Kung Ottar sjunger

Illustration: Martin Bergström

"Shum shaula

Regum laaba

Kvur Kaarot bas Shum shaula

Regum ailee!"

"Svavelvintern

Konungen har vaknat

Cruri under svavelvintern

Vik undan för konungen!"

Det är en sak att skriva orden – en helt annan att höra dem growlade som tung dödsmetall. Igår fick jag Christian Älvestams första, förproducerade version av sången Shum Shaula till bandet Svavelvinters nästa platta. Jag har skrivit sångtexten och vi är nog lika barnsligt förtjusta båda två.

Ett stick i sången, vilken alltså uttrycker det uråldiga kungadömet Cruris rosslande men mäktiga uppvaknande, har hämtats från Vanderland där häxan Månvind sjunger en crurisk kampvisa:

"Mitt folk är tidens hjältar nu

Jagannath drar vårt ödes plog

Se fälten vita i morgonens ljus

och bergen stiger bortom berg"

Den senare texten är en pastisch på inledningen till John Adams moderna opera Nixon in China. Jag är inte inlyssnad på dödsmetall-musik, heller inte på modern opera, men jag utforskar gärna det okända. När jag skriver texterna så famlar jag som en larv vid grässtråets ände efter fäste där inget finns, men Christian är uppmuntrande och det är kul att släppa taget ibland. Jag lyssnar alltid till musik när jag skriver och har tidigare använt Meredith Monks nyskapande röstexperiment (Aldruns sång), citerat populärmusik (Eternal flame och Personal Jesus) och försökt transkribera klassisk musik (Verklärte Nacht och Våroffer i kapitel 24 i Slaktare små), så det faller mig naturligt att leka med obekanta musikstilar.

Jag ger mig alltså i kast med nya metal-texter där bland annat draken Blatifagus och Shagul ska få uttrycka sina störda känslor.

Befolka byn Clusta Noba!

Byn Clusta Noba med omnejd

Flera kapitel i den kommande romanen Vanderland utspelar sig i byn Clusta Noba på holmen med samma namn, belägen i en bukt på Marjuras ostsida. Fria ligan har bett mig rita en detaljskiss över byn till den kommande modulen till spelet Svavelvinter. Ovan ser ni min skiss såsom den ser ut just nu. På kartan nedan ser ni var byn är belägen på holmen.

Ett antal platser är utsatta i byn, varav några omtalas i romanen, men fler ska till. Då fick jag idén att be er om hjälp! Jag utlyser alltså en tävling till den som levererar den mest inspirerande platsen, familjen, företeelsen eller kanske rentav deläventyret till kartan. Använd gärna befintlig bebyggelse som inte redan tingats. Vinnaren får en signerad modul när denna dyker upp, förmodligen till hösten 2016. Andra vars alster hamnar i byn kommer att omnämnas i modulen. Några garantier för att inskickade förslag verkligen används kan inte ges, för det beror förstås på helheten.

Tips: Clusta Noba är inte Tricilve utan en gudsförgäten plats långt uppe i norden där folk lever under knappa omständigheter av fiske och jakt. Klimatet är bistert, att jämföra med Islands. Håll igen lite med det spektakulära och tänk mer "Briggen Bluebird av Hull" än "Willy Wonka" om ni förstår hur jag menar. Skriv heller inte för omfattande eftersom mycket annat ska in. Ett stort antal flyktingar från Marjuri storland har anlänt byn och bor där de ges plats eller i tältläger (finns utsatta på skissen). Halvsvält råder – man kan inte odla på Clusta Noba och jakt på själva Marjura är riskabel pga crurernas närvaro. Vore kul att få både lokalbefolkning och flyktingar med backstory, eller varför inte en acklimatiserad orghinsk pirat?

Ni kan maila förslag till trakorien@hotmail.se / annan adress ni har till mig, eller skicka PM på Facebook. Låt oss sätta deadline för själva tävlingen till sista januari 2016.

Här är de förklaringar till siffrorna på skissen som gäller för tillfället. Platser markerade med * kan ni gärna använda / utveckla medan övriga inte bör röras pga romantexten.

1. Värdshuset Svinhugg (drivs av Hildur Ornetand)

2. Tingshällen

3. Sillsaltarens gård, där fisk rensas, saltas och jäses.

4. Ravin

5. Varma källor (och ohälsosam gas)

6. *Tältläger med flyktingar från Marjura

7. Podium för auktioner och framträdanden

8. Felikermunkarnas hus i byn

9. *Anxalistempel

10. Lebemund – admiratan Vemsicas flaggskepp

11. Batrellan – Vemsicas snabbseglare

12. *Hamnkiken med signaleld

13. *Hinefall – Havsutkik med signaleld. Här kastar sig ibland olyckliga i havet.

14. Hinaåsen – delvis skogsklädd ås vars träd lämnats som vindfång mot havet

15. *Abzakällan – bästa färskvattenkällan, tillägnad Enki.

16. *Rökeri

17. Marknadstorg

18. *Tulhalans skeppsvarv (”tula” är det lokala ordet för furu)

19. Harkan – naturgasfyr som flammar upp var fyrtionde sekund

20. *Gistvallen – område med stöttor där man syr och lagar nät

21. *Grostes kräleri – Groste sköter byns fyra klippkrälare och vagnar

22.*Jorgaskuggan – husen i detta område har köpts av rika bönder från Ollach.

23. *Frisalen – ”Folkets hus” för möten och fester.

24. *Dregan – slaktplats för valar och större fiskar

25. *Fara-Mallas tingebod – byns enda handelskvinna för farsegels saker.

26. *Drollertshus. Ödegård som anses hemsökt efter en familjetragedi

27. *Hinadäld – gravplats med litet kapell till Ereshkigals ära. Ingen präst.

Skissens läge på ön Clusta Noba

God Jul från Marjura!

Bild: Martin Bergström, julpimpad av Maja Granström

Sjätte versionen av Vanderland klar!

Lagom till jul är den sjätte versionen av konfluxsvitens avslutande del Vanderland klar. I denna version, som känns nästan slutgiltig, har jag tagit hänsyn till Ylva Spångbergs synpunkter, samt språkmässigt gått igenom texten rad för rad med Axel Henriksson och Roney Lundell (de har redan tidigare läst och kommenterat romanen med fokus på handlingen). Dessa tre har tillsammans med Robin Iversen och Fredrik Fischer varit mig till ovärderlig hjälp i arbetet och jag kan bara framföra mitt mest innerliga tack.

Som ett ringa erkännande har jag som tidigare nämnts bakat samman de fem till en besvärlig kopist mot bokens slut med namnet Ronaxa Peskyl.

Härnäst tar jag helg och läser förmodligen därefter igenom romanen ytterligare en gång på jakt efter kvardröjande fnas och gjutskarvar. Inväntar också dom över skriften från Ola Wikander och Jerry Lasota innan texten slutligen går till Ersatz.

Vanderland är i denna version något längre än Svavelvinter: 1 175 969 tecken lång.

Nedan ser ni tre av mina redaktörshjältar tillsammans med sin slavdrivare på releasefesten för boken om Äventyrsspel förra helgen. Vi ska för övrigt försöka spela rollspel ihop. Rapport följer med säkerhet!

I vimlet syntes Robin Iversen, Axel Henriksson, berättaren och Roney "Bad Cop" Lundell

Toki Pona – Det låga språket

Toki Pona är ett minimalistiskt språk konstruerat av lingvisten Sonja Lang på 2000-talet. Det innehåller bara 120 ord och 14 bokstäver och är således en smula begränsat för kommunikation. Exempelvis finns bara ett ord för alla landdjur, ett för alla frukter och grönsaker, inga singular eller pluralformer etc. Å andra sidan ska man kunna lära sig det flytande på bara 30 timmar. Orden är lånade från olika existerande språk och har inte särskilt stor latinsk prägel, vilket man som europé kanske hade förväntat sig. Se pajdiagram nedan.

Toki Pona är enligt upphovskvinnan primärt heller inte tänkt för kommunikation utan ägnat att väcka reflektion över språk som sådant och sätta igång tankar runt vad som återstår när allt onödigt skalats bort. Taoism och Zen-buddism nämns som inspirationskällor – Sonja Lang har tidigare själv översatt Laozis taoistiska skrift Tao Te Ching till engelska och esperanto. Jag fick nyligen den avbildade boken och får plugga på under julen.

Mitt intresse för Toki Pona väcktes genom min allmänna nyfikenhet på språk, men dessutom har jag i konfluxromanerna talat om Det höga språket och Det låga språket. Toki Pona kunde ge lite inspiration runt det senare var min tanke. Jag har tidigare nosat på Noam Chomskys språkteorier om medfödd språkstruktur i sammanhanget, men har inte gett mig på att läsa honom – som Sperlich säger: "Chomsky tar inga fångar när det gäller teknisk komplexitet". Jag har också sneglat på en bok om förutsättningarna för att kommunicera med varelser från andra planeter, men den var mer fokuserad på det tekniska (se kommentar till inlägget för titel).

Det låga språket innebär i romanerna alla intelligenta varelsers grundförmåga att alls förstå språk. Vissa hävdar att det består i kaklunen Logos som finns spridd i oss alla och som pratar med sig själv. Det låga språket låter varelser i viss mån kommunicera på ett begränsat sätt även om de inte har något språk gemensamt.

Lite synd att romansviten redan är färdigskriven, men jag kanske får översätta den till Toki Pona.

Toki Ponas etymologi

Boken om Äventyrsspel

Snart är det jul. Alla med minne av rollspelens glansdagar på 80- och 90-talen kan därmed frigöra de två översta platserna på sina önskelistor och skriva dit de två böcker som utkommit denna vecka: "Finna dolda ting" som jag ägnade mig åt i förra inlägget och "Boken om äventyrsspel" (vars originaltitel är något i klass med "By Grand Central Station I Sat Down and Wept" och som därmed får hålla till godo med detta öknamn. Ni lär ändå inte ta fel; gå bara in på närmaste bokhandel och:

1. ta ett exemplar av varje bok i kundvagnen
2. ställ tillbaka alla som väger under två kilo
3. ställ tillbaka alla med en framsida understigande åtta och en halv dm3
4. ställ tillbaka alla som inte är grällt gröna)

Boken består av cirka 240 sidor bilder och grov nostalgi. Skriften är nominellt författad av Jimmy Wilhelmsson och Orvar Säfström, vilka emellertid gjort en listig Svetlana och låtit sina intervjuoffer, däribland jag själv, stå för själva innehållet i form av citat.

Inom sina ladugårdväggar till pärmar rymmer boken en riktig skatt, med mängder av pikanta detaljer om samtliga Äventyrsspels alster genom åren (nästan – var är Malenas lustspel?) Bildmaterialet imponerar därigenom att tryckkvalitén ofta överglänser ursprungsprodukterna eftersom gärningsmännen lyckats rota rätt på en mängd original. Alltsamman är förtjänstfullt formgivet av Dan "Dante" Algstrand.

Min egen konfluxsvit upptar inte mindre än åtta av bokens sidor, med information som överraskade även undertecknad, exempelvis att Svavelvinter sålde riktigt bra och att Johan Anglemark (åtminstone då) ansåg mig vara en vuxen man. Roligt är också att min ungdomssynd "Smolles varuhus" fick vara med på bild. En rolig incident finns med om när några Stockholmare ringde och ville ta färjan över till Clusta Noba, dvs Storön i Ångermanälven – inte minst skojigt eftersom jag nu långt senare återknutit bekantskap med dessa herrar.

Boken släppts igår i samband med en väl så rolig releasefest i R1 under KTH – Sveriges första kärnreaktor som man uppenbarligen tyckte var lämplig att gräva ner under själva huvudstaden. Platsen till ära lät jag Isabelle Vernersson tillverka en Pip-boy 3000 från spelet Fallout 3 att bära på festen. Några bilder längst ner.

Kort sagt: vad väntar ni på? Gå och köp böckerna! De två kompletterar varandra på ett mycket bra sätt.

R1-hallen. Bild av Patric Backlund (tror jag).

Orvar och Jimmy har satt sig i säkerhet undan kritikerna.

Kontrollrummet i R1. Backlund fotograf igen (?)

I som här inträden ... Bild Isabelle V.

Undertecknad med grabbigt grabbad bok. Bild: Theodor Paues.

Min Pip boy, tillverkad av Isabelle Vernersson.

Finna dolda ting

Den här veckan släpps inte mindre än två böcker som handlar om svensk rollspelshistoria. Jag har skickat material och är intervjuad i båda. Idag lade jag vantarna på den avbildade "Finna dolda ting"* av Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis**. Daniel har i och för sig lovat skicka mig ett ex, men jag kunde inte vänta utan sprang ut och köpte boken på Akademibokhandeln. Jag får ge bort den andra i julklapp.

Efter en snabb skumning av boken och mer detaljerad genomläsning av de partier som direkt berör mina egna eskapader, kan jag bara konstatera att boken inte bara är en njutning utan en sann kulturgärning. Här får man en tämligen fullständig genomgång av den svenska rollspelshistorien från 1970-talets första, trevande tärningsslag (den ramlade in under soffan) fram till idag, när vi glädjande nog ser en nytändning bland pengastinna medelålders nostalgiker och deras barn. Företeelsen är viktig att dokumentera för många hundratusen ungdomar spelade rollspel när hobbyn var som störst.

Boken är bra och sakligt skriven med en uppsjö bilder i både färg och svartvitt – en nostalgisk guldgruva helt enkelt! Inte minst avhandlas den moralpanik som drabbade hobbyn i början på 90-talet och som kulminerade i den tragikomiska boken "De övergivnas armé"***. Det enda jag kan sakna är en innehållsförteckning.

Kort sagt: spring och köp! Nästa nostalgibok kommer på fredag.


* "Finna dolda ting" anspelar på ett tärningsslag man gör i rollspel. Rollfiguren kommer in i ett rum och slår för "finna dolda ting" för att ... finna dolda ting, duh.
** Jag anar härstamning från Cruri i detta efternamn.
*** Inte att förväxla med kapitlet med samma titel i "Vredesverk".