tisdag 27 januari 2015

Babels oändliga bibliotek

Jorge Louis Borges beskrev i en berömd novell, "Babels bibliotek", ett bibliotek som innehåller alla tänkbara böcker, dvs alla matematiskt möjliga kombinationer av bokstäver. De flesta av böckerna skulle förstås innehålla meningslöst strunt, till synes slumpartade bokstavskombinationer, men här och där skulle ord råka bildas. Mer intressant är att biblioteket - som inte är oändligt, men väldigt omfattande - också skulle innehålla alla tänkbara mästerverk, skrivna eller ännu ej skrivna. Ett blogginlägg jag nyligen läste diskuterar Carl Sagans dröm om Encyklopedia Galactica - ett fullständigt verk med all tänkbar kunskap och visdom samlad och formulerad av de många avancerade kulturer som kanske finns därute i rymden och tiden.

Tanken på det fullständiga biblioteket kallades av den amerikanske filosofen W. V. O. Quine för "en melankolisk fantasi". Samme Quine påpekade att allt som någonsin kan uttryckas kan formuleras med hjälp av bara två tecken i ett binärt system. De flesta författare har förmodligen någon gång snuddat vid den melankoliska fantasin: allt jag någonsin kan komma att skriva finns redan någonstans i Babels bibliotek.

Man anar redan vid en flyktig tanke problemet att hitta det man söker i biblioteket och Borges novell handlar också till stor del om den ändliga och dödliga människans svårigheter och drömmar när det gäller att orientera sig bland de oändliga möjligheterna (som alltså inte är oändliga utan bara många i detta fall).


För mig och säkert för många andra ligger det något samtidigt vackert och skrämmande i tanken på den fullständiga textssamlingen. Framställs fantasin tekniskt-matematiskt, såsom ofta är fallet, missar man dock enligt min mening att information är kommunikation byggd på konvention, dvs mening uppstår hos läsaren, medan den bara ligger latent i själva texten. Diskussionen ovan om Encyklopedia Galactica handlar till stor del om hur informationsförmedling skulle kunna överbrygga avstånd och tid mellan civilisationerna, men inte om hur den skulle kunna ges eller behålla mening. Vi har ingen tillgång till världen "såsom den är" utan är hänvisade till tolkningar av den, intryck förmedlade via våra sinnen, sammanställda enligt mer eller mindre vedertagna och ändamålsenliga modeller vilka antagligen skulle variera våldsamt mellan olika kulturer och tider. Som Wittgenstein sade: "Om ett lejon kunde tala skulle vi inte förstå det" - dvs förståelse kräver någon slags gemensam referensram.

Det finns också tidsaspekter att beakta i Babels bibliotek. Vi kan inte läsa alla böcker samtidigt eller utanför tiden:
Exempel 1.  Samma bok som exakt beskrev mordet på Olov Palme skulle inte ha samma innebörd beroende på om den publicerades före eller efter det faktiska mordet.
Exempel 2: I Babels bibliotek skulle definitionsmässigt finnas många nästan likadana versioner av samma deckare, där bara slutet varierar. Vi kan inte läsa dem alla samtidigt eller oberoende av varandra utan måste välja en sekvens. Tolkningen av en specifik version skulle därmed skilja sig avsevärt beroende på om vi läste den först eller sist.
Exempel 3: En bok om rasbiologi bland människor skulle inte avkodas likadant före och efter Auschwitz.

Min slutsats: Information består inte i tecken på papper utan i vår tolkning av dessa tecken. Därför blir Babels bibliotek inget annat än en melankolisk fantasi.


* Bilden visar Erik Desmazieres version av Babels bibliotek - en av oändligt många möjliga tolkningar.

6 kommentarer:

Magnus Gille sa...

En sak jag minns från en föreläsning på universitetet var beskrivningen av idéhistoria som en pågående dialog mellan tänkare i olika tider. Varje inlägg hade ett värde i sig, men detta värde blekande i jämförelse med hela dialogen.

Jag har samma bild av konst och litteratur. Ett mästerverk är något som inte bara "står på egna ben", utan som är ett viktigt och bestående inlägg i en evigt pågående dialog som började med de äldsta bevarade texterna, och kommer att fortsätta så länge som människan skriver.

En liknelse kan vara att man försöker göra en lista på alla meningar du kan tänkas att uttala under ditt liv. Men den listan skulle vara helt meningslös utan kontext: vid vilken tidspunkt säger du något, till vem, och som svar på vad?

Jag skulle dessutom vilja kommentera på din not om att "biblioteket - som inte är oändligt, men väldigt omfattande".

"Väldigt omfattande" är i det här fallet så pass ofattbart stort att det börjar närma sig oändligheten vad ett mänskligt sinne anbelangar.

Randall Munroe har i sin blogg "what if" beräknat hur lång tid det skulle ta att läsa en väldigt begränsad delmängd av "babels bibliotek", nämligen "babels twitterkonto". Detta twitterkonto är begränsat till tweets á max 140 tecken, på engelska, som faktiskt kan tolkas som (någotsånär) begripliga meddelande.

Resultatet han kommer fram till är att det skulle ta 10^47 sekunder att läsa alla tweets - en tidsrymd som är många magnituder större än universums livslängd.

Uttryckt på ett annat sätt skulle det ta 10 000 evighets-år, där en evighets-dag utgörs av tiden det tar för den beryktade fågeln att slipa sönder ett berg till damm, bara genom att putsa näbben mot det var tusende år... Och detta för en väldigt begränsad delmängd av hela babels bibliotek.

Här är länken till "what if" bloginlägget: http://what-if.xkcd.com/34/.

Cissi sa...

Först när jag började läsa det här så fylldes jag av känslan av svindel. Tanken på ett sådant bibliotek... Fantastiska värld! Men sen så började jag känna avsmak för en dylik boksamling. För mig är litteratur raka motsatsen till matematik. Matematik är logik, det är statiska mönster och formler som skapar ramar och rätt eller fel. Litteratur är flytande, det är inte bara det läsaren uppelver när hon läser, det är det författaren upplever när han skriver. Det är ett flöde, en konst, som kan sakna både logik och sammanhang men som i sin obundenhet och friform kan ge så mycket mer. Litteratur, i min mening, kan aldrig samlas i ett bibliotek som är byggt på matematiska formler, de är två skilda former av uttryck. Det matematisk/logiska och det litterära/obundna.

För mig blir känslan av Babels bibliotek inte bara melankolisk, den blir otänkbar och tragisk.

Erik Granström sa...

Magnus: Jag läste matematik ett år på universitetet så det bar mig emot att skriva "oändligt" när vi faktiskt talar om ett ändligt tal, fast i praktiken är det ju som du säger. Av samma skäl skrev jag "till synes slumpartade bokstavskombinationer" därför att kombinationerna ju inte kan vara slumpartade eftersom två böcker inte får vara lika ;-). XKCD följer jag för övrigt.

Vad gäller litteraturens "oberoende" så ser jag det personligen som en ära och glädje att få infoga mig i ett sammanhang med andra läsare och skribenter. "Oberoende" är ju i extremformen heller inte kompatibelt med "kommunikation" enligt inläggets resonemang.

Erik Granström sa...

Cissi: Jag tror att Borges hade varit nöjd med din upplevelse inför novellen - här är det ju inte frågan om rätt eller fel, utan hur bilden av "oändligheten" griper en personligen.

Jag har som sagt läst matematik på universitetet och delar dock inte helt din syn på logik och matematik som statiska och i sten huggna. En av mina lärare definierade (skämtsamt) ett matematiskt bevis som något som övertygar de andra i rummet. Även ett matematiskt bevis kräver att vissa grunder definieras och det går helt enkelt inte att komma ner till det helt oantastliga och givna (fråga Bertrand Russel som brottades med frågan under en stor del av sitt liv). Matematiken är därför som jag ser det ett valt språk som kunde ha formulerats annorlunda och fortfarande ha fungerat.

Vad gäller logiken så ser jag den som en hammare, ett verktyg som kan användas men som inte åstadkommer något i sig. Ett logiskt system kan bevisa att a=a inom sitt definierade system, men inte att a=b, dvs påvisa något bortom sig självt.

Cissi sa...

Jag gillar inte matematik. ;)

Men fortfarande, om man med formler räknar ut hur något ska vara så upplever i alla fall jag att man saknar en del av den följsamma känslan en bra berättelse kan ha men samtidigt så håller jag med om att en logisk grund för att göra allt annat trovärdigt är viktigt.

När jag läste "100-åringen som..." så slogs jag av hur dålig jag tyckte den var, framförallt för att jag i den boken inte kände att berättelsen var trovärdig utifrån settingen. Det fanns ingen logisk grund för berättelsen att bygga på, inte för mig i alla fall. Min systers reaktion på det var: "Men du gillar ju Tolkien! Hur trovärdigt är det?"
Mycket trovärdigt, i sin uppbyggnad. Det finns en stadig och trovärdig grund som skapar logik åt berättelsens händelser och karaktärer. Trots att det är värld som är så olik vår egen.

Så, du har väl rätt i att en viss logik och ett mönster går att skönja i litteratur. Men jag gillar ändå inte tanken på Babel.

Marcus Linder sa...

Vill passa på att tipsa om min favoritförfattare Stanislav Lem på temat förståelse mellan främmande kulturer och behovet av gemensamma referensramar. Min favorit är His masters voice. Många verkar föredra Fiasco. Kändast är förstås Solaris.