Musik som inspiration

Jag spelar alltid musik i bakgrunden när jag skriver.
Alltid.
Jag tillämpar en slags "method writing" där jag med olika medel söker förflytta mig in i scenen och in i sinnestämningen hos de jag skriver om och då är musiken oslagbar. Musikaliskt är jag allätare och lyssnar lika gärna till det senaste på topplistorna som klassiskt, gamla skillingtryck, kletzmer, argentinsk tango, musicals, visor och jazz m.m.; kort sagt, vad som helst som jag rent subjektivt gillar.

Rent praktiskt kan sångtexter störa när man samtidigt brottas med formuleringar, så instrumentell musik är lättare att använda. Klassiskt har också den fördelen att styckena är längre och ofta behåller samma stämning rakt igenom. Detta sagt så har jag ofta ändå använt modernare musik med text som inspiration då jag skriver. Jag lyssnar då på samma låt gång på gång på gång tills jag inte längre registrerar sången annat än som ljud.

Exempel:

* Kapitlet "En natt på den kala klippan" är döpt efter Mussorgskijs stycke med samma titel
* Häxan Fundibéra är skriven med Lady Gagas Bad Romance spelad om och om igen i lurarna.
* Stämningen på värdshuset "Den pilske prelaten" i Fontra Cilors hamnkvarter har jag hämtat från Kumpania Zelwers Fiore a Kamenka (En kul detalj: jag skrev till Jean-Marc Zelwer om saken och vi hade ett trevligt meningsutbyte på Facebook)
* I Svavelvinter skrev jag Perrima helt under inflytande av Robyn men när hon nu (Perrima, inte Robyn) tagit en mer tragisk vändning har jag använt Eminem och Rihanna's Love the Way you Lie
* I kapitlet om diFolterna ror ett par av huvudpersonerna över stilla hav under fullmåne. Jag har då låtit dem prata med ord hämtade ur Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht och förstås under skrivandet spelat Schönbergs tonsättning av dikten.
* I samma kapitel pågår en extatisk rituell dans och då har jag förstås lyssnat och tittat på originalbaletten till Våroffer

Sedan finns det förstås en mängd mer ospecifik musik som jag bara lyssnar på för att nå en viss sinnesstämning: Nirvana, Arvo Pärt, tango med Aníbal Troilo, Rachmaninoff, Bach m.m. m.m.

Av någon anledning har jag ändå alltid tänkt följande cellostycke
av Shostakovitj som signaturmelodi till Trakorien och jag spelar ofta det stycket inför en skrivsession. Jag tycker att rytmen och disharmonin passar landet.