Jag bara måste lägga ut Daniel Falcks fantastiska illustration av en välserkott, de Argondiska havens största rovdjur. Bilden är gjord till rollspelet Svavelvinter i Fria ligans regi och beskuren från originalet för att visa detaljerna på huvudet (ni kan förstora bilden och se). Utgångspunkten var att välserkotten skulle se ut som en korsning mellan en mal (tyska Wels) och en hornsimpa (fam Cottidae) med tänder som en späckhuggare. Daniel har på eget bevåg givit fisken fenor som en kvastfening vilket jag tycker är en utmärkt lösning.
Ni som har läst Slaktare små vet att animisten Sambarsynd Coria vid ett tillfälle i boken förvandlar sig till en välserkott. Så här stora kan de alltså bli, ja kanske ännu större.
fredag 6 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Sweeeeeeeet!!
Jag påminns osökt om den saphynska sjömanssången "Välserkottsfiskarens visa" och raden:
"Tänk att få simma, med en klykbent kvinna"
Wow är första tanken som slår mig.
Min andra tanke är, hur i h*lvete fiskar man Välserkott!?
Jag sitter här med Kopparhavets kapare uppslagen och jämför Välserkotten med Doughonen.
Summan av kardemumman är nog att man gör säkrast i att hålla sig på torra land.
Grym bild.
/SO David
Görsnygg bild, strålande jobb av Daniel Falck. Blir grova kroken för att fånga den, ungefär som i Honestius Domovias "Rykande Röj med Välserkott på Kroken" - ett finstämt poem om en ensam åldrings farliga havsfärd
"En stekt välserkott på knäckebröd, tack!" (Perfekt om man missat frukost)
Mycket snygg teckning!
"Min andra tanke är, hur i h*lvete fiskar man Välserkott!?"
You don't ;)
Jeeeeebus... vad stor den är.
Fy farao vilket monster. Vad äter de? Valar? Fartyg är väl lite väl hårdsmälta, eller?
Förresten så var det en sportfiskare utanför Helsingborg som fick en knölval på kroken här om dagen. Den slet sig.
Nu är det inte så att välserkottar är så vanliga i trakoriska vatten att man fiskar dem eller ens är särskilt rädd för dem. Däremot äts och förevisas gärna mindre exemplar som råkat fastna i nät som kuriositeter.
Mer kommer om dessa jättefiskar i tredje romandelen...
Namnet påminner mig om den Lindemanska Ulmerkotten.
Fast det är en hund...
Johan L: Jag gillade också Lindemans Ulmerkott och det är inte omöjligt att jag blivit inspirerad av den även om företeelserna är ganska olika.
"Va en attans klämmig firre du ligger inne med, kan bita huvet av en välserkott så där bara, rätt av."
Skicka en kommentar