Birkebeineren på nio poäng, tätt följd av Henrik B på åtta. Stor respekt till vinnaren som härmed har vunnit ett signerat friexemplar av den kommande boken (inte, nej, nära förestående). Det åligger dock vinnaren att påminna mig om vinsten när det blir dags.
De rätta svaren:
1.a. Klamender Gomba, hertig av Hiltre
1.b. Zepelond
1.c. Sarastro i "Trollflöjten"
2. Didra Damagi, Gistaki, Xelimogga och Grisselhår (aka Graezel på vargmannaspråk)
3.a. Fontra Cilor
3.b Demonen Faglang - i romanen omdöpt till Fachlang. Han har i scenen tagit gestalt av Shaguls döda kropp bara för att irritera trollkarlen.
4. Soblak på Palamux
5. Herr Gottard av Melse som offrade sig på Marjura och dog svårt skuldsatt
6.a. Kondottiären Gaddagormgald och Shagul
6.b. "Han tröttnade aldrig på att skjuta den stackars älgen" - Jan Stenmark (på bilden siktar jägare med gevär ner i frysbox)
6.c. Overtyren till "Sweeney Todd - the demon barber of Fleet Street"*
7. Divina Commedia av Dante Alighieri, Inferno V, rad 28-33.
(Något som störde mig som skribent var att "råmande" upprepades i två av citaten. Det är nog de enda två förekomsterna i romanen men de råkade hamna i tävlingen. Och nej, jag har inte felöversatt "where storms roam" i fråga 7 utan motsvarande engelska ord i Dante-översättningen är "bellow".)
*Ur "The ballad of Sweeney Todd".
(Se gärna följande videoklipp. Själva balladen börjar 1:40 in i klippet efter ett ganska obehagligt ljud. Det är mig fortfarande fullständigt obegripligt varför inte Tim Burton använde denna ballad i inledningen till sin film med Johnny Depp. Observera även hur väl orden "His skin was pale and his eye was odd" passar på Shagul.)
Attend the tale of Sweeney Todd.
His skin was pale and his eye was odd.
He shaved the faces of gentlemen
who never thereafter were heard of again.
He trod a path that few have trod
did Sweeney Todd
the demon barber of fleet street.
[...]
Attend the tale of Sweeney Todd!
He served a dark and avengeful God!
What happened then, well that's the play,
and he wouldn't want us to give it away...
Not Sweeney
Not Sweeney Todd
The demon barber of Fleet... Street...
De rätta svaren:
1.a. Klamender Gomba, hertig av Hiltre
1.b. Zepelond
1.c. Sarastro i "Trollflöjten"
2. Didra Damagi, Gistaki, Xelimogga och Grisselhår (aka Graezel på vargmannaspråk)
3.a. Fontra Cilor
3.b Demonen Faglang - i romanen omdöpt till Fachlang. Han har i scenen tagit gestalt av Shaguls döda kropp bara för att irritera trollkarlen.
4. Soblak på Palamux
5. Herr Gottard av Melse som offrade sig på Marjura och dog svårt skuldsatt
6.a. Kondottiären Gaddagormgald och Shagul
6.b. "Han tröttnade aldrig på att skjuta den stackars älgen" - Jan Stenmark (på bilden siktar jägare med gevär ner i frysbox)
6.c. Overtyren till "Sweeney Todd - the demon barber of Fleet Street"*
7. Divina Commedia av Dante Alighieri, Inferno V, rad 28-33.
(Något som störde mig som skribent var att "råmande" upprepades i två av citaten. Det är nog de enda två förekomsterna i romanen men de råkade hamna i tävlingen. Och nej, jag har inte felöversatt "where storms roam" i fråga 7 utan motsvarande engelska ord i Dante-översättningen är "bellow".)
*Ur "The ballad of Sweeney Todd".
(Se gärna följande videoklipp. Själva balladen börjar 1:40 in i klippet efter ett ganska obehagligt ljud. Det är mig fortfarande fullständigt obegripligt varför inte Tim Burton använde denna ballad i inledningen till sin film med Johnny Depp. Observera även hur väl orden "His skin was pale and his eye was odd" passar på Shagul.)
Attend the tale of Sweeney Todd.
His skin was pale and his eye was odd.
He shaved the faces of gentlemen
who never thereafter were heard of again.
He trod a path that few have trod
did Sweeney Todd
the demon barber of fleet street.
[...]
Attend the tale of Sweeney Todd!
He served a dark and avengeful God!
What happened then, well that's the play,
and he wouldn't want us to give it away...
Not Sweeney
Not Sweeney Todd
The demon barber of Fleet... Street...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
