Bara för tio minuter sedan satte jag punkt i sista kapitlet i Vanderland, konfluxsvitens sista del. Än så länge är texten ett första utkast som nu ska tröskas ett antal varv med mina redaktörer, men det känns ändå som en stor dag för mig som rest till Trakorien nästan dagligen sedan slutet på 1980-talet. Serien, som i tryck antagligen kommer att uppgå till totalt 2300-2400 sidor, blir mitt livsverk även om jag tänker försöka fortsätta skriva så länge fingrarna hjälpligt prickar tangenterna.
I längd blir den sista boken förmodligen någonstans mitt emellan Vredesverk och Slaktare små; det första utkastet är 1 121 086 tecken långt och innehåller 50 kapitel.
Omslagsbild ska nu ritas, texten redigeras ett antal varv, publiceringsdatum bestämmas m.m. Jag kommer att hålla er underrättade om vad som händer här på bloggen.
15 kommentarer:
Häftigt. Minst sagt.
Ett väldigt bra livsverk.
Konstig känsla när man läser detta... antar att man knappt kan ana hur det känns för dig.
Som Henrik säger: Ett väldigt bra livsverk.
Det känns som att ett grattis är på sin plats. Så grattis och stort tack för att du skriver.
Underbart! Grattis!
Fantastiskt underbart! Hoppas bara inte den stora tomheten kommer efter att fullbordat ditt livsverk.
Imponerande =)
Tack ska in ha! Ingen tomhetskänsla har infunnit sig ännu, utan snarare en lust att kasta sig över redigeringsarbetet. Som företagsledare brukar säga när de ertappas med brallorna nere: "Vi kan alltid bli bättre!"
Vad roligt. Imponerande bra jobbat!
Gratulerar till den herkuliska insatsen. Där är det bara att starta nästa kvadrologi… :-)
Grattis!
Mike
Måste vara helt underbart att lyckas baxa ett sådant kvalitetsverk över mållinjen. Congrats till både dig och oss läsare!!!
/Jonas
Fan. Va. Kul.
Nästan märkligt att höra, men grattis!
Oj, är vi redan här? Har råkat missa några inlägg, så får man se att det mäktiga eposet äntligen har brutit målsnöret. Återstår bara att ljuda som ett eko över Hoskas klyfta: Grattis...grattis...grattis...
Skicka en kommentar