måndag 30 november 2015

Inkompetens som inspiration

Jag är inget vidare på grammatik, eller rättare sagt tycker jag mig ha en ganska bra känsla för grammatik utan att kunna förklara vad jag håller på med. Ibland läser jag om modus och konjunktiv och hjälpverb för att ganska snart åter glömma vilket begrepp som var vilket. Sådan påläsning är inte bara försök att vinna bildning utan jag tycker att det är roligt att läsa om språkliga knivigheter, exempelvis i "Språkriktighetsboken" som tar upp luriga exempel. Jag och min förläggare Ola Wallin hade exempelvis en diskussion inför romanen Vredesverk om huruvida det heter "kejsarinna Heneguya" i analogi med "drottning Aurora", eller "kejsarinnan Heneguya" i analogi med "prinsessan Kunigunda".

Igår funderade jag och min redaktör Axel Henriksson över följande mening: 
"Ramilard går med tunga steg fram till divanen, lämnar bara med tvekan portalens fasthet, som fruktade han dyka ner i ett vatten där han inte förmår andas.”

Axel undrade om inte alla meningens verb borde stå i presens:
 "Ramilard går med tunga steg fram till divanen, lämnar bara med tvekan portalens fasthet, som fruktar han dyka ner i ett vatten där han inte förmår andas.”

 Ingen av oss var säker, men språksyntalden Johan Jönsson kom till vår räddning genom att påpeka att preterium (dåtidsform) kan användas modalt, dvs uttrycka önskan eller osäkerhet tillsammans med presens. Han gav exempel från Stig Dagerman och Vilhelm Moberg, i vars sällskap jag gärna stannar.


När jag sedan skulle sova på kvällen fick jag en idé: Ni känner till Voight-Kampff testen för att hitta replikanter i "Blade Runner" och ordet "Schibbolet" som avslöjar varifrån man kommer. Antag att vi vill hitta odjur som lever mitt ibland oss och blir flera hundra år gamla – vampyrer till exempel. Antag att dessa vampyrer förmår lära moderna vanor och hänga med samtidens utveckling, men att de har svårare att lära bort det gamla. Man kunde då avslöja dem genom språktester som lägger in gamla former bland nya för att se om de reagerar. Bara en tanke som jag kanske omsätter någon gång ...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är nog bra att ha kunskap om dessa ting, men generellt sett tror jag att man ska passa sig för att tänka efter så mycket att man blir hämmad - bättre då att lita på sin känsla. Lite som att en musiker inte kan fundera för mycket inför varje ton eller att en fotbollsspelare har störst chans att göra mål när det går så snabbt att han inte hinner tänka efter.

Jonatan

Erik Granström sa...

Jonatan: Mycket sant! Jag läste faktiskt en bok för länge sedan som hette "Tennis, the inner game", vars budskap var precis det du säger.

Anonym sa...

Hej på er! På det temat måste jag slå ett slag för Tor Nörretranders "Märk Världen". Den är ju nu rätt gammal, kom på Svenska 1993. Han är journalist och beskriver hur våra olika vetenskaper tänkte tillsammans om medvetandet och all den information som våra sinnen tar in. Allt komprimeras ju till en begriplig bild som innehåller en bråkdel av det hela men som skall spegla omgivningen för oss. Då detta tar lite tid lever vi med en knapp halvsekunds fördröjning när medvetandet styr. Om vi inte behöver aktivt tänka kan vi fatta beslut med "det omedvetna" som då går mycket fortare.

Det är ju just det ni sagt men det belyses utifrån olika vetenskapers syn på människan och drevs mycket av AT&T i USA inför byggandet av telefonsystemet då man behövde bestämma hur stor bandbredd man behövde. Kul och bra bok.

Emil, som fick Vredesverk kommenterad av enu Ammisadu i källaren på SF-bokhandeln i Göteborg utan att förstå så mycket, men det kom ju en förklaring här lite senare...(mina barn störde min uppmärksamhet en smula också;-)