Den 11 maj meddelade jag att Vredesverk hade skrivits till punkt. Nu ett drygt halvår senare, med sjunde textversionen, anser jag mig vara i stort sett färdig med redigerandet. Axel Henriksson, Fredrik Fischer, Roney Lundell och Robin Iversen har alla gjort stora arbetsinsatser under testläsande i olika faser och jag är dem stort tack skyldig. Nu väntar jag på avslutande kommentarer från Ylva Spångberg och Ola Wikander och sedan får förlaget ta sig an kommatering och grammatiska fel.
Jag är själv mycket nöjd med romanen och det ska bli spännande att höra vad läsarna tycker i vår. Så sent som denna vecka slog mig en tanke om crurernas tidiga historia som kommer att utvecklas i sista boken. Jag fick då gå tillbaka och bygga upp idén på kanske sju ställen i boken.
Bortsett från det återstående filandet så står nya projekt på tur:
* Planerande av seriens sista bok. Jag tänkte läsa igenom de två första böckerna igen och markera allt värt att notera med bäring på avslutningen.
* Redigering av Svavelvinter. Detta är något jag kommer att syssla med samtidigt som jag skriver sista boken. Nyutgåvan är tänkt att publiceras samtidigt som den avslutande romanen kommer ut. Har ni synpunkter så hör av er!
* Arbete med världsboken till rollspelet Svavelvinter. Fria ligan planerar en nyutgåva uppdaterad med information från Vredesverk och jag ska skriva en del, bland annat en ny introduktionsnovell.
* Ett hemligt, rollspelsrelaterat projekt med Pär Lindström, som ritade den ursprungliga Tricilverkartan efter mina skisser, den som används i romanerna och spelet.
Hur känns det så här när arbetet är avslutat? Både skönt och tomt. För att citera kontergeneral Trimbylla från Vredesverk:
"Under år av slit och plåga kämpar vi oss fram genom en snårskog, ansatta av mygg, törnen och träsk, forcerar en vildmark där vi knappt ser att ta nästa steg. Marken lutar oss emot och vinden gisslar våra ansikten med regnets örfilar. Men så plötsligt når vi ett berg dit skogen inte förmår följa. Där öppnar sig en vidunderlig utsikt för våra ögon. Oväntat märker vi vart färden fört oss. Skogen ter sig från höjden riktigt vacker. Vi vet att vi inte kan stanna på berget, för där finns inte det vi söker, men just i denna stund kan vi förstå och välja väg för nästa vandringsetapp. Snart ska vi åter kämpa oss fram bland dalarnas ogina grenar. Vi ska svära och blöda, men under några korta ögonblick dessförinnan njuter vi av den klara luften på berget, känslan av fullbordan och av framtidsutsikter."
tisdag 10 december 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar