fredag 17 augusti 2012

Spelvärld kontra romanvärld

På Fria ligans blogg har en diskussion blivit aktuell om hur stor rörelsefrihet äventyrsskapare har när det gäller att jämka spelets Trakorien till romanernas Trakorien. Jag skrev ett förtydligande av min syn på saken och lägger ut det även här:


Ända sedan de gamla spelens tid har alternativa versioner av Trakorien dykt upp. Detta ligger i spelets natur och är något jag verkligen vill uppmuntra. Jag har skrockande läst många krönikor om händelser som jag själv inte kunnat hitta på och som ofta tagit helt andra vägar än de jag beskriver. Inte minst gäller det själva konfluxen där ju åtta olika utfall skisserades i ursprungsmodulen. Jag har alltså inga problem med att någon anpassar Trakorien efter eget tycke och smak.

Problemet uppstår egentligen bara när det rör Fria ligans officiella material eftersom ambitionen har varit att rollspelet Svavelvinter ska vara kompatibelt med romanerna. Svårigheten blir än större därför att romanerna inte skrivits färdigt eller ens planerats färdigt ännu. Som författare och ursprunglig skapare av Trakorien tar jag mig handlingsfrihet såtillvida att jag bara anser sådant spikat som står i tidigare romaner och gärna håller öppet allt som inte måste bestämmas. Jag har dessutom ett starkt motstånd mot att använda andras material i mina romaner. Det innebär att om någon annan lagt fast företeelser i områden som jag ska skriva om så har jag att välja på att strunta i vad som sagts eller anpassa mig, en anpassning som blir större ju större genomslag det fastlagda får på världen.

Kopplingen mellan spelvärld och romanernas värld ger fördelar som är uppenbara men också nackdelar enligt ovan. Det är olyckligt om dessa förhållanden upplevs som repressiva och jag tror heller inte att de ska behöva vara det.

Förslag till vägar framåt:

* Det står var och en fritt att skriva icke officiellt material efter eget huvud och, förmodar jag, även att publicera det även om jag inte vet Fria ligans inställning till detta. Jag kunde även tänka mig att Ligan publicerade "kontrafaktiskt" material så länge avvikelsen påpekades.
* Skriv modulära äventyr om ett begränsat område vars förhållanden inte påverkar omvärlden i någon större utsträckning. Risken för kollisioner ökar ju större geografiskt område som avhandlas eller när gudar, storpolitik och metafysiska förhållanden blandas in.
* Skriv om platser som är färdigbehandlade i romanerna. Jag ska försöka få ur mig någon guide om detta även om det är lite svårt: jag behöver i och för sig inte detaljbeskriva så många fler platser i Trakorien men större områden kommer att omnämnas summariskt pga kriget.
* Skriv om ett historiskt skeende, exempelvis Klavykernas rike, de galna milackerna eller De grå eminensernas tid eller Marjura före Svavelvintern.
* Förlägg handlingen till Trakoriens närområde på Argond.
* Undvik visa "heta" områden såsom ransarderna, Tricilve och Marjura under den närmaste tiden

Synpunkter?

8 kommentarer:

Jens Markström sa...

Hejsan

Är det Fria ligans som skall hålla dessa punker i beaktning när dom utvecklar nytt material till rollspelet? För det är väl bara dom kan publisera material till det? Tror inte jag riktigt förstod vem som begränsas av detta?

Med Vänliga Hälsningar
Jens

Tobias sa...

Jag är också lite konfys gällande det du nämner om publicering. Det skulle vara en härlig idé att flera frilansare utöver Fria Ligan bidrog med äventyr och moduler. Samtidigt blir man lite ambivalent. Skulle de då sätta sitt eget signum på äventyret, eller bli mer av "spökskrivare"? Det kanske känns irriterande för vissa om inte Trakorien-känslan bibehålls.

Jag kan gott förstå ditt motstånd mot att använda andras material i romanerna.

Erik Granström sa...

Jens: Jo, det är som du säger och inlägget hamnar lite utanför kontext här på bloggen. Originaldiskussionerna finns i denna avdelning på Fria ligans blogg: http://frialigan.se/forum/viewforum.php?f=8


Vad jag ville förmedla var att jag verkligen tycker att folk ska ta ut svängarna i Trakorien men att vi måste vara striktare med det officiella material som Fria ligan ger ut.

Erik Granström sa...

Tobias: För min personliga del har jag inget emot att frilansare bidrar med helt vilda äventyr. Jag kunde som sagt till och med tänka mig att ligan själv gav ut "what-if"-äventyr så länge det inte förvirrar huvudlinjen. Av deras svar i diskussionen på deras forum verkar de dock vara inne på att behålla kopplingen till romanerna tills vidare. Sedan finns ju redan fyra-fem äventyr under produktion vilket täcker behoven under den närmaste tiden, däribland mitt eget "Lojalisternas tid" som jag i princip har skrivit klart. Jag skriver nu "fortsättningen" på det äventyret i romanen.

Anonym sa...

Unreliable narrator, som jag inte känner till någon svensk översättning på, fungerar utmärkt i rollspel. Jag gillar att använda det, och tycker fler borde göra det. Det löser ju även de här "problemen" /tt

Erik Granström sa...

tt: jag förmodar att du med "unreliable narrator" menar typ "x claims that ... on the other hand it is rumoured ...". Sådant använder jag ofta i romanerna men i spel tror jag det är svårare eftersom man ofta vill veta hur det egentligen är.

Anonym sa...

En "unreliable narrator" innebär huvudsakligen att berättarrösten inte är att lita på, vilket används för olika effekter och poänger i film eller böcker. Berättaren kan exempelvis avslöjas eller antydas, genom sin beskrivning av vardagliga/kända händelser, så läsaren/tittaren inser en viss skevhet. Min favorit av "unreliable narrator" är nog i filmen "The usual suspects".

Om jag har förstått svavelvinter-rollspelet (jag har inte spelat det själv ännu) så finns en mekanism med omtagningar av scener. Så om jag inte missförstått så passar det väl med kontrafaktiska situationer, vilket i sin tur funkar med en opålitlig berättare.

Visst förstår jag viljan att veta hur det egentligen är, delar den ofta själv. Någon form av vilja att det ska vara kanon. Samtidigt så är det inget orealistiskt i tanken i att vi eller i det här fallet våra tänkta rollpersoner upplever världen på ett sätt som inte stämmer med verkligheten. Vittnespsykologi är spännande, jag minns en lektion från universitet där dom tog upp ett experiment om priming. Föreläsaren föreläser om kriminalitet, statistik och hur svarta är överrepresenterade som rånare, på slutet kommer en vit kille in med en banan i handen och rånar föreläsaren. Majoriteten av "vittnena" såg en svart kille med pistol :) /tt

Anonym sa...

Ja, just det. Så länge man bara kan få det till en bra och underhållande historia ser jag inget problem med det. /tt