torsdag 25 februari 2010

Det postmoderna Trakorien

Först något lugnande: jag ska inte gräva ner mig i definitionen av postmodernism eller strukturalism men måste tala lite om ämnet innan jag reser till Trakorien. Hoppa direkt till mellanrubriken om ni ledsnar.

Ordet "postmodern" dyker ganska ofta upp i kulturartiklar men jag har aldrig riktigt förstått vad det betyder. Inte heller var någon av mina intellektuella bekanta helt bekväm med att försöka upplysa mig i frågan och därför beslutade jag mig för att själv försöka reda ut saken. Jag köpte alltså två böcker: "Teach yourself Postmodernism" och "A very short introduction to* poststructuralism" - båda mycket bra orienteringar för den som är intresserad och okunnig. Snart förstod jag att postmodernism är ett flexibelt ord som används olika i olika sammanhang medan poststrukturalism är mer definierat och begränsat till språk och filosofi. Det visade sig snart att man även måste sätta sig in i modernism och strukturalism för att begripa post-begreppen eftersom de senare inte är direkta motsatser utan snarare bygger på de förra.

Helt kort handlar alltsammans om oss själva, vårt språk och den eventuella bakomliggande verkligheten.

Modernism och strukturalism intresserar sig för HUR saker får mening och betydelse snarare än VAD de betyder. Man letar efter de rena mekanismerna - konst för konstens skull, språket som betydelsebärare mellan individer, arkitektur som inte behöver vara funktionell utan får sitt värde av arkitekturen i sig. Språket har för en strukturalist ingen objektiv mening bortom det vi har kommit överens om. Man letar efter dess essens - det gemensamma för alla språk - Deep Structure som är oberoende av begreppens innehåll. Man söker reducera och skala bort för att nå pudelns kärna.

Postmodernister och poststrukturalister förnekar även kärnan. De menar att språket konstruerar vår tolkning av en verklighet snarare än förklarar och avbildar den. Allt som en individ kan vara har tillförts utifrån genom språk och andra konventioner. Objektiva utsagor är konstruktioner, inklusive strukturalisternas och modernisternas rena mekanismer. Derridas dekonstruktion syftar till att blottlägga hur det förment objektiva är konstruerat av redan besudlat gods.

Till Trakorien
Trakorien är ju skapat av språk och lånar sig därför mycket bra till språkteori. Några analogier som jag arbetar med:

- Det låga språket = strukturalisternas "Deep Structure", dvs det gemensamma i alla språk vilket gör att vi kan förstå varandra över språkbarriärer. I Trakorien förkroppsligat genom kaklunen Logos som spridits i alla talande varelser - "i begynnelsen var ordet".
- Det höga språket = gudarnas verktyg för konstruktion av universum. "Språket är inte ett resultat av tillvarons mening utan språket skapar denna mening"

- Speglarnas roll - både strukturalister och poststrukturaliser menar att språket inte är ett fönster som låter oss förklara någon verklighet utanför. Fönstret är ogenomskinligt som en spegel och bilden vi ser skapas av vår begreppsvärld.

- diFolterna är modernister och strukturalister. Paracelsus myntade redan på 1500-talet ordet "spagyrist", dvs en alkemist som bryter ner växter och mineraler till dess essenser och sedan sätter ihop dem till något nytt. Just detta är diFolternas agenda: att rena och konstruera.

- Illusionisterna i HOXOH är postmodernister som anser att allt människor uppfattar är en konstruktion. De vinner makt genom att renodla sin förmåga att konstruera mening - lite som marknadförare.

- Bythos är en värld helt byggd på essenser, dvs där är allt renat och unikt. Språkligt leker jag med denna värld genom att alla substantiv har bestämd form, dvs man kan inte tala om "en katt" utan alla katter i Bythos är "katten".

- Silvia Miranda talade redan i Svavelvinter om sin önskan att genomskåda världen som konstruktion - att bryta sig ut ur fängelset. Hon lyckades delvis men upptäckte att fängelset kanske snarare var en skyddande fästning mot det utanför.

###

Efter att ha studerat strukturalism och poststrukturalism / modernism och postmodernism så drar jag slutsatsen att ingen av dessa synsätt egentligen ger några praktiskt användbara svar om livet och dess mening (desamma tycks mig gälla existentialismen). Om inget objektivt kan sägas så är vi hänvisade till konstruktioner, men det betyder inte att konstruktionerna är av ondo. Redan Nietzsche drog slutsatsen att religionen visserligen har kommit till vägs ände men att vi inte hade kunnat konstruera vår civilisation utan den. Detsamma kan nog gälla Trakorien vilket i alla fall Silvia Miranda upptäckt.

###

* "A very short introduction to X" är en omfattande bokserie som ges ut av Oxford University Press. Jag kan rekommendera den för alla som är nyfikna på de ämnen som behandlas: på ca 100 sidor får man en kvalificerad genomgång med pekare till andra källor. Jag har själv böckerna om Wittgenstein, Nietzsche (inte så bra), Existentialism, Poststrukturalism, Kant, Barthes och Habermas varav de tre sista kom idag och alltså är olästa.



Till sist en rak fråga: tycker ni att jag är helt knäpp som pysslar med detta? Var inte blyga; ert svar har enligt postmodernistisk syn ändå ingen objektiv relevans ;-)

20 kommentarer:

Anders Sveen sa...

Ett helt kort svar till din sista fråga: nej.

Jag tycker ämnet är väldigt intressant, och det är kul att se dina kopplingar till Trakorien.

Jag håller själv på att försöka konvertera en patafysisk hållning till en trakorisk världsåskådning åt en rollperson.

Läste för övrigt till måltiden jag nyss åt om posthumanismen i senaste Arena.

Undrar vad Shagul skulle säga om individens upplösning. :-)

Besökaren sa...

svar på sista frågan: nej, absolut inte. tvärtom.
en följdfråga är iofs om det inte någonstans på Palamux finns en extremt positivistisk liten sekt som försöker samla all information som finns i hela världen i tron att om man har all information kommer man att förstå allt - inklusive kunna läsa framtiden.

Erik Granström sa...

> Anders (vars avatar befinner sig just hos diFolterna)

Shagul är i min bok Nietzchean men han har som känt tolkat individens upplösning bokstavligt.

Erik Granström sa...

> Besökaren

Jag tänker mig att positivisterna i Trakorien representeras av de skapelsetrogna prästerna - här främst animisterna på Mereld. Deras syn är att gudarnas plan är perfekt men att den har implementerats slarvigt i skapelsen genom de taffliga underhuggarna. Animisternas roll i detta är att efter förmåga återföra praktiken till teorin. I synnerhet är detta viktigt inför konfluxen där allt kan barka åt skogen.

Robin sa...

Jag tror faktiskt att din beskrivning av postmodernismen är den bästa jag läst på länge, ska kåppypäjsta den till senare behov.

Den sista frågan, som jag redan sagt, tänker jag inte ens svara på.

Martin sa...

Här är en artikel där jag förklarar vad postmodernism är inom vetenskapen.

http://www.vof.se/folkvett/20041skeptiskt-abc#postmodernism

Ylva sa...

Inte knäpp direkt, men lite charmigt excentrisk är du allt ... Nej, allvarligt: jag får hålla med [konstiga tecken] om att detta var en bra genomgång och jag gillar ditt sätt att ha lekstuga med filosofihistorien. Ska bli spännande att se vad du tar dig till med nästa filosof till rakning.

Erik Granström sa...

> Martin

Ett par frågor om din länkade text med förbehållet att mitt kunnande i ämnet begränsar sig till vad jag har läst under de senaste månaderna.

* Sokals skämt togs upp i någon av böckerna men att det lyckades känns mer som några postmodernisters fel än som postmodernismens. Vad jag förstår så ifrågasätter inte PM verkligheten utan bara att vår tolkning av den skulle vara "objektiv".

* De stora problemen med PM enligt min mening är dels att den inte löser några problem, dels att den för sitt resonemang använder metoder som den själv förnekar. Den känns som en övergångsfas som borde utmynna i något konstruktivt. Dekonstruktion känns på sin höjd som en användbar metod och jag tror heller inte att Derrida påstod något annat.

* Kan verkligen modernismen likställas med upplysningsidealen som du skriver? Stämmer inte detta bättre med positivismen som efter vad jag förstår avrättades av bland andra Karl Popper. Skillnaden som jag tolkat den är att positivismen (och upplysningstiden) påstår sig beskriva verkligheten såsom den ÄR medan modernismen inte gör sådana anspråk. Eller har jag fattat fel?

* Sedan håller jag inte med dig om att det spelar mindre roll vad humanioran kommer fram till. Flygplan störtar kanske inte omedelbart men en konstruerad verklighetsbeskrivning kan få Bush att anfalla Irak och kommersialismen att få oss att tro att vår konsumtion bestämmer vårt värde som individer. I själva verket tycker jag att få frågor är mer angelägna idag.

Erik Granström sa...

> Ylva

åh, jag ber och rodnar excentriskt.

Det roliga med att studera på egen hand är just att man kan hoppa runt som man vill på ett lekfullt sätt. Härnäst ska jag ägna Kant någon monad.

Unknown sa...

Nej, det du sysslar med; som alla författare i mån av brist på berömmelse (och därför en stadigt egobyggande plånbok) är självinsiktsskapande.
Naturligtvis.
Att du som dina (och mina) föregångare iscensätter det, inte som blivandet av kackerlackor utan i bearbetandet av de jungianska arketyperna (till exempel) och de moderna sinnes- och/eller drömrörelserna är bara underhållande fantastiskt osv...
Kort sagt: du gör ett bra jobb.
Njut av Barthes. Det gjorde jag.

Anonym sa...

Vill man å andra sidan ha en bra introduktion till Nietzsche kan jag rekommendera kursen från The Teaching Company på ämnet.

Johan_L sa...

Jag har alltid sett det låga språket som en sorts universell grammatik à la Chomsky, vilket (väl?) motsvarar "deep structure" i språket. Medan Det Höga Språket (i min tolkning, i alla fall) inte är en djupstruktur hos språket, utan hos verkligheten. Den ohyggliga kraften i Det Höga Språket kommer i den tolkningen av att det ger en direkt tillgång till den objektiva verkligheten, "tinget i sig".

Postmodernismens fundamentala påstående är inte att kunskap är konstruerad - det klart den är, vad skulle den annars vara!? - utan att all sanning är konstruerad. En fullt utvecklad postmodernism är till sin natur relativistisk.

Vad gäller modernitet, modernism, och upplysning, så gäller det att hålla tungan rätt i mun - det moderna och det modernistiska är två helt olika saker. Det moderna går tillbaka till typ 1500-tal (därav att många historiker inte längre vill befatta sig med begreppet "renässans" utan föredrar "tidigmodern", medan modernismen är en 1900-talsföreteelse.

Att det Trakoriska riket är tidigmodernt och inte medeltida tycker jag är en stor del av charmen med det.

(Jag har också lyssnat på TTC-kursen om Nietzshe - han är en sådan där filosof där ingen expert är överens med någon annan.)

/Johan

Ylva sa...

Erik: Jag har fortfarande inte fått veta om det är kalendermonader eller månmonader du menar ...

Erik Granström sa...

> Johan L

Din syn på de två språken stämmer väl överens med min, men betänk att vi också har gudarnas nivå att ta hänsyn till i rollspelsvärlden. Det höga språket kanske bara beskriver deras konstruktion. Är du säker på att den är "verkligheten"? Är gudarna själva säkra på den saken?

Modernitet och modernism är som du säger två olika saker. Trakorien är onekligen tidigmodernt - någon menade att moderniteten tog sin början redan på 1300-talet när folk började tvivla på sanningen i prästernas snack i samband med Digerdöden. I det här inlägget avser jag dock modernismen såsom varande besläktad med strukturalismen.

En stor fördel med Nietzsche är att hans verk faktiskt går att läsa med behållning (även om tolkningen kan skifta). Inte många andra filosofer kan skryta med den tillgängligheten.

Nils L sa...

Ett visst mått av excentrisitet är bara bra marknadsföring. :-)

Länken nedan berör det du skriver om men från ett marknadsföringsperspektiv. Dessutom är Rory Sutherland är en underhållande talare.

http://www.ted.com/talks/lang/eng/rory_sutherland_life_lessons_from_an_ad_man.html

Jan Erik sa...

Ja! Välkommen.

Erik Granström sa...

>Nils

Mycket bra, postmodernt och underhållande föredrag! Jag håller med om det mesta talaren säger.

Problemet med "Perceived value" är enligt min mening kommersialismens missbruk av den när det i själva verket är som talaren säger på slutet: att vi redan är mycket rikare än vi föreställer oss. Det enda vi behöver göra är att se det vi har på ett nytt sätt.

Johan_L sa...

Förresten, apropå strukturalism:

http://www.ft.com/cms/s/2/5284373a-1f94-11df-8975-00144feab49a.html

Erik Granström sa...

> Johan L

Heh, kul! Själv bestämde jag mig för att prenumerera på "Philosophy Now" och fick just först numret på lådan. Riktigt intressant, fast jag inser att en grundläggande orientering förhöjer värdet. Exempelvis avhandlas Globaliseringen som en hotande Disneyfiering av vår verklighetsuppfattning med material från Michel "Mouse" Foucault. Alltså kompletterar jag min hylla med korta introduktioner om just Foucault och Lyotard. Habermas och Bartes har jag redan och Baudrillard är jag lite misstänksam mot.

Vet du om det finns något svensk nätforum där man diskuterar praktisk filosofi med tonvikt på diskussionen snarare än på att demonstrera sitt bildade ego?

Johan_L sa...

<>

Sorry, det är svårt nog att hitta det i själva akademierna!

För fler "översikter" över filosofer finns alltid 'Action Philosophers' på
http://www.eviltwincomics.com/ap.html

:-)