Koklais hackedikt

Tuppen Koklai bad mig förmedla en hackedikt (hans benämning) vilken han påstår sig ha skrivit redan för tusen år sedan. Hans skäl är en smula grumliga men de kan ha med upphovsrätt att göra eftersom han hävdar att en religiös sekt stal dikten. Den sägs ha "betydelse för berättelsen". Återkommer när (om) sammanhanget klarnar.

Varpens plogfåra,
dess skyttel en fågelnäbb.
Jag väver världen.

Intervju om de gamla rollspelen

Jag har blivit intervjuad om de gamla rollspelen, anknytningen till romanerna m.m. på webbplatsen Rollspelaren.

Bilden föreställer skumgummiberget som var min första "dungeon". Detta gjordes alltså på sjuttiotalet, ett par världar innan Trakorien var påtänkt. I begynnelsen, när vi fortfarande spelade Dungeons & Dragons, så handlade spelen nästan alltid om ett grottkomplex där utmaningarna blev svårare ju längre ner man kom. För att vara kreativ gjorde jag istället ett berg där det blev svårare ju högre upp man kom - lite i analogi med Dante Alighieris Inferno och Purgatorio i Divina Commedia faktiskt! När jag redan ritat berget som en serie kartor kom jag på att jag kunde skära ut varje våning i skumgummi och klistra ihop dem för att få berget som tredimensionell modell. Sagt och gjort och modellen har jag alltså kvar även om bergstopparna böjt sig en smula med tiden och de gröna markeringarna spritt sig - de visar balkonger, trappor och passager in i berget. Den lilla svärtade toppen var ett glasberg som äventyrarna kunde försöka klättra upp på.

Tredje vredesvarvet avslutat

Då har jag kommit till slutet på tredje redigeringsrundan av Vredesverk. I detta varv har jag, kapitel för kapitel, funderat över och tagit ställning till synpunkter från Axel Henriksson, Robin Iversen och Roney Lundell. Det har gällt åsikter om handling, tempo, beskrivningar m.m. snarare än själva språket.

Ett generellt förslag har varit att kasta om några kapitel så att tre huvudlinjer i berättelsen etableras tidigare. Det är något jag nu ger mig på för att sedan skicka ut boken till tre nya läsare för färska synpunkter. Dilemmat med sådana omkastningar är annars att hålla koll på flödet av tid och information så att inte saker omtalas innan de hänt och liknande. Efter att de nya åsikterna inkommit och övervägts så ska jag och Axel H ge oss i kast med finslipning av själva texten rad för rad.

Exempel på de många synpunkter jag har haft att ta ställning till:

* Är drakar ödlor? Ska inte de vara speciella varelser som bara råkar se ut som ödlor
* Men nu får du sluta med din vattenvarelserasism ;-)
* Det saknas fortfarande miljöbeskrivningar, jag hade särskilt uppskattat en över kalkbrottet som jag inte fick någon bild av själv
* Är den nyskrivna hymnen en kombination av "Here comes the sun" och "Sun King"? :)
* Ett krus kan inte ha en plugg!
* Det händer väldigt mycket i detta kapitel – spontant skulle jag dela upp det i två, men det kan också bli lite kort
* Jag älskade stycket om den avhuggna tungan, som verkligen kom som en överraskning
* Var är vi i berättelsen, vilka är detta, vad vill de? Det är ju en bok sedan vi sett dessa varelser och för mig var det lite svårt att minnas och därför oklart ett tag
* Det var ju jättekul, när han trött men fåfäng hamnade i offertuppen
* Men den här ödesduellen hade jag aldrig gissat
* Man kan väl gestikulera med vingar med? Du kör med "näbb mot näsa" senare i texten så något om händer/armar kontra vingar vore bättre
* Väringadansen lät väldigt intressant, och märkligt hedersamt och nästan overkligt. Men det känns som att det har ett verkligt exempel som förebild. Är det så?
* NEEEEEJJJ! Det var Perrima! Masmord! Och hon är FORTFARANDE DiFolternas redskap! Aaaaaaaaarrrrgh! Du!!!! Jag ska … på tisdag ska jag bjuda dig på så starka belgiska öl att du både kommer att älska det och lida av det! Precis som du får mig att göra!
* Nja. Jo, ok, det räcker med en enda tår för att höja ytan någon molekyl, men … det var kanske lite väl överdrivet
* I övrigt är det bra, slutet flyter på bra trots villervallan
* Ha ha ha ha! Det här är ju så härligt! Alla mysterierna får svar - som jag inte räknat med.

Förförd av Inashtar

Åter en natt i passionens tecken! Denna gång jagades jag upp hela tre gånger av självaste gudinnan Inashtar mellan klockan 04.00 och 05.00 för att skriva ner hennes direktiv inför fjärde boken i konfluxserien. Resultatet blev en hel A4-sida fylld med klotter. Inashtar avslöjade för mig att hon ursprungligen är en Yndarisk kärleks- och krigsgudinna förd till Trakorien med crurerna för tolvhundra år sedan. Hennes påbud innebar att den avslutande delen i konfluxsviten ska gå i passionens tecken för att ära hennes gudomliga ansvarsområden. Vem är jag att ensam i natten motstå en gudinna?

Mer konkret tecknade hon paralleller mellan gudarnas, historiens och nutidens värld, talade ganska obehagligt om essenser och parasiter i samband med sin tjänare Ghumgakk, gav direktiv som kan innebära förtärande passion och undergång för några av varelserna i romanen, där konfluxen i betydelsen sammanflöde gäller tiden men också människor och kakluner och ännu större varelser. Hon påvisade därtill sitt eget systerskap med kejsarinnan Heneguya och framhöll tydligare än tidigare sången som förlösande kraft.

Var det alltså en våt dröm? Nej tyvärr inte, snarare en pålagd vision med drömmaren på knä inför brinnade buskar och mäktiga spegelvarelser, varpå han jagas upp ur sängen för att arbeta.

Däremot blev jag störtförälskad igår i Malin Foxdal på bilden. Inte sådär personligt eftersom jag inte känner henne, men i hennes ansikte och i hennes sång. Jag beslutade mig genast att använda henne som förebild för Inadrel i sista boken och såg dessutom (förmodligen påsparkad av Inashtar) ett passionerat och närmast arkaiskt, tvåtusenårigt drama där Inadrel är inblandad. Jag blev så entusiastisk att jag skrev till Foxdal om saken och hoppas att hon inte tar illa upp.

Frågan ni förmodligen ställde er inledningsvis: Ser gudinnan Inashtar ut som Malin Foxdal? Vet inte, men omöjligt är det inte.

Intermezzo vid flod

Ett litet smakprov från Vredesverk vilket jag just redigerade.

"De vadade ut i flodfåran men stannade innan de hunnit upp på nordstranden, häpna inför ett oväntat spektakel. Tre äldre adelsherrar från Fontra Cilor, de sista förtorkade grenarna på i övrigt döda stamträd, hade sedan flera år haft för vana att träffas och återleva förfädrens krigarseder ute på saltslätterna. När de av en slump fått höra om ett förestående fältslag i närheten hade de styrt sina stridvagnar ditåt, dragna av sexbenta stäpphörningar. Nu kom relikerna dundrande i kilformation längs flodstranden, var och en med plymer och släktfanor vajande. Vagnarnas kopparplåtar brann som av eld i morgonljuset medan dragdjuren framför dem hade bemålats med magiska kraftsymboler direkt lyfta ur historiens annaler och fått lemmarna lindade med mångfärgade girlanger. Utöver kuskarna bemannades varje ekipage med en bågskytt och en trossgosse vars uppgift var att kasta ut och hålla ordning på de vässade draggar som redan studsade i rep efter vagnarna.

Stridvagnarna defilerade mitt mellan härarna från öster till väster under otidsenliga rop om blodamod och segerslakt. Förmodligen hade dessa krigsherrar ingen aning om vilka de stridande var och bekymrade sig heller inte om saken utan avsåg att återvända till Fontra Cilor sedan de väl passerat för att ägna resten av livet åt att skryta om sina krigsbravader. Bortom frontlinjen försökte kuskarna vända men vid det laget hade stäpphörningarna fått syn på skogen Vidhusas vårgrönska i fjärran och skumpade glatt bölande vidare mot dungarna utan att längre lyda tygel. Eftersom avståndet mellan härarna fortfarande var bredare än ett pilskott hade ingen kommit till skada vilket förmodligen heller inte hade varit meningen."

Triangeldrama

Det här pappret ritade jag inför en scen med Arn Dunkelbrink, Jarmona av gryningen och draken Blatifagus i den nya romanen Vredesverk. Jag skulle kasta det (och har nu kastat det) men tänkte att kanske någon är road av mitt arbetssätt. Dessa tre varelser skulle träffas för en uppgörelse, dvs ett gräl, och jag tyckte inte att jag fick till scenen riktigt bra. Pappret ritade jag för att få en klarare bild av var de tre stod just nu och vilken åsikt de vid detta ögonblick hade om varandra. En bagatell, men som sagt kanske det intresserar någon som själv skriver.

De vita fläckarna döljer spoilers.

Lojalisternas tid på väg ut i handeln

Fria ligan meddelar att speläventyret Tricilve - Lojalisternas tid har anlänt från tryckeriet och som bäst är på väg ut till affärerna. Jag har själv skrivit en stor del av texten som kompletterats av bland annat Jerry Lasota. Därtill kommer en bunt tjusiga illustrationer.

Äventyret är skrivet till rollspelet Svavelvinter och utspelar sig i huvudstadens slumkvarter där oroligheter följer på det undantagstillstånd kejsaren utlyst efter arresteringarna av Nya sfärens medlemmar. Spelmodulen bjuder både på många äventyrsuppslag och en beskrivningen av slumkvarteren.

Som jag tidigare har berättat utspelar sig Lojalisternas tid efter boken Slaktare små men innan berättelsen når Tricilve i romanen Vredesverk vilken publiceras våren 2014. Handlingen i Vredesverk fortsätter i sin tur där spelet slutar och flera av spelets personer dyker upp i romanen.

Jag har själv inte sett äventyret ännu så det ska bli väldigt spännande att bläddra i det när jag får mina exemplar senare i veckan. Gå gärna in och diskutera på Fria ligans forum.