Marherdas kruka

Jag kan inte låta bli att lägga in små, ofta makabra, sidoanektoter i berättelsen. Här ett nyskrivet exempel ur Vanderland.

”Jag känner till bronsurnan Lunane talar om”, sade Uroboren. ”Dess trolldom bevarar vadhelst man stoppar i den. Behållaren göts i äldre tider åt prinsessan Marherda som sov med den runt sitt huvud för att under sömnen bevara sin ungdom. En morgon lyckades hon inte trä den över hakan. Man sade att huvudet växt av fåfänga under natten, men min egen tro är att gudarna på detta sätt ville straffa hennes övermod. Läkare sökte smörja henne med ister, de lirkade och värmde metallen för att vidga den tills prinsessan vrålade av hettan. Slavhorder offrades tillsammans med vita tjurar och silkesapor, allt till ingen nytta. Efter tre veckor blev hennes fader konungen så utled på flickans ylanden att han beordrade att hon skulle dödas, men inte ens sedan huvudet avskiljts med svärd tystnade hennes skrik eftersom urnan höll det vid liv. Man tvingades karva ut henne bit för bit och först därefter fick alla frid.”