måndag 26 maj 2014

Ostranenie!

År 1917 publicerade den ryske författaren och kritikern Viktor Sklovskij sin essä "Konst som teknik" i vilken begreppet ostranenie – "främmandegörande" – myntades. Sklovskij vände sig mot den tidens symbolister som menade att konstens roll är att förklara en företeelse så ekonomiskt som möjligt, dvs att fånga dess essens på effektivast möjliga sätt, något som Sklovskij menade leder till konventioner och klichéer. Han tyckte att målsättningen kunde vara gångbar för bruksprosa, men ville skilja vardagsspråk från poesins uttryck. Poesin ska istället sträva efter att främmandegöra det bekanta, att komplicera, att få oss att se allt såsom för första gången. Sklovskij skrev att "när perception blir vanemässig blir den automatisk", och menade att liv som levts på automatväxel, dvs där allt varit förklarat och bekant, "är som om de aldrig existerat". Konstens roll menade han, är istället att "återväcka upplevelsen av livet".

Personligen tror jag inte på Sklovskijs indelning i två språk, utan ser det förklarande och det främmandegörande som två motsatta funktioner hos samma verktyg. Språket ÄR konvention såtillvida att språklig kommunikation bara är möjlig om vi på något plan enats om ordens betydelse. Samtidigt finns alltid risken för minskad livskraft och förflackning av upplevelsen i förlängningen av det vanemässiga och etablerade; ni minns förmodligen alla er första kyss, men kanske inte den tjugotredje. Min egen syn är att människans sökande efter mönster, vårt klassificerande och skapande av konventioner är nödvändiga och faktiskt i hög grad definierar oss, men att de resulterande konventionerna ständigt måste ifrågasättas och identifieras just såsom varande modeller. De ska inte sammanblandas med en objektiv och för alltid giltig "verklighet". Uppbyggande och nedrivande måste hela tiden pågå parallellt - det gäller såväl enstaka begrepp som hela läror och riken. I vårt skelett finns två celltyper: osteoklaster och osteoblaster, där de förra bryter ner ben och de senare bygger nytt. Genom deras ständiga omsättning anpassas vårt skelett löpande till ändrade behov. Förstörelse behöver inte alltid vara av ondo. I min trakoriska värld har jag satt drakarna som osteoblaster, de "nedbrytande goda" som river det stelnade och sliter sönder klichéer för att skapa plats åt det nya.

Ekonomin då? Jag ser i vår samtid ett starkt kommersiellt incitament att befästa konventioner därför att de möjliggör exploatering. Marknaden gillar inte oförutsägbarhet, exempelvis den oförutsägbarhet som nytänkande kan leda till. I alla etablerade strukturer finns kapital investerat, ekonomiskt, personligt och socialt kapital, där de som besitter kapitalet har allt att förlora på en förändring. Vi ser det exempelvis i Hollwood, i musikbranschen, i Putins Ryssland, i modeindustrin, militärkuppens Thailand och i sportsammanhang. Just vad gäller kommersiellt skapande så innebär filmer som "Pirates of the Carribean VI", "Hobbit 2" och förmodligen Disneys nygrabbade Star-Wars-franchise säker avkastning på investerat kapital. Gör de världen mer spännande? Inte min värld i alla fall.

För en kreativ person finns som jag ser det ett vägval: antingen hakar man på det etablerade i försök att grabba sin del av det befästa ekonomiska och sociala kapitalet, eller så ställer man sig på konstens och det subversivas mindre trygga sida och försöker ta världen vidare. Personligen tillhör jag hellre den senare kategorin. Jag ser heller ingen utmaning i att producera "mer av samma".

Bilderna ovan föreställer till vänster Evangeline Lilly som alven Tauriel från filmen "The Hobbit: The Desolation of Smaug". Till höger ser ni min bekant Erika Lundqvist sminkad som skogsrå inför ett lajv i Vilhelmina, fotograferad av Moa Holmgren. För mig representerar dessa två bilder pengar ställda mot skaparglädje, konvention mot liv, styrelserum mot Norrlandsskog. Jag skulle vilja uppmana alla spirande fantastikskribenter att liksom gnostikern på bilden nedan tränga igenom det konventionella och söka fräsch inspiration i vår historia, i landskapet, i sig själva, i folksägner och gamla skrifter snarare än i redan skriven fantasy och redan kassasäkrade filmer. Så gjorde Tolkien långt innan Hollywood tryckte honom till sin feta barm.

10 kommentarer:

peter nilsson sa...

Fantastiskt bra skrivet! Inspirerande faktiskt!

Tommy sa...

Bra skrivet men samtidigt är jag lite tudelad. Jag är t.ex. väldigt glad över att Star Wars, som jag älskar kommer att fortsätta leva. Som det ser ut nu så kommer vi få en ny film varje år dom närmaste 10 åren. Jag inser att kvalitet antagligen inte kommer vara den högsta på varje film, men är ändå lycklig över att jag kommer få ännu fler timmar i star Wars-världen.

På samma sätt kommer det att bli bitterljuvt att läsa sista sidan i din romansvit.





Mats Janson sa...

Herregud, vad banalt och pretentiöst. Tydligen är dina böcker minsann riktig konst som "försöker ta världen vidare" till skillnad från de vidrigheter Hollywood prånglar ut, endast i syfte att tjäna pengar (någon skaparglädje känner nämligen inte de människor som skapar dessa filmer, det kan bara de som sysslar med riktig konst, långt från pengar, konventioner och styrelserum, göra). Eländigt förenklad och snobbig syn på skapande om du frågar mig.

Tobias sa...

Här hörsammar vi i varje fall ditt budskap, Erik. Åtminstone jag och alla mina grå. Det handlar väl egentligen inte om att förkasta allt som Hollywood producerar. De kan enligt min mening vara trevlig underhållning på sitt sätt. Personligen skulle jag nog själv inte vilja göra franchise-projekt av den typen. Bara för att man har pionjärs-anda gör en väl inte till snobb. Det handlar ju bara om att följa sin natur.

Erik Granström sa...

Mats: Synd att du tolkar det som att jag främst pratar i egen sak. Har inte mycket att tillägga i övrigt.

Mats Janson sa...

Jag reagerade på den i mina ögon skrattretande enkla uppdelningen mellan "kommersiellt skapande" och "att ställa sig på konstens sida". Som om det vore så enkelt, att det ena lätt kan skiljas från det andra, att det alltid skulle finnas ett motsatsförhållande mellan pengar och skaparglädje, styrelserum och Norrlandsskog, konvention och liv. Det lär väl t.ex. finnas miljontals "kreativa" människor som utan att tjäna några större pengar ägnar sina liv åt att skapa Da Buzz-musik, försöka skriva Robert Jordan-fantasy eller blockbusterfilmmanus, måla konventionella tavlor osv. för att de brinner för det eller för att begåvningen helt enkelt inte räckte längre. Att det alltid skulle handla om ett medvetet val mellan att vara kommersiell eller ställa sig på konstens sida tycker jag är trams.

Jag förstår att syftet med texten troligen inte var att förlöjliga människor med bristande originalitet eller begåvning och att du också vet att världen inte bara är uppdelad i kommersialism eller konst men jag tycker att budskapet jag tror du ville förmedla kunde ha formulerats bättre.

Erik Granström sa...

Mats: Jo det senare har du nog rätt och jag menade egentligen inte att försvara "fin" kultur eller formexperiment för sakens skull vilket nog var Sklovskijs agenda, så texten kom inte att riktigt spegla mina avsikter. Jag tycker det är synd är när kommersiella kommersiella krafter styr produktion i Disneyland-riktning för att nå ett så brett anslag som möjligt, vilket jag tycker har skett exempelvis när det gäller Hobbit-filmerna jämfört med boken.

Jag menade verkligen inte att förlöjliga någon utan tycker snarare att det är synd när talang, tillfällen och pengar slösas bort på själlösa projekt. Jag har upplevt det personligen som frilans i dataspelsbranschen där en massa kreativa människor (och då räknar jag inte mig själv eftersom jag bara satt med på ett hörn) gång på gång fick kasta sina kreativa idéer och sedan kickades ur projektet när nya, helt oförklarliga direktiv kom från uppdragsgivaren i USA.

Jag tycker inte att det är fult att tjäna pengar som sådant, men gillar bara inte när det sker på bekostnad av själen. Det var en hållning som fanns i MySQL där jag jobbade och som jag uppskattade.

Det finns mycket god mainstream-produktion, men då finns där nästan alltid något nytänkande och någon genomtänkt vision som lyckats överleva liksom en riktning i det kreativa utöver spektaklet. Spelet "The Last of Us" blev jag exempelvis mycket imponerad av liksom den första Star-Wars-filmen som verkligen var nytänkande.

Ledsen om jag provocerade dig, men detta är ju, som jag deklarerat, min tankeplats där jag skriver saker som jag går och funderar på och som kanske inte alltid tänkts färdigt. Det är liksom halva grejen.

Mats Janson sa...

Det finns ingen som helst orsak att vara ledsen för att jag skulle ha blivit provocerad. Idén med bloggen är väl som sagt att du skriver saker som du funderar över som andra sedan kommenterar. I det här fallet tyckte jag att du pratade skit, och påtalade det. Det skulle ju bli förbannat tråkigt om alla tyckte samma hela tiden eller var rädda för att provocera. Då skulle inte mycket bli sagt eller skrivet.

Jag håller med om att det är tråkigt när kommersiella krafter gör skapandet själlöst, men min poäng var att det där vägvalet du skrev om för min del kändes alldeles för förenklat och klyschigt för att vara med verkligheten överensstämmande.

Kristoffer S sa...

Varför står ordet "verklighet" inom citationstecken i din text?

Erik Granström sa...

Kristoffer: Jag menade "verklighet" som i en fenomenologisk betydelse, dvs jag ifrågasätter inte existensen av en objektiv verklighet men menar att vi bara kan nå en subjektiv tolkning av den.

När jag läser meningen igen inser jag dock att citationstecknen är tårta på tårta eftersom just detta sägs i texten. Jag låter dem ändå stå kvar så att dessa kommentarer inte blir obegripliga.