Planteringsdags i trädgården men också i det litterära. Tjechov sade att om ett gevär hänger på väggen i pjäsens första akt så måste det avfyras innan ridån faller. Att på så sätt antyda något i förbifarten vilket senare visar sig ha betydelse kallas i litterära sammanhang för plantering: "Ni blev varnade!"
Även jag inte alls håller med Tjechov när det gäller geväret vilket ni kan läsa om i inlägget öppen litteratur så älskar jag planteringar. Jag tycker i själva verket inte att en roman eller film kan bedömas på en linjär skala från ett till fem utan att olika variabler måste bedömas var för sig, ungefär som när man bedömer hästekipage vad gäller framåtbjudning, sits, gångarter och så vidare (jag skriver just om hästar vilket färgar tanken). Naturliga variabler att bedöma vad gäller romaner vore språk, originalitet och budskap men också intrigens koherens. I den senare kategorin kunde planteringar ingå.
När jag skriver eller läser ser jag löpande händelser och företeelser som berör varandra. Jag går dagligen tillbaka till redan skrivna kapitel och lägger in anspelningar på sådant som senare ska komma, tematiskt eller i klartext. Ser jag istället någon koppling till planerade kapitel så går jag till den oskrivna men skapade filen för kapitlet ifråga och lägger en minnesanteckning där för framtiden. Exempelvis skriver jag om två tvillingmagiker Fundibéra och Kamalkus vilka läsaren aldrig möter i samma kapitel eller på samma plats. När nu Fundibéra liknar människan vid en skål vars innehåll kan bytas ut så lät jag Kamalkus i ett tidigare kapitel använda samma metafor för ett annat sammanhang. Samtidigt fick han orda i postmodernistiska termer om att ett begrepp definieras av vad det INTE är snarare än av vad det är, närmare bestämt att en människa är de relationer och förhållande till omgivningen hon lever i snarare än en intakt enhet. Stackars Kamalkus har fått tillbringa femtio år på en väldigt otrevlig plats där han tycker sig ha omdefinierats som människa - dessvärre inte till det bättre i hans egna ögon.
De kapitel jag just skriver om en ödesdiger vistelse på slottet Helterhem skildrar i själva verket konsekvenserna av ett missförstånd i ett tidigare kapitel där läsaren knappast förstod vad som egentligen hände men förhoppningsvis kan se kopplingen nu. En bra plantering är rena nöjet att tillföra, särskilt som den oftast kommer i form av en AHA-upplevelse även för författaren, medan det stora arbetet alltid är själva skrivandet av ännu inte framvärkt text.
Mystiskt? Se det som en plantering.
Ointressant inlägg? Ni blev varnade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Snålvattnet rinner till på denne läsare... Men det är i alla fall glädjande att jag inte behöver vänta längre än till nästa år för att få läsa det! :D
Hej,
Jag och mina vänner spelade femte konfluxen för snart 15 år sedan. I sommar är det dags igen - ville bara tacka för ett par fantastiska böcker som du har skrivit - mycket uppskattade av oss alla.
Är de nya böckerna äventyr eller mer miljöbeskrivningar?
Hänger de ihop med de tidigare äventyrerna/ intrigerna?
> Martin,
tack för de vänliga orden. När du frågar om "de nya böckerna", menar du då romanerna eller det nya rollspel som är på gång?
hej, sorry har läst mer nu. förstår att du skriver romaner nuförtiden. vi är ett gäng som aldrig kunde överge expert/ ereb altor och önskar såklart att någon skriver mer äventyr till den världen :-)
Fast grejen är att vi just nu håller på med ett nytt rollspel om Trakorien uppdaterat från romanerna. Du skulle säkert känna igen mycket och det är planerat till tidig vår 2011.
hur som helst - kul att du gillar de gamla spelen!
Skicka en kommentar