Dagens svenskar lever, åtminstone officiellt, i ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Så ej trakorierna. Författare, spelkonstruktörer och rollspelare har ett intresse av att sätta sig in i hur människor tänkte förr när ojämlikhet var regel och ofta inte kunde överbryggas. Utmaningen är att kunna tänka bort sin egen norm för att kunna framställa en otidsenlig människa. På köpet lär man sig se samtidens mekanismer.
Jag har haft stor hjälp av gamle Nietzsche för att framställa aristokrati. Man behöver på inget sätt dela hans uppfattning men resonemanget om slavmoral och herremoral är intressant för att förstå elitens tankesätt - i fiktionen och i verkliga livet. I Jenseits von Gut und Böse - Bortom gott och ont, skissar N skillnaderna mellan de två moralsynerna:
Slavmoralen
* ogillas av N såtillvida att den är ägnad att trycka ner de "starka och fria" som han propagerar för - de som i förlängningen ska utvecklas till "övermänniskan".
* skiljer mellan "gott" och "ont"
* dömer handlingar som goda eller onda
* böjer sig under en extern norm
* är enligt N en moral för de underlägsna, svaga, fega, tålmodiga och ödmjuka ägnad att skydda pöbeln mot de starkas berättigade förtryck.
Herremoralen
* gillas av N som varande den upphöjda människans moral, aristokratens norm
* skiljer mellan "förnämt" och "föraktligt" - aristokrati och pöbel
* dömer individer som förnäma eller föraktliga
* skapar sina egna värden. Är sin egen måttstock
* är enligt N en moral för de starka, stolta och självsäkra som bara respekterar sina likar och tar vad de vill och förmår.
I filmer med förment historiskt perspektiv ser man ofta hur filmskaparna inte klarar av eller inte vill skildra aristokrater med den herremoral dessa förmodligen hade utan istället framställer riddare, kungar, adelmän etc som människor med modern moral. "Goda" riddare är egentligen demokrater som värnar om de svagaste, inte tar sig friheter etc. De kan möjligen demonstrera överklasslater men visar sig ha ett gott hjärta innerst inne när filmen går mot sitt slut. Exempel: Valfri Disneyfilm eller Orlando Blooms riddare i "Kingdom of Heaven". "Onda" riddare blir i sammanhanget ofta grymma egoister och inte sällan sadister. Jag misstänker att det beror på att filmskaparna söker skapa identifiering med hjältarna respektive tydligt hat mot de onda. Samma uppdelning av goda mot onda har spillt över till de flesta fantasyverk. Filmer om exempelvis flygaräss från första världskriget kan däremot skildra herremoralen: Den nedskjutne adelsmannen behandlas väl av sin fiende och tillika adelsman mot att han ger sitt ord som aristokrat på att inte fly. De står båda i varandras ögon bildligt och bokstavligt talat skyhögt över männen i skyttegravarna oavsett sida.
Indelning i herremoral och slavmoral kan tyckas inaktuell för dagens människa, men inget kunde vara mer felaktigt. Skillnaden är att herremoralen idag gått under jorden men den har på inget sätt försvunnit. Ordet "aristokrati" betyder att "de bästa styr". Idag behöver man inte tillhöra en adelssläkt för att tycka sig tillhöra "de bästa". Många personer i samhällstoppen anser sig tillhöra en elit. De spelar visserligen demokrater inför öppen ridå, men respekterar bara sina likar bakom kulisserna. Det kan gälla inom företagslivet, kyrkan eller överklassen eller egentligen inom alla ledande och etablerade skikt i samhället.
När man ser påvar diskret hantera pedofiliskandaler som interna kyrkliga angelägenheter, Röda-kors-chefer stjäla från behövande, företagsledare roffa åt sig förmåner, kungen och hans kompisar söka dölja porrklubbseskapader eller IMF-chefen Strauss-Kahn tycka sig ha rätt att tvinga städerskor till sex så demonstrerar de alla sin herremoral. Jag är personligen övertygad om att ingen av dessa herrar ångrar sina handlingar utan att de bara grämer sig över att de blev upptäckta. Därför är det viktigt att läsa Nietzsche än idag om än inte på det sätt som filosofen hade tänkt sig.
Som alltid är herrarna med sin moral en inspiration för mina skriverier.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Mycket intressant inlägg. Den dolda herremoralen får mig även att tänka på fd. polischefen Göran Lindberg som trots en fasad som öppet förespråkade jämställdhet och etik visade sig leva sitt eget liv i absolut motsats till detta.
Ett tänkvärt inlägg.
Sedan fanns det ju en del uppluckring även under exempelvis medeltiden. Under bondeupproren 1381 verkar det som att en del lägre adel och präster deltog. Lägre då förstås eftersom de högre hade åtskilligt att förlora. Men det visar ändå kanske lite hur pass spridda tankarna som bar upproret ändå var. Lite mer klassöverskridande än exempelvis under det franska Jacqeriet vad jag förstår.
Hade varit kul med en fanatasyroman som gjorde en grej av det här. "Vem bryr sig om de kommer från Minas Tirith eller Minas Morgul, vi måste ju slava för dem ändå."
Påtal om detta:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sexbrott-ett-satt-att-manifestera-makt_6179405.svd
Förbannat bra skrivet "!!!!!
Pål: Det känns som om kampen mellan folket och en potentiellt förtryckande elit är evig och oberoende av system. Jag försöker att få in lite i detta i mina böcker. Vi får se hur väl det lyckas - det blir nog mer i nästa bok än i denna.
Machiavelli uttrycker det så här i "Fursten": "Ett civilt furstendöme skapas antingen med hjälp av folket eller av överheten, två motstridiga krafter som finns i alla städer. Det beror på att folket inte vill att överheten ska bestämma över dem och förtrycka dem, medan överheten vill bestämma över och förtrycka folket." Jag tror att det fortfarande gäller i vårt samhälle.
Bra inlägg! Intressanta funderingar som jag nog får erkänna att jag till stora delar håller med om.
Magnus
Bra inlägg! Dock undrar jag om inte i praktiken många "herrar" hade viss moral även de. Den inkluderade förvisso mycket av det du beskriver, men även normer om att i viss mån hålla sitt ord och vissa patriotiska värderingar. Jag tycker GRR Martins romaner har en rätt intressant skildring av adelsmännens och andras syn på sin roll i tillvaron.
Dessutom tror jag att i slutändan har de flesta människor något av en pragmatisk, självtjänande moral. Även "folket". T.ex. tycker många att det är bättre att åtgärda misär i närområdet än på andra sidan jorden - för att de negativa effekterna av misär (våld, osäkerhet) drabbar dem bara i det förstnämnda fallet. Fast det hela varierar förstås en hel del.
Ur ett annat perspektiv: På sätt och vis handlar ju inlägget om i vilken mån olika personer beter sig som homo economicus eller inte. Då "värderingar" tenderar att ses som avvikelser från just ett sådant beteende (värderingar kan förstås också vara tumregler, för att minska kostnaden för eftertanke vid beslutsfattande). Jag tror att de flesta i rätt hög grad faktiskt beter sig som egoister, men att vi förvisso skiljer oss lite i vilka värderingar och normer som vi låter få högre prioritet än egoismen i olika sammanhang. Det vi skulle kalla omoraliskt beteende är nog ofta att bete sig vad spelteoretiker skulle kalla opportunistiskt beteende. Men som många har visat så är det förvånande ofta egoistiskt rationellt att bete sig "pro-socialt" istället (se exvis. Axelrods bok om förutsättningarna för samarbete från 1984). Så det är, utifrån externa observationer, ofta tämligen svårt att avgöra vilka som drivs av egoism och vilka som drivs av icke-egoistiska värderingar om att samarbete ska prioriteras...
Allt det där sagt så tror jag att ditt inlägg fångar något viktigt och verkligt. Det hela är bara väldigt komplicerat. :-)
Sitter just och tittar på TV-filmerna om Sharpe. De är brittiska och således jävligt bra på att avbilda adelsmän med riktigt märklig moral. Det finns ett flertal som är både sympatiska och svin på en gång utan att någonsin kännas "moderna".
Marcus: Det är intressanta frågor detta och jag instämmer med att aristokrater i praktiken får hålla sig med moral tillförd utifrån. Nietzsches övermänniska känns varken önskvärd eller socialt möjlig. Annars tycker jag just det där med förnäm - föraktlig är intressant att leka med i fiktiva sammanhang. Det här exemplet från Tegners Fritiofs saga tycker jag är härligt:
"Blott jag mitt svärd nu hade,
du svarte bärsärksskägg,
jag genom livet lade
på dig den vassa egg.'
'Det skall ej hinder bringa",
sad Atle, stolt i håg.
"Gå du och tag din klinga,
jag ligger som jag låg."
Med detta ädelmod visar Atle att han minsann är en äkta "förnäm" aristokrat och då kan ju inte Fritiof döda honom utan de blir kompisar som riktiga karlakarlar ;-).
Ordet egoism är lite förrädiskt, men strikt tekniskt ser jag inte hur någon kan undvika att handla egoistiskt med lite eftertanke. Jag menar då att av två alternativ så måste jag välja det jag tror ger mig störst tillfredsställelse eller minst plåga. Sedan kan tillfredsställelsen bestå i pengar, gott samvete, glädjen över att ha hjälpt någon etc, men det är alltid min egen lust / olust jag följer. Samhällsmoral är väl just att tippa belöningssystemet i för samhället önskvärd riktning genom att koppla hedersbetygelser, dåligt samvete, medaljer, straffrihet etc. till olika handlingar.
Kunde inte låta bli att småle lite när jag skrollade ner och såg det "officiella" fotot av dig. Jag tycker faktiskt (och det är absolut inte menat som någon kritik) att din min och hållning på bilden utstrålar lite herremoral-känsla... ;)
David: Då skulle du ha sett innan jag rakade av valrossmustaschen och ansade ögonbrynen ...
Eftersom den gode Nietzsche slutade sina dagar på ett mentalsjukhus, när han äntligen började bli uppmärksammad för sin filosofiska gärning, får vi hoppas att samma öde inte drabbar dig. Och vi får ju också verkligen hoppas att du inte har någon rabiat syster som kan förfalska dina alster och göra dem till antisemitiska kampskrifter som kan inspirera Åkesson-kopior världen runt...
(Enligt en biografi jag läst om den tragikomiske herremoral-predikaren var en av de sista han brevväxlade med innan han sattes på hispan ingen mindre än vår egen Strindberg, som dock verkar ha uppfattat hans ganska förvirrade rader som ett skämt och svarade på liknande vis.)
Så vitt jag kan minnas förordar Nietzsche en balans mellan slav- och herremoral. Och värdenihihilismen ser han bara som nödvändig men tillfällig plattform att ta språng ifrån i jakten på de "sanna" värdena.
Först och främst handlar väl distinktionen mellan slav- och herremoral om att hämta sin moral utifrån och underordna sig etablerade -- och i viss mening godtyckliga -- normer kontra att skapa en egen struktur att tillskriva världen. Att göra anspråk på det senare kan kanske på sätt och vis anses mer intellektuellt hederligt, och således, ironiskt nog, även mer sympatiskt.
Ofta reses från om psykopater är nära Nietzsches ideal, övermänniskan. Själv tolkar jag det inte alls så, men det är svårt att diskutera Nietzscha ordentligt utan att kraschlanda i något motsägelsefullt. Jag kanske bara drar de slutsatser jag vill dra här, för att jag tycker om Nietzsche, men jag föreställer mig att psykopaten saknar det värdesystem som övermänniskan skapar och tillämpar.
Samtidigt vill jag minnas att Nietzsche get uttryck för att över huvud taget avsky föreställningen om strukturer. Han såg det mesta som illusioner, däribland vetenskapen.
Petter N: Jag tycker också om att läsa Nietzsche, men tycker liksom du (om jag tolkar dig korrekt) att han är motsägelsefull och kan tolkas på många sätt. Främst är han därför användbar som inspiratör och väckande av frågor snarare än givare av svar. Vi kanske träffas någon gång så får vi prata om våra tolkningar.
Skicka en kommentar