Här kommer en ny illustration av Daniel Falck till det kommande spelet. Bilden föreställer legaten Ludenbrand, en man från Kalklanden tillhörig den trakoriska kejsarinnan Heneguyas hov. Ludenbrands temperament påminner om Kalle Ankas vilket innebär att han växlar mellan pompös godmodighet och besinningslöst raseri utan egentliga mellanlägen. Han avskyr Trakorien för landets vulgaritet och låga moral och skriver ner sina iakttagelser i krönikan "Vedergällning". Fria ligan har valt att använda Ludenbrand som en slags berättare i spelet vilket passar väl med hans roll i romanen.Ludenbrands tillkomst är ganska typisk för hur jag arbetar. Som person är Ludenbrand modellerad av Liudprand av Cremona, en lombardisk biskop och ambassadör på 900-talet. Han skrev en krönika över sin samtid betitlad just "Vedergällning" (gr. Antapodosis). Utseendemässigt beskrev jag honom för tecknaren som en korsning av Erik XIV, Steve Jobs och min vän Johan Jönsson. Jag är väldigt nöjd med resultatet.
»Ärade farlänta högheter och trollkunniga«, kraxade Brior Brådfot och sjönk ned på knä, »jag vet inte vilka ni är eller vad ni kan tänkas vilja mig, men tackar ändå innerligast för att ni befriat mig från fångvagnens mörker.«
»Snäpp klappan i lås tills dina ord efterfrågas, din fördömda féka!« vrålade den rödskäggige Ludenbrand, på ett ögonblick lika blodfylld om kinderna som tidigare. Akademikern föll skräckslagen framstupa under bugningar som mest fick honom att likna en lapande hund.
6 kommentarer:
"Ludenbrands temperament påminner om Kalle Ankas vilket innebär att han växlar mellan pompös godmodighet och besinningslöst raseri utan egentliga mellanlägen."
Alltså hur kul som helst! För läsaren då...
Robert: Ludenbrand tillhör de varelser som det är väldigt roligt att skriva dialog till. Andra sådana är Shagul, draken Blatifagus och häxan Fundibéra. Det är sällan de välartade som är mest spännande utan de som får uttrycka någon slags karaktärssvaghet i sina repliker.
Erik XIV indeed! Vem har vi till höger i bilden?
Kalle Anka är en väl maskerad inspirationskälla för Ludenbrand. Jag rynkade faktiskt lite på ögonbrynet inför hans obalanserade knasighet. I en gammal utgåva av Svenska MAD kommer en psykoanalytiker fram till att Kalles Ankas neuros helt enkelt beror på att han skäms över att vara anka. Men Ludenbrands personlighet har kanske andra orsaker än ett neurotiskt komplex. Man får inte full insyn, eftersom han förekommer enbart i några kapitel.
Jag håller också självfallet med om att anti-hjältar är oerhört intressantare än do-gooders. En stor mängd fantasy är fullständigt oläsbart p g a att deras huvudkaraktärer är sådana trevliga, laglydiga, rättskaffens tråkmånsar. Då är det mer lyckat att de framställs såsom Brior. Naiv, bortkommen och utan att någonsin förstå vad som händer omkring honom.
Gustav: Tecknarens egen version av "ett litet hunsat barn" enligt romanens scen.
Tobias: Det är nog just Liudprand som är inspirationen till Ludenbrand (Kalle Anka kom jag på just nu). Jag tycker att hans osakliga påhopp var hejdlöst roliga och passande i sammanhanget. Legaten blir nog aldrig någon mer framträdande person i berättelsen men små sår och bifigurer ska man heller inte förakta.
Det viktiga tycker jag är att alla personer har någon slags agenda och moralisk plattform hur den sedan ser ut.
Skicka en kommentar