Om öppen litteratur

Jag publicerar ett brev som jag skickade till Anders Allander efter hans första kommentarer till boken Svavelvinter. Brevet ger en liten inblick i hur jag ser på romanprojektet vilket kanska kan vara av intresse.

"Hej Anders och tack för dina kommentarer.

Det ska bli spännande att höra dina slutomdömen. Att Svavelvinter är en krävande bok som inte alla orkar med är jag redan medveten om - jag tänker mig den ibland som outspädd saft vilket även du antyder med förslaget att den kanske kunde delas upp och just "späs ut" för att bli mer lättläst. Komplexiteten ligger delvis redan i materialets natur och omfattning men min ambition är heller inte främst att berätta en historia till läsarens bekväma förströelse (sådana böcker tycker jag redan finns i mängd). Snarare vill jag tillhandahålla en intrig och miljö för läsaren att dissekera och gå på upptäcksfärd i - jag läser själv hellre krävande böcker där jag kan acceptera, ja faktiskt uppskatta, att bara delvis eller inte alls förstå helheten så länge jag under läsningen tillförs värden och utmaningar för tanken.

Den gängse förväntningen på romaner och kanske i synnerhet på fantasy och deckare är att när läsaren kommer till slutet så ska hon kunna innesluta hela boken i sin tankevärld och referensvärld, uppleva ett definitivt "The end" där alla ledtrådar knutits samman och mysterier förklarats. Jag tycker att detta är ett begränsande och på inget sätt objektivt givet perspektiv. Berättelser förklarar sig sällan helt i verkligheten (exempel: mordet på Olof Palme eller historien med eventuella miniubåtar i Stockholms skärgård där vi hänvisas till spekulationer med otillräckliga eller överväldigande fakta). Jag vill därför experimentera med att skriva icke-helt-avkodningsbar litteratur där jag hellre jämför texten med icke-programmatisk bildkonst och musik eller kanske med verklig historia såtillvida att man kan återvända för att göra en ny tolkning ur ett annat perspektiv eller vid ny läsning slås av detaljer som man tidigare inte upptäckt eller kunnat sätta i sitt sammanhang. Jag arbetar därför mycket med mönster och teman som återkommer i boken på olika ställen liksom med att allt inte förklaras utan ofta bara antyds.

Det underbara är att landet Trakorien i viss mån redan fungerar på det sättet i spelsammanhang där avancerade spelare fortfarande tjugo år efter att landet först presenterades ofta använder det i olika sammanhang, med tillägg och anpassningar - ett sant postmodernistiskt projekt där läsarna / användarna själva skapar vidare från ramen. I själva verket vill jag se romanerna som en förlängning av samma projekt med nya vinklingar och detaljer om samma företeelse - mycket riktigt så har romanen Svavelvinter redan letat sig in i diverse spelprojekt.

Din koppling till modern nyliberalism stämmer helt med mina intentioner. Eftersom huvudön Paratorna har en kommersiell religion så finns det goda möjligheter att häckla nutidens företeelser. Trakorierna är ju heller inte direkt goda utan ganska rasistiska, småsinta och manipulativa. Jag kan inte påstå att jag har en agenda med böckerna utan snarare en undersökande och kommenterande ambition."