Jag har länge varit förtjust i tarotkortleken, ni vet den traditionella spåkortlek som finns belagd från 1300-talet i Europa men som sannolikt har äldre anor i mamlukernas sultanat i Egypten och ursprungligen i Kina. Tarotkortleken består av arcana minor: fyra sviter om fjorton kort vardera, vilka motsvarar nutidens spader, hjärter, ruter och klöver, samt arcana major: tjugotvå unika trumfkort, och det är dessa som verkligen sätter fantasin i rörelse.
Nu tror jag personligen inte på spådomar, men tycker ändå att tarotkortleken presenterar en fantasieggande kavalkad, liksom jag kan uppskatta astrologins sammanställning av tolv personlighetstyper utan att för den skull tro på astrologi. Några av tarotkorten har jag använt i mina böcker:
Narren finns kvar som jokern i vår nutida kortlek. Min första kontakt med tarotkortleken var i själva verket genom 80-tals-dataspelet "The Fools Errand", där man spelade sig genom korten vilket jag inte begrep förrän efter ett bra tag och då blev väldigt nyfiken. Jag minns fortfarande ett besök på Vattumannens bokhandel i Stockholm där jag letade efter den mest ursprungliga tarotkortleken och blev svarslös när expediten ville sälja en en kortlek med att "den har väldigt stark känsla utåt". Narren representerar inte en dumskalle utan snarare barnet – den nyfikne, okunnige och därför dåraktige. I böckerna representeras han av homunkeln – den klon som odlats fram från Shaguls hand.
Trollkarlar finns det ju gott om i Trakorien och det mest intressanta med kortet är nog att magikern på bilden har en ouroboros runt midjan – en orm som biter sig själv i svansen – samt de fyra elementen på sitt bord.
Detta kort visar lyckans hjul med varelser som antingen triumferar på toppen, kläms under eller är på ned- eller uppväg. Värdshuset Felirotas namn kommer just av "Lyckans hjul" och hjulet finns beskrivet rent fysiskt i motsvarande kapitel i Slaktare små. Jag har också hämtat inspiration från Carmina Buranas "O fortuna", vars text beskriver just den flyktiga lyckan.
Mannen på kortet hänger i sitt högra ben med händerna bundna bakom ryggen. Han ser inte plågad ut och kortet symboliserar heller inte något straff utan en prövning för att finna insikt – varför inte enligt DiFolternas devis att "rening bara kan nås genom lidande"? När Didra och hennes kumpaner hittar Uroboren i palatset Kraglinda nedom bergen i Slaktare små, så hänger han just som på kortet och har också nått insikter genom sin långa prövning.
Bilden visar döden i form av ett skelett som leder bort avlidna av alla samhällsklasser – inte olikt den dödsdans man ofta ser på medeltida bilder och som återkommer exempelvis i Bergmans "Det sjunde inseglet". Jag har inte använt motivet direkt i böckerna, men däremot i bardens Shopachinkas sång "Gúttura för ett rykande slagfält" – en text jag skrivit till Christian Älvestams kommande Svavelvinterplatta.
Bilden visar en ängel som häller vätska från ett kärl till ett annat för att öva tålamod och inte spilla. Den äldste Shagul-klonen i crurernas stad Fari-Nhata ägnar sig just åt denna övning för att lugna sig och vinna koncentration.
"Det fallande tornets runa" nämns vid några tillfällen i böckerna. Malek Mangus ställer bland annat sina fingrar enligt detta tecken för att locka fram en mus i Svavelvinter. Kortet symboliserar hur det gamla och förstockade krossas för att ge plats åt det nya – en syssla som jag givit drakarna i böckernas värld. Mycket spännande är att jag hittade på "runan för fallande torn" INNAN jag såg tarotkortleken och är ganska säker på att jag inte påverkats. Jag blev därför paff när jag såg att det faktiskt fanns ett sådant kort och håller därför detta kort som "mitt".
Jag har försökt hålla mig borta från kristen symbolik i Trakorien, men detta kort, som visar hur de döda kliver ur sina gravar, liknar mycket en gravplats i Fari-Nhata som besöks i den kommande romanen Vanderland. Förklaringen är att jag inspirerats av Gustave Dorés kopparstick till Dantes Divina Commedia. Mannen nere i graven är den florentinske ädlingen Farinata degli Uberti, som Dante placerade i inferno som kättare. Farinata har fått ge namn åt crurernas stad.
Flera av de andra korten har också lämnat inspiration till Trakorien, men den får ni snoka rätt på själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar