Äktenskap, barn och sex i Trakorien

Martin Karlsson skrev till mig och undrade hur man ser på familj, äktenskap, sex och barn i Trakorien, liksom vilka konsekvenser synen får. Det är intressanta frågor men inte helt okomplicerade. Ta följande som ett förslag som vi tillsammans kan utveckla och korrigera. Jag tar nu som oftast min utgångspunkt i den Paratorniska kulturen och låter grannarna förhålla sig till den.

Några utgångspunkter
1. Trakorien är ganska könsneutralt så att kvinnor kan göra karriär, äga sina tillgångar, ha sexuella behov, välja make själva etc. De behöver alltså inte försörjas eller skyddas pga kön.
2. Trakorien är rasistiskt och rasismen utsträcks inte bara till halvfolk utan ofta till alla med udda utseende.
3. I Trakorien anpassas levande varelser till sin omgivning även under livet och inte bara genom Darwinistiska arvsmekanismer. På motsvarande sätt kan den individ förfalla som förlorar sin sociala tillhörighet.
4. Barn anses allmänt vara pinsamt ofullgångna vuxna och behandlas snarare stramt än med kärleksfull omsorg även om de ses som en investering som bör vårdas. Barnarbete är allmänt vedertaget.
5. Homosexualitet ses inte som moraliskt förkastligt men utgör sällan grund för äktenskap eftersom detta centrerar på fortplantning och arv. Personer kan emellertid leva tillsammans utan äktenskap tämligen fritt eller ha förbindelser utan att bo tillsammans.
6. Det finns magiska och medicinska sätt att förhindra oönskade graviditeter och bota de flesta könssjukdomar. De senare är heller inte så vanliga eller epidemiska. Metoderna är inte allmänt tillgängliga pga kostnader och viss misstro.
7. Moralen styrs mer av plikten som medborgare än av religionens påbud - så även vad gäller samliv.

Äktenskap
På Paratorna har äktenskapet karaktären av ett intresseavtal mellan jämnbördiga parter som vill leva tillsammans, skaffa barn och kanske föra ett arv vidare i form av ett handelshus, en gård eller en adelsätt. Detta varken utesluter eller förutsätter kärlek. Ätten är viktigare för adeln där äktenskap även ingås för att bilda allianser. Äktenskap kan upplösas och inte sällan står formerna för avveckling angivna redan i avtalet. Barnomsorg sköts inte sällan via gemenskaper: skrån, bo-lag (dvs genom grannsamverkan), arbetsgivare, militära förband etc. Ofta samordnas barnomsorg och skola. För de som har råd anlitas ofta privat omsorg. Lärlingskap är vanligt för barn från ca 9 års ålder. Barn har rätt till en liten laglott som arv men den är ganska blygsam. Fideikommiss är ofta stipulerat för handelshus och adel så att inte stora ägor splittras, men är inte alltid kopplad till arv. Adoptioner är inte ovanliga som vägar till arv.

Oäkta barn och föräldralösa
Det finns alltså effektiva men kostsamma preventivmedel att tillgå och dessa är helt accepterade medan däremot aborter inte accepteras annat än i form av "dagen-efter-magi" eller motsvarande örter. Senare aborter ses som skapelsevidriga och kan straffas. Oäkta barn kan förskjutas till kostnad av sin minimala laglott men lika gärna accepteras. Föräldralösa barn kan tas om hand som arbetare eller bli slavar och någon större sentimentalitet finns inte i sammanhanget. Barn är i Trakorien generellt sett mer kapabla att klara sig själva än i vår värld vilket kan hänga ihop med förutsättning 3.

Sex
Jag föreställer mig en ganska liberal syn på sex i Trakorien, särskilt bland de väl bemedlade som har råd att undvika oönskade graviditeter och eventuella könssjukdomar. Några egentliga religiösa tabun finns inte på Paratorna. Sex ses som ett mänskligt behov som det är naturligt att tillfredsställa oavsett läggning där den barnalstrande funktionen ses frikopplad från vardagssexualitet. Även avhållsamhet accepteras så länge den inte kommer av regler eller principer utan av eget val. Med undantag för ungdomar ses det som stötande att ägna sig åt sexuella handlingar offentligt såvida platsen eller tillfället inte är särskilt tillägnat sådant, såsom på scener eller vid fruktbarhetsfestivaler. Sex med halvfolk anses vara stötande, men kanske just därför ... kittlande.

Trohet
Lojalitet, ärlighet och öppenhet mellan makar är i Trakorien lika viktigt som mellan nära knutna affärspartners, inte minst därför att äktenskapet ses som ett av riket sanktionerat avtal. Sexuell monogami är inte en självklar del av denna trohet utan snarare underkastad relationens karaktär och makarnas personliga syn. Lovar man att hålla sig till sin partner så förväntas man också göra det men sådana löften är inte självklara mellan makar.

Kroppsvätskor och klyschor

Jag bläddrar tillbaka i det jag redan skrivit nu när jag står inför det absolut sista kapitlet i uppföljaren till Svavelvinter. Boken inleds med en rundtur bland huvudpersonerna för att se var de hamnat nio månader efter Arhems fall och slutkapitlet blir ett liknande svep där avgörande saker inträffar på många ställen i samband med förljusningen. Som tidigare nämnts slutar boken med flera cliffhangers vilket innebär att bok tre kommer att börja med en rivstart i redan etablerade situationer.

Ett genomgående tema är manipulation, svek och undanröjande av konkurrenter inför konfluxen och inför det krig som tycks stå för dörren. Detta tar sig ofta ganska drastiska uttryck:

Apkroppen splittras momentant för att spridas i en bred kaskad över väggar och inventarier så att det som en gång var mästarens arbetsrum nu mer liknar ett vidunders drypande inre. Shagul förvånas själv över sin styrka men förstår att den vuxit ytterligare sedan han erövrat sitt namn. Han petar runt i de organiska resterna på golvet tills han hittar demonens stora hjärta. Det slår fortfarande även om rytmen är ojämn. Trollkarlen beslutar sig för att behålla det eftersom varelsen kan bli honom till nytta i framtiden. Tiden är inne att åter ta sig an mästaren.

Gandalfs råd blir ofta aktuellt: "“Do not meddle in the affairs of Wizards, for they are subtle and quick to anger". Det gäller inte bara Shagul utan också flera andra manipulativa magiker såsom Shaguls mästare och tvillingarna Kamalkus och Fundibéra vilka alla har en tendens att förbruka sina medvarelser för egna syften.

Boken är på sina ställen alltså ganska blodig, inte minst eftersom mördarsekten RhabdoRana fått en lång kandidatlista. Frågan uppstår då hur man ska beskriva dessa strider och mord. Några klagade på att slaget om Arhem i Svavelvinter skildrades för summariskt och det kanske är sant, men samtidigt är jag måttligt road av att beskriva strider. Eftersom vi ständigt matas med våld i filmer, deckare och TV-serier så är klyschorna många och trenden mot alltmer spektakulära avlivningssätt utbredd. Min linje i detta är att beskriva våldet på ett kliniskt sätt utan för många adjektiv enligt principen "less is more". Den veterinära bakgrunden ger mig fördelen att ganska väl kunna gissa vad som medicinskt faktiskt skulle hända, även när fantasivarelser är inblandade. Människor är exempelvis sköra och kan inte flyga fem meter in i en vägg utan att gå sönder.

Ännu knepigare är ett skildra sexscener varav det finns åtminstone en explicit i boken. Här är inte bara händelseförloppet i sig belastat såtillvida att många skrivna sexscener kunde hoppas över och ersättas med "Fantastisk sex, ver A" som alla redan läst om tidigare. Orden är i sig dessutom minerade och har antingen pubertal, plump eller moraliserande klang. Det jag försökt göra är att dels skriva in sexet i en kontext, där det erotiska (som jag inte har något emot i sig) ligger i situationen snarare än i anatomiska och fysiologiska redovisningar. Därtill hittar jag på nya ord som alla förstår men som saknar belastning. Exempel "allmannalag" istället för "gruppsex". Eftersom sex i Trakorien inte utgör något moralisk tabu så låter jag vidare personerna prata ganska sakligt om det:

Hon vände sig till kvinnan som Silkeshjärta skickat dem till hjälp, en erfaren prostituerad från Palatsstråken, så framgångrik att hon kunnat dra sig tillbaka och bara ställt sig till tjänst därför att eunucken och hon var gamla vänner.
”Har han druckit sin hornrot? Kom ihåg att han är stor och minst behöver dubbel dos,”
”Får han mer så ställer sig håret på ända.”

Återstår att se om det fungerar.