måndag 1 november 2010

State of Affairs

Idag eller imorgon går pocketversionen av Svavelvinter till tryck. Den sista korrekturändringen föranleddes av ett påpassligt påpekande från Roney Lundell. Han ifrågasatte om man kan beordra bågskyttar att "ge eld" när det inte finns krutvapen i Trakorien. Scenen är när Praanz da Kaelve och en grupp soldater första gången möter crurer på Marjura. Naturligtvis har Roney rätt och vi hann få in ändringen. Pocketen ska med dagens leverans hinna ut i handeln till den förste december - en dag jag härmed döper till "advent".

Samtidigt gick vid midnatt deadline ut för grundbidragen till det nya Trakorienrollspelet. Många mycket inspirerande bidrag har inkommit och det sista i denna kategori blev Tor Ola Holen Smestads sammanfattning av de trakoriska öarnas historia som inkom klockan 23.58. Det ryktas att Ola Wikander i desperat jakt på ytterligare tid färdats mot datumlinjen och inkommer med sitt bidrag under de närmaste dygnen, vilket redan förlåtits honom.

Själv har jag inte lyckats hålla min deadline till oktobers utgång efter någon veckas svacka i skrivandet, men som Ylva Spångberg påpekade: egentligen kan man säga att det fortfarande är september. De senaste dagarna har jag hur som helst kommit igång igen och räknar i alla fall med att blir klar denna vecka. Ni kommer att få reda på det. Shaguls mästare, vars förebild är Ludwig Wittgenstein, har just piggnat till och överraskat sina befriare med vem han egentligen är och beskedet att han inte alls tänker ansluta sig till deras planer.

Sådant är alltså sakförhållandet. Extra bonus till den som avkodar inläggets titel.

19 kommentarer:

Henke sa...

State of Affairs - Landet där det görs affärer - Trakorien ?

Kristoffer Nåhem sa...

State of affairs: händelse-, eller statusrapport, men förstås även handelsstaten :-)

Förstås nyfiken på hur det går med rollspelet. Kommer mer beskrivningar om Fontra Cilor?

Eldgivning? När jag läste föreställde jag mig att det var vanligt med eldpilar. Med tanke på Albastergräset(?) som finns på husen på Paratorna borde detta finnas som krigföringsvariant.

Jag minns väntan på den femte konfluxen... det kändes lång tid mellan Kristalltjuren och den men tiden är ju relativ. Tiden går snabbare ju äldre man blir.

Ser fram emot mästers ändring av planerna

Erik Granström sa...

Inte så dum förklaring av "State of affairs" - faktiskt bättre än den jag tänkte på! Men som sagt ...

Kristoffer: kul att du ser fram emot det som komma skall. Fontra Cilor kommer att beskrivas mer än i spelen eftersom några kapitel utspelas där. Jag och Mattias har gjort en preliminär karta där staden är nära två mil lång, men till stor del öde. Detta kommer sig av att hamnen fått flytta allt längre ut när floden har slammat igen.

Medusa Games sa...

Det var rätt komiskt i den ryska filmen "Slaget vid Poltava" att höra de svenska officerarna ropa "Skjut" istället för "Eld". :-)

Vad säger de förresten i Trakorien istället för "eld"?

Erik Granström sa...

Medusa: fast de svenska officerarna kanske var så stressade vid Poltava att de skrek "skjut! skjut för fan!" och sedan klipptes filmen ner.

Jag tror att PdK i denna situation gav kommandot "Lossa" vilket inte behöver innebära att man alltid säger det. Andra förslag?

Magister sa...

Yay!! Idel goda nyheter!! :D

Kristoffer S sa...

"States of affairs" (eller "sakförhållandet" som det heter i den svenska översättningen) har ju en tydlig Wittgenstein-koppling. Den gamle mästaren säger: "2 Vad som är fallet, faktum, är att sakförhållande består." Glasklart!? Eller: "2.06 Att sakförhållande består och icke består, utgör verkligheten". Jag har alltid varit svag för den tidiga Wittgenstein även om jag förstår långt mycket mindre än vad jag skulle önska. (Anakronistiskt nog har Tractatus ofta hjälpt mig i min förståelse av Kant och Schopenhauer även om influenserna självfallet gått den omvända vägen.)

Vid en Norgesemester i somras lyckades jag hinna med en liten utflykt till husgrunden efter Wittgensteins stuga som han lät bygga ute i obygden i Norge. Det visade sig vara ett riktigt smultronställe både bildligt och bokstavligt (blåbär växte där också). Otroligt vackert! Ett tips på resmål för filosofinördar.

Jag ser för övrigt fram väldigt mycket att få kombinera filosofinörderiet med fantasynörderiet i kommande bok.

Erik Granström sa...

Kristoffer S:

Helt riktigt. "State of affairs" är hämtad från Wittgensteins egentligen enda publicerade bok vilken handlar om spåklig logik och filosofi. Han förkastade den själv när han blev äldre och Shaguls mästare genomgår en liknande utveckling.

Wittgenstein är inte så lätt att förstå sig på men jag kan rekommendera boken om honom i serien "A very short introduction" från Oxford university press för den som vill försöka. Ni möter en garanterat fascinerande personlighet.

Som jag sagt tidigare så blir kopplingen språk - verklighet ganska central i romanserien i och med "Det höga språket", "Den gudomliga väven" etc. Därmed inte sagt att romanerna är nedlastade med filosofiska haranger.

Ylva sa...

Mycket hedrad över att bli citerad här! Att månader när man ska lämna ifrån sig ett jobb kan bli både sex och åtta veckor långa har jag haft många tillfällen att konstatera. Det gläder mig att du har kommit igång igen, och jag skulle själv gärna vilja veta vad man kan ge för order för eldgivning när eld inte är inblandad i skjutandet. "Fore!" tyckte jag var ett bra förslag, men jag misstänkte att en eller annan knusslig redaktör skulle ha åsikter om saken. :)

Anders Norén sa...

Ola Wikander, som i han med de utdöda språken? Ger inte det väldigt många kreddpoäng att ha honom i sitt författarstall?

Erik Granström sa...

Anders:

Just densamme och det menar du inte att hans medverkan ger kredd? ;-)

Som sagt är det roligt på många sätt, inte minst som Ola varit initierad i trakoriska kretsar under ganska lång tid och är expert bland annat på de utdöda kulturer vars gudar jag använt i Trakoriens religion.

Jag blev väldigt stolt när Ola omtalade "Det höga språket" från Trakorien i sin bok "Orden och evigheten".

Nikolai sa...

Pocketversion som dessutom inte är identisk med hårdpärmsvarianten?

Inte nog med att det alltså är dags att föra upp Svavelvinter på den kulturella tapeten igen, det ska också uppmuntras de trogna att de ska köpa en till utgåva av boken, därigenom fingerandes ett större intresse för del två?

Utmärkt plan :D

Erik Granström sa...

Nikolai (II?):

Det är väl inget att hymla med att vi gärna vill aktualisera Svavelvinter inför släppet av nästa bok, men förstaupplagan har trots allt varit slutsåld sedan ett par, tre år och jag tycker att det är roligt att romanen åter kommer att finnas tillgänglig.

Skillnaden är främst att ett antal korrfel fixats och att ett par smakprov lämnas ur nästa bok. Priset tycks hamna runt femtilappen så jag tror inte att någon ska behöva känna sig bestulen ...

Kristoffer S sa...

Jag har funderat vidare på kopplingen filosofi, Trakorien, höga/låga språk.

Jag är personligen lite trött på "the linguistic turn" inom (bl.a.) filosofin. Jag finner studiet av språket intressant, men anser samtidigt att denna trend har givit språket en överdrivet stark roll, på bekostnad av en massa andra intressanta områden. Jag anser t.ex. inte att det är självklart att en fråga som besvarar "vad vi menar med X" är samma sak som att besvara frågan: "vad är X".

Hur som helst tänkte jag på detta och kopplingen till Trakorien och jag vill nog formulera min invändning mot de mest extrema former av "the linguistic turn" (som jag skulle kalla "lingvistisk idealism") som att de har förväxlat våra jordiska "låga" språk med "det höga språket". Det höga språket kanske skapar och upprätthåller verkligheten men det är ett misstag att tro att de låga språken gör detsamma. Jag kan gå med på att de låga språken färgar vår uppfattning om verkligheten, men det är inte detsamma som att säga att de färgar/påverkar/skapar verkligheten i sig.

Då Shaguls mästare blir en sentida Wittgensteinian på äldre dar så antar jag att det hela rör sig om det höga språkets egenskaper, snarare än de låga språken?

Erik Granström sa...

Kristoffer S:

Romanens språkfilosofiska aspekter handlar som du förmodar mest om det höga språket.

Det låga språket är språkens minsta gemensamma nämnare, mer en teknikalitet som förefaller komma av att en kaklun spritt sig i alla språkanvändande varelser för mycket länge sedan. Det låga språket är alltså INTE synonymt med de världsliga språken utan en grund för dessa. Det höga språket är som du vet orden som föregår skapelsen, de "rena" begreppen.

Därmed är varken det höga eller det låga språket egentligen flexibelt eller tvetydigt utan frågan om "vad vi menar med X" vs "vad är X" som du nämner skulle bara vara intressant i spannet däremellan, dvs just i de världsliga språken med sina ofullständiga representationer och tolkningsmöjligheter.

Argondiska teologiker hävdar ofta att världen skapats primärt som en förströelse för gudarna. Då kanske just osäkerheten i vardagsspråket är en avsiktlig poäng för att skapa osäkerhet, missförstånd och intrig i världen. Inte för att språken påverkar skapelsen utan för att de möjliggör olika tolkningar av den.

Kristoffer S sa...

Tack för påminnelsen om distinktionen mellan låga och världsliga språk. Nu när du nämner det så minns jag ju faktiskt denna distinktion från det gamla rollspelsmaterialet. Däremot förstod jag nog aldrig riktigt hur det låga språket fungerade. Finns det en parallell mellan det låga språket och Chomskys universella grammatik? Det låter lite så när du talar om det låga språket som en minsta gemensam nämnare. Men var det inte så att två talare kunde förstå varandra bristfälligt även om (eller tack vare att?) de inte hade något gemensamt (världsligt) språk?

Ibland har jag lekt med tankar liknande de Argondiska teologerna. Om jag inte minns fel så användes påståendet "alla svanar är vita" för att problematisera induktiva slutledningar. Denna problematisering var, så vitt jag minns, rent retorisk. Alla visste ju att alla svanar var vita. Men man (Hume?) ville visa att det teoretiskt skulle kunna vara falskt. Sen upptäckte man Australien och svarta svanar. Det är väl för bra för att vara sant? Det måste finnas en högre makt som jäklas med oss. Skall vi kall det "det ironiska gudsbeviset"? (En tråkig brist hos argumentet är att det förutsätter en eurocentrisk världsbild.)

Erik Granström sa...

Kristoffer S

Jo lite leker jag med Chomsky och "Deep Structure" men inte särskilt allvarligt (eller kunnigt). Den där grundförståelsen som låga språket gav tyckte jag dock var behändig i spelsammanhang.

Vad gäller induktion och deduktion så har jag en ganska kul (tycker jag i alla fall) språkmagisk duell mellan Shagul och hans mästare i Slaktare små.

Sedan är väl inte bristfälliga induktiva slutledningar problematiska bara på en retorisk nivå? Hur ofta stöter man inte på slutsatser av typen: "Jag har mött tre dryga tyskar. Alltså är alla tyskar dryga." Jag har för mig att Popper hade något vettigt att säga rörande induktiva slutledningar i forskningssammanhang och att det ledde till kravet på falsifierbarhet snarare än verifierbarhet.

Kristoffer S sa...

Tack för förtydligandet om det låga språket. Jag har något svagt minne av att mina spelare försökte utnyttja det som en ursäkt för att lägga mindre resurser på att lära sig språk och mer på att svinga svärd.

Förövrigt kan jag bara hålla med om att induktion är ett reellt problem och att Popper har sagt vettiga saker. Får vi se en trakorisk Popper också? Nog måste det väl finnas en falsifierande magikerskola någonstans på öarna? Di folternas nagel i ögat (för det var väl di folterna som var logiska positivister?). Om du tar beställningar så skulle jag gärna peta in en trakorisk Schopenhauer också. :)

Nu får jag sluta störa dig här på bloggen så att du hinner skriva lite på boken också. Det skall bli fasligt spännande att läsa om språkmagikerduellen.

Erik Granström sa...

Bara en pendang:

Jag skrev tidigare: "Argondiska teologiker hävdar ofta att världen skapats primärt som en förströelse för gudarna. Då kanske just osäkerheten i vardagsspråket är en avsiktlig poäng för att skapa osäkerhet, missförstånd och intrig i världen."

Läste just ut en bok om agnosticism som slutar med följande mening på samma tema: "Might that uncertainty and doubt not be, after all, the devine gift to mankind.